Fifty Scents

Frågelådan special: ögonkräm



Jag har en fråga ang ögonkräm. Har du någon som du rekommenderar? Önskar främst en som reducerar det mörka under ögonen och om det stoppar rynkorna är det också ett plus!

Ögonkrämer är ett område inom skönhet där jag gjort en kovändning. Tidigare har jag hävdat att en speciell kräm bara för det lilla området runt ögat är helt onödigt, en marknadsföringspryl och ingenting annat. Jag har inte lämnat den åsikten till 100% men har ändå landat i att det kan finnas ett behov av ögonkrämer då och då, trots allt.

Mitt tidigare argument var att om man har en bra all-around-fuktkräm utan parfym, alkohol och annat trams så håller den också för huden runt ögat. Detta håller jag fast vid. Förutsatt att det är en bra ansiktskräm alltså.
Men när man kommer upp i åldern, som en annan, så ser man ju att det händer saker också runt ögonen som skulle kunna kräva lite extra. Jag skulle vilja säga så här: det räcker bra med fukt och stärkande ingredienser, alltså en bra fuktkräm med antioxidanter och cellförnyande egenskaper, tills behovet uppstår.
Då finns det två vägar att gå: aggressiv retinol mot rynkor eller mindre aggressiva peptider mot rynkor.
Och det är här jag ändrat mig eftersom retinolkrämer i regel är för starka för tunn hud, alltså den tunna huden runt ögonen. Och peptider är bra, de är mildare till naturen, men även där kan det vara värt att vara försiktig.

Men tyvärr kan man inte kräva det omöjliga av en ögonkräm. Mörka ringar under ögonen eller svullnad är svåra för en kräm att rå på. Får man mörka ringar av för lite sömn, till exempel, finns det bara så mycket en kräm kan göra. Då får man också se över sin övriga hudvårdsrutin (och även hur mycket man dricker och vad man äter). Använder jag rengöringsgrejer som är för uttorkande? När uppkom cirklarna?

Men nu till de konkreta tipsen på ögonkrämer då, om du ändå upplever att detta är en produkt du vill ha.

Even Better Eyes Dark Circle Corrector från Clinique gissar jag är en bra produkt för dig. Om du är okej med att betala 415 kr det vill säga. Produkten är lätt färgad, vilket såklart ska hjälpa till med att dölja de mörka cirklarna. Det är svårt att “bota” mörka cirklar med krämer, men den här har i alla fall tillräckligt med antioxidanter och cellförnyande ingredienser som förhoppningsvis stärker huden runt ögat över tid.

Age Reversal Eye Complex från Dermalogica kostar visserligen skjortan (695 kr!) och är tyvärr långt ifrån den dyraste produkten därute. Men den är åtminstone potent med både retinol och peptider. Och som en bonus finns även antioxidanter med. Det betyder att den både skyddar (anioxidanter), skyndar på cellförnyelsen (peptider) och jobbar mot rynkorna (retinol). Värt att notera är att den också är parfymfri, såklart, och säljs i en tub. Detta är viktigt. Ögonkrämer som säljs på burk är en no-no. Antioxidanter blir mindre potenta när de exponeras för luft och ljus. Dessutom är det ohygieniskt med burkar.

Lightful C + Coral Grass Vibrancy Eye Cream från MAC kan tyckas ett oväntat val. MAC är ju betydligt mer känt för deras makeup än hudvård. Synd, för vissa av deras produkter förtjänar betydligt mer erkännande. Som denna ögonkräm som är späckad med c-vitamin. Och vad är c-vitamin om inte en megapotent antioxidant. Fin, mjuk tentur som funkar bra som primer om man sedan vill dölja sina ringar med concealer under dagen. Kostar 310 kr.

Anti-aging eye gel från Paula’s Choice är en straight-up ögongel, precis som det låter. En sval, tunn gelliknande konsistens. Återfuktar och jobbar, förutom med antioxidanterna, också med att ta ned svullnad (lakrits!). Det som är fint med denna är att den kan beställas i full storlek för 399 kr eller liten provtub på 5ml för 159 kr.




Etiketter None

Frågelådan superspecial: bröllop!

Hej Caroline!
Jag har följt dig i maaaassor av år och tagit till mig allt från BHA från PC till att lägga spegeln på bordet när jag målar mascara. Så nu när jag ska gifta mig och har fått en fix idé om att ha en ny doft, så vänder jag mig förstås till dig. Det är ostigt, men jag har nån slags romantisk tanke om att skapa ett nytt doftminne. Har dock kört fast helt. Som så många andra stör jag mig på många parfymer, särskilt tunga. Jag har egentligen bara haft två parfymer: Miss Dior Chérie tills jag lämnade tonåren och Chloé i princip sen dess, dvs sen den kom. Jag skulle vilja ha något piggt och glatt men samtidigt feminint och lite vuxet sensuellt, eftersom vi firar, men det är ändå nån slags ny, lite äldre och mjukare fas i livet. Har du någon idé? Vore så tacksam för hjälp.
Kram Sofia


Kära Sofia!
Vilket underbart mail och vilket förtroende du ger mig! Grattis till ditt stundande bröllop! Och självklart ska du skapa ett doftminne. Vet du varför? Jo, för att luktsinnet är ett av de starkaste tidsmaskiner vi har, starka doftminnen stannar med oss.
Det är ju både en god nyhet och en lite svårare utmaning att du inte haft många parfymer. Det betyder å ena sidan att du nog är öppen för förslag och inte särskilt låst i dina preferenser. Men det betyder också att vi har massor av alternativ. Massor.
Nu skriver du visserligen att du vill ha en pigg feminin doft. Vi skulle också kunna ta viss hänsyn till årstiden (nu skriver du inte när du ska gifta dig men jag gissar på sen vår eller sommar i alla fall).
De dofter du är bekant med och använt (jag får utgå från att du gillat dem) är lättburna, klassiskt feminina blomdofter. Vet du vad jag tänker? Kanske dags att slå till på Chanel? En klassiker i kollektionen, som No. 5, som kommer att finnas i omlopp även när din originalflaska tagit slut. Om du tycker att just No. 5 är för tung eller damig – det finns en risk för det – så kan du istället prova L’eau-varianten som är friskare och lättare. Jag är väldigt förtjust i den och i synnerhet, skulle jag säga, i kombination med sommar och vitt. Därför att när det är varmt ute och/eller när vi är nervösa blir vi varma i kroppen och då är det viktigt att parfymen inte upplevs som alldeles för stark.
Här finns också en romantisk nivå: rosen som används finns bara i Grasse. En plats att åka till när ni firar bröllopsdag?

Kanske kunde du prova och återkomma om det är någonting du inte tycker stämmer riktigt med den så letar vi vidare. Tänker också Gucci Bloom, Chloé Roses de Chloé eller mjuka vita, pudriga blommorna i Oscar de la Renta Bella Blanca men de är inte lika eleganta.


Etiketter None

Frågelådan speziale: Att bära parfym

Har på senare tid återupptäckt mitt fantastiska doftsinne och börjat njuta så otroligt av dofter. Tror det handlar om att jag flyttat till USA och dels har mer disponibel inkomst, dels att jag får en massa nya doftinslag bara genom att vara i Kalifornien, men också nån slags sentimentalitet. 
I alla fall. Jag går och sniffar i massa små independent parfymbutiker, pratar med den nördige mannen på Barney’s, lär mig om iris och hör en massa parfymörers namn. 
Men jag lär mig inte på rätt sätt. Jag vill veta mer om både dofterna i sig , vilken som är vilken och hur de funkar på min hud. Men jag vill också lära mig mer teori: om historia och status och … kemi och ingredienser. Hur börjar jag? Finns det nån bok som ”salt, fat, acid…” fast för dofter?


Hej! Vilken fantastisk känsla – låta doftsinnet vandra fritt, stryka fingrarna längs glasdiskarna på Barney’s… Du har ju redan börjat din doftutbildning: med själva upplevelsen.
Jag skulle rekommendera klassikern Essence of Perfume av Roja Dove. Den går igenom historia, kultur, de stora parfymhusen, noter och går in lite djupare på vissa klassiska parfymer. Tror detta är boken du eftersöker.

Sedan tycker jag att Luca Turin och Tania Sanchez A-Z guide är ett roligt komplement för den doftintresserade. Det är egentligen bara (?) en samling recensioner, runt 2000 stycken, av både moderna dofter och klassiska. Dels är recensionerna roliga, dels är de många gånger upplysande. Som alla bra kritiker, oavsett fält, så är det kunskapen och sammanhanget som gör kritikern. Och Luca Turin (googla honom gärna) är verkligen en oerhört kunnig doftkritiker. Ger många ingångar, odlar nyfikenheten eftersom man vill dofta på allt, och är rolig att utmana sina egna sinnen med. Håller jag med Turin och Sanchez? Känner jag samma sak som dem kring den här doften?
En sak bara: se till att skaffa den absolut senaste upplagan. En äldre upplaga funkar utmärkt, förvisso, recensioner av klassiska parfymer är säkert desamma men i ju senare upplaga desto fler moderna dofter är inkluderade.

Är man också på riktigt intresserad av kemin och hela strukturen bakom parfym så finns en annan klassiker, också av Turin. The Secret of Scent är en genomgång av historia kantad av vetenskap.
Är man mer intresserad av historieberättande, mer lättläst kan man läsa Chandler Burrs The Perfect Scent som är en reportagebok. Han ringde runt till de stora parfymhusen och frågade om han kunde få hänga i ett parfymhus i typ ett år och se hur de skapar parfymer och hur de resonerar kring “marknaden” kontra “konstnärskapet” och så vidare. Bara ett av de stora husen sa ja: Hermés. Ett av få hus som utmärks av total icke-kommersialism (håller på att luckras upp lite nu men ändå). Som haft en in house-parfymör som fått skapa utifrån frihet: ingen hänsyn till varken kostnader eller kommersiell gångbarhet.
Detta kontrasteras med Coty, den största parfymproducenten i världen som tillverkar allt som ligger på Bestseller-listorna på parfymavdelningen på varuhus världen över. Hur resonerar de kring parfymskapande?

Hoppas att dessa böcker, eller i alla fall någon av dem, kan fortsätta att öppna dina sinnen! Stort lycka till!

Etiketter None

Det jag menar…

…är att det inte måste vara så svårt att tacka nej.

Jag gjorde det för första gången på detta vis för två månader sedan. Jag tänkte att jag borde hålla mig artig och så vidare, för det är ju inte PR-byråerna som ser skevt här alla gånger. Det är ju deras kunder, alltså företagen.
Och precis som den gången jag som frilansare var livrädd för att sjukskriva mig, för jag tänkte att då faller man bort från registret, så visade det sig att folk faktiskt är förstående och sympatiska. Såklart. Men man glömmer det.
På just detta mail svarade byrån att de förstod, att de tyckte mitt resonemang var logiskt. Vilken lättnad jag kände! Så glad jag blev!

Man kan tacka nej till saker. Man kan ge en förklaring. Man kan fortfarande vara en trevlig person. Åtminstone är det någonting jag försöker att vara. Leva som man lär.
Nu är det ju så att jag flyger två långflygningar om året redan, jag är inte någon mönsterklimatkämpe. Ibland äter jag en hamburgare. Men det är summan av våra handlingar som räknas, valen vi gör varje dag.
För det mesta äter jag inte kött. Jag håller alla andra resor till et minimum. Det är summan av våra handlingar som räknas. Som i allt annat vi gör.

När jag väl kom in i detta tänkande blir valen enklare, ibland ser jag de inte ens som val. Det handlar inte bara om miljö, det är det som är min andra poäng här. Det handlar om en attityd, ens personliga värderingar. Eller ideologi, om man så vill.
Det var en terapeut som lärde mig det. Att om man för sig själv lägger upp vilka värderingar man vill leva efter (ärlighet? förståelse? inkludering? vad man nu tycker är viktigt) så blir det lättare att leva.
Man får det lättare att fatta beslut, professionellt och privat. Det blir helt enkelt lättare att leva med de beslut man fattar.

Det är såklart inte lika enkelt som det låter. Alla enkla sanningar är svåra. De svåraste, skulle jag säga. Som att “vara sann mot sig själv”. Vad betyder det i praktiken?
Ja, ni fattar vad jag menar.
Men att ha en egen ideologi eller uppsättning värdeord är faktiskt någonting jag kommit att värdera. Och som dessutom, precis som terapeuten sa, gjort det lättare att leva. Och som en bonus så händer det mycket ofta att folk visar sig förstående och sympatiska.

Det är inte så svårt att tacka nej tills saker. Eller ja, för den delen. Och man mår så mycket bättre efteråt. Och det gör det lättare att fortsätta på sin bana.

Etiketter None

Tecken i tiden

På två veckor har jag fått två inbjudningar om pressresor. Jag ska flygas till ett märkes huvudkvarter och labb, eller till ett märkes nya, effektiva fabriker. Jag ska få se hur man jobbar med hållbarhet.

I vilken utsträckning är skönhetsindustrin en hållbar bransch? Egentligen inte särskilt. Plastförpackningar är de vanligaste, följt av glas och metall. I Sverige är vi okej på att återvinna men i större industriländer som Storbritannien och USA, för att inte tala om Kina och Asien, är man värdelös på det.
Sedan behöver vi inte ens nämna produktion och – en riktigt jobbig grej – transport. Mikroplasterna och mikropärlorna och annat skit i skrubbkrämer är på väg bort. Från hyllorna ja, men de är ju kvar i haven.

Skönhetsindustrin, om man vill vara cynisk, tjänar på luftföroreningar. Man säljer mer fuktkräm, man marknadsför anti-pollution-krämer.

Jag tackade nej till dessa resor. Med hänvisning till att det låter som en kontraproduktiv idé att flyga till en fabrik för att påvisa hållbarhet. I synnerhet när produkterna förpackas i icke-återvunnen plast och papper och fraktas jorden runt (om inte produkterna så ingredienserna).

Etiketter None

Helt i syNK



Det är ändå en upplevelse att besöka NKs skönhetsavdelning nu för tiden. Det är en flykt till en valfri europeisk storstad.
Eller nej, inte alls valfri utan mer bestämt London eller Paris. Det är uppenbart därifrån man tagit inspiration och det gör man naturligtvis rätt i. NK har alltid haft en tydlig profil: här finns inte bredden men djupet. Det är som allra tydligast på skönhetsavdelningen där märkena man tagit in inte representerar mainstream utan den insatta och den mognare kunden med en mer välanvänd Hermésplånbok. Till exempel finns nu amerikanska Dr. Barbara Sturm som har egen klinik, givetvis, och kunder som Hailey Baldwin och Kate Moss, representerad på hyllorna. Hon brukar tillskrivas äran för “vampire facial”, en riktig kändisfavorit.
Vad jag menar är: klart NK ska ha Dr. Barbara Sturm på hyllorna. Allt annat vore feltänk.
Hourglass, MD Perricone och Tata Harper ska naturligtvis också vara där, av samma anledning: eleganta och tydliga varumärken (klassisk skönhet, klinisk approach och ekolyx, respektive). Jag blir nästan upprymd av att se skönhetsavdelningar och butiker med så oerhört tydlig image. Nej men på allvar. Av samma anledning som jag älskar specialiserade matbutiker, gärna utomlands, och handlar mitt te i tebutiker som Sibyllans.
Jag blir mer matt av att gå igenom Åhléns more is more-avdelning än NKs, trots allt, även om prisklasserna i regel inte tilltalar mig. Men här finns Manasi7, ett favoritmärke (det är ett ord jag verkligen inte använder ofta!) som i sin nisch och sin prisnivå inte hade kunnat leva ordentligt någon annanstans än här, på NK. Så visst ska nischen in i det fina varuhuset med marmorgolv. Ja, det kostar, men en av de saker man får för priset är ju upptäckten av dessa mindre märken. Manasi7 är svenskt, tänker på hållbarhet, återvinning och multianvändning. Jag hade inte kunnat fantisera ihop ett bättre märke själv. Och färgerna är förresten toppen och kollektionen liten och begränsad. Med andra ord: alla rätt.

Etiketter None

Foundation

Men hej vad många märken som har riktigt mörka färger foundation nu…tänker jag, som är blek.

Jag får frågan av en kompis som ser ut som Naomi Campbell. Hon gör verkligen det. Hon frågar mig om jag kan tipsa om något märke som har foundation i mörkare färger och jag svarar spontant “men det har väl alla större märken nu för tiden? MAC, Bobbi Brown, Clinique…”.

Ja, det stämmer, förklarar min vän. Men du vet, bara för att de är mörkare betyder inte att de är anpassade efter mörk hy. Hon förklarade att de mörka tenderar att dra åt grått, att färgerna är helt keff, som om man bara hällt i basic brun utan någon hänsyn till undertoner…

Jag har hört om detta förut, från makeupartister. Jag har varit lite naiv kanske, tänkt att “men den situationen är väl löst nu, kolla så många shades Lancôme har!”.
Och det stämmer, Lancôme och många fler har utökat sortimentet även i Sverige. Men det är märken som Fenty (Rihannas) som visar vägen. Där women of color själva dikterar villkoren.


Etiketter None

Saker man behöver

Jo, jag var ju med i Stil i P1 alldeles nyss och pratade om tvål. Älskar sånt. Att berätta om en microföreteelse (tvål i det här fallet) som säger någonting större (om politik, historia, kultur i det här fallet).
När jag pratade om tvålens status och historia talade jag också löst om den genomgripande samhällskulturen, svunnen ur en växande medelklass, att uppgradera vardagssaker. Att köpa hantverksmässigt tillverkade grejer som såpa, tvål, choklad, öl, bröd…allt sånt man lika gärna kan köpa industri- och masstillverkat.

Men vi har hellre en dyr monstera än en vanlig bladväxt från IKEA, en dyr kaffemaskin istället för vanligt brygg etc. Alltså, det är en samhällsutveckling. Där tvålen är ett fint exempel.

Finns det några tillfällen då det är befogat att uppgradera på detta viset? Ja, absolut. När man stöder en lokal produktion istället för en global, importerad sådan. När det påverkar kvalitén, som i fallet bröd.

Sedan finns det ju ett gäng varor där uppgraderingen inte är nödvändig men som skänker någonting annat: skönhet i badrummet, en känsla av lyx och så vidare. Är det viktigt så kan man göra val utifrån detta men också, samtidigt hållbara val. Eller i alla fall mindre förgängliga.

Här är till exempel en nagellacksborttagare från & Other stories. Köper man den så stöder man å ena sidan en global industri, en kedja. Men också en kedja som tack vare sin storlek har saker att säga till om i underutvecklade länder där tillverkning sker.
Du köper en svindyr nagellacksbortagare (120 kr) men du köper en som stör mindre i naturen och på sopberget eftersom den till största del innehåller oljor och inte aceton.
Den ser snygg ut på en hylla, inte alltid oviktigt. Funkar den? Ja, inte kanske på glitterlack eller lack i flera, tjocka lager. Men om man som jag har en typ nude eller ett lager glans bara så funkar det utmärkt och luktar inte heller

En vanlig ansiktsolja kan man hitta i många olika utföranden. Vissa kostar multum, andra inte särskilt mycket alls. Det bästa är egentligen att kombinera olika oljor eftersom man då kan få ut olika egenskaper. Alltså, en som binder fukt och en som jämnar ut fettproduktionen, till exempel.
Men en bra allround är jojobaoljan. Den är mjukgörande och funkar både i ansiktet och på armbågar och nagelband. Den är lätt i konsistensen och därmed också bekväm att ha att göra med. Dessutom håller den bra, alltså den blir inte mindre potent efter att man öppnat den utan man kan ta tid på sig att använda den.
Som sagt, det finns många olika prislappar på kallpressad jojobaolja därute. Jag gillar den här från Organic Makers. Märket är svenskt och ser till att ingredienserna producerats under schyssta arbetsvillkor. Dessutom är priset bra: 110 kr för 60 ml. Oerhört fördelaktigt jämfört med många andra face oils från extremprofilerade skönhetsföretag därute, eko eller ej. Vissa kostar ju upp emot tusenlappen vilket jag har svårt att se motiveringen till. Ja, även om de innehåller retinol.

Sedan måste jag säga att jag verkligen gillar den här tandkrämen från svenska The Humble Co. De tillverkar tandborstar med skaft i bambu och lite andra grejer. De jobbar för eko och schyssta arbetsvillkor.
Just den här tandkrämen (39 kr) går ju in under den typen av varor som finns för mycket billigare pris. En vanlig tub får man väl under tjugan? Den här är dessutom en nätt 75 ml, det vill säga lite mindre än en vanlig storköpstub. Men här får man stödja ett svensk företag, fairtrade etc och dessutom måste jag säga att mintsmaken är mer mintblad än tja, tandkräm, om ni förstår vad jag menar.


Etiketter None

Sköna värld

Men ibland minns man det. Skönheten i världen. Klimatstrejkande barn med öppna ansikten, busschauffören som stänger men öppnar dörren igen när han ser mig komma springande.

Och så finns Insanto. Eller Boutique Ideale som jag tror den heter numera. Den lilla butiken i stort sett ingen vet om trots att den ligger så centralt, mitt i Birger Jarlspassagen.

Om Åhléns har musklerna vad gäller doftutbud, och NK har pengarna så har Ideale hjärtat och smaken. Här styr ingen kommers, här finns ingen topp tio-lista. Här finns bara den underbara eldsjälen Daria som handplockar märken med sin utsökta näsa och fingertoppskänsla: Galna italienare som döper sina kraftfulla, maskulina skapelser till Duro (“hård”). Så jag att han är italienare?

Det finns till och med en liten, liten salong inne i butiken. En behandlingsbädd och ett litet bord där man kan få shellac och där varsamma fingrar använder en liten liten el-slip för att skonsamt forma nagelband.

Men dofterna är förstås det stora skälet att gå dit, det var Insanto och Daria som tog Xerjoff till Sverige, också en supersvullig italienare men mer finlir än galna upptåg.

De har Etat Libre d’Orange med sina skojiga men också stämningsbringande och vackra skapelser (bestsellern Putain de Palaces är snarare svullig fransyska, som parfymerat hela sin kropp, som hon sedan pudrat, lite för mycket – den är mycket härlig).

Åh, de har ju också romantiska D’Orsay-dofter. Ni känner väl till myten/storytellingen kring Etiquette Bleue? Den kärlekskranke Greven D’Orsay komponerade den till Lady Blessington (namnet!) som han var förälskad i men som var trolovad med grevens bäste vän? Han gav inte parfymen något namn, ville inte avslöja sig, bara en blå etikett.

Och så har de alla parfymentusiasters favorit The Different Company. Högt aktad mest för att det är mästaren Jean-Claude Ellena och hans dotter Celine som ligger bakom det. Numera bjuder de in vänner och bekanta i den innersta kretsen att också skapa med dem. Och om man inte har koll på parfymörer (det är väl ungefär som att ha koll på producenter i musikbranschen, tänker jag mig) så skulle jag nog vilja säga att Jean-Claude är lite av…parfymvärldens Bryan Ferry? Skapar tidlösa, eleganta saker. Men är inte främmande för neoromantik och lite rock (som Roxy Music?). Det är den bästa liknelse jag kan komma på för tillfället.
Case in point: han var tidigare på Hermés och hade full kreativ frihet, fick skapa vad han ville. Det vill säga, elegans och kreativitet. Roxy Music.

Och allt detta ryms i denna lilla butik. Men vad mer och vad viktigare är – här finns kärlek, kunskap och entusiasm. Allt det som känns som motsatsen till det jag hunnit tröttna på.
Där man uppskattar hantverk, konst och upplevelser. Nej, inte på “shoppingsupplevelse”-viset som i de flesta butikers fall betyder en styv påse och silkespapper. Utan upplevelse som i en tripp för doft, minne, sinne och humör. Skönhet alltså.

Etiketter None

Borta från listan

Nu ha det varit tyst länge, jag vet. Dels har jag hunnit hoppa in på ett heltidsjobb som tar…hela min tid? I alla fall nästan hela min vakna tid. Och helgerna går därför åt till att städa, tvätta, ta hand om mina marsvin och skriva frilansgrejer.

Men en stor anledning till denna tystnad är förstås också min ambivalens, mina tvivel. Som verkar ha resultera i att jag fallit bort också från en massa märkens medvetande. Eller i alla fall presslistor, jag får ytterst lite infoutskick numera. Och det är väl lika bra eller rätt åt mig eller vad man ska säga. Det är i alla fall rimligt från deras sida. Jag förstår dem. Pressutskick är till de som bevakar ämnesområdet.

Nu gör jag ju det i alla fall, jag skriver fortfarande skönhet i Icon till exempel. Och Icon är en av få tidningar, ändå, där man (jag) kan få skriva analyserande och låååångt om skönhet. Ett nytt nummer är ute nu, där skriver jag om prenumerationstjänster på skönhetsboxar, något ni läsare också varit engagerade i! Så det tackar man för. Jag är, med andr ord, fortfarande här. Men under tankeverksamhet.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen