Fifty Scents

Lusta och sukta

Men vad ÄÄÄÄR det med läppstift som lockar så? Jag har fler än jag kommer att använda upp under min livstid. En tredjedel är säkert en hälsofara vid det här laget, sannolikt för gamla för att användas säkert men jag har så svårt att skiljas från dem.

Nu är jag inte evolutionsbiolog men den enda analytiska förklaringen till läppstiftets universella och eviga appeal kommer därifrån. Röda läppar signalerar ungdom och hälsa vilket i sin tur signalerar till en partner att kvinnan är viril och kapabel till barnafödande.
Psykologin föreslår att de röda läpparna är en sexuell signal, liksom gorillahanens röda erigerade penis.

Men det duger inte som förklaring för mig. Inte till varför jag suktar och suktar efter nya stift.
Snarare tror jag längtan ligger i läppstiftets kulturella tradition. Bara coola tjejer har burit läppstift genom tiderna: femme falates, vampar, rebeller och suffragetter. Storhetstiden i Hollywood, då bar alla gudomliga filmsstjärnor rött läppstift: Veronica Lake, Marilyn Monroe, Audrey Hepburn och min favorit Rita Hayworth. Alla.
Jag tror också att lockelsen handlar om att läppstift är ett snabbt och enkelt (och elegant!) sätt att “göra om sig”, att gå från ofärdig till färdig (mentalt sett), att gå från naken till påklädd, från vardag till uppklädd.

Men det sagt…

…så suktar jag extra mycket efter läppstift från NARS kollektion Claudette just nu. Den är uppkallad efter François mamma och rör sig därför i retronyansernas sfär, som rött som drar åt orange och nude som verkligen drar åt beige. Läppstiften har dessutom fina namn, också de retroklingande som Sylvie, Ginette och Augustine. Döpta efter viktiga kvinnor i hans liv, som mamma och mor- och farmor.
NARS läppstift har två stora fördelar: de är doftfria och de är alltid perfekta i nyanserna. Ingenting gör mig så besviken som en fantastisk läppstiftnyans med imponerande formula – som doftar och smakar parfym (jag tittar väl främst mot YSL:s håll här).
NARS Audacious Lipstick (Sheer eller Matte). Ca 360 kr.

Hos Shiseido är det utan tvekan formulan som står ut. Utan tvekan. Deras läppstift är så eleganta, det är det enda ord som känns rätt. Sofistikerade. Krämiga och lätta på samma gång (hur?) och med en odefinierbar egenskap som gör att de blir ett med läpparna. De nya VisionAiry Gel Lipstick må ha ett klumpigt namn men de är precis motsatsen till klumpiga. De finns i 28 nyanser, de allra flesta rör sig kring det vi kallar nude, och de ska innehålla 20% vatten. Jag är osäker på om det är mycket eller jättemycket, men man stoltserar med att detta ger dem den lätta, lena känslan. Vad det är så funkar det. Underbara.
Shiseido VisionAiry Gel Lipstick. Ca 360 kr.

Jag kan tala om direkt vad det bästa med MAC Glow Play Lip Balm är. Färgen! Den är lagom skir, läpparna får färg men man märker inte ätt färgen är där. Det blir som en vacker, något mer intensiv version av egna läpparna. Glow Play ska vara ett läppbalsam, återfuktande och med jojoba, sheasmör och alla andra usual suspects. Är det primärt läppbalsam med fukt och smörj man är ute efter finns ju mer prisvärda varianter. Är det däremot en skir, diskret men vacker färg man vill ha är detta en kandidat. Smakar aningen, aningen vaxigt men inte så att det stör. Men den känslige (som jag) bör informeras.
MAC Glow Play Lip Balm. Ca 185 kr.

Slutligen måste jag tyvärr meddela att Gucci och Chanels läppstift är i toppklass. Svårslagna. Det är svårt att mäta sig med dem, trots allt. Det smärtar eftersom de är så höga i pris, Chanel i synnerhet. Guccis stift kostar 390 kr allihop, från täckande läppstift till mer skira lip balms.

Men med dyra saker är man ofta mer försiktig, man är mer rädd om dem. Så blir det ju. Med Chanel och Gucci får man renommé på köpet och med Gucci enormt vackra hylsor som gärna får stå framme. Båda märkena är också generösa både i fråga om nyanser och finish (lip balms, matt finish, täckande…) och alla är utsökta. Och, till min stora glädje, helt utan smak och doft.
Själv är jag ju oerhört svag för färgade lip balms eller läppstift med skir finish och där är Gucci och Chanel bäst. Tyvärr. Även om det tar emot att betala 420 kr för Chanel Les Beige Lip Balm.
Men kanske är det vad man behöver i sitt påskägg för att ta vidare, bra och långsiktiga beslut i sitt liv? Någonstans – och detta är väl ett ämne för evolutionsbiologerna och kulturantropologerna (och framtida reklamare) – känner jag mig mer kapabel, mogen och självsäker med läppstift på. Så kanske finns en idé i att investera 420 kronor i någonting som sedan får mig att agera mognare i övriga köpbeslut. Men jag kan lika gärna också använda detta som ett svepskäl. Den mänskliga fåfängan är trots allt stark och oresonlig.

Etiketter None

Min artikel om estetiska injektionsbehandlingar

Här är en artikel jag skrivit för DI Weekend om estetiska injektionsbehandlingar och som jag lagt ned mycket tid och möda på. Ja, den är låst som så många artiklar är nu för tiden. Men jag tror det är så att man kan provläsa, provprenumerera gratis? Men jag kan ha fel. Borde undersökt….

Artikeln handlar inte om huruvida det är rätt eller fel med injektioner. Konstigt nog, när jag pratat om att jag håller på att skriva en artikel på ämnet kommer ofta en moralisk åsikt: “Men det är ju inte snyggt…” eller “Men man ser ju de här unga tjejerna som….” och så vidare.

Den här artikeln utgår från ett konstaterande: estetiska injektioner är jättevanligt. Troligtvis vanligare än vi tror, sett till antal kliniker och deras patienter. Det är ett faktum.
Ser man till det så uppstår andra intressanta vinklar på redan vedertagna åsikter: om estetiska injektioner är så vanligt, så är det statistiskt sett ovanligt med både klart synliga ankläppar och även felbehandlingar. Särskilt om man också lägger till hur oreglerad branschen är (skriver mycket om det i artikeln) och hur lite insyn som finns. Det är ändå en bransch som tangerar kosmetiska ingrepp, alltså kirurgi.

Nå. Utgår vi från fakta och inte egna åsikter så blir det roligare att undersöka saker och ting. Injektioner är vanliga. Men det finns inte en stor öppenhet kring dem. Måste det finnas en öppenhet kring dem? Ingen aning. Men att det är en skammig business, som att man lurar egna kroppen, man lurar skönhetsidealet som ska vara det naturligt vackra, gör också – paradoxalt nog – att förväntningarna på vad som är naturligt vackert förvrids.

Alltså om vi ska hylla det naturligt vackra, som sägs vara skönhetsstandarden av idag, så är det ett mer orimligt mål än att hylla tex smala kroppar. Att få en smal kropp kräver väldigt mycket men för de allra flesta är det mer möjligt att få en sådan än att leva upp till ett skönhetsideal som går ut på extrema kurvor, överdimensionerad rumpa eller – den naturliga skönheten som vi (sociala media? kändiskulturen? influencerkulturen?) definierat. Det är en onaturlig och ouppnåelig skönhetsstandard om något, som kräver strikt diet, rigorös träning, disciplinerad hudvård med inslag av professionella behandlingar, regelbunden professionell hårdvård och – vågar jag påstå – injektioner.



Etiketter None

Hållbart mode?

…finns inte, enligt mig. Här är en artikel jag skrivit i ämnet för GP. En debattartikel kan man nog kalla det. Det handlar om mode men kan appliceras på skönhet med exakt samma logik, exempel och argument.

(Förlåt att den är bakom låsvägg…)

Etiketter None

Icke-shopping?

Nytt år, nya tag! Jag har märkt att fler än jag själv våndas kring konsumtion och vill försöka handla mindre, kanske inte alls.

Men hur ska man tänka och hur ska man nå dit?

Jag tror man måste hitta sin egen väg. För egen del känns det inte bra med löften i stil med “Jag lovar att inte handla något under hela 2021”. Det funkar heller inte med belöningar i stil med “Om jag inte handlar något på ett halvår får jag unna mig tröjan från Acne” eftersom det inte bryter ett konsumtionsmönster. I alla fall inte på ett fundamentalt plan.

För det är ju dit vi vill – där konsumtionen inte längre känns som en nödvändighet. När icke-konsumtion faller sig helt naturligt och inte blir en uppoffring.

Man kan tänka på det som man tänker på träning. Vi vet att motion är bra för oss men det är svårt att komma igång och det är inte alltid det känns kul. Att få med sig en kompis brukar hjälpa och sporra. Att, under träningen, minnas hur skönt det känns i kroppen – för att inte tala om efteråt – är också bra. Hittar man till stället där träningen inte känns som en jobbig grej utan något kroppen gillar så blir det ju en naturlig ändring i livsstilen – till det bättre. Som inte känns som något man ger upp utan något man får.

Sedan kan man ju skapa belöningar i andra former än något man vill köpa och äga. Man kan lägga undan pengar till en tågresa genom Europa och lägga pengar på hotell. Eller för att betala för en PT som hjälper en med andra självstärkande mål. Tänk på önskningar och mål bortom de som butikerna erbjuder.

Vill man göra lite djupare soul searching måste man komma på varför man shoppar. Vad är det som skänker lycka eller berusning eller bara en kick av att handla grejer? Knäcker man den nöten är man en bra bit på vägen till konsumtionsfriheten. Då kommer ett köpförbud inte bli ett köpförbud utan en livsomställning helt naturligt.

Vi är ju alla supermedvetna om att vi bombarderas med konsumtionshets och löften om ett snyggare/härligare/chicare liv konstant – så fort vi scrollar Facebook eller Instagram kommer annonserna upp. Jag läste en artikel om någon kille som lade ned sociala media i ett halvår och en av de största förändringarna var att han upptäckte att han konsumerade mindre. Han utsattes inte av annonspåtryckningar, kampanjer och erbjudanden.
Min kompis Andreas har gjort en annan upptäckt. Hans pass och leg har gått ut och han har inte förnyat dem. För under tiden har han insett att han shoppar mindre – faktiskt inte alls – på nätet eftersom han inte kan legitimera sig för att hämta ut dem.

Vad jag menar är:

1. Vi kan ta till knep som funkar för oss. Som att undvika att strökolla i butiker, att inte spontanhandla saker utan ge det minst 24 timmar. Vi kan ingå i en pakt med en kompis om sådant funkar för oss.
Vi kan göra en Marie Kondo-grej och lägga alla kläder/sminkprylar på sängen/golvet och inse hur mycket vi äger – och inte använder. (Här finns också ett ypperligt tillfälle att byta kläder med en kompis – det har jag gjort en gång, fick en klänning jag använde till leda sedan!)
Ett annat knep är att förvara alla prylar i den kategori vill är svaga för på ett och samm ställe så att vi är medvetna om hur mycket vi faktiskt redan har. Min mamma gillar läppstift, men hon har dem lite överallt i huset. Några i badrummet, några i en necessär, några i sovrummet…jag samlade ihop dem och sorterade dem i en låda. Hon blev helt chockad över hur många hon faktiskt redan äger. Sedan gjorde jag samma sak med nagellacken och då var det nära att hon behövde ta något stärkande.

2. För att ändra vårt beteende på djupet krävs också att vi förstår varifrån det kommer. Varför shoppar vi. Det finns såklart uppenbara fördelar: man blir glad av en ny pryl, nytt läppstift, ny tröja. Det ligger också viss status i detta och vi lever i en tid då ledordet är att vi får unna oss, att vi ska uttrycka oss med kläder, makeup och prylar.
Men bakom allt detta, vad finns det för känslor där? Känner vi oss otillräckliga eller utanför om vi inte har nya kläder? Varför då?
Fyller våra prylar ett tomrum eller idén om ett perfekt hem, bilden av en lyckad person?
Dessa saker ska vi inte backa för att undersöka. Det kan tvärtom vara både spännande och intressant att se vad man hittar.

Etiketter None

Lite intressanta ingredienser

Två ingredienser som utan tvekan dominerade 2020 är niacinamid och bakuchiol.

Niacinamid är ingen ny ingrediens men som med många “it-ingredienser” så plockas den upp och hajpas när tiden är inne. Det vill säga nu, när skönhetsvärlden är så enormt ingrediensfokuserad, vilket märken som The Inkey List och The Ordinary cashat in på. Deras produkter har en ingrediens i fokus. Snart kommer brittiska Boots motsvarighet som heter Boots Ingredients. Exakt samma koncept.


Nå! Ingredienserna! 2020 års toppingredienser! Damernas värld kallar niacinamid för “ålderslös och demokratisk”, ELLE skriver att den ger “extra bounce”. De har inte fel, niacinamid har bevisade fördelar som en förmåga att minska stora porer, jämna ut hudtexturen och stärka huden.

Så pass poppis är niacinamide att The Ordinary kommer med den i koncentrerad pulverform att blanda ut på egen hand. Jag fick en fråga om detta så passar på att svara. En bra grej med pudret är att det är billigt, och niacinamid är stabilt och funkar därför i puderform utan att effekten påverkas. Det är de stora fördelarna.
Men sedan blir det lite knepigare. Hur ska man veta hur mycket man ska använda – och i vad?
Med burken följer en liten skopa som ska fyllas till en fjärdedel (!) och sedan blanda i en “vattenbaserad” produkt. Detta därför att niacinamid är vattenlösligt. De flesta cremer är visserligen vattenbaserade så det borde inte vara ett stort problem men jag föredrar ändå niacinamid i serumform, jag är lite för obekväm i rollen som min egen kemist, jag köper hellre en bra, färdigformulerad produkt.
För det är en annan sak: The Ordinary vill att man listar niacinamid med en produkt som har ett pH-värde på mellan 5.1-7. Hur ska man veta det? De flesta produkter som inte är för sura eller för basiska borde väl ligga rätt men det kan jag ju inte veta. Jag menar, det verkar superkonstigt att ha en väldigt sur produkt/ingrediens i ansiktet? Så det är kanske inget problem men faktum kvarstår – gillar man att mixa och blanda och känna sig som en farmaceut så är det nice, föredrar man att kemister gör jobbet så köper man en färdig produkt. Dock dyrare.

Innan vi går vidare till bakuchiol tar vi fokus på en mindre rolig ingrediens, och produkt.

La Mer är lite av motsatsen till ett favoritmärke för mig. På samma sätt som man kan “hatfölja” en tv-serie eller ett Instagramkonto hatföljer jag La Mer.
Förutom muppiga ingredienser som “miracle broth” (?!) och löjliga priser så innehåller till exempel denna rengöringsolja för 925 kr ftlater som fjärde största ingrediens. Ftlater kan du läsa mer om här och här.
Men för att summera är den skadliga effekten av olika typer av ftlater visserligen antagligen är låg men djurförsök har också visat att exponering kan medföra ökad cancerrisk och hormonstörningar och flera sorters ftlater är förbjudna idag.
Här är en lista på lite fler hudvårdsprodukter med ftlater i, inklusive produkter för barn…

Nu till bakuchiol! Den potenta antioxidanten från växtriket har fått många epitet under året, det vanligaste är väl varianter på “naturens eget retinol”. Detta härrör från en studie som slog fast att bakuchiol beter sig som retinol. Det betyder inte att bakuchiol är retinol eller är samma sak som retinol men att bakuchiol och retinol jobbar olika men mot samma mål: reducerar fina linjer, ökar elasticiteten och minskar fläckar.
Idag tycks man vara mer överrens om att retinol och bakuchiol jobbar bäst tillsammans. Samma mål men olika verkningssätt. Bakuchiol är också mildare, torkar inte ut huden på samma sätt, och kan användas på dagen (även om man rekommenderar SPF för säkerhets skull).

Jag köper min bakuchiol från Organic Makers. Men det finns många andra alternativ. Som den här från Paula’s Choice med retinol eller den här billiga från The Inkey List.








Etiketter None

Sprider väldoft

Ett doftljus kan verkligen te sig som en extravagans. Ett ljus för att doftsätta ett rum i en stund? Men en doft kan påverka humöret och i mörka tider (nu syftar jag på vintermörkret) kan en humörhöjande doft vara någonting att ta till.

Två saker att ha i bakhuvudet när man väljer:
1. Kan jag ta tillvara på behållaren? Antingen genom återbruk eller genom återvinning?
2. Vad består ljuset av?


De flesta doftljus består av paraffinvax. Antingen helt och hållet eller uppblandat med stearin. Små värmeljus är nästan uteslutande paraffinljus.
Paraffin i sig klassas inte som skadligt men ångorna från paraffin som brinner, däremot, avger sot och koldioxid – som vi ju vet bidrar till växthuseffekten. Detta ställer sig bland annat Naturskyddsföreningen och Kemikalieinspektionen bakom och uppmanar till att välja andra ljus. Två tunga aktörer ändå. Jag tycker man gör bäst i att följa uppmaningen.

Så vad är alternativet?
Stearinljus är gjort av animaliskt och vegetabiliskt fett, det vill säga slaktavfall och fett från olika växtoljor, till exempel raps, soja, palm och solros kan man välja om man inte har några problem med innehållet (som att köttkonsumtion bidrar till en sämre miljö).
Annars är bivax, rapsvax och andra naturliga vaxer ännu bättre. Men kolla så att det är 100% och inte uppblandat med paraffin (vissa företag är kluriga).

Några tråkiga men budgetvänliga alternativ är ljusen från Åhléns egen serie Berså och Meraki. De kostar under två hundra spänn. Jag säger att de är tråkiga för att dofterna är hyfsat osofistikerade. Men nöjer man sig med doften av “äng” på det sättet som tvättmedel och diskmedel doftar “äng” så kan man ju göra ett fynd.<

Nästa på listan av minst tråkiga är L:a Bruket som gör ljus i fina glas och som doftar gott men är alldeles för flyktiga och tunna i doften som inte stannar kvar särskilt länge. Alldeles för svag. Här är det lite rea på den doft jag gillar bäst, Coriander. 173 kr för lilla storleken.

Då är det här ljuset från Ellis Brooklyn roligare (och många gånger dyrare). Men dofterna är komplexa och fina. Som bonus är namnen på ljusen roliga: Pseudonym, Superego och Verb. Kostar 635 kr här.

Det här är också kul, ett grönt och sött ljus från New York-doun Malin+Goetz. Kostar ca 240 kr för den mindre storleken. I alla fall här.

Här är en annat budgetalternativ förresten, i alla fall nära på. L’Occitanes stora doftljus kostar ca 229 kr. Dofterna är okej, lite för mesiga för min del men behagliga för all del. Behållaren är i keramik.

Kan dofta gott, kan dofta lite för mycket av allt. Voluspa är en vattendelare. Dessutom blir jag inte klok på deras “kokosvaxblandning”. Blandat med vad? Men de skriver att de är inne på “rena” vaxer så man får väl tro dem? Ca 269 kr.

Vilka har jag glömt?

Etiketter None

Tips för svångremmen

Jo, nu så här innan jul och allt så kan det kanske vara på sin plats med några budgettips?


2. Max Factor Real Brow Fill & Shape Pencil
Krångligt namn på en okomplicerad produkt – en bra ögonbrynspenna som till skillnad från 95% av alla ögonbrynspennor inte har en liten borste i andra änden utan istället en mjuk kudde som blandar ut färgen till en jämn och fin skugga. Jag är mycket förtjust i denna, passar bra om man inte är ute efter skarpa drag utan en mjukare båge. Och så kostar den runt hundringen. Dock: ingenting för den som bara vill ha lite lätt färg, denna är kraftig.

3. Lumene Stay Weightless Foundation
En bra, medeltäckande produkt med halvmatt finish. Mineralsolskydd (alltså zinkoxid) på 30 SPF ger också plus i kanten, liksom de tio färgnyanserna som går från “Ultra Light” (och den är verkligen vad den heter) till “Deep Rich” som är mycket mörk. Tuben är gjord av återvunnen plast. Men framför allt är detta en bra produkt, en bra foundation – som dessutom bara kostar 209 kr för 30 ml. Jag har använt den en del under hösten.

3. 3 x tvål från Iris Hantverk
Fina, mjuka och otroligt väldoftande tvålar som räcker länge. Finns i en utformning med morot, mandel och aprikos som är lite mer kroppstvålar. Den med aprikos har till exempel små scrubkärnor i sig.
Den här med lavendel, vallmo och citrongräs (alla doftar ljuvligt) är min favorit. Krämiga, ändå dryga och mjuka. Kostar 200 kr för tre stycken.

Etiketter None

“Hållbart”

“Hållbarhet” betyder verkligen olika saker för olika företag. Och människor, för den delen.
En vanlig definition som jag kommit att irritera mig på är definitionen av hållbart som “gjort av bra kvalitet” och “något man vill äga och ha på sig länge”. Det borde inte vara definitionen av hållbarhet utan borde ju vara riktlinjer för all produktion, för alla varor?

Jag lyssnar på en presentation från KICKS om höstens, vinterns och vårens lanseringar. KICKS är inte på något sätt den största boven något drama, de ska inte pekas ut som sådana. Men de får stå som ett exempel på hur svårt det kan vara att förena tankar på hållbart samtidigt som man, de facto, jobbar utifrån en affäridé att kränga saker.

Det blir lite extra svårt för en skitstor aktör, vars affärsidé är att sälja kosmetik, att också hantera krav på hållbarhet. Därför att kosmetik är en miljöovänlig bransch. Den hanterar stora mängder plast, metall och blandmaterial. Produkterna görs oftast i fabrik, de transporteras långväga och mycket kan inte återvinnas (alltså en läppstiftshylsa kan inte alltid återvinnas för att den består av plast och metall, nagellack ska lämnas till miljöstation osv. Och då har jag inte ens nämnt produkterna i sig – som i regel börjar närma sig bäst-före-datum efter ett halvår).

KICKS har gjort satsningar, det ska verkligen sägas. Som att man kan lämna in kosmetiskt avfall i KICK-butiker. En jättebra idé (förutsatt att det tas om hand på bästa möjliga sätt). Man kan också välja klimatkompenserad frakt om man beställer online. Toppen.
Men till syvende och sist är det en paradox, två värden som är omöjliga att förena: hållbarhet och kommers.

Men under presentationen nämner man också att man förvärvat ytterligare ett budgetvarumärke med makeup i starka färger. Behövs det?
Man presenterar också kommande produkter som är liknande de som redan finns men med någon liten skillnad. “Alla vill inte ha volym av ett torrschampo så här kommer ett som är som det som redan finns men med mindre volym”.

Det är svårt. Samtidigt som det är lätt.

Det är lätt att förstå att en stor kedja köper in nya märken, håller sig relevanta, förnyar sig, lockar med nyheter. Det är inte svårt alls att förstå. Det är ju affärsidén, deras överlevnad.

Så hur ska man förena det med hållbarhetstanken? Genom att erkänna att det inte går kanske? Eller genom att göra precis vad man gjort – instifta kretslopp. Vad tycker ni?

Etiketter None

Tröst i mörkrets tid

Sveriges främsta parfymhus heter Stora skuggan. Nej, inte Byredo. De må vara störst men de är inte de främsta.
Stora skuggan gör nämligen vackra, mystiska konstparfymer. Nischade, i bemärkelsen att konstverket och kreativiteten står i fokus. Inte att parfymerna ska slå brett (det vill säga definitionen av en kommersiell parfym, dit Byredo sällar sig).
Igår lyckades jag sno åt mig en första test av Stora skuggans nya Thumbsucker och blev rörd. Det var nog också meningen – parfymörens idé var en bakisparfym. Någonting sött och tryggt att krama om efter “kemisk ångest”. En törst efter närhet och kanske också lite existentiell tröst.

Men eftersom Stora skuggan är ett seriöst nischat parfymmärke så gick man inte på någon redan upptrampad stig. Säger man “sött” i parfymsammanhang tänker man oftast på vanilj och parfymflaskor med ståtliga halsar. Eller så tänker man på Thierry Muglers Angel, fullproppad av kolasås, mashmallows och vispgrädde.

Men här vilar istället en fin och len honung i toppen som kontrasteras med en narcissus (tänk påsklilja). Honungsnoten känns klar och tydlig och då menar jag inte att associationerna går till en tjock smet i en burk från ICA utan den gyllene nektarn som flyter trögt och vackert, den som ringlas på ett nybakad franskt bröd. Eller snarare, i det här fallet, som skopas upp med ett finger medan man ligger på ett sockervaddsmoln och är en grekisk gud eller gudinna.
Men jag blir faktiskt rörd av doften, det måste vara bittermandeln. Jag har en soft spot för mandel, som jag förknippar med varma och mjuka kramar på något vis, måste vara någonting från barndomen. Eller så är det för att mandel påminner om mjölk, den mest barndomspräglade drycken av alla. Men bittermandel är ju lite annorlunda, den är både mjuk och bitter. Påskliljan, eller rättare sagt narcissus, gör Thumbsucker också lite skev. Vilket ju går hand i hand med tanken om en bakisparfym, antar jag. För lika mycket som en len, mjuk säng och en kopp stärkande te kan lindra en ömkan så finns huvudvärken och den ömmande kroppen också där. I alla fall föreställer jag mig en bakfylla så, jag har aldrig erfarit någon.

Men resultatet är enastående, så varmt och egensinnigt på samma gång. Så vackert, elegant – och skevt.
Så hörni, om ni vill ge er själva en riktigt fin present – stöd ett svenskt parfymmärke, i ordets rätta bemärkelse, och upplev den stötande och rörande skevmjuka och alltigenom vackra Thumbsucker. En kram på julaftonsmorgon (efter att du påmints om summan på ditt bankkonto).

Thumbsucker, 30ml kostar 1200 kr.

Etiketter None

Men kan ni sluta utarma jorden nu då?

Det här, alltså den vårdslösa skövlingen av kristaller och ädelstenar, är någonting jag känner starkt för. Jag har skrivit utförligt om varför det är helt uppåt väggarna fel att köpa kristaller och ädelstenar här i DI Weekend. Den ligger tyvärr bakom betalvägg men den här och i synnerhet den här texten i The Guardian är öppen, den betonar samma faktum: bakom skövlingen står miljöpåverkan och oetiska arbetsvillkor. Gruvarbete och utvinning skövlar dödsoffer. Barnarbete är vanligt, även om det är ett mer komplex ämne än ett stenhård “stäng gruvan”. Vad värre är – kristallerna är de nya blodsdiamanterna på flera håll på jorden, till exempel Afghanistan, där det finns rapporter om att stenarna hjälper till att finansiera väpnade konflikter (alltså definitionen av “blodsdiamant” eller “blodskristall” i det här fallet).

När jag får såna här pressmeddelanden ser jag därför rött.

Det är ignorant, okunnigt och extremt jävla onödigt att krossa ädelstenar i hudvård. Till skillnad från vad många tror är de inte alls förnyelsebara, inte i den takt de skövlas idag. Och när man utvinner förstör man den miljln de formats i under en vädligt lång tid (ofta miljoner år). Det finns absolut ingen som helst chans att ta igen det underskott vi skapar.
Att krossa dem i huvård är det absolut dummaste och mest korkade eftersom då kan vi inte ens återbruka dem i form av ett smycke eller något annat utan då är de borta för alltid.

Detta är den största definitionen av idiotisk fåfänga jag hört.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen