Fifty Scents

Julen del ett

Börjar ni liksom jag att tänka på julen? Jag sitter egentligen bara och försöker att räkna ut när det är socialt acceptabelt att börja julpynta. Att börja lyssna på jullåtar har jag redan börjat med (maila mig för bästa julskivorna!).

Med jultankarna kommer ju också förstås tankarna på julklappar. Det vore ju förstås fint att bara köpa julklappar på Tradera eller i antikaffärer eller liknande. Men det är varken en total möjlighet eller ens någonting som lockar precis alla.
I så fall tycker jag att det bästa är att köpa någonting som antingen går att återvinna eller som stöder hållbarhetsprojekt och/eller fairtrade. Jag tycker till exempel att flera svenska klädmärken som Rodebjer jobbar så, och det är fint att stödja svenskt mode även om textilbranschen i sig är smutsig. Men att göra medvetna val är vägen att gå om man ändå vill eller behöver köpa nytt.

Man kan till exempel köpa hårgrejer från Björn Axén. Märket av idag är ingenting vad det var under 1980-talet då salongen hade kopplingar till kungahuset och sedan kändes mest damigt. Innan Björn Axén själv testamenterade hela företaget till en ung och helt ovetande Jonas Hellström som gått som lärling under mästaren.

Idag jobbar Björn Axén med hållbarhet. Sånt är lätt att säga och hänvisa till att man säljer grejer i en förpackning av återvunnet papper. Men här handlar det om inhemsk tillverkning, refiller som kostar strax över hundringen. Minimal frakt kring produkterna är också en superbra grej. (Just nu är det 20% rabatt på dem hos Apoteket Hjärtat, för övrigt).

Det hela är seriöst och omfattande, man jobbar med miljön i åtanke också på salongerna. Till exempel genom avfallssortering, något som de tycker ska finnas på alla hårsalonger i Sverige. De har också en bra guide om källsortering hemma av hår- och hudvård.

Själv gillar jag bäst den här shower gel ur “Organics”-serien. Den säljs i en klimatkompenserad förpackning och består till 95% av naturliga ingredienser. Nu innehåller den essentiella oljor och alkohol vilket jag i vanliga fall ryggar för. Men när det är en kroppsprodukt som dessutom är en produkt som ska sköljas av så är det en annan sak, i alla fall för min del.
Dessutom är den så milt och fint doftsatt, långt bort från badbomber och fruktexplosioner i duschen.
Konsistensen är en gel lättare än luft och den håller i en irriterande lång evighet – min tog slut efter flera månader och då använder jag den generöst varje gång jag duschar! (Och nej, jag duschar inte bara en gång i veckan).

Håroljan säljs i klimatkompenserad förpackning även den. Nu är det svårare att återvinna förpackningar som blandar glas och plast (som pipetten här) men det är å andra sidan en så bra flaska att ha! Blanda egen oljeblandning i, göra nagelbandsolja och what not!
Oljan i sig är lite för parfymrik för min smak (flera olika citrusoljor) men för den som inte är lika pjåskig är det en fin olja att försiktigt smörja topparna med. Eller ha i en droppe i handen och blanda med balsam. Som med alla oljor – dryg.

Ett svenskt märke som producerar sina produkter i Sverige är Svenska Krämfabriken. Ja, det hörs ju på namnet. Fabriken ligger i Falun, är jättestor och gör produkter till flera märken.
Man har ett uttalat ekologiskt tänk även där. Med det inte sagt att produkterna är ekologiska (eller att det är lika med garanterat bra produkter) men de jobbar bra med avfallsprodukter som går direkt till förbränning så att ingenting går ned i marken och utsläppen närmast noll. Verksamheten är eko-certifierad så all energi som förbrukas kommer från förnybart bränsle. Det kan man också stödja genom produkter från bland andra svenska Recipe for Men som har en högklassig deo.

Köp tillsammans med den här skäggoljan? Oljan är väl att betrakta som en parfymolja (liksom den här, och den här ur samma familj om än utökad) snarare än en vårdande sådan men eftersom den ska användas på skägget och inte huden borde det vara lugnt. Fin kombo att slå in till en skäggig vän?

Etiketter None

Greenwashing

Greenwashing exhibit A

Hittade ett prima exempel på greenwashing. I korta drag: greenwashing är när ett företag marknadsför sig själva eller sin produkt som miljövänligare än de är.

Som det här företaget Shea moisture och den här tvålen. Notera hur de vill att vi ska tro att den här produkten är en “100% Virgin Coconut Oil Shea Butter soap”, alltså en tvål med två naturliga, härliga ingredienser.
Notera sedan hur denna tvål är gjord med “Fair Trade & Natural ingredients”.

Lögner och fler lögner

På sidan av tvålen (och även på hemsidan) berättar företaget om sin fina familjehistoria och sina härliga värderingar.
(Företaget säljer också produkter i Sverige) De djurtestar inte, det är ju bra. De använder certifierade organic, natural och fair trade ingredients. Problemet är att just denna stämpel, detta signum, inte tillhör någon officiell organisation. Det är inget officiellt certifikat, alltså ingen garanti.
(Ingen jag känner till i alla fall eller kan hitta online men säg till om jag har fel!)

Den mörka sidan av tvålen

Sedan kommer vi till det riktiga mörkret, den verkliga greenwashingen. Kolla nu ingredienslistan noga. Minns att detta ska vara en “100% Virgin Coconut Oil Shea Butter”-tvål, det står ju det på tvålen.
Minns också att den ska vara både fair trade och med “certified organic ingredients”. Observera att man också skryter med ingredienser som inte finns med, eftersom man är en naturlig och fin produkt: inga parabener och mineraloljor.

Well, well, well. Näst största ingrediensen är sodium palm kernelate, alltså ett derivat från oljepalmen, alltså del av palmoljeskördningen. Vidare innehåller den palm acid och palm kernel acid, också från palmolja (liksom glycerin, som också oftast är ett derivat från palmolja). Inte supergrönt om det inte skördats schysst. Hur vet vi att den inte skördats schysst då? Jo, för att kollar man riktigt finstilt så indikerar * och det lilla hjärtat certifierad organic ingredient och en fair trade-ingredient, respektive.
Och var hittar vi då denna * och detta lilla hjärta? På en enda ingrediens! EN! Sheasmöret!

Vidare är parfym den femte största ingrediensen. Och ni vet vad jag anser om “naturliga” produkter som innehåller parfym…

Etiketter None

Perfektion

Jag kan inte se mig mätt på denna look, den är perfektion för mig. Chanels look S/S 2019. Jag har fallit ur deras goda gracer och får bristfälliga uppdateringar från dem och inga utskick så tyvärr har jag ingen aning om vad det är för kvalitet på dessa produkter. Men säkert höga, dessvärre (med tanke på priserna) har Chanel några av de bästa läpprodukterna, ögonpennorna och mascarorna i branschen.

Men det var inte det jag tänkt skriva om utan den subjektiva skönheten.

Vad är det som får oss att tycka att någon är vacker? En populär teori är att vi letar efter det familjära. Denna förklaring har man använt inom psykologin för att förklara varför vi så ofta söker oss och attraheras av partners som har någonting gemensamt med oss själva utseendemässigt. Det är någonting tryggt, någonting vi känner igen och tycker om.

Jag inser till exempel att de kvinnor jag tycker är utomordentligt vackra har gemensamma drag. De har långsmala ansikten, ofta brunt hår i mittbena. De heter saker som Alexa Chung, Michelle Dockery och Ali MacGraw. De besitter någon slags naturlig skönhet, det vill säga har perfekt symmetriska och i viss mån flickiga drag.

Nej, jag har ingen påtaglig likhet med dem. Men jag inser att jag på ett undermedvetet plan anammat detta ideal.

Jag inser att detta är vad jag vill se i spegeln, om jag hade någon slags trollspegel. Jag inser, eller tror, att detta beror på att detta är ett ideal som jag visserligen inte kan uppnå men som jag bättre förutsättningar att nå till skillnad från tex en blond gudinna med höga kindben i ett runt ansikte. Som Cate Blanchett.

Detta slår mig som en psykologiskt intrikat faktor i skönhetsbranschen. Eller alla branscher.
Vad är makeup och looks värda om det inte finns en möjlighet om ens liten, att jag som kund kan nå mina drömmar och ideal?

Detta är ändå en tanke som är rolig att bolla med i dessa nya tider då modemagasinen (jag läser ett oändligt antal) gör stora ansträngningar kring det vi kallar inkludering och representation. Jag ser fler variationer på kroppsformer i annonser och fler avvikelser från det standardutseende som dominerat modereportagen sedan tidernas begynnelse.

Nu vill jag inte missförstås. Jag menar inte att representation och flerfald röjer ideal och vi kommer att nödgas leva med människor som ser ut som dig och mig på modesidorna. (skräcken!)
(skoja)
Jag säger detta eftersom jag hört den typen av kritik. Att modeller och filmstjärnor ska representera våra drömmar och aspirationer. Inte se ut som kleti och pleti – vad är poängen med det?
Jag tror vi kan vara lugna, det finns ingen risk att de ouppnåeliga idealen försvinner. Det är idealet som säljer, inte verkligheten.

Men vad jag menar och funderar över är – hur mycket kan våra ideal förändras? Jag misstänker ju att mina skönhetsideal alltså är resultatet av två faktorer: arv och miljö.
Arv i fråga om mina egna fysiska förutsättningar.
Miljö i fråga om de bilder jag matats med genom min mode- och skönhetskonsumtion.
Så hur mycket kan mina ideal förändras? Hur mycket kan min uppfattning om vem som är vacker förändras?
Klart jag kan se att massor av kvinnor är vackra – även de som inte har brunt hår i mittbena. Såklart. Självklart. Men jag känner ju och vet också att de är 100% ouppnåeliga till skillnad från de där jag har en liten, liten genetisk förutsättning baserat på saker som ansiktsform, hårfärg och näsa. Den lilla, lilla procenten som ger hopp och som bidrar, om än lite, till att sukta efter de där Chanel-produkterna som de använder i tutorialfilmen.

Eller?

Etiketter None

Lite helgläsning

Jag är dålig på att länka till artiklar och texter som jag skriver. Min mamma brukar klaga på att jag inte “säger till” när jag “har någonting i tidningen”. Det är rart, men för mig är det ju ett jobb. Jag tänker inte på det som att jag får in någonting i tidningen alla gånger.
Men jag vill ändå tipsa om tidningen Icon där jag är skönhetsredaktör och varit länge. Svenska tidningar (som inte ingår i någon syndikat, dessutom) är sällsynta och lever ett tufft liv. Stöd dem gärna. Här är ett gammalt smakprov (fortfarande aktuellt) på den typer av texter jag bidrar med.

Här är en text för Aftonbladet om musor som jag tycker blev bra. Så jag delar den också.

Etiketter None

Hitta rätt hudterapeut

En vanlig fråga från läsare (och vänner och familj) är tips på en bra hudterapeut.

Den frågan är både svår och enkel att svara på. Den är svår eftersom jag såklart inte har samma koll på hudterapeuter som produkter och tendenser. Av naturliga skäl.
Den är också svår att svara på eftersom vad är en “bra” hudterapeut? Det hela beror på vad man vill få ut av sitt besök. Man måste, helt enkelt, ha realistiska förväntningar.

En hudterapeut går man till, eller i alla fall jag, för att dels få diagnos ställd så att jag bättre kan ta hand om huden på egen hand. Och för att göra saker som jag inte kan göra själv lika lätt, som en kemisk peeling, Dermapen, IPL eller annan laserbehandling.
En bra hudterapeut kan diagnosticera huden och blanda en peeling därefter. En bra hudterapeut vet vilken inställning på lasern som funkar bäst på din sorts hud.

En medioker hudterapeut (eller, vem som helst) kan utföra en rengöring, lägga på en mask och massera kinderna. Det är nog så skönt men ingenting som är värt att gå till en salong för. Inte enligt mig i alla fall. Det räknas mer som ett spa-besök.

Så hur vet man? Förutom research på nätet så är ett medlemskap i SHR en bra indikation. Det garanterar inte bara att utövaren har uppfyllt krav på utbildning, kunskap och hygien utan också att du som kund har ett visst skydd mot felbehandling. Nog så viktigt.
Här kan man söka bland anslutna medlemmar.

Vet man ändå inte vart man ska börja och tycker att SHRs lista är jobbig så föreslår jag de “kända namnen” och de större klinikerna och salongerna. Akademikliniken, Eriksbergskliniken, NK, Inskinity…

Vad gäller andra typer av behandlingar, som injektionsbehandlingar (fillers och botox) har jag samma råd men med modifikationer. Leta efter en behandlare som är certifierad från Estetiska Injektionsrådet. Som vet hur och var man sticker och vad man injicerar. Kan låta som om jag säger det uppenbara nu men alla fillers och all “botox” är inte samma sak. Vet du på rak arm vad “fillers” är, alltså vad de innehåller? Vet du hur många olika märken det finns ute på marknaden? Många.
Därför skulle jag fråga vilken typ av filler och botox som används. Är det från en känd tillverkare som Restylane? Eller är det från något budgetmärke någonstans ifrån? Bra fillers är inte billiga, bra injektionsutövare är heller inte billiga. Men misstag är ännu dyrare.

En annan sak som är viktig när det gäller att hitta rätt utövare är att de konsulterar dig innan. Att de förklarar vad som kan göras (och inte göras), att ni förstår varandra. Ungefär som en bra frisör.
Be gärna att få se referensbilder, kanske finns de på salongens hemsida.

Här är några jag rekommenderar i Stockholm:

Cardellkliniken, som drivs av två sanningssägande legitimerade sjuksköterskor som jobbat i den estetiska injektionsbranschen i flera år.
De kan allt om olika sorters fillers, om estetikens gränser och har less is more som ledord. Dessutom anser de att den bästa behandlingen är den som syns men inte märks och verkar driva ett lågaggressivt privat krig mot alla fuskpreparat som flödar på injektionsmarknaden.

Inskinity hette tidigare Estetiskt Hudläkarcentrum och kombinerar hudläkarvård med estetiska behandlingar. Båda finns till hands vilket tyder på seriositet. Anna Wetter som chefar för kliniken har också varit aktiv i diskussionen om den oreglerade injektionsmarknaden och ser konsultation som ett absolut måste. Även det seriöst.

New Clinic drivs av två legitimerade sjuksköterskor med en imponerande meritlista. Men de har också ett bra öga för estetik, alltså för de små medlen som kan ge mer symmetri till ansiktet (se bara deras foton). De har till och med tagit fram en slags estetisk formula de kallas “new shape” för detta.

Art Face drivs av Jenny som också är legitimerad sjuksköterska. Det är väl därför hon är så oerhört lätt på handen. Förutom att hon är oerhört meriterad är hon också inte superförtjust i att prata om “lyft” och dramatiska förändringar utan gillar mer tanken på att “återskapa”.

Etiketter None

Dålig dag att blogga på

Anger management

Edit: Postade detta och ångrade mig. Tog bort det. Fick uppmuntrande kommentar. Postar igen.

Jag borde inte blogga när jag är irriterad. Eller, rättelse, jag ska inte blogga när jag är irriterad.

Men nu gör jag det.

För jag orkar inte med alla märken som ska smöra med sin hållbarhetsprincip och sina etiska riktlinjer och samtidigt packar sina grejer i plast och papper. Eller lockar med flyg ned till kontinenten (eller, som i ett fall – Indien!) för att visa sitt härliga miljötänk.
Alltså, det faller ju på eget grepp.

Till Indien-företagets försvar förstod de min kritik och mitt skäl att tacka nej. Så vitt jag vet ställde de in resan men jag vet inte, de kanske bara ändrade destination. Eller flög dit några andra, eller journalister från ett annat land. Inte vet jag.

Har blivit ett troll tror jag. Kommenterar och påpekar och går runt som ett argt litet moln. Förutom när jag springer eller går på barre som jag verkar göra i stort sett varje dag nu. Därav bild på mig i mitt lugna, svettiga zen-stadie.

Och allt det här med “men du köper ju kläder/yogurt i plastburk/ flyger till USA”. Det stämmer. Jag vet.
Vi kan inte ställa krav på oss att vi ska vara helt felfria och inte lämna så mycket som ett tåavtryck på jorden, att det är det enda som berättigar att yttra sig i hållbarhetsfrågor annars ska vi hålla tyst. Det går inte.
Vi kan och ska ställa krav på oss själva att göra allt vi kan. Inte bara allt som är rätt ojobbigt, som att bära lite kassar till återvinningen. Eller äta vegetarisk lasagne till lunch.
Jag flyger två gånger om året. Jag gör allt jag kan för att kompensera det (klimatkompenserar flyget, köper till biobränsle när jag har råd och försöker att leva grönt resten av tiden). Betyder det att jag inte har rätt att säga att det finns ett problem i att flyga till en fabrik över en dag?

Jag ska inte blogga när jag är irriterad.
Jag ska inte rationalisera dubbelmoral.
Jag försöker bara leva utan att känna mänsklighetens mörker.

Etiketter None

Saker andra skriver

Dags för lugg igen?

Eftersom jag varit lite seg den senaste veckan har jag skrivit mindre men faktiskt läst desto mer. Jag tycker om att läsa om skönhet och skönhetskultur, så är det ju.

Som så ofta när någonting ändras i livet eller när man går från ett tillstånd (som sorg) till ett annat (som acceptans) vill man förändra någonting. Detta är heeelt mänskligt och den vanligaste förändringen är att man vill klippa en ny frisyr.
Det är så allmängiltigt att det är genant. Skilsmässofrisyren och så vidare. Själv klippte jag av mig mitt midjelånga hår till en kort Vinona Ryder-inspirerad “shag” när jag som 18-åring flyttade hem igen efter ett år utomlands.

Nu är jag inne på samma tanke fast koncentrerad på lugg. Ska jag ha lugg igen?

Eller inte lugg?

Det är roligt att läsa artiklar om detta dilemma. Det finns en WikiHow i fjorton steg (!) kring hur man bör gå tillväga för att landa i rätt luggbeslut.
Den här bildserien på 25 kända damer med och utan lugg fick mig att luta åt “nej, skaffa inte lugg”. Bara Emma Stone som riktigt klär i en? Började också läsa den här superlånga genomgången kring för- och nackdelar med lugg. Men mest för att jag roades av tyngden i frågan, alla känslor och praktiska saker som väger in. Att skriva en lång artikel om detta. Men herregud, å andra sidan vet vi väl alla hur det känns att fatta ett felaktigt hårbeslut. Minns ännu med en rysning flickan (ja, det var banne mig en flicka) som klippte en sån där stjärnlugg på mig utan att jag bett om det. Fick gå till en annan frisör i ren desperation för att fixa till det och denne sa “det är inte mycket att göra” och klippte av allting i en kort Sporty Spice-stubb.

Den här artikeln och videon där Liv Tyler går igenom sin enormt omständiga skönhetsrutin roade mig lika mycket som den skrämde mig. Hur har människan tid och ork? Och pengar? Rubriken “Liv Tylers skönhetsrutin i 25 steg får dig att känna dig oerhört fattig och med fuktbrist” är klockren.
Ps. Jag älskar Liv Tylers utseende, har alltid tyckt att hon är en av de vackraste vi har här i världen. Vackrast av alla är Cate Blanchett.

Den här rubriken är också en sådan man hade önskat att man fått sätta. De har alltså frågat fyra makeupartister hur Trumps svåger skulle kunna gå tillväga för att se mindre ut som en “mordlysten provdocka”.

Okej, nu återgår jag till det normala. Hörs snart igen.

Etiketter None

Hade och borde

Jag hade gärna skrivit om Bourjois prisvärda läppstift och om Gucci Westmans lyxdrömmar men kom av mig eftersom en vän dog.
Ibland händer saker som påverkar allt, som smyger sig in i dagens alla sysslor. Från frukost till promenad till mataffären.
Sådana saker är i längden bra, de sätter annat i perspektiv. När chocken väl lagt sig, faktumet sjunkit in och eftertanken träder fram.
Bourjois har fortfarande prisvärda läppstift och Gucci Westman är fortfarande en lyxdröm men perspektivet skiftar lite, som i ett kalejdoskop.

Varför skriver jag denna blogg?
Varför håller jag den levande? Jag tjänar inga pengar på den, jag tackar nej till samarbeten och inspirationsresor.
Vill jag tjäna pengar på den?
Inte om det skulle innebära en obalans, en betald lojalitet. Jag har ingått i tre samarbeten förut när jag skrev under ett annat företags flagg. I två av fallen stod jag för märket och produkterna till 100% och var oerhört tydlig med både det och att samarbetet ändå innebar ett oberoende, bara en ökad fokus.

Så varför skriver jag?
Sådana tankar är viktiga och när någonting fundamentalt skakar om vår värld är det just de tankarna som kommer fram.

Jag skriver för att jag vill bearbeta saker som intresserar mig. Är det torra och trista svaret.
Jag lever i en kultur, jag är en del av den. Jag är inte så oberoende som jag vill tro, det är ingen av oss. Men jag måste få försöka. För jag vill förstå saker och ting, jag vill att de ska betyda någonting. Jag vill att saker ska ha mening.

Dessa tankar kommer till mig starkare när någonting händer som ändrar min vardag. När en vän försvinner.
Jag sörjer honom, jag saknar honom.
Jag vill mer än någonsin försöka förstå välden och kulturen jag lever i. Så vi kör på. Bara inte just idag.

Etiketter None

Frågelådan: bourbon om hösten

Jag tror att det är dags för nåt helt annat än Black Orchid som tydligen varit min höstkvälls go to-doft ett eh för långt tag… Jag vill ha nåt som är höstens motsvarighet till Florabotanica kanske…? Jag tänker Bulleit Bourbon, fuktig Gloverallduffel, braskamin och läderfett till kängorna. Fast ändå kvinnlig? Du kan ju det här:)

Tankarna går spontant till Mona di Orio och Vanille. Ja, den har en vaniljig bas, alltså inte lika kärv som dina referenser. Men det är en vanilj som fraktas av pirater som dricker rom och har apelsiner och nejlika i lastutrymmet. Tillsammans med vaniljstängerna de snott.
Kan det vara något?

Annars, om jag får associera fritt, tänker jag mig att höstens motsvarighet till Florabotanica är någonting som visserligen är murrigt men också levande och varmt. För mig är hösten en levande tid, ett sista party innan det är dags att gå och lägga sig. Jag tänker Hermès. Både Terre d’Hermès och Voyage har starka höstkvalitéer. Terre har en jordig, träig trygghet som omsluter bäraren. Ett farväl till sommaren men också ett “vi ses igen snart”. En tröstande doft, precis vad man behöver om hösten.
På samma sätt är Voyage d’Hermès en varm, träig och kryddig historia som jag själv tycker påminner om kardemumma. Vilket i sig är en varm och höstig doft, tycker jag.

Du verkar också gilla läder. Det är härligt, det är varmt och animaliskt. Det finns ju många fina “cuir”-dofter. Ex Nihilo Cuir Celeste är väldigt mycket bomberjacka men med en bukett violer bakom ryggen. Med andra ord: en snygg läderdoft. Finns på NK i Stockholm numera för en provdoftning.

Trevlig höst på dig!



Etiketter None

Doftintervju: Lotta Losten

Lotta tillhör det där folket man borde vara avundsjuk på men inte är, eftersom de är så härliga och fantastiska personer.
Hon och maken David Sandberg är ett förstklassigt filmpar som tillsammans gjorde en kortfilm som hamnade på YouTube och som tog dem båda till Los Angeles. Lotta har haft roller i Lights out, Annabelle 2 och nu senast – och detta är ju fantastiskt – superhjältefilmen Shazam!. Självklart bor hon i ett magiskt hus på de där kullarna som man ser HOLLYWOOD-skylten från. Men vad man kanske inte vet är att hon också är en fantastisk stylist och vintagekännare – och hon använder doft i sitt skådespeleri
!

Hur är livet i sagoslottet?
– Jag sitter på vår terrass just nu och det doftar ek. Det är torrt och luktar solvarm betong. Någon i området sågar träd så ibland kommer en fläkt av trädslöjd. Om du hade varit här för ett par veckor sedan hade jasminen bakom mig varit alldeles ljuvlig men den har blommat klart nu.

Nu har du ju bott i Los Angeles ett tag…fem år? Vilken tycker du är den tydligaste och mesta LA-doften? Jag tycker antingen skurpulver eller varm, torr stadsöken. Men mest tror jag rengöringsmedel.
– Första året tyckte jag Los Angeles luktade enbart torr öken och avgaser, men under det andra året började jag plocka upp nyanser. På våren luktar LA blomaffär, när citrusträden fullkomligt exploderar av doft. Det är helt fantastiskt! På vintern, som ju är Los Angeles höst, kryper det in en friskhet i luften, och eftersom det fortfarande eldas en hel del i öppna spisar så luktar det underbart av ved och eld. En av mina topp tio favoritdofter: skorstenslukt. Husen är inte gjorda för fukt och kyla så det luktar även stuga lite överallt.
Det där med rengöringsmedel har jag faktiskt inte tänkt på men nu kommer jag ju definitivt göra det!

Ja, det är någonting med lokaler som banker, köpcentrum och kedjor med heltäckningsmattor på golven. Det känns som om de är så måna om att kunden ska känna hur rent de har. En vidare analys av det är kanske amerikanernas sexualskräck eller deras konsumtionslivsstil. Jag vet inte, fabulerar. Men det är för mig väldigt påtagligt att det ska lukta rent även om det rena luktar äckligt. Som inne på drugstores.
– Det kanske är så att jag vant mig vid de amerikanska skurmedlen och inte ens känner av dem längre! En smula otäckt.
Tänkte förresten på det med hur LA doftar, det är ett ställe på min morgonpromenad där det luktar citrongräs. Det är bara precis i en kurva och det är en flyktig doft, så ibland försvinner den i en fläkt. Det tog ett par månader innan jag hade lyckats ringa in vad det var. Lite senare på rundan passerar jag under ett gigantiskt eukalyptusträd och överallt växer rosmarin som om det vore vilken buske som helst. Det är magiskt.

Så mycket LA i en bild

Vilken är den svenskaste doften då? Du kommer ju från Jönköping och har bott i Göteborg så du har nog andra doftminnen än mig som växte upp i Stockholmsförorten som doftade schersmin vid skolavslutningarna.
– Kanelbulle och barrskog! Och tång som torkar i solvarm sand, på Österlen. Saknar verkligen lukten av svensk höst. Löv som multnar, mossa och skog och skorstensrök. Och på vintern snö. Hatar snö men älskar lukten av snö.
En sak som min man och jag lagt märke till när vi varit i Sverige de senaste gångerna är hur alla sushiställen i Sverige luktar exakt likadant. Jag begriper det inte, har varit på massa olika typer av sushirestauranger i LA och det luktar aldrig så. Tror det kan vara vilken typ av risvinäger man använder. Kanske? Nåt måste det vara, och det förbryllar mig så mycket. När vi var i Kanada för ett år sedan gick vi till ett sushiställe i Toronto och så fort vi klev in tittade David och jag på varann och utbrast ”Det luktar svensk sushi!!”. Tänker ofta på det.

Roligt, min brorsa pratar också om svensk sushi och han har ju bott utomlands i snart tjugo år. Gud så märkligt. Berätta, visst har du och David ett speciellt band till just kanelbullen?
– Ja, vi hade en enorm kanelbulle som bröllopstårta! En av mina absoluta favoritfilmer är Äppelkriget. Scenen när de öppnar huven på en bil och motorn ersatts av en bulle är en klassiker i min familj. Hur hon liksom bryter av en bit, smakar och konstaterande utbrister ”bulle!” är underbart. Varje gång jag ser filmen blir jag upprörd över att hon inte tar en större bit. En sån dröm liksom! En gigantisk, rykande varm- magisk- bulle! Kan ju omöjligen bli bättre. Älskar kanel och kardemumma! Har kanel på morgongröten varje dag och kardemumma i kaffet. Det är såna hemtrevliga dofter. Misstänker att mitt kanelknarkande enbart blivit värre sedan vi flyttade hit, allt för att känna rötterna till fosterlandet!

Bröllopstårtan som var en kanelbulle

Tycker du att det finns en koppling mellan skådespeleri och doft?
– Allt som kan hjälpa en att berätta en historia är till nytta när man ska lära känna en ny karaktär, och doft har ju en oerhörd förmåga att förhöja och väcka saker i en som man inte skulle hittat annars.
Du är en stor anledning till att jag börjat nyttja doftsinnet mer i mitt rollarbete. När jag skulle sätta mig in i min karaktär i Shazam hjälpte du mig att hitta en doft för henne. Dr Lynn Crosby, vetenskapskvinna, oerhört professionell och driven i sitt arbete. Jag minns att jag beskrev henne som någon som går raska promenader, har stark integritet och kanske inte så mycket socialt privatliv. Jobbet och hennes forskning är hennes passion. Det var så roligt hur du gick igång på det! Den doften vi valde ut var skarp och mystisk och något jag aldrig skulle använda själv. Det var mycket viktigt! Jag bar den enbart när jag gjorde rollarbete, repeterade, och de dagarna vi filmade. Den fick inte blandas ihop med mig själv. Den var Dr Lynn Crosby. Det gav så mycket!
Jag kommer helt klart fortsätta använda doft som en del av karaktärsarbetet. Man kan tänka på så många vis, kanske är det nån som alltid gnuggar vicks salva på handlederna, bär en påse torkad lavendel i fickan, exfolierar ansiktet med kaffesump? Triggers av olika slag är underbara! Vill utnyttja alla mina sinnen för att bygga mina roller.

Lotta med motspelaren Mark Strong i Shazam!

Du är min läromästare i att hitta vintagekläder. Jag är en sådan total nybörjare. Men jag tänker på doft där med…har du något vintageplagg som fått med sig en doft hem? Händer det? Att man köper, säg, en vacker A-linjeformad klänning från 50-talet och när man kommer hem doftar den lite Shalimar eller vad ägaren nu använde?

Lotta demonstrerar varför hon är bäst på vintage

– Jag ÄLSKAR att jag får vara din Vintage-guru! Ja, men visst- det är ju helt klart en speciell doft i butiker som säljer gamla saker, men jag gillar den lukten! Den är trygg och hemtrevlig. Lite samma känsla som när man går till ett antikvariat. Dammigt och mystiskt- men snällt. Innan jag kom till LA hade jag aldrig kemtvättat något. Det kändes så främmande för mig- förstod liksom inte poängen. Här kemtvättar folk allt. Till och med bomullsplagg! Jag vägrar! Jag tvättar allt jag kan i tvättmaskinen på handvättsprogram och om det är nåt jag är lite nervös för tvättar jag det i badkaret. Där kan man verkligen snacka om att få med sig lukter hem! En klänning som kemtvättats sedan 40-talet, säkert på massa olika ställen med olika medel, eller hur tusan det nu funkar, lär ju vara sprängfull med äckliga kemikalier! Det är oerhört tillfredsställande att lägga ett sådant plagg i vatten och se det bli brunt av decennier av smuts och diverse giftiga medel. Det luktar kattpiss!
Första gången jag tvättade en klänning som tidigare enbart blivit kemtvättad trodde jag att jag förstört den. Den luktade så illa. Men när den torkat var lukten borta. Och den var ren för första gången på en evighet- en underbar känsla! Så där har vi en lukt som är hemsk, men ändå positiv för mig. Vad vet jag, kanske luktar alla mina kläder vintagebutik utan att jag tänker på det längre, men jag tror inte det. Misstänker dock att ett visst mått av immunitet smugit in i mitt doftsinne, för loppislukt är inget jag tänker på. Har ju kavajer och jackor som jag aldrig tvättat, men enda gången jag tänkt på lukten var i en gammal sammetskavaj som jag köpte när jag var 20 där min och den förra ägarens svett – 70-talssvett! – blandades i en ytterst vedervärdig mix. Slängde kavajen i tvättmaskinen som den rebell jag är och det gick suveränt! Använder den än idag.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen