Fifty Scents

Frågelådan: Bergamott

Behöver en bergamott parfym, i.e. inte edt eller Guerlains aqua. Finns det?

Bergamott är en fantastiskt fin citrus, både rundare och bittrare än sina citrusvänner citronen och lime, men mindre blommig är nerolin. Bergamotten smaksätter mitt favoritte Earl Grey, antagligen av den anledningen – att den är mer robust.
Så svaret på din fråga är – ja, absolut. Det finns.

Nå! Bergamote från The Different Company är ett bra alternativ för den som verkligen vill hänge sig till doften. Nu är det ju så att bergamott, liksom alla citrusnoter, är ett toppnot och till sin natur flyktig. Den, precis som alla citrusnoter, försvinner snabbt.
Därför måste noten förankras. I just denna doft backas bergamotten upp av ingefära och apelsinblom som, vill jag påstå, förhöjer bergamotten i sin kontrast.
Det kryddiga i ingefäran lockar fram också det bittra i bergamotten medan det mjölkiga och nästan lite kvalmiga i apelsinblomman mjukar upp bergamotten och rundar hörnen. Dessutom är denna doft komponerad av Jean-Claude Ellena, en av doftvärldens absoluta superstjärnor. Jag ser honom lite som parfymvärldens Bryan Ferry – elegant, både avant garde och traditionellt romantisk. Behärskar både covers och helt nya stilar.

All citrus är som bekant välkommen i cologner, alltså traditionellt lättare herrparfymer (Eau de Cologne), där de ofta paras ihop med lite lavendel. Eftersom du skriver att du inte vill ha EdT är detta möjligtvis en liten avstickare eller till och med svag is. Men faktum är att många cologner är rakt upp och ned vackra citrusparfymer, för att inte säga bergamottparfymer. Men bara om man för sig själv kan skaka av sig tanken på att de, rent faktiskt, är cologner. Det vill säga, de är lätta till sin natur och har ett maskulint drag med i synnerhet tränoter.
Den främsta, la crème de la crème, är förstås Diors Eau Sauvage. Numera finns den i flera varianter men det är originalet som gäller. En hyllning till franska Rivieran, vita tenniströjor och drinkar i skuggan av en cypress från 1966.
Är man öppen för colognespåret är också Dior Homme Cologne (2013) ett alternativ.

Annars tycker många om Atelier Colognes Bergamote Soleil. Jag är inget större fan, jag tycker generellt att deras parfymer inte är tillräckligt komplexa. Men det är klart, är man ute efter en viss not (bergamott i det här fallet) så kanske en enklare, tydligare komposition är att föredra?
(trots namnet är det inte en eau de cologne i bemärkelsen att den är utspädd)

Till sist, den här vågar jag knappt tipsa om för den är så dyr. Men Xerjoffs Nio (kanske kan man få samples någonstans? I Stockholm finns den på Boutique Ideale i Birger Jarlspassagen och kanske på NK). Den är lika rund och robust som en dubbel espresso. En italiensk symfoni av neroli, bergamot och varmt trä. Mångbottnad, mångsidig och gedigen. Jag ber om ursäkt redan nu om du blir kär i den. Förlåt.

Etiketter None

Ett potpurri av nyheter

Det rör på sig, det händer saker. Vissa grejer vill man kommentera, andra himlar man på ögonen åt. Så här kommer nu en slags Ekot-sammanfattning av det senaste.

1. Paula’s Choice säljs till Unilever. Å ena sidan mer muskler, mer pengar, mer sträckvidd. Nu kommer produkterna säkert hamna i butiker (gissar Åhlénskategorin) och inte bara online. Å andra sidan kommer nog kraven på fler nyheter, snabbare lanseringar att öka. Det måste inte bli så men se till exempel på Drunk Elephant och Byredo. Sedan de såldes till stora bolag så har de spottat ur sig produkter med rasande fart. Och i fallet med sistnämnda märke så har bristande kvalitet blivit en följd.

2. “Even Jessica Alba deals with imposter syndrome”. Artikeln handlar om att hon ibland tappar tron på sig själv som entreprenör. Som sådan har hon, under Honest Beauty, släppt 99 olika produkter. Det är ingen liten kollektion. Men jag himlar ändå med ögonen när jag läser den, men troligtvis är jag väl bara trött på clean beauty och på celebs som ska lansera skönhetsgrejer. Så trött, så trött. Läste nu senast att Kate Hudson (som de senaste åren krängt keffa träningskläder i miljö-ovänliga material genom en affärsmodell som går ut på att man binder upp sig på två köp i månaden och sedan är det jättesvårt att gå ut) ska lansera ett nytt clean beauty-märke med sin mamma Goldie Hawn. Älskar Goldie Hawn men folk måste sluta nu. Speciellt ironiskt blir deras clean beauty-commitment när de slagit sig ihop med, och i flera år prisat, La Mer. Inte mycket clean beauty där.
Selena Gomez, Lady Gaga, Priyanka Chopra Jonas, Taraji P. Henson, Gabrielle Union, Tracee Ellis Ross har alla olika skönhetsgrejer. Orkar inte. Och lilla, söta Millie Bobbie Brown från Stranger Things.
Orkar ni höra vilka fler? Knappt så att jag själv gör det. Madonna, givetvis. Venus Williams, Camila Coelho, Cardi B, Lauren Conrad, Issa Rae. Och så de ännu mer namnkunniga: Pharrell Williams, Kristen Bell, Carmen Electra, Alicia Keys och – detta är lika logiskt som onödigt – Dolly Parton.
Så förlåt Jessica Alba, att jag buntar ihop dig så här. Du är säkert en superbra businesskvinna. Tycker nog fler inom skönhetsbranschen ska lida av “imposter syndrom” än vad de verkar göra.

3. La Perla, alltså underklädesmärket, lanserar inte bara parfym utan också kroppsprodukter och makeup. Nu när alla större, fetare smyckestillverkare (Van Cleef & Arpels, Tiffany’s, Bvlgari…) etablerat sig på parfymmarknaden för länge sedan är det dags för de exklusiva, svindyra underklädesmärkena att ta sig in på skönhetmarknaden nu? Victoria’s Secret banade kanske vägen.

Etiketter None

Frågelådan: Motsägelsefull neroli

Som långvarig läsare av Fifty Scents skriver jag nu med en parfymfundering. Jag har funderat på en händelse som jag inte kan släppa, och tänkte att du kanske kunde hjälpa mig i det hela. Jag var för två år sen otroligt förälskad i doften Sundazed från Byredo. Min budget för parfym var skral så jag hade bara ett prov som jag vårdade ömt men planen var att köpa en flaska. Jag liksom sniffade på mina handleder och upplevde på nått sätt att doften liksom lyfte hela mig ett snäpp – den tog fram sidor hos mig jag saknat på nått vis.
Men så gick jag in i en bokhandel och pratade en längre stund med en expedit om en bok jag letade efter och så säger hon ”Förlåt men jag måste bara säga detta – vad otroligt gott du doftar! Vad är det för parfym? Är den från Lush? Du luktar så där som godis!”
Inget ont om om Lush, jag har haft många grejer därifrån jag gillar, men det är motsatsen till hur jag vill dofta. Som godis? Jag kände mig som en otroligt sensuell kvinna i doften, inte som ett barn. Där och då lite dog min kärlek. Otroligt ledsamt. Jag kan inte släppa tanken på Sundazed än idag. Men jag kan heller inte köpa den pga hennes kommentar, som var välmenande – hon förklarade att hon älskar Lush. Men för mig blev det fel, som att jag inte längre blev saker på vem jag är (otroligt existentiellt – men jag är också otroligt sparsam med parfym och har egentligen bara haft en de senaste tio åren som jag använder och det ändå sällan – L’ombre dans l’eau från Diptyque).
Jag vet inte riktigt var jag vill komma men det här med att dofter påminner människor om olika saker – hur hanterar man egentligen det? Eller får man bara leva med att det som doftar sensuell tung varm sommarnatt för mig luktar godispåse och badskum för nån annan?
Jag gissar att det är sockervadden i Sundazed som lockade fram hennes godisreferens. Om jag vill ha neroli men inte associeras med godis – vart vänder jag mig då i parfymhyllan? Helst vill jag ha en kombo med lite jasmin som ger tyngd.


Kära du. Jag förstår din reaktion och din känsla. Du ser dig själv på ett sätt och så kommer någon och ser dig på ett helt annat.

Det du beskriver är ett av de allra största skälen till att vi bär parfym. För att vi påverkas av doft och för att doft kan lyfta oss ett par snäpp och ta fram sidor hos oss, precis som du skriver. Parfym kan stärka vår person.

Rent intellektuellt är du ju på det klara med att bara du definierar vem du är. Andra kan uppfatta dig på olika sätt, i synnerhet i olika givna situationer. Vem du är som vän, som chef, som mamma eller liknande. Men vem du är, alltså essensen och kärnan i dig, vet bara du.

Det kan ju varit så att kvinnan i bokhandeln inte var så bred i sitt vokabulär. Att “godis” kan betyda allt som är fruktigt, krämigt, vaniljigt eller bara upplevs som sött.
Jag vill också kasta in en reflektion kring referensen till Lush. För mig är det en oerhörd diskrepans mellan deras kroppsprodukter (hit räknar jag badbomber, glittriga duschgels och handgjorda tvålar) och deras parfymer. De spelar i en helt annan liga och doftar i regel allt annat än sött. Någon doftar tjära, en annan nyklippt gräs och en tredje är skapad för att påminna om en hårsalong i London på 1990-talet. Vad jag menar är att referensen till att något doftar som det kommer från Lush också är luddig.

Men det är verkligen inte det centrala i din fråga utan det är ju att mötet i bokhandeln ruckade på din självbild. Du skriver “hur hanterar man det här med att dofter påminner människor om olika saker?”.
Ett svar är att parfym fungerar så. Luktsinnet är så oerhört starkt kopplat till känslor och minnen och eftersom vi alla är summan av våra unika erfarenheter och egenskaper så blir det helt enkelt så att dofter uppfattas olika för oss.
Detta vet du.
Ska man bara leva med att en doft får dig att känna dig som en sannare version av dig själv medan samma doft påminner någon om en godisaffär från barndomen, frågar du.
Jag tror att svaret är ja. Vi måste leva med det. Vi måste acceptera det. Vi kan ju också välja att se det som intressant? Som ytterligare ett bevis på din unikhet.

Men jag har ett förslag till dig. Det händer att jag får frågor om tips på dofter som ska påminna om doften man egentligen vill ha, men som sabbats av en eller annan anledning. Som att ex-pojkvännen gillade när man bar den parfymen eller som att någon man verkligen inte gillar också bär den parfymen – så nu är den förstörd för all framtid. Då är mitt råd alltid att återta doften istället för att ersätta den. Alltså gör din favoritdoft till din igen, allt annat kommer bara att kännas som kopior, som näst bäst och som en eftergift.

Hur gör man då det? Det finns flera sätt. Ett är att bära doften med stolthet. Att bära den i de stunder då självförtroendet är på topp – efter ett enormt bra pass på gymmet, efter tredje dejten när man ligger i sängen och bara glöder av pirr eller dagen då håret och makeupen sitter perfekt och man är oövervinnlig. Återta doften, ge den styrka. Bli den som lyfter den.

I ditt fall skulle jag också tipsa dig om att utforska dofter ännu mer. Du skriver att du är sparsam med dem. Men du verkar ändå veta vad du gillar, så det är en bra start. Du har fallit för Sundazed, en solig citrusdoft med mycket värme och glädje. Mitt tips om att du ska utforska mer doft går ut på att du i så fall skulle lära dig känna igen fler nyanser. Det är en skillnad på neroli, mandarin och lime även om alla är citrusdofter. Du skulle lära dig se vad mysken har för funktion i doften, att den ger djup, stadga och “ankrar” hjärtnoterna. Denna kunskap skulle kanske få dig att uppskatta doften igen men på ett annat sätt. Kanske skulle du då se Sundazed som lika komplex och mångbottnad som du är. En liten del av doften kanske är en liten påminnelse om barndomens sötma men det är långt ifrån hela doften, långt ifrån hela du.

<3

Etiketter None

Helheten

För ett tag sedan, kanske två år sedan, skrev jag en lång artikel i DI Weekend om päls.
Pälsbranschen hävdar att päls är jättebra eftersom det är naturligt och håller länge (till och med i generationer). Det kallas päls för ett hållbart val.
En annan sida av modebranschen propagerar istället för fuskpäls som de just mest hållbara valet. Man kan ta tillvara på spill, man kan tillverka en del av produkten i återvunnet material. Man slipper hela pälsindustrin.

Båda sidor har lika rätt.
Båda har lika fel.

Djur som illrar kontaminerar grundvattnet med sin urin som är full av ammoniak, de preparat som används för att impregnera och sterilisera djurhudarna är enormt miljovänliga.
Fuskpälsar görs av fuskmaterial dvs mikroplaster som sedan hamnar i havet och dödar marint liv. Fuskpälsar behandlas med färg som har miljöpåverkan.

Att se till enbart slutprodukten, menar till exempel experter inom textil och miljö (jag intervjuade flera) är inte helt riktigt. Det handlar om hur och var materialet tillverkas. Används mycket vatten? Vart hamnar vattnet? Vart hamnar preparaten, färgämnena?

Jag skrev ett inlägg om mikroplaster för ett tag sedan, med anledning av de tvättlappar och de tvättbara bomullsrondeller i mikrofibrer som marknadsförs här och var.
Jag länkade till några sidor och några företag som använder just hållbarhetsresonemanget kring dessa. Det stora argumentet är att produkterna ska ersätta engångsprodukter som bomullsrondeller i bomull.

Detta inlägg tog jag bort. Inte för att jag plötsligt blivit ett fan av mikroplaster eller för att jag är sur på någon som använder eller skriver om dessa produkter. Utan för att själva kärnan är större än så. Det handlar inte om en produkt versus en annan utan hur och var produkterna är tillverkade, om vilken livsstil man har och vilka vanor.

Jag kontaktade faktiskt ett av de märken som säljer dessa produkter, och jag kontaktade både Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen. De två senare säger samma sak: du kan inte ställa den ena slutprodukten mot den andra utan att se till helheten.

Detta, kände jag, motiverade mig att ta bort inlägget eftersom diskussionen är större än tvättlappar i mikrofibrer versus bomullspads (även ekologiska).

I pälsfrågan landar “svaret” på frågan om det mest hållbara alternativet i detta: inget av alternativet är hållbart.
Vill du verkligen ha en päls så köp den second hand.
Vill du ha en vinterjacka så kolla alternativ i andra material, från märken eller kedjor som jobbar aktivt med natur och miljö. Eller behåll din gamla.
Att köpa nya grejer är aldrig hållbart.

Kan detta översättas till hudvård? Kan det översättas till mikrofiberdukar versus bomullspads?

Kanske. Men svaret kräver en lång granskning, en analys av livsstil och vanor. För den som kastar bomullen i toaletten (vilket jag till min fasa förstått att folk gör?!) så kan en förändring där göra stor skillnad.
För någon som använder massor, massor med bomullsrondeller på en dag kanske mikroduken, förutsatt att den tillverkas på schysstast sätt och förutsatt att den tvättas i en påse som samlar upp mesta fällningar, vara ett bra val.

Det handlar om hur och var. Därför försvann mitt inlägg och ersätts nu av det här icke-konklusiva inlägget istället.

Etiketter None

I helgen…

…ska jag nog se den där dokumentären om Diors parfymör François Demachy.

Etiketter None

Jag var tvungen att fråga

Jag är ett stort fan av Gucci Westmans produkter, vem är inte det? Så när hon hade en live-sändning på Instagram var jag såklart där.

Det finns likvärdiga produkter, i synnerhet cremerougerna som har kraftigt seriösa konkurrenter i Manasi7 och Lancôme. Men just hon pratade om sina ögonskuggor, och de innehåller mica och eftersom mica är en så kallad “problematisk ingrediens” (här finns en informativ video) var jag ju tvungen att fråga (jag är Jaxxhands på Instagram) om ursprung och fick detta svar.

Mica är en naturligt förekommande mineral. Den kan användas mer eller mindre finmalen, som allra finast malen är den som ett lent puder (och används som sådant). Den är också bra på att addera skimmer och glitter. Mica används därför inte bara i makeup utan andra slags färger och lack, som till bilar.
Det finns två problem: mica har förknippats med barnarbete (därav min fråga) och andra typer av oetisk utvinning.
Det finns organisationer som Responsible Mica som ska se över utvinningen och garantera att allt går schysst till. Ett bra initiativ – men som är taget av en samling företag inom skönhetsindustrin vilket kan vara problematiskt.

Därför finns också syntetisk mica. Det anses vara mer miljövänligt, för glitter, som vi vet, hamnar i havet och förvirrar marint liv som äter det i tron att det är näring. Sedan dör de eftersom det inte är näring de fått i sig.

Så gissningsvis är Guccis mica utvunnen på ett sätt som kontrollerats av Responsible Mica. Bra att veta!

Etiketter None

Lusta och sukta

Men vad ÄÄÄÄR det med läppstift som lockar så? Jag har fler än jag kommer att använda upp under min livstid. En tredjedel är säkert en hälsofara vid det här laget, sannolikt för gamla för att användas säkert men jag har så svårt att skiljas från dem.

Nu är jag inte evolutionsbiolog men den enda analytiska förklaringen till läppstiftets universella och eviga appeal kommer därifrån. Röda läppar signalerar ungdom och hälsa vilket i sin tur signalerar till en partner att kvinnan är viril och kapabel till barnafödande.
Psykologin föreslår att de röda läpparna är en sexuell signal, liksom gorillahanens röda erigerade penis.

Men det duger inte som förklaring för mig. Inte till varför jag suktar och suktar efter nya stift.
Snarare tror jag längtan ligger i läppstiftets kulturella tradition. Bara coola tjejer har burit läppstift genom tiderna: femme falates, vampar, rebeller och suffragetter. Storhetstiden i Hollywood, då bar alla gudomliga filmsstjärnor rött läppstift: Veronica Lake, Marilyn Monroe, Audrey Hepburn och min favorit Rita Hayworth. Alla.
Jag tror också att lockelsen handlar om att läppstift är ett snabbt och enkelt (och elegant!) sätt att “göra om sig”, att gå från ofärdig till färdig (mentalt sett), att gå från naken till påklädd, från vardag till uppklädd.

Men det sagt…

…så suktar jag extra mycket efter läppstift från NARS kollektion Claudette just nu. Den är uppkallad efter François mamma och rör sig därför i retronyansernas sfär, som rött som drar åt orange och nude som verkligen drar åt beige. Läppstiften har dessutom fina namn, också de retroklingande som Sylvie, Ginette och Augustine. Döpta efter viktiga kvinnor i hans liv, som mamma och mor- och farmor.
NARS läppstift har två stora fördelar: de är doftfria och de är alltid perfekta i nyanserna. Ingenting gör mig så besviken som en fantastisk läppstiftnyans med imponerande formula – som doftar och smakar parfym (jag tittar väl främst mot YSL:s håll här).
NARS Audacious Lipstick (Sheer eller Matte). Ca 360 kr.

Hos Shiseido är det utan tvekan formulan som står ut. Utan tvekan. Deras läppstift är så eleganta, det är det enda ord som känns rätt. Sofistikerade. Krämiga och lätta på samma gång (hur?) och med en odefinierbar egenskap som gör att de blir ett med läpparna. De nya VisionAiry Gel Lipstick må ha ett klumpigt namn men de är precis motsatsen till klumpiga. De finns i 28 nyanser, de allra flesta rör sig kring det vi kallar nude, och de ska innehålla 20% vatten. Jag är osäker på om det är mycket eller jättemycket, men man stoltserar med att detta ger dem den lätta, lena känslan. Vad det är så funkar det. Underbara.
Shiseido VisionAiry Gel Lipstick. Ca 360 kr.

Jag kan tala om direkt vad det bästa med MAC Glow Play Lip Balm är. Färgen! Den är lagom skir, läpparna får färg men man märker inte ätt färgen är där. Det blir som en vacker, något mer intensiv version av egna läpparna. Glow Play ska vara ett läppbalsam, återfuktande och med jojoba, sheasmör och alla andra usual suspects. Är det primärt läppbalsam med fukt och smörj man är ute efter finns ju mer prisvärda varianter. Är det däremot en skir, diskret men vacker färg man vill ha är detta en kandidat. Smakar aningen, aningen vaxigt men inte så att det stör. Men den känslige (som jag) bör informeras.
MAC Glow Play Lip Balm. Ca 185 kr.

Slutligen måste jag tyvärr meddela att Gucci och Chanels läppstift är i toppklass. Svårslagna. Det är svårt att mäta sig med dem, trots allt. Det smärtar eftersom de är så höga i pris, Chanel i synnerhet. Guccis stift kostar 390 kr allihop, från täckande läppstift till mer skira lip balms. Guccis luktar lite irriterande ros initialt men det försvinner snabbt.

Men med dyra saker är man ofta mer försiktig, man är mer rädd om dem. Så blir det ju. Med Chanel och Gucci får man renommé på köpet och med Gucci enormt vackra hylsor som gärna får stå framme. Båda märkena är också generösa både i fråga om nyanser och finish (lip balms, matt finish, täckande…) och alla är utsökta.
Själv är jag ju oerhört svag för färgade lip balms eller läppstift med skir finish och där är Gucci och Chanel bäst. Tyvärr. Även om det tar emot att betala 420 kr för Chanel Les Beige Lip Balm.
Men kanske är det vad man behöver i sitt påskägg för att ta vidare, bra och långsiktiga beslut i sitt liv? Någonstans – och detta är väl ett ämne för evolutionsbiologerna och kulturantropologerna (och framtida reklamare) – känner jag mig mer kapabel, mogen och självsäker med läppstift på. Så kanske finns en idé i att investera 420 kronor i någonting som sedan får mig att agera mognare i övriga köpbeslut. Men jag kan lika gärna också använda detta som ett svepskäl. Den mänskliga fåfängan är trots allt stark och oresonlig.

Etiketter None

Min artikel om estetiska injektionsbehandlingar

Här är en artikel jag skrivit för DI Weekend om estetiska injektionsbehandlingar och som jag lagt ned mycket tid och möda på. Ja, den är låst som så många artiklar är nu för tiden. Men jag tror det är så att man kan provläsa, provprenumerera gratis? Men jag kan ha fel. Borde undersökt….

Artikeln handlar inte om huruvida det är rätt eller fel med injektioner. Konstigt nog, när jag pratat om att jag håller på att skriva en artikel på ämnet kommer ofta en moralisk åsikt: “Men det är ju inte snyggt…” eller “Men man ser ju de här unga tjejerna som….” och så vidare.

Den här artikeln utgår från ett konstaterande: estetiska injektioner är jättevanligt. Troligtvis vanligare än vi tror, sett till antal kliniker och deras patienter. Det är ett faktum.
Ser man till det så uppstår andra intressanta vinklar på redan vedertagna åsikter: om estetiska injektioner är så vanligt, så är det statistiskt sett ovanligt med både klart synliga ankläppar och även felbehandlingar. Särskilt om man också lägger till hur oreglerad branschen är (skriver mycket om det i artikeln) och hur lite insyn som finns. Det är ändå en bransch som tangerar kosmetiska ingrepp, alltså kirurgi.

Nå. Utgår vi från fakta och inte egna åsikter så blir det roligare att undersöka saker och ting. Injektioner är vanliga. Men det finns inte en stor öppenhet kring dem. Måste det finnas en öppenhet kring dem? Ingen aning. Men att det är en skammig business, som att man lurar egna kroppen, man lurar skönhetsidealet som ska vara det naturligt vackra, gör också – paradoxalt nog – att förväntningarna på vad som är naturligt vackert förvrids.

Alltså om vi ska hylla det naturligt vackra, som sägs vara skönhetsstandarden av idag, så är det ett mer orimligt mål än att hylla tex smala kroppar. Att få en smal kropp kräver väldigt mycket men för de allra flesta är det mer möjligt att få en sådan än att leva upp till ett skönhetsideal som går ut på extrema kurvor, överdimensionerad rumpa eller – den naturliga skönheten som vi (sociala media? kändiskulturen? influencerkulturen?) definierat. Det är en onaturlig och ouppnåelig skönhetsstandard om något, som kräver strikt diet, rigorös träning, disciplinerad hudvård med inslag av professionella behandlingar, regelbunden professionell hårdvård och – vågar jag påstå – injektioner.



Etiketter None

Hållbart mode?

…finns inte, enligt mig. Här är en artikel jag skrivit i ämnet för GP. En debattartikel kan man nog kalla det. Det handlar om mode men kan appliceras på skönhet med exakt samma logik, exempel och argument.

(Förlåt att den är bakom låsvägg…)

Etiketter None

Icke-shopping?

Nytt år, nya tag! Jag har märkt att fler än jag själv våndas kring konsumtion och vill försöka handla mindre, kanske inte alls.

Men hur ska man tänka och hur ska man nå dit?

Jag tror man måste hitta sin egen väg. För egen del känns det inte bra med löften i stil med “Jag lovar att inte handla något under hela 2021”. Det funkar heller inte med belöningar i stil med “Om jag inte handlar något på ett halvår får jag unna mig tröjan från Acne” eftersom det inte bryter ett konsumtionsmönster. I alla fall inte på ett fundamentalt plan.

För det är ju dit vi vill – där konsumtionen inte längre känns som en nödvändighet. När icke-konsumtion faller sig helt naturligt och inte blir en uppoffring.

Man kan tänka på det som man tänker på träning. Vi vet att motion är bra för oss men det är svårt att komma igång och det är inte alltid det känns kul. Att få med sig en kompis brukar hjälpa och sporra. Att, under träningen, minnas hur skönt det känns i kroppen – för att inte tala om efteråt – är också bra. Hittar man till stället där träningen inte känns som en jobbig grej utan något kroppen gillar så blir det ju en naturlig ändring i livsstilen – till det bättre. Som inte känns som något man ger upp utan något man får.

Sedan kan man ju skapa belöningar i andra former än något man vill köpa och äga. Man kan lägga undan pengar till en tågresa genom Europa och lägga pengar på hotell. Eller för att betala för en PT som hjälper en med andra självstärkande mål. Tänk på önskningar och mål bortom de som butikerna erbjuder.

Vill man göra lite djupare soul searching måste man komma på varför man shoppar. Vad är det som skänker lycka eller berusning eller bara en kick av att handla grejer? Knäcker man den nöten är man en bra bit på vägen till konsumtionsfriheten. Då kommer ett köpförbud inte bli ett köpförbud utan en livsomställning helt naturligt.

Vi är ju alla supermedvetna om att vi bombarderas med konsumtionshets och löften om ett snyggare/härligare/chicare liv konstant – så fort vi scrollar Facebook eller Instagram kommer annonserna upp. Jag läste en artikel om någon kille som lade ned sociala media i ett halvår och en av de största förändringarna var att han upptäckte att han konsumerade mindre. Han utsattes inte av annonspåtryckningar, kampanjer och erbjudanden.
Min kompis Andreas har gjort en annan upptäckt. Hans pass och leg har gått ut och han har inte förnyat dem. För under tiden har han insett att han shoppar mindre – faktiskt inte alls – på nätet eftersom han inte kan legitimera sig för att hämta ut dem.

Vad jag menar är:

1. Vi kan ta till knep som funkar för oss. Som att undvika att strökolla i butiker, att inte spontanhandla saker utan ge det minst 24 timmar. Vi kan ingå i en pakt med en kompis om sådant funkar för oss.
Vi kan göra en Marie Kondo-grej och lägga alla kläder/sminkprylar på sängen/golvet och inse hur mycket vi äger – och inte använder. (Här finns också ett ypperligt tillfälle att byta kläder med en kompis – det har jag gjort en gång, fick en klänning jag använde till leda sedan!)
Ett annat knep är att förvara alla prylar i den kategori vill är svaga för på ett och samm ställe så att vi är medvetna om hur mycket vi faktiskt redan har. Min mamma gillar läppstift, men hon har dem lite överallt i huset. Några i badrummet, några i en necessär, några i sovrummet…jag samlade ihop dem och sorterade dem i en låda. Hon blev helt chockad över hur många hon faktiskt redan äger. Sedan gjorde jag samma sak med nagellacken och då var det nära att hon behövde ta något stärkande.

2. För att ändra vårt beteende på djupet krävs också att vi förstår varifrån det kommer. Varför shoppar vi. Det finns såklart uppenbara fördelar: man blir glad av en ny pryl, nytt läppstift, ny tröja. Det ligger också viss status i detta och vi lever i en tid då ledordet är att vi får unna oss, att vi ska uttrycka oss med kläder, makeup och prylar.
Men bakom allt detta, vad finns det för känslor där? Känner vi oss otillräckliga eller utanför om vi inte har nya kläder? Varför då?
Fyller våra prylar ett tomrum eller idén om ett perfekt hem, bilden av en lyckad person?
Dessa saker ska vi inte backa för att undersöka. Det kan tvärtom vara både spännande och intressant att se vad man hittar.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen