Fifty Scents

Samtiden

Bara den senaste veckan har jag fått pressmeddelanden om…

Sheetmask för håret…(Redken)
Kombucha – nu som ansiktsmask! (Origins)
Den första klädkollektionen som endast existrerar digitalt. (Neo-X)

…och känner mig trött. Och matt.

Etiketter None

Om parfym

Kan inte du berätta om din relation till doft? Parfym? Är du periodare, humörstyrd, eller favoriterna trogen? Har själv funderat över detta och kommit fram till att doft för mig är nåt slags osynligt kontrakt med mig själv om vem jag ska vara den närmaste dagen, kvällen eller natten (bär ibland parfym till sängs). Som nu när mina tankar upptas av tankar om hur jag ska hantera att jag känner mig minimerad och undervärderat på jobbet. Har ett starkt behov av att vara lite skrämmande. Lite Claire Underwood. Osårbar, fast jag inte är det egentligen.
Tänkte på det när jag såg senaste avsnittet av House of Cards, hur hon som president inte får vackla, ens fladdra med blicken för att det är en antydan till svaghet. Precis så känner jag och det ska parfymen påminna mig om. Som vilken uniform som helst. Jag skaffade en ny för detta nya kapitel av mitt liv, Bandit. Skräckinjagande och magnetisk på samma gång.

Just Claire Underwood är ett bra exempel, tycker jag, om man ska prata fiktiva personer. Jag har tagit henne som ett exempel förut då någon scenograf lät hennes sminkbord se stramt och minimalistiskt ut. Och i mitt sinne överensstämde det inte med henne alls. Nog för att hon har stram framtoning och tänker på minsta detalj i sin eleganta look. Jag är övertygad om att varje klädval är ett statement för henne. Hilary Clintons val av burrito från menyn på snabbmatskedjan Chipotle blev genomanalyserat från både höger (som menade att det var populistiskt att äta där) och vänster (som påpekade att det var äkta, Obama åt också burrito från Chipotle en gång). Hennes val att bära vitt under slutdebatterna fick folk att associera till suffragetternas vita klänningar. Vad jag menar är: som kvinna i maktposition är ingenting en slump. Inte makt på den nivån. Inte makt som delvis också beror på hur man uppfattas. Så absolut tror jag att Claire, om hon bär parfym, tänkt igenom också den. Sval och elegant och klassiskt amerikansk kanske? Som någon Elizabeth Arden eller Ralph Lauren? Av politiska skäl kanske, men inte personligt val, det tror jag inte. Mer statement i så fall, precis som du är inne på. Bandit är nog ett bra val för henne eftersom den också har ett kinky drag (om man vill tolka det så) med sin starka läderton. Kanske kunde man till och med, i Claires fall, tolka lädernoten som dominans? Jag tänker på S&M, motorcykel och liknande? Om den inre bilden av Claire ger dig styrka som sedan förstärks av doften så skulle jag säga att du hittat till doftvärldens själva kärna.

Här är ett privat exempel: Jag själv gillar i regel inte ros, inte parfymer som domineras av rosdoft. Fast det givetvis finns hundratals olika rosor och oräkneligt många kompositioner och kombinationer av rosor och andra doftnoter. Men ros är i regel ingen favorit hos mig. Dock gillar jag en riktigt svullig, stöddig rosparfym som heter Eau de Protection (typ “skyddande vatten”) från Etat Libre d’Orange. Den är framtagen tillsammans med skådespelerskan Rossy de Palma som man kanske känner igen om man sett en film av Pedro Almodóvar någon gång. Jag nämner henne och den här parfymen för att Rossy har ett speciellt utseende, något regissören prisat henne för och något hon själv har och haft blandade känslor inför. Tror hon är helt toppnöjd med sin look numera men hon har pratat mycket om våndor i unga år.
Hur som helst, hon sa att hon ville ha en parfym som skyddade henne, en skyddande mur mot elaka tungor och genomträngande och dömande blickar. Jag fattar precis vad hon menar och när jag doftar på parfymen känner jag samma sak. Jag äger faktiskt en flaska, så stark tycker jag hennes vision är.

Hur är min relation till doft? Ganska styrmoderlig! Och konservativ! Jag har en alldeles för livlig fantasi, mina associationer härjar alldeles för vilt när jag provar dofter.
Jag är både intresserad och ointresserad. Jag är både trogen och otrogen.

Så här:
Jag gillar gröna dofter bäst, men har svårt att bära dem. Älskar att dofta på dem men ogillar dem på huden. Men ramlar jag på en grön doft som verkar intressant vill jag dofta på den. Detsamma gäller viol, nejlika, geranium och lite andra noter. De intresserar mig. En “ny” doft från något hur bara rätt upp och ned intresserar mig faktiskt inte särskilt om det inte är från ett hus där man faktiskt bryr sig om integritet (som Hérmes) och där intressanta näsor får jobba fritt, utan press på att tillfredsställa fokusgrupper och/eller budgetar.
Jag ogillar också att bli tillsagd hur och vad jag ska tycka om en doft. Jag förstår givetvis som vilken annan människa som helst att marknadsföringen av en doft helt bygger på image och upplevelsen av doften. Hur annars ska man sälja den?
Men att få pressmeddelanden om en ny doft för en “modern kvinna som går sin egen väg” eller “för den sensuellt feminina kvinnan som älskar äventyr” eller liknande gör att jag slår bakut.

Min doftsamling roterar. Ruljans snarare än att den växer. Detsamma gäller i och för sig böckerna i min bokhylla och tidigare DVD:erna jag äger också. Nu köper jag inte längre DVD men ändå, mönstret är detsamma: strama av, skala av, nå till kärnan. Vad älskar jag? Vad använder jag igen och igen?
Och då blir det oftast det jag redan vet: geranium, nejlika, viol, iris…

Och när använder jag doft på huden? Mer sällan än man kan tro faktiskt. Jag vill inte slentriananvända, ungefär som att man borstar tänderna på morgonen, men är heller ingen som använder “för speciella tillfällen”. Jag använder hellre parfym ensam hemma innan jag går till sängs (Like This är en ypperlig doft för sänggående!) än till vardags bara för att. Hellre använder jag en doft då sinnet välkomnar det, om du förstår vad jag menar. Snarare än som en accessoar bara för att man bör dofta gott.

Jag äger förresten också en flaska Bandit. Nu var det länge sedan jag bar den men jag gillar att ha den då jag har gympadojor och någon silkig blus eller liknande. I en situation som säger att jag har allt under kontroll men jobbar ensam och inte i team. Det låter för övrigt mycket som Claire Underwood också i mina öron…

Etiketter None

Mer multi!

Ja, jag har sagt det så många gånger nu att man skulle kunna tro att jag har aktier i Manasi7. Det har jag inte. Jag har heller inget samarbete eller liknande med märket. Eller något märke alls för den delen, jag tackar alltid nej till sånt.
Makeupartisten Susannes märke som bygger på den enkla och samtidigt avancerade idén om multiprodukter är helt enkelt bara väldigt bra. Små burkar med vackra cremefärger med djupa pigment men också så pass potenta att det går att “bygga” fram intensitet.
Jag håller mer och mer på att överge rms, tidigare favoriten i genren multiprodukt med naturliga ingredienser. Till skillnad från rms torkar inte innehållet lika lätt och snabbt. Och rms kan ibland kännas vaxiga på ett sätt jag inte upplever att Manasi7 gör.

Nå, nu har Susanne släppt en liten tutorial som för att poängtera och demonstrera less is more, ett motto jag själv gärna skriver under på i skönhetssammanhang. Behöver vi verkligen fler produkter? Nej, det gör vi såklart inte även om det är SKOJ att införskaffa. Men kanske då att man införskaffar ett miljövänligare och användbarare alternativ?

Looken ovan kallar Susanne A Winter’s Tale. Basen är en av hennes tre foundation/concealers som bara finns i tre färger men – hör och häpna – det räcker. De är så pass byggbara att det funkar att köra på en färg, blanda med den något mörkare eller tunna ut med ansiktsolja för den som vill ha glow och mindre täckning.

Puder på det för den som vill. beige ögonskugga i puderform. Ja, jag älskar att Susannes instruktioner är så pass öppna. Och för mig som är blek som drar åt gul underton är det fantastiskt med röda läppar och att blanda ut lite av samma färg på kindbenet. Att blanda ut med lite olja är dessutom bara toppen i vintervädret. Olja håller fukt “inne”.

Sedan färgen Alizarin på läpparna, med pensel eller fingrar beroende på vilken effekt man vill ha.

Här är produkterna som använts på modellen ovan:
SKIN ENHANCER – EBURNEAN AND SARCOLINE
SILK FINISH POWDER – TRANSLUCENT
CUSTOM EYE AND BROW QUAD – EARTH AND CLAY
CUSTOM BLUSH DUO – NADESHIKO KOI
ALL OVER COLOUR – ALIZARIN
PRECISION MASCARA – OBSIDIAN

Brukarna kostar runt 500 kronor styck och kan handlas på NK i Stockholm och/eller hemsidan här.

 

Etiketter None

Frågelådan: doft, laser och fenol

Någon erfarenhet av nätbutiken ”Cult Beauty”?

Nä. Köper nästan ingenting på nätet faktiskt. Men någon läsare kanske har superkoll?

Jag avskyr allt vad mysk, amber, vetiver, trä heter. Kort och gott alla basnoter i 99% av alla parfymer. Jag vill bara dofta mjukt och fräscht som en gräddig bodylotion. Finns det sådana parfymer? inte massa blommor heller tack.. lite hermes eau merveille bleue utan amber och patchouli.

Kanske ska du titta i gourmetdofternas riktning? Nog för att det finns riktiga sockerbomber där men alla är långt ifrån lika sliskiga. Men där hittar du nog mer vanilj, grädde och puder än trä och patchouli, om man säger så.
Skulle gissa att du också hittar en allierad på Philosophys utvecklingsavdelning. Skulle också gissa att du älskar Fresh Cream från Philosophy, den doftar ungefär som den heter. Tyvärr finns just den inte i Sverige, i alla fall inte för tillfället, så vitt jag kan se. Men kanske har du en god vän i London?
Skulle också tipsa om Demeter, alltid pålitlig, och gissar att Condensed Milk, Vanilla Ice Cream, Baby powder eller Egg Nog kanske kan göra jobbet? I synnerhet första förslaget då.
Comtoir de Sud skulle kunna funka även om de tenderar att luta lite väl åt det söta för min del, men till exempel Matin Calin?
Har själv inte testat det här parfymhuset (DSH) men den här Au Lait låter ju lite som det du är ute efter?
Och vad tror du om Ganache Parfums, som specialiserar sig på efterrättsdofter? Ice Cream Shoppe kanske?
Nu vet jag att det är taskigt att tipsa om så många dofter som inte ens finns i Sverige men här kan du beställa samples för inte jättejättemycket pengar.

Hur gick det med Biologique Recherche? Testade du? Folk var ju som galna i märket. Nu hör man inte lika mycket längre…

De har helt försvunnit från kartan! Hittade inte svensk distributör, nu verkar det vara annat som gäller. Men generellt är jag ju megaskeptisk till så dyra produkter. Och inget ont om Fransmännen men de är ju inte kända för sina less-is-more-formuleringar heller. Litar heller inte på ett märke som använder fenol som usp. Det är en oerhört kraftig syra som visserligen ger ett jävla drag (det vill säga: peelar) men också lätt kan orsaka irritation.
Men – disclaimer – jag har som sagt inte läst fullständiga ingredienslistor. Men priset i kombination med fenol gör mig skeptisk.

Har verkligen funderat på laser. Det jag funderar mest på att det verkar finnas många olika sorter. Du säger att det heter IPL, jag hittade något som heter e-style, som de säger kombinerar IPL och RF. Vill inte göra det misstaget att slösa en massa pengar på fel metod…?

Det stämmer att det finns många olika sorter. Det handlar om olika styrkor och intensitet. En bra terapeut anpassar rätt styrka efter din hud och efter behandling. Se för guds skull till att terapeuten är seriös och med i SHR. Då borde denne kunna tala om för dig vad som rekommenderas. Och även förväntat resultat. Hårborttagning med IPL tar fyra, fem gånger. Att få bort blodkärl och sånt beror mycket på hur djupt de sitter, hur kraftiga de är och hur övrig hud ser ut.

Etiketter None

Smygstart

Men nu var det väl vääääldigt länge sedan jag skrev om doft? Men det var också länge sedan  jag fick en fråga om doft, hint hint.
Men jag påminns om det när jag ser de röda specialflaskorna av Chanel No.5 som kommer ut i jul.

Så här när vintern närmar sig börjar folk tänka på julen, i alla fall gör jag det. Inte så mycket för egen del, förutom att jag gillar att pynta och baka, men för glädjen i att hitta rätt present.
Vi kan väl börja med lite uppvärmning, lite uppmjukning så här innan november?

Ser att Boutique Ideale (Insanto) tagit in en massa Library of Fragrance, alltid en rolig present. Kostar 190 kr och är oerhört specifika. Inte finsmakarens parfym alla gånger men absolut stimulerande för fantasin och minnena. Nu har de inte tagit in de knasigaste dofterna utan bara behagliga och anständiga men ändå, det är ändå skoj att dofta gigantiskt träd eller kroppspuder.

Har också svårt att motstå vackert parfymerade tvålar. Ja, å ena sidan är det förstås ett oerhört slöseri. Parfymer och oljor rakt ned i avloppet. Men å andra sidan, det man i så fall kan ursäkta sig med, är att det alltid är mer skonsamt för kroppen med en parfymerad produkt man tvättar av.

De här härliga från Laboratorio Olfattivo ser dels ut att kosta så mycket mer än 190 kr, och dels är de ekologiska och helt biologiskt nedbrytbara.

När vi ändå är inne på det så gillar jag Gröna Gredelina. De har en bra story, den handlar om att tillvarata gamla huskurer och städknep. I synnerhet italienska sådana, intressant nog. Man parfymerar sina ekologiska, skonsamma produkter med parfymoljor från Grasse vilket kan tyda på massproduktion men också seriositet. Och i detta fall det senare.

Hos Gröna Gredelina föredrar jag givetvis städgrejorna framför hudvården men det beror enbart på mina egna vanor och preferenser. Men aleppotvålar är fantastiska, alltid. Här finns även alepposåpa (!) och koncentrerad, miljövänlig och effektiv och vattensparande såpa i koncentrat.
Och vegetabiliska (yes!) doftljus för 79 kr är bra. Som det här som doftar lätt av trä och skog.

Och inte för att vara superslummig men en bra yogamattarengörare har jag faktiskt letat efter. Här finns den.

Etiketter None

Frågelådan: kosttillskott och Drunk Elephant

Jag undrar om du har vänt och vridit på kosttillskott för huden? Kanske har du redan skrivit om detta men jag har missat det. Vore en intressant fråga att lyfta, tycker jag.

Verkligen. I synnerhet idag när trenden går mot “skräddarsydda” kosttillskott och nischade pulver och what not.
Det finns ju helt klart två läger: de som menar att kroppen inte kan ta till sig kosttillskott på det vis som påstås av tillverkarna och beivrarna och de som menar att kosttillskott kan ge en extra push i rätt riktning.

Vad gäller kosttillskott för huden finns ju en hel uppsjö, från kollagen i pillerform till gamla hederliga selen. Antioxidanter är också en klassiker.

Det alla experter är överens om är att ämnen som antioxidanter, b-vitamin, magnesium och zink är bra för huden. Och med bra menas stärkande och skyddande. Därför är också i stort sett alla experter  överens om att man bör äta allsidigt, försöka få i sig alla dessa ämnen och nyttiga fetter. Inte bara för egna hälsan utan också för hudens skull. Med andra ord: kroppen kan inte må bra utan att huden mår bra, och vice versa. Och att äta färska vitaminer är alltid mer potent än tillskott.

Om man inte är superbra på att äta allsidigt, eller gör andra saker som gör att brister kan uppstå (är sjuk, äter antibiotika eller något sådant). Då ska man förstås komplettera med tillskott. Eller om man tycker sig märka svagare hår, svagare naglar och tunnare hy – som inte kan förklaras med ålder och/eller hormonförändringar. Då bör man såklart fundera på b-vitaminbrist och/eller järnbrist.

Alla experter jag pratat med (och med experter menar jag dietister, dermatologer, läkare) menar att kosten är viktigast, såklart, men att man alltid kan ta en multivitamin, snarare än tillskott som sägs promota en speciell del av kroppen, som hud och hår. Alltså, i motsats till rådande trender som gärna vill nischa och ringa in.

För egen del, dock, måste jag säga att jag satsat på att äta probiotika i potent dos. Det är förstås resultatet av andra förändringar i livsstilen också men jag märker skillnad i huden. Därför att god tarmflora (världens tråkigaste uttryck) hjälper kroppen att ta upp andra vitaminer och mineraler, den påverkar livsstilen över lag och därmed också huden.

Summan av det hela: en superintressant fråga och ett snårigt ämne. Men där det holistiska tänket är viktigt: får jag i mig alla vitaminer och mineraler jag behöver? Vad exakt är det jag ser i min hy, mitt hår, mina naglar? Ser jag en skillnad, en försämring, som kan bero på någonting som saknas i min kost?
För min del har magens hälsa hamnat i fokus, och som en trevlig liten följd har också huden tackat mig.

Nu när Drunk Elephant, sen igår, finns att tillgå även för oss i Sverige tänkte jag höra med dig vilken eller vilka av deras produkter du tycker är bäst?

Helt missat detta! Och är också aningen förvånad, jag trodde DE skulle ha problem med att få produkterna till Sverige (och EU) med tanke på de höga syrehalterna.
Nå. Prisbilden är ju hög och med tanke på det är det ju sunt att ställa sig frågan “vad är värt att lägga pengarna på”.

DE förespråkar ju att man ska använda produkter från deras linje endast eftersom de skippat saker som vaxer, silikoner och alkohol och de menar då att alla andra på marknaden har antingen eller eller flera av dessa ingredienser i sina produkter och det fuckar upp processen. Det ligger viss sanning i detta. Man bör absolut se över innehållet i sina produkter men man måste inte kasta ut allt rakt av.

Med det sagt så är det en god idé att investera i deras kit. De har till exempel “The Littles” som är miniversioner av alla höjdarprodukter, till ett reducerat pris. Då kan man köra på dem endast i någon vecka (jag skulle faktiskt påstå att de räcker i flera veckor) och se vad man tycker.

Alla, helt oavsett hudtyp, behöver en bra fuktcreme så därför tycker jag att B-Hydra (som beskrivs som ett “fuktserum”) är bra att satsa på. Svinbra som primer, superbra som lätt fukt på vintermorgonen och under sommarens heta dagar. Den är dessutom relativt “billig” i jämförelse med de andra produkterna.

C-vitamin och AHA är två ingredienser som all hud gillar. Jag gillar att blanda deras c-vitamin med B-Hydra, det blir en jämn och len känsla på huden. C-vitaminprodukter kan annars kännas kladdiga.
De har två AHA-produkter, TLC Framboos är mer tänkt som en daglig exfoliering under natten. Den andra en riktig dunderkur en gång i veckan. Jag har båda och AHAn är bra, men det finns likvärdiga alternativ (från Paula’s Choice till exempel). Den superstarka AHAn Sukari Babyfacial är potent, absolut, men jag skulle vara oerhört försiktig med den. 25% AHA är inte att leka med, speciellt inte för en hud som inte är van vid AHA eller syror sedan tidigare eller som är nedbruten av produkter med alkohol eller liknande. Men visst, för oss syravänliga är den ju som en ansiktsbehandling.

Etiketter None

Skönmålning eller inte?

Förresten när vi ändå är inne på ämnet så skriver jag gärna lite mer om företag som donerar till välgörenhet. Mitt problem är att det är så svårt att se om ett företag verkligen är genuint i sitt arbete eller om det är en marknadsföringsgrej, ett sätt att visa upp goodwill (så kallad “good-washing”).
Det finns gott om märken som hävdar att “delar av försäljningen” kommer att gå till den och den organisationen. Sånt gör mig skeptisk. Hur stor del? Och hur stor del hamnar i organisationens arbete och hur stor del försvinner i administration?

Sedan finns det märken som är luddiga i sina beskrivningar. “Hjälper att förverkliga drömmar” till exempel. Oj, det var visst inte en välgörenhetsgrej utan en uppmaning att kränga produkter.

För amerikanska märken finns skattelättnader att hämta i välgörenhet, bidrag är avdragsgilla. Det finns därför gott om märken som tar fram en rosa specialprodukt i oktober månad för att stödja bröstcancerforskning. Eller en särskilt jullåda där man “samarbetar” med en organisation som ska rädda världshaven (okej, här syftar jag på Biotherm). Det är ju svinbra såklart men också lite vagt? Var hamnar pengarna och hur stor del av försäljningen?

Förutom att man nämner hur stor del av försäljningen man ämnar skänka är ett känt namn på den samarbetande organisationen ett gott tecken, tycker jag. Alla andra kan man kontrollera här och här, till exempel. Kanske finns en motsvarande sida för svenska organisationer? Tipsa gärna.

Man kan ju tycka vad man vill om företag som samarbetar med välgörenhetsgrupper. Å ena sidan kan man ju välja att inte handla någonting och lägga en peng själv i valfri grupps kassa. Visst kan det finnas marknadsföringsmål och säljargument kring företagens initiativ.
Men om det står mellan att handla en grej från ett företag och handla en grej hos en annan kanske just filantropin kan vara avgörande. Jag vet inte, det har aldrig varit det för mig. Men jag skänker pengar till saker ändå. För de som inte gör det kanske det faktiskt gör en skillnad.

Chantecaille har, som bekant, flera olika ändamål på gång ständigt. Deras välgörenhetskollektioner märks tydligt och får specialdesignade (och alltid väldigt vackra) förpackningar. De är i alla fall stundtals tydliga med att de skänker bort 5%.

Jag gillar MACs oerhört tydliga koncept med Viva Glam-läppstiften ändå. För varje sålt läppstift går 100% av vinsten till MACs Aids Fund som gör stor skillnad för både AIDS-drabbade och andra grupper inom LBTQ. Enkel, begriplig och tydlig välgörenhet. Läs om deras arbete, de gör handfasta saker som att erbjuda sängplatser till AIDS-drabbade som också är hemlösa och att ge dem mat. Och detta har MAC gjort sedan 1994.
Urban Decay försöker göra någonting liknande tycks det mig? Om än med bara ett läppstift och en limited edition. Men ändå: 100% av vinsten oavkortat är verkligen något att bocka och buga för.

Är man i Storbritannien kan man handla hem en souvenir i form av en fin tvål från The Soap Co. som använder återvunnet material i sina förpackningar och vars arbetsstyrka till 80% består av människor som är blinda eller funktionsvarierade. Överskottet och vinsten går direkt tillbaka till dem.

Sedan har man ju en soft spot för företag som ömmar för bin (Chantecaille får en shoutout här också). Produkter från serien Bee Lovely från Neal’s Yard räddar bin. Över 100 bin får ett hem för varje såld produkt. Företaget har för övrigt ett engagemang i flera olika organisationer.
Burt’s Bees skänker också pengar till välgörenhet men oklart hur stor del av vinsten. Oklart i Neal’s Yards fall också iofs.

Sedan får vi inte glömma Lush och The Body Shop som kämpar på sedan årtionden tillbaka med sina fairtrade-ingredienser, anti-djurtest och andra starka projekt. Lång och trogen tjänst. Hjältar.

Etiketter None

En liten text om fashionabla vattenflaskor

Bkr gör vattenflaskor som ska vara så pass fashionabla och trendiga att man ska kunna ha dem som en accessoar. Man ska gilla att kånka omkring på dem och förresten kommer färginspirationen från olika kläder man ser på catwalken.

S’well är ett annat företag som klappar sig själva hårt på axeln eftersom deras kreationer gör att vanliga, intelligenta människor fyller på deras vattenflaskor istället för att köpa vattenflaskor av plast på 7-Eleven och sedan slänga dem i skogen.
Flaskorna kostar strax över och strax under 500-lappen men då får man “design” på köpet.

För tillfället befinner jag mig i USA där man är kommunist om man återvinner och där vattnet i kranen är i det närmaste odrickbart så här kanske det eventuellt finns ett behov av en svindyr vattenflaska (som dessutom är tung) att kånka runt på. Att den måste kosta fem hundra däremot är väl inte självklart. Och är det så miljövänligt att föra in ett säsongstänkande bland flaskorna, att de ska matcha senaste outfits från catwalken och what not?

Etiketter None

Chantecaille, ett andra möte

Chantecaille [shante’kai] har bett om ursäkt för deras märkliga utskick och sagt att de inte förstår hur det kunnat hända. De har också velat förklara mer kring användandet av naturliga ingredienser och sin filantropi.
Jag är öppen för andra chanser, alla kan fela. Men eftersom jag är så anti eteriska oljor, doftämnen (“naturliga” eller ej) och extrakt från exotiska blommor så är det inte hudvårdssidan av märket som imponerar på mig. Makeupen däremot.

Det första som man lägger märke till är förstås att produkterna är väldigt vackra. Förpackningarna är lyxigt tunga, hylsorna ofta i silver. Men framför allt och viktigast är att färgerna och nyanserna är oerhört smickrande. Jag använder någon form av eyeliner så gott som dagligen, penna, kajal eller flytande eyeliner. Jag gillar Chantecailles vackert olivgröna nyanser med minimalt med glitter och skimmer (tack!) och vackra bruna, marina kulörer som är på den elegantare sidan om Urban Decay om man säger så. Kanske är det för att jag är gammal men jag överlåter de mer elektriska, experimentella och edgy färgerna till andra – med varm hand.

Men jag nämner UD eftersom deras pennor tenderar att sitta som berget och inte vika en tum under hela dagen, oavsett aktivitet. De hittar en värdig motståndare hos Chantecaille. Om UD är mer för den schyssta rocktjejen så är Chantecaille för oss 40-åringar som börjat uppskatta plagg i kashmir och en vacker sjal.

Annars tycker jag att alla torra produkter jag får prova – blusher, ögonskugga, ögonpenna – är toppen. Vackra nyanser som faktiskt också lyckas kännas spännande. Det är ändå en bedrift, när provade man en beige skugga senast och tänkte “wow, den här nyansen av jord/skimmer/beige känns faktiskt helt ny och fräsch”. Inte “ja, det är den här typen av beige jag brukar passa i”.
Den här silvergrå nyansen, till exempel, fick min kompis att säga “Har du så där gröna ögon på riktigt?”. Den bruna, kopprigare är en ny go-to de dagar jag hoppar över eyeliner och bara kör ögonbryn och mascara och känner mig kalifornisk.

De flytande och krämiga produkterna är lite svajigare om man ska generalisera. Har naturligtvis inte testat igenom hela sortimentet men mascaran upplever jag som aningen klumpig. Läppstiften har även de vackra nyanser, som om man tagit en generel röd eller rosa som passar alla och sedan tweakat färger lite, lite så att den också känns unik. Deras nudes är nudes (och med starka pigment) men de rosa, berry och korall är faktiskt suveräna. Jag föredrar ju mer skir finish för egen del men uppskattar pigmenten och hållbarheten.

Chantecaille vill också gärna betona sin filantropiska sida och de välgörenhetsprojekt de är engagerade i. Jag blir alltid glad för projekt som rör djur och miljö, för mig är det de viktigaste frågorna som finns. Utan djur och miljö har vi ingenting. Allt annat blir ju obetydligt. Ja, det är såklart ironiskt att jag skriver om skönhet och konsumtion. Jag är medveten om det. Men det finns val man kan göra också inom det, överlag, inte särskilt miljövänliga området.
Det är därför en vacker sida av Chantecaille, att så envist och regelbundet hänge sig, även om det bara är 5% av deras netto som vanligtvis går till välgörenhet.

Dock innebär deras välgörenhetssamarbeten mer än att bara sälja en mascara i rosa utgåva, som hos så många andra märken som ska skänka välgörenhetspengar under en månad om året (oktober). Chantecaille gör exklusiva, limited edition-paletter, skuggor och blushers som faktiskt är så pass intrikat vackra att det tar emot att ens använda dem. Så hatten av. Jag menar, kolla bara dessa produkter som fokuserar på korallrevens tragiska situation:

Ja, som sagt. Alla förtjänar en andra chans och hur olyckligt deras första utskick än var så måste jag säga att flera av deras makeup-produkter ändå klarar höga krav. Och tydligen har 91 elefanter kunnat räddas och återgå till sitt vilda, naturliga liv genom bidrag från makeupförsäljningen så det är ju härligt. Vi fortsätter så.

Etiketter None

Ett litet inlägg om Hourglass

Sverige blir glammigare och lyxigare. I alla fall om man med Sverige menar Stockholm och NK där amerikanska Hourglass dyker upp i gott sällskap med en del andra nya, ytterst luxuösa (och dyra) märken efter varuhusets ombyggnad. Tanken på att bli Stockholms Harrod’s kommer bara närmare, i alla fall gällande skönhetssektionen.

LA-baserade Hourglass har funnits i staterna sedan 2004. Jag skulle beskriva dem som en blandning av Charlotte Tilbury och Becca. Med Tilburys glam-faktor och Beccas pålitlighet. Och med priserna därefter, det vill säga på den dyrare sidan av skalan (och de påkostade förpackningarna).

Innan vi går in på märket känner jag för att dela en reflektion. Antingen är det för att jag är gammal och medelålders eller så är det för att jag själv räds experimentell och äventyrlig makeup men visst tycks det mig som att trenden går mot krämiga kulörer, lyxiga nudes och exklusiva förpackningar? Alltså, motsatsen till K-Beauty kan man väl säga. Det tycks mig som om de ledande märkena just nu är de som är inne på att försöka ta fram den lyxigaste, rosenquartznyansen i universum. I motsats till “kaxig” makeup, eller “lekfull”.

Hourglass passar in i detta med tunga, sköna förpackningar med lika eleganta kulörer på läppstiften, skuggorna och pennorna.
Den stora stjärnan är fan-tast-iska Veil Mineral Primer. En silkeslen, lätt primer som går lätt in i huden och lämnar den jämn och vacker utan att bli fullt matt, alltså ingen pudereffekt men samtidigt ingen oljig glans (den är oljefri, för övrigt). Dessutom skänker den sin lyckliga bärare SPF 15 vilket bara det är värd en applåd tycker jag.
Den är doftfri (halleluja!) och så vitt jag kan se fri från de vanliga misstänkta dvs alkohol och muppiga essentiella oljor och skit. Jag har haft den i två veckor nu, varje dag, och kan inte tänka mig att vara utan. Inte jättekonstigt att det är märkets bästsäljare, alla kategorier. Madonna är tydligen ett fan.

Precis som Becca är de också bra på highlightingprodukter som ger vackert skimmer utan glitter eller för mycket guld. En naturlig glow, för den som föredrar puderform, vilket Hourglass verkar göra. Här finns en hel drös just sådana produkter – rouge med highlightingeffekt, bronzer med lite guldskimmer, mattande puder och så vidare under kollektionsnamnet Ambient Lighting. Är man intresserad av sånt är dessa produkter felfria och lätta att använda även för nybörjare eller klumpedunsar.

För egen del är jag också imponerad av deras högpigmenterade läppstift (och måste erkänna att jag faller för guldhylsan som man kan köpa till och sedan förse med refiller, och ja den ser ut som en gammeldags cigaretthållare som går heeeelt in i old school-Hollywood-glamouren).
Man behöver inte gå hela vägen till färgstarkt om man inte vill, kollektionen Confession Ultra Slim High Intensity Refillable Lipstick innehåller 30 olika nyanser. Deras nudes är oerhört vackra och min kompis Lisa som en gång frustrerat och uppgivet efterfrågade “samma färg som på läpparna fast mer – som de brukar ha i filmer!” – kommer att bli glad. HÄR finns läppstiften hon letat efter.
Men vill man ha ett rött stift som står ut och sitter länge och bra finns dem här också. För den som har överflöd i plånboken.

Inte lika imponerad är jag av deras svårnavigerade hemsida. Känner mig som en riktigt, riktigt gammal människa när jag försöker förstå var produkterna finns på sidan.
Tur att de finns på NK så att man slipper beställa grejorna online.

Bonus: De har alltid varit noga med att inte djurtesta. Ändå starkt för ett lyxigt amerikanskt märke.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen