Fifty Scents

Gör hudvården någon nytta?

Har du några tankar kring boken “Hudbibeln” av forskaren Johanna Gillbro? Hon menar ju att i princip 90% av hudprodukter gör ingen skillnad – typ skit i serum, syror, masker, ha en kräm och ev en rengöring. Jag tycker både det låter befriande men också deppigt pga jag tycker hudvård är så himla kul och älskar att hålla på med produkter MEN poängen är ju fortfarande att de ska göra någon skillnad eller bidra med något annars är det ju otroligt mycket slöseri med pengar. Så nyfiken kring dina tankar här!

Jag tycker det är en så oerhört bra fråga. Om man kokar ned det hela så handlar hela hudvårdsfrågan egentligen om två saker. Först och främst: hur mycket skillnad kan en creme egentligen göra?
Sedan filosofi, livsstil och kultur: varför vi smörjer oss över huvud taget.

Jag skriver detta så att ni är beredda på ett långt svar.

Man brukar säga att man kan påverka huden till högst 30%. Då syftar man på påverkan av saker som rynkor, lyster och hudtillstånd, alltså om huden är fet eller torr eller liknande.
Resten är genetik och livsstil. Att den allra, allra största delen är genetisk verkar forskning världen över vara överens om.
Så om vi tänker oss en pyramid som symboliserar hudens påverkan är den största, grundläggande delen genetik.
Sedan kommer en mittendel som är livsstil. Här hittar vi saker som exponering för solen, stress, kost, sömn och motion.
Den lilla toppen är yttre påverkningar som hudvård. Utöver den en liten, liten del som är professionell hudvård och behandlingar och den allra minsta lilla toppen är kosmetiska ingrepp eftersom hudvården bara kan hjälpa till en viss gräns.

Då är ju frågan, vad exakt är det vi kan påverka?

Vi har ju några fakta att förhålla oss till, som att huden förändras genom åren. När vi blir äldre tappar huden fukt och vår talgproduktion minskar. Huden blir torrare och porerna större, som följd.
Kollagentillverkningen börjar sacka, resultatet blir åldrad hud och rynkor.
Detta vet vi. Detta försöker vi motverka eller försena. Och till viss mån går det. Vi kan tillföra fukt till huden som gör att huden mår bättre och ser mer levande ut.
Vi kan använda retinol, peptider och syror som AHA för att hjälpa cellförnyelsen på traven. Också bevisat.
Vi kan också minska hudbesvär som akne med hjälp av syror som minskar talgproduktion och hudirritation.
Sedan finns det topiska, alltså ytliga, produkter som kan ge ett intryck av en friskare hy. En trött, torr hud ser ju omedelbart gladare ut om den får lite fukt. Eller en lätt, torr olja som squalene eller nyponros, som ger en trevlig glans.

Vad vi inte kan göra är ju att bli av med rynkor, drastiskt minska rynkor, drastiskt minska ärr eller röda fläckar (vad än Bio-oil påstår). Där krävs laserbehandling. Utöver det är det kniven som gäller. Mer kan vi inte göra.

Men här uppstår den största konsumentfrågan: hur vet jag då vilka produkter, med dessa bevisade potenta ämnen, som är bra? Hur väljer jag rätt retinolprodukt bland alla hundratals som finns? Hur väljer jag rätt AHA bland alla oräkneliga AHA-produkter?
Det är här, anser jag, som Gillbros påstående om att 90% av produkterna på marknaden är helt verkningslösa kommer in. Jag har ingen siffra på hur mycket av det som säljs som är verkningslöst eller – detta är lika viktigt – felkomponerat. Till och med den mest potenta AHA-syra eller den mest koncentrerade fuktkräm sabbas av att man blandar upp det med alkohol, parfym eller vad det nu kan vara. Och det är jättevanligt. Jättejättevanligt. Att man blandar i ämnen som får produkten att dofta gott eller “kännas len på huden” eller liknande. Som alltså inte fyller någon verksam funktion utan är där endast för känslan och för välbefinnandet. Går man på ett spa vill man kanske dofta citrongräs och gurka snarare än ingenting alls, det är psykologiskt. Här kommer frågan om kultur och filosofi in. Ja, visst smörjer vi oss för att vi vill se resultat. Och visst gör det absolut ringa skillnad om min creme har rosenextrakt eller en halv procent sheasmör. Men känslan av egentid, ritualen och den meditativa syssla som egenvård är ska vi inte ignorera i sammanhanget. Den är inte viktigast men den är heller inte obetydlig.

Men. Alltså. Utan att ha en siffra har jag absolut inga som helst svårigheter att se att det mesta på den så kallade marknaden är om inte verkningslöst så i alla fall inte optimalt. Inte optimerad på grund av formula och övriga ingredienser.

Det är därför, tycker jag, det är så viktigt att ha lite realistiska föreställningar, även om det är tråkigt. Det är här man blir en trist tant som sticker hål på de mest ljuvligt doftande drömmar om ungdomlig hy som allehanda marknadsförare lockar med.
Bättre då att vara realistisk. Det finns inga mirakelprodukter, knappt ens mirakelingredienser. Däremot finns det fina ingredienser som absolut kan ge ett märkbart resultat på saker som akne, lyster och spänst. Och det är väl gott nog med de målen? Det måste det vara, för vi har inte nått längre.


Etiketter None

Äkta handverk

Jag är svag för vackra tvålar. I synnerhet om de är resultatet av ett hantverk (tvåltillverkning har en lång tradition)
Svenska Grevinnans rum har jag tyckt om länge, det är dags att ge dem en shoutout här på bloggen.

Tvålarna görs för hand i Gränna. De köper in råvarorna (som för övrigt är ekologiska) så nära producenten som möjligt. Och ett gulligt inslag är tvålen som har samma essens som Gränna-polkagrisarna. Alltså som doftar ljuvligt av “Grenna polka” snarare än tandkräm eller tuggummi.

För övrigt är de veganska och inte djurtestade. Viktig info även om jag gillar dem mer för att de är hantverksmässigt framtagna i Sverige. LUSH och polarna i all ära men deras tvålar kan innehålla glitter och strunt och de görs inte i Sverige utan fraktas hit från Storbritannien. Helt onödigt.

Grevinnas rum säljer också badsalt, lotions och sådant. Har inga erfarenheter av dem men tvålarna tycker jag om. Det finns krämigare, mer löddrande tvålar, absolut. Men då har man oftast mer sulfater. Jag har ingenting emot sulfater, det är de som rengör. Men som alltid handlar det om mängd.
Dessutom är det, anser jag, skillnad på sulfater i produkter som tvål som ska användas på hela kroppen, jämfört med handtvål och hårprodukter. Handtvålen ska ju göra rent, vi vill inte bidra till att sprida baciller. Sulfater är den vanligaste – och en av de effektivaste – rengörarna. Schampot hamnar i håret, det vill säga dött protein, och sköljs ur direkt.
Tvål på kroppen sköljs visserligen också bort direkt men huden på kroppen är ändå känsligare än hår och hand.

Med det sagt: Grevinnans tvålar är vackra, de doftar fint från fina ingredienser. De görs hantverksmässigt i Sverige. De är inte de löddrigaste tvålar du någonsin använt (om sådant är viktigt för dig) men de är bland de raraste.

Etiketter None

Frågelådan: akne

Just slutat med p-piller och känner att min hy är på väg att spåra ur. Har sedan tonåren haft problem med småfinnar i varierande omfattning. Med p-piller (yasmine) blev min hy mycket bättre, någon enstaka blemma någon gång.
Nu har min hy blivit fetare, jag har fått några finnar, och “myrkrypningar” i hyn skvallrar om att fler är på väg. Har du något tips på hur jag kan få huden i balans?
I dagsläget försöker jag att använda mig av “snälla” former av rengöring och återfuktning, som jag upplever inte ger mig finnar, och behandlar akne med BHA och AHA (paulas choice) varvat med basiron.


Akne är för jävligt. Och inte blir det roligare av att det kan vara svårt att komma åt själva roten till problemet. För tyvärr kan det vara så att man måste utföra detektivarbete för att verkligen kunna sätta dit boven.

Nu vet jag inte hur länge det var sedan du slutade med p-piller men det kan ju vara så att huden befinner sig i någon slags acklimatiseringsfas. Men låt oss säga att den inte gör det eller att problemen fortsätter. Då låter snälla former av rengöring och återfuktning bra. Förbjud allt med alkohol, parfym eller ansiktsvatten och tonics med “sammandragande effekt” (de tenderar att torka ut och/eller ha massor av alkohol).

BHA är ett toppval. Känner du att AHA blir för uttorkande så kan du dra ned på den men fortsätta med BHA och istället punktbehandla med någon produkt med klassiska ingrediensen benzoyl peroxide. Jag själv har inte jätteimponerande erfarenheter av just detta men generellt brukar det kunna dämpa blemman och förkorta livstiden för den, hehe.

Däremot har det hjälpt mig att se över andra potentiella medbrottslingar. Går du ofta på gym men tvättar dig i ansiktet först när du kommit hem, långt senare? Stressar du? Jobbar du i ett kontor med torr luft?

Du bör också göra en hudanalys (ta hjälp av ett proffs om det är svårt). Ibland tror man att man är torr eller fet men de allra flesta av oss har blandhy. Som dessutom ändrar sig efter saker som väder och årstid. Så vad har din hy för tillstånd just nu? Detta kan också hjälpa dig att spåra boven i dramat. Är det kanske så att du upplever att huden är fet men i själva verket är den yttorr. Yttorrhet i sig är ofta ett tecken på att man behandlar huden på ett inte helt rätt sätt och/eller att man vistas i en miljö med torr luft som huden försöker att kompensera för. En balanserande produkt kan hjälpa. Och c-vitamin.

Mitt råd är alltså, sammanfattningsvis, att försöka kartlägga din livsstil och dina vanor. Jag vet att det är trist. Och att ha superkoll på ingredienserna du använder – också i makeupprodukterna, vara fortsatt snäll (som du verkar vara!) och ha en starkare benzyol peroxide-produkt tillhands för punktbehandling.

Etiketter None

Apotekets viktiga poäng om UV-filter

Hade tänkt skriva en längre kommentar om solskydd (igen) men nöjer mig med att posta den här länken till Apotekets kundforum där en kund frågar om fysikaliska solskydd. Ett par frågor längre ned ser ni min fråga om nanopartiklar och miljö och Apotekets svar.

Jag kan summera:

Apotekets solskydd innehåller inte de UV-filter som varit omdiskuterade. De påpekar också – mycket riktigt – att nog för att felaktiga solskydd sabbar korallrev och hav så är de knappast den absolut största boven i dramat. Det är ju vår äckliga livsstil.

Etiketter None

Sommarhåret

Man orkar inte bry sig så mycket om makeup i det här vädret. Inte jag i alla fall. Jag orkar knappt tvätta håret så det blir många “kreativa lösningar” i form av panamahatt (finns alltid fina på Hattbaren i Götgatsbacken) och hårband.
Herregud, hårbandsexplosionen. Diadem, band, tjocka band, band med tofs. Jag har varit för detta mycket länge, har man rakt och tunt hår som jag har så är det inte mycket man kan göra. Accessoarerna blir din räddning.

Det är så man får tänka i sådana här situationer. Har man rakt och volymlöst hår av naturen och inte orkar styla så får man satsa på att i alla fall ha det friskt och kanske i någon härlig färg.
Har man den typ av hud och kropp som svettas mycket under sommaren och som besväras av makeup i värme så får man satsa på att ha hyn i trevlig skick.

Här är några sommartips så här i halvtid:

1. Färga bryn och fransar.
Lätt att göra själv. Refectocil är bäst. (Glömt inte att du måste blanda ut med väteperodid också. Ta Oxidant creme 3%).
Allt är bra med färgade bryn och fransar. Slipp mascara-klet, spontanbada, lämna mascaran och brynpennan hemma när du reser iväg. Världens bästa semesterknep, helt enkelt.

2. Ansiktsservetter
På resan, på stranden… De här från e.l.f. är ytterst prisvärda och – hurra! – doftfria! Cliniques och MACs är också bra men dyrare. Det är såklart förkastligt med engångsprodukter. Men om detta är ett alternativ till rengöringscremen vi annars skulle lämna på stranden eller resmålet så ser jag det som ok.

3. Fotstift
Man vill kunna visa fötterna utan problem. Man orkar inte smörja och hålla på. Men ibland gör hälarna ont efter en massa promenader i en ny stad eller efter ett par nya sommarskor. Ett fotstift är superbra och enkelt. Noll kladd!

4. Tangle Teezer
Man vill ju ogärna uppmana till köp av plastprodukt. Men Tangle Teezer är en av få borstar som klarar vått hår, som är lätt att rengöra från hår, lätt att ta med sig, inte fortsätter att vara våt efter att ha används efter duschen….och så länge den inte hamnar i naturen så räcker den i en evighet.

Etiketter None

Häxan är den nya enhörningen

Minns ni enhörningshajpen? Glittrigt smink i regnbågspasteller, glittrig frapuccino på Starbuck‘s och glitter, glitter, glitter på Sephora.

Nu har häxan tagit över. Kolla bara hashtagen #witchesofinstagram

Inte bara är häxan på ingång i populärkulturen (Susperia, Sabrina, boken Kirke..) och inte bara på Starbuck’s (det slutliga beviset på att någonting är mainstream) där den kortlivade “witch’s brew” presenterades. Utan också i skönhetsvärlden.

Trenden i sig gissar jag är sprungen ur andra trender som olika dusts att ha i smoothien för att boosta glow, tanken på att skönheten finns i naturen (naturligt smink, äta skinboostande ingredienser), hela grejen med kristaller och the rise of astrologi.
Tror också att det sammanfaller med häxan som ny politisk och feministisk symbol. Vilken i sig grundar sig på systerskap och bilden av häxan som hotar samhällets strukturer, som är sexuell, som förhäxar män och så vidare.

Men detta är inte en trendspaning, det jag reagerar på är hur häxan så snabbt gått från denna typen av symbol till något att profitera på. Som t-shirts och stickers med FEMINIST-tryck på. Som Diors kritiserade 860-dollarströja med feministtryck.

En gång i tiden var H&M den sista utposten. Är man så gammal som jag är minns man när H&M sålde punkkläder, komplett med revor och säkerhetsnålar. Då visste man att en undergroundtrend var mainstream och därmed död. Numera går det så mycket snabbare än så. Knappt hinner en juicebar i Stockholm importera lite Moon dust så säljs förpaketerade häx-kit redan i butik.

Häxan som uttryck för nyfunnet systerskap i ett politiskt öandskap tycker jag är både viktig och intressant, den säger oss någonting. Även en ökad “naturligthetstrend”. Att då schabbla bort detta med att sälja häxsmink känns så sorgligt. Att “inre skönhet” ska översättas till magiska droppar, superbär, ögonskuggepaletter med gotisk font och elixir från Goop.

Etiketter None

Jag önskar att jag bar rött läppstift oftare.

Detta tänker jag på när jag tar på mig ännu en variant av Diors röda nummer 999. Den sägs vara den första röda Dior tillverkade och då för att matcha en röd klänning på den modevisningen 1947. Då hette den 9, senare kom den tillbaka som 99. I den moderna tappningen vi känner idag heter den 999 och finns som läppstift, flytande stift, balm och jag vet i hur många fler varianter. Högpigmenterad är den i alla fall och – skulle jag våga gissa – smickrande på allas läppar.
Det är en väldigt vacker röd som drar åt orange. Den är oerhört elegant och har ett eko av vintage över sig. Detta påminner mig om en sak en makeupartist sa till mig för många, många år sedan då jag var helt färsk på beautyplåtningar och skönhetsreportage. Hon sa att de stora modemärkena har helt olika definitioner av rött.

Det är helt sant! Chanels röda Pirate skiljer sig från Diors 999. Ytterligare en annan röd finns hos Armani. Till exempel.

Att Chanel och Dior har två ikoniska röda känns självklart. En länk till det förflutna som absoluta modekonstnärer och trendsättare. De måste ha ett rött läppstift, likväl som ett “signaturplagg”. Och där bör de såklart positionera sig – mot varandra.
Diors är elegant, typiskt 50-tal (new look!) i det lilla draget åt tomat och klarrött.

Pirate, däremot, drar åt blått. Stiftets stora appeal är att färgen sägs vara en kopia av samma nyans som Coco själv bar.
Makes sense. Christian Dior bar inte läppstift, där får man trycka på modekopplingen. Coco var modeikon i eget namn, det är såklart henne man vill ha i åtanke.

Armani har sitt 400 som också heter The Red. Storytellingen är att Giorgio själv tog med sig en perfekt röd ros till labbet och bad dem ta fram den exakta nyansen. Knappast sant men en bra story och, i vanlig ordning, ett bra sätt att skilja sig från de andra röda.

Jag måste verkligen börja bära rött läppstift oftare.

Etiketter None

I fantasin

Av en slump hittade jag märket Imaginary Authors. En doftidé som känns så självklar att man undrar om den inte alltid funnits: dofter som titlar på böcker som inte finns.

Eftersom jag blev så förtjust i titlar som Every Storm a Serenade, O, Unknown! och Memoirs of a Tresspasser var jag tvungen att kontakta företaget. Jag menar, inte bara har man alltså skapat underbara boktitlar utan även utkast till böcker. Baksidetext till böcker som inte finns – ännu – för att sätta en ton och en känsla till doften. För visst blir man nyfiken på en bok som beskrivs som…

At the age of nineteen Nica Galas published her first book, the autobiographical tome Falling into the Sea which chronicled her short and torrid love affair among the hot beaches and lemon trees in the Gulf of Naples. The breathtaking story opens with Nica and her girlfriends picking bunches of jasmine flower for boys while they cliff-jumped into the sea. An innocent first kiss erupts into an ardent summer entanglement which is cut short one moonlit night when her lover leaps into the dark abyss never to surface, leaving Nica naked on the cliffs screaming his name.

Men eftersom ingen bok existerar, bara en fantasieggande flaska och en titel (“Falling into the sea“) vill man ju såklart känna på doften. Och den är en ljus och potent citusdoft, full av liv och solsken.

Jag kände mig tvungen att kontakta uppovspersonen bakom den här underbara idén. Han visar sig heta Josh Meyer och svarade fint på mina entusiastiska frågor.

Vad kommer först, doften eller boktiteln?
– Vanligtvis kommer doften först. Det är en viktig del för oss, och efter det berättar vi en historia som hjälper bäraren att förstå hur doften funkar, tillsammans med färger, bilder och citat för att guida i doftupplevelsen. Jag skulle gärna skapa en doft på motsatt sätt men har inte lyckats med det ännu.

Ni måste gilla litteratur och berättande?
– Alla på Imaginary Authors älskar böcker och litteratur men en del av det roliga med vårt jobb är att hålla oss till det imaginära…Så medan vi snackar om vad vi läser för tillfället eller vad vi lyssnar på så använder vi vanligtvis vår doftinspiration till våra egna skapelser.

Här kan man köpa ett sample set för en inte så dyr slant (38 dollar). Dock vet jag inte hur det funkar med tull och import. Ber om ursäkt för det.

Uppdatering: Här finns en butik i Sverige som säljer märket!

Etiketter None

Regniga dagar

Vad gör man regniga sommardagar? Tja, många saker. Själv tycks jag allt som oftast rensa, ordna och organisera saker. Också en vanlig syssla när jag egentligen borde jobba.

Jag dammade och ordnade i min parfymhylla idag. Två tredjedelar av alla flaskor står i lådor i garderoben (jag vet, det är absurt) och en står på en hyllmöbel med olika plan i mitt vardagsrum. Dofterna ambulerar. Vissa försvinner och byts ut. Andra är evigt närvarande.

Jag fick frågan igår av en redaktör vilken som är min favoritdoft. Rent generellt tror jag att det är kardemumma. Eller mina marsvin när man borrar in näsan i deras lena päls.
Men det var inte det hon frågade såklart. Men vad det gäller parfym har jag ingen. Jag tror att jag gillar gröna dofter (jag gillar gröna dofter) men bär dem sällan. De passar alltid bättre som doftsättare än som parfym man bär på kroppen.

Det är egentligen fel att säga att jag inte har någon favorit när jag i själva verket har för många. Men jag använder dem sällan på huden. På senare tid har jag istället använt dem på annat vis. Jag har svårt att somna och har alltid haft det. Jag har såklart försökt med alla möjliga saker: meditation, avslappningsövningar…En kompis sa att det hjälpte henne att hålla en tennisboll i varje hand. Weird men jag försökte mig på en egen variant med att hålla en tygnäsduk som jag sprayade med Like This. Tänkte att ingefäran kunde ha en avslappnande effekt. Jo, det finns såklart någon teori inom aromaterapi att ingefära är uppiggande men psykologi måste väl också spela in? För mig är ingefära mer förknippat med lugna, trygga saker som julbak och te.

Men nej, jag sov inte mycket bättre för det. Och det hade nog inte med aromaterapi att göra utan bara vanliga, bekanta sömnsvårigheter.

Vad jag menar är: jag använder parfym men jag bär den inte så ofta. Längre. Det går väl i perioder. Ibland läser jag inte böcker heller, nu har jag läst fyra stycken på två veckor.
Det är det som är grejen med doft. Tanken på doft som en accessoar är mycket vacker och mycket smart. Men det är inte den enda tanken och det är också en tanke som exkluderar. Dofter är mer än accessoarer, de är minnen och känslor. Jag har en doft i fickan ibland, sprayad på en pappersservett. Jag trivs inte i stora sällskap, jag räds fester. Om hösten har jag kastanjer i jackfickorna att krama. Och ibland ersätts kramarna med en doft.

Etiketter None

Svettens tid

Jag har en släkting som verkar älska alarmerande rön. Visste jag att parabener är livsfarliga? Visste jag att sulfater är dåliga?

Varför är de dåliga, frågar jag.
De är dåliga för huden, svarar hon.

Hon har länge bedrivit en kamp där hon med bestämdhet hävdar att anti-perspiranter bidrar till bröstcancer. Hon är inte ensam, den här artikeln som en vän skickade, tar upp fenomenet.
Jag har skrivit om skillnaden mellan deodorant och anti-persiprant förut. Egentligen är själva orden supertydliga: de-odor, alltså ta bort odör. En produkt som maskerar dålig lukt. Den tar alltså inte bort svett eller förhindrar svettning, den maskerar den bara eftersom den luktar gott.
Anti-perspirant, alltså mot svettning. Den aktiva ingrediensen är aluminium som används i olika former (listad olika namn med “aluminum” eller “alum” i ingredienslistan – se upp! Kan finnas även i de som påstår sig vara “helt naturliga”!).
Aluminium, oavsett form, fungerar som ett salt som binder upp och torkar ut svettdropparna. Sedan finns vissa studier som menar att den täpper till porerna så att svetten inte kommer ut. Så kan det alltså vara. Men forskare påpekar också att vi har svettporer över hela kroppen, skulle några “täppas igen” kommer svetten ut ändå. Och det ska den göra! Svett är bra. Att svettas reglerar kroppstemperaturen!

Själv använder jag sällan deo eller anti-perspirant över huvud taget. Men det beror mest på att jag är nojig för kläder och att jag sällan svettas just under armarna.
Men vill man använda deodoranter eller aluminiumfria deos så kan doften ibland bestå av parfym eller eteriska oljor som doftar gott. Inte alla är känsliga för alkohol (som ju parfym till största del består av) eller eteriska oljor. Jag är det. När jag använt till exempel den här från Schmidt’s Naturals så har min hud reagerat. Då är jag hellre utan.

Så, jag menar, att ta bort någonting men ersätta det med något annat är inte alltid det bästa heller. Dock är ett starkt argument – för min del – mot aluminium att det är dåligt för naturen, i synnerhet livet i hav och sjö. Här är ett tips på en deo utan aluminium och utan doftämnen. c/o Gerd är dyr, 199 kr, men har då fördelen att den är svensktillverkad.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen