Fifty Scents

Soloptimism

Idag tog jag en promenad in till stan, det var soligt så jag tog på mig SPF innan jag gick ut. En av de absolut bästa och smidigaste SPF-produkter jag har är detta stick från amerikanska Salt & Stone. Naturliga ingredienser och SPF 50.

Men det bästa är…
…att det är i smidig stiftform
…att det ger en MATT finish, inte glansig.
…att det har en liten, liten färg. Mindre än en färgad dagcreme eller BB-creme, bara tillräckligt mycket för att ge ansiktet en jämn ton. Ingenting täcks över, ingenting försvinner. Men det jämnas ut.

Det som ger den matta finishen är mica, en kontroversiell ingrediens eftersom den oftast kommer från ställen på jorden där utvinningen sker under oreglerade former och inte sällan genom barnarbete. På Salt & Stones hemsida skriver de att deras ingredienser kommer från etiska källor.

Nåväl, tog på mig Salt & Stone och promenerade in till stan. Inte folktomt, om man säger så. Medborgarplatsens uteserveringar är proppfulla (detta förvånar mig inte bara pga corona utan också för att det visserligen är soligt men också bara 4-5 grader ute – mitt ansikte sved i blåsten).

Jag har gått in i något slags uppdaterad version av karantänlivet eftersom karantänlivet 1.0 är min vanliga vardag – jag jobbar alltid hemifrån och är inte överförtjust i att träffa folk.
I min förhöjda version ingår det (tydligen) att inte tvätta håret så ofta och ha minimalt med makeup, om någon alls. Så jag gick till stan med håret i ful knut och stora, döljande solglasögon. Det visade sig vara precis rätt eftersom vårsolen alltid är obarmhärtig, den ger oss ingen chans att vänja oss. Jag promenerade i nästan en timme, kom hem och såg inte minsta rodnad på näsa och kinder. Jag är annars oerhört benägen till att få en tomatliknande ton i solen.
Men jag visste att det inte skulle ske, sedan jag spontanköpte Salt & Stone sent i vintras på någon utförsäljning har den varit en följeslagare. Fem av fem.

Det verkar som om man kan köpa här.

Etiketter None

Välkommen till lugnet

Så länge sedan jag skrev nu att man skulle kunna tro att jag ligger nedbäddad i karantän. Det gör jag inte. Eller, på sätt och vis gör jag ju det eftersom min vanliga frilanstillvaro inte skiljer sig nämnvärt från karantänliv. Enda stora skillnaden, som jag kan se, är att folk inte tycker att man är konstig när man tackar nej till sammankomster.

Men faktum är att det har varit mindre lugnt än så här. Av flera olika skäl, eller snarare olika typer av stress som sammanföll på en och samma gång, fick jag en grov ångestattack för runt två veckor sedan. Jag fick träffa en läkare akut, fick välja mellan alla bekanta mediciner (som jag visserligen inte behövt på flera år men är väl bekant med sedan tidigare), som om jag läste en restaurangmeny.

Jag är bättre nu. Jag hoppade av ett tv-projekt i förtid. Jag hade tre veckor kvar på mitt kontrakt. Alla var mycket förstående och redan efter ett par dagar kände jag att det var helt rätt beslut att inte jobba kvar.

Vad har jag gjort sedan dess? Vilat, återgått till den vanliga frilansverksamheten. Skrivit en lång artikel om diamanter i senaste Icon. Den rekommenderar jag.
Köpt läppstiftsdosan Lip Suede från Westman Atelier av ingen anledning alls förutom att etuiet är så fruktansvärt vackert. Och för att jag i snart tjugo års tid ämnat använda mer läppstift, vilket jag aldrig kommer mig för. Dyrt var det också.
Så har jag unnat mig dyra, vackra och väldoftande tvålar. I dessa tider. Det är ju ändå en produkt som kommer till användning. Bamfords Hand Wash med geranium (tnk pelargonblad), lavendel och pepparmynta är ju i det närmaste fulländad i sin komposition. Inget doftar mer rikemansänka på engelska landsbygden med stor, bred stråhatt och förkläde av kanvas. De är ekologiska, det får man trösta sig med.
Claus Porto har jag köpt också, men nästan enbart för förpackningarna. Men lyckligtvis doftar de gott också. Vegetabiliska oljor, familjeföretag och hela den biten.
Små saker man får trösta sig med i tider då konsumtion plötsligt känns som det vettiga.

Etiketter None

Opportunismens tid

Tycker mig se en opportunism bland många skönhetsföretag i coronatider. Jag ser inte så få plötsliga annonser för dyra handkrämer “eftersom händerna blir torra av att tvättas flera gånger om dagen”.
Jag ser dyra handtvättar och dyra flaskor handsprit. Ska man hålla bakterier borta så kan man göra det med stil.

Jag ser ett företag vars produkter jag gillar – Drunk Elephant – tala om att deras tvålar som är avsedda för ansiktet funkar superbra till handdtvätt också eftersom de har lågt ph-värde. De allra billigaste, de som är tänkta som “resestorlek”, kostar två hundra kronor.

Jag vet inte vad jag ska tänka om detta. Det är såklart ingenting nytt att näringsidkare får försöka övertyga sina kunder om ett behov. Eller skapa ett sådant. Ska man vara riktigt cynisk är det väl hela skönhetsindustrins affärsidé.

Blir det värre av att man nu hittar ett mer påtagligt användningstillfälle för sina produkter?

Kanske. Å ena sidan stänger butiker som Sephora sina butiker tillfälligt. Andra förbjuder makeup-provning. Att “ta på sitt ansikte” är ju ingen bra sak under virusspridning. Man förstår att skönhetsindustrin, liksom till exempel reseindustrin, står inför en ekonomisk kris.

Men är det snyggt att då promota sina produkter och ta sats mot corona?

Etiketter None

Inte alls helande kristaller

Bluff och båg

Ni vet helande kristaller? Rosenkvarts, jasper och ametist? De man placerar i hemmet eller på kroppen, eller bara har nära för att ta del av deras vibrationer?
Jag har stört mig länge på dem. Därför att den takt de nu skövlas i ger dem ingen chans till återväxt. De skövlas i – surprise! – länder utan arbetsreglering (översatt: farliga arbetsvillkor, i vissa fall med dödlig utgång, barnarbete i flera fall och så vidare).
Och det finns givetvis ingenting helande alls med dem.

Numera använder man dem också i hudvård. Då syftar jag inte i första hand på onödiga jade rollers. Detta stör mig ännu mer. Man krossar dem, de används i pulveriserad form. Eller så lägger man ned stenar, vanligtvis rosenkvarts, i en burk med vatten och tar runt 1400 kronor för det eftersom vattnet nu då, tack vare stenen, “renats” och “laddats” med energier.

Skitsnack, givetvis.

Nej, den är inte helande.

Beträffande krossade kristaller i hudvård så är det givetvis ännu vanskligare eftersom då kan man ju inte ens återanvända eller sälja stenen vidare. Förkastligt. Helt förkastligt.

Om detta har jag skrivit i DI Weekend idag. Här är artikeln. Jag vet att den är bakom betalvägg men jag vill tipsa ändå för att detta är ett ämne som stört mig länge, fortsätter att störa mig, och som jag vill uppmärksamma alla på.

Och till försvararna: Ja, jag vet att man bryter kristaller på platser som Australien och USA där arbetet är mer reglerat. Men det är inte de stenarna som säljs vidare till grossister, och deras andel i det stora hela är liten. Vågar du chansa på att din sten kommer från en gruva i USA eller från blodspengar i Myanmar?

Etiketter None

Intervju med mig själv

Kära Fifties,

Det händer ju ibland, inte allt för sällan, att jag får frågor av er och ingen gör mig gladare. Det känns som ett så fint förtroende, att ni som inte känner mig men ändå vet vem jag är litar på mig.
Ibland är frågorna enkla och korta, ibland är de längre. Alla är välkomna och jag förbannar ständigt tiden som inte låter mig skriva så ofta och så mycket som jag skulle vilja. Jag menar, jag får ju inte betalt, detta är saker jag skriver för att jag vill och för att ni finns.

Hair goals i Austin runt 2011

Därför känns det ibland lägligt att köra den lilla intervjun med mig själv. Fast det är inte helt och hållet jag som frågar, det är ni.

Hur många parfymer har du?
– Jag vet inte, jag byter ut dem hela tiden. Det är en ambulerande samling. Ibland känns någon som tidigare varit en favorit helt förlegad. Balmain Ambre Gris, till exempel. Den använde jag ofta för sju år sedan och nu inte alls. Då åker den in i en ganska tung låda i garderoben och har den tur kommer den ut igen, annars är nästa stopp vinden eller gåva till någon annan.




I Los Angeles fast jag ogillar sol

Hur blir man skönhetsjournalist? Hur kan man få jobba med doft?
– Det finns noll klockrena sätt att bli skönhetsjournalist eller doftskribent på. Noll. Det beror på flera saker men mest för att just skönhet och doft fortfarande ses som ganska ytliga saker, inget som kräver expertis att skriva om. Det är inte på något sätt värderat.
Jag skriver inte lika mycket om skönhet numera som jag gjorde för sju, tio år sedan. Däremot har de som skriver om det på bloggar och liknande blivit flera. Det är ju både bra och dåligt, det speglar å ena sidan ett intresse och kanske också ett behov, vi kanske vill läsa mer om skönhet. Kanske bidrar det till att vi kommer att se mer skönhet i tidningarna framöver och då behövs ju fler som kan skriva om det.
Å andra sidan betyder det möjligtvis också att kraven på vad som är bra skönhetsskrivande eventuellt minskar. Alltså, om många skriver om någonting (ta modebloggarna för tio år sedan som ett exempel) så kan expertisen urvattnas.
Däremot tror jag alltid att det är en god idé att sätta skrivandet i första hand och ämnet i andra hand. Ta skrivandet på allvar, hantverket. Ta journalistiken på allvar, ta reda på fakta. Tycker du någonting så underbygg det. Därefter kommer själva skönhetsintresset in.
Gör man det motsatta – skriver om det man gillar utan att lägga så mycket vikt vid språket, skrivandet, underbyggandet, så blir det lätt mer shopping eller i bästa fall underhållande krönikor. Om det inte är det man vill, förstås.

Jobba med doft är en annan vanlig fråga, där är rådet att specialisera sig. Ytterst få har idag råd att “jobba med doft” i den bemärkelsen man tänker sig, alltså skapa parfym. Det är verkligen en på tiotusen. Resten jobbar med doft på annat sätt: doftsättning av bruksprodukter som tvättmedel, diskmedel…allt sånt. Det är den största sektorn inom “jobba med doft”. Och även där är utbildning bästa och stadigaste vägen.

Vilken är din bästa skönhetsprodukt?
– Jag fattar ju absolut självklart varför man frågar vad jag själv använder för produkter. Vill man ta råd av någon så vill man ju veta mer om personen. Ska en person ge råd om skönhet och hudvård kanske personen själv kan vara så snäll och bjussa lite på vad denne person landat i under år av skönhetsbevakning och testning och allt möjligt.
Men det finns också skäl till att jag sällan nämner och hyllar egna favoriter eftersom produkter som passar mig och min hy inte nödvändigtvis passar alla andras. Troligtvis inte. Jag vill också betona komplexiteten i hudvården, när jag får frågan om bästa fuktcreme eller bästa serumet är jag alltid superjobbig och ställer motfrågan “Vad vill du att den ska göra?”.
Det är inte för att vara rabiat utan för att man måste börja där.
Detsamma gäller makeup. Ta bara en foundation. Vilken är den bästa foundation? Ouch, det beror på vad du vill ha för resultat. Matt finish? Täckande eller inte? Vilken beredningsform – stift, creme eller flytande?

Med det sagt, eftersom jag vet att detta är ett irriterande svar, så finns det några favoriter jag alltid har hemma. Go to, om man så vill, som jag skulle vilja påstå passar de allra flesta.

Den här 10% Glycolic Solutions från PTR, en fuktcreme som också exfolierar lätt. Fin, lätt konsistens som snabbt glider in i huden.

Face Brightening Powder från Vitabrid. Vi mår alla bra av antioxidanter i hudvården, i synnerhet om dagen. C-vitamin är en kraftig sådan men den är känslig för ljus och luft. Därför är denna koncentrerade pulvervariant bra.

Oljor som jojoba, nypon och marula, att stänga in fukten med. Precis, först fukt och sedan en olja med stora molekyler som därför lägger sig som ett mjukgärande skydd. Jag gillar dessa från svenska Organic Makers.

Den här ögonkrämen från Glossier. Tunn, lätt och nästan lik en primer i sin utslätning.

Ögonbrynspuder från Dior, i en bekvämt sned liten applikator ger snygga, fylliga bryn som inte ser målade ut.

Ere PerezCarrot Colour Pots. Så bra att ha i gymväskan eller för de morgnar man har lite bråttom eller de dagar då man vill ha den där oerhört naturliga färgen på kinderna. Ekologiska små creme blushers som också dubblar som läpptint. Krämiga, torkar inte ut (som jag upplever att rms gör, till exempel). och har imponerande pigment. Har tre stycken hemma, använder allihop. Så smidiga.

Och, en liten bonus: Åretandläkarnas flourskölj! Sverigetillverkad, bra och naturlig mintsmak som inte har den där tandläkarsmaken och doften som påminner om sjukhus och desinficeringsmedel.

Etiketter None

Make love, not hate

Ger för övrigt kärlek till Gwyneth på alla hjärtans dag i en artikel jag rekommenderar. Eller, artikel och artikel. Mer personlig krönika skulle jag säga.

<3

Etiketter None

Grattis alla kvinnor!

Förra året var det färre grattisönskningar på Internationella kvinnodagen än året innan.
I år förutspår jag att kvinnodagen kommer att handla om #empowerowmen, kvinnligt entreprenörskap och hur stärkande det är med skönhet – för sin egen skull.

Jag har redan fått inbjudningar till events där kvinnliga entreprenörer talar helt i egen sak under parollen “stärkt genom beauty” och “systerskap”.

Systerskap genom beauty är superfint och finns definitivt, mer på nätet än i verkligheten. Mer på nätet i form av comminuties där man delar med sig av berättelser om hur man hittade tillbaka efter åren av akne, hur man stärkts av acceptans och tanken på att skönhet kan se ut på flera sätt.

Däremot är jag inte så övertygad om att “empowerment” och “systerskap” är detsamma som att lyssna på kvinnliga entreprenörer som talar i egen sak, alltså snackar om sitt eget märke, kanske delar ut lite gratisprover och kanske berättar om hur de testar allt själva för att de aldrig skulle släppa någonting på marknaden som de inte var 100% nöjda med.

Förlåt men vad skiljer det från ett vanligt pr-möte? Ja, det kan väl vara coolt och inspirerande att se kvinnliga entreprenörer och se att sånt funkar utmärkt. Men är det så inspirerande när alla är stöpta i samma mall? Finns det något märke idag som inte använder “utvalda ingredienser”, som vill göra “produkter de själva använder”, som tog två år på sig för att ta fram den perfekta formulan?

Det urholkar alla möjliga begrepp. Det urholkar “empowerment” och det urholkar “systerskap”. Hur är det systerskap att lyssna på en pr-story? Om hur någons företag växte fram ur en idé om att kränga hårvårdsprodukter?

Ett steg fram från “grattis på kvinnodagen” och två steg bakåt till “du stöder systerskapet genom att köpa hårsprej”.

Etiketter None

…och nu lite kontrovers

Det har knappt gått en vecka sedan Kat von D sålde sitt skönhetsmärke. Men försäljningen har redan orsakat rubriker.

För den som inte är 100% bekant med Kat följer här en sammanfattning: Katherine von Drachenberg (så vackert namn!) är i första hand i tatuerare. Hon fick ett publikt genombrott i realityserien LA Ink i slutet av 2000-talet.
Hon har en speciell LA-stil med tatueringar, givetvis, tjock eyeliner och mycket dramatik. Tänk mörkröda läppar och tjocka, svarta ögonbryn.
Det passade henne därför utmärkt att skapa ett makeupmärke i eget namn. Och hon lyckades bra, några av produkterna från KVD som lanserades 2008 har mycket gott renommé, till exempel tog hon fram en concealer som ska vara kraftig nog att täcka över tatueringar. Ja, tatueringar är ett återkommande tema. Liksom eyeliner.

Hon har också försökt sig på lite andra grejer som att spela in musik och designa skor.

Okej, nu till det som gör henne aktuell, eller snarare hennes fd märke.

Kat von D är vegan, hennes märke har därför också alltid varit veganskt. Hon är också en så kallad anti-vaxxer, alltså en motståndare till att ge bebisar vaccin mot farliga barnsjukdomar. Att hon är anti-vaxxer har hon dock bestridit efter mycket kritik, likaså hennes dubiösa uttalanden och bilder som hintar om okunskap kring nazismens och rasismens historia.
Här är en sammanfattning.

Okej, så efter en massa kritik mot henne personligen och hot om bojkott av hennes makeup (eftersom hon och makeupmärket är en och samma dvs heter samma sak och frontas av en och samma person) har hon alltså dels tagit tillbaka uttalanden och dels sålt företaget.

Detta var alltså en vecka sedan.

Men eftersom några av produkterna är superpoppis har paraplybolaget Kendo, som köpt företaget, lovat att allt ska fortsätta som vanligt. Men samtidigt kan man ju inte ha allting som det var, eftersom företaget har ny ägare och frontpersonen har dragit sig ur.

Vad gör man då?

Jo, man behåller namnet men säger att det betyder någonting helt annat.

Det tog mig två, tre genomläsningar men KVD står alltså “INTE för en persons initialer” utan för det inte alls komplicerade och forcerade Kindness, Vegan Beauty + Discovery (and Doing good).

Inte helt olikt…

En av världens härligaste komedier…

Vi får se hur detta slutar…

Etiketter None

Blå timmen

Det var länge sedan jag skrev om parfym nu. Varför då? Jag vet inte. Ett skäl är kanske att jag använder parfym så oerhört strategiskt numera, mest efter duschen och innan sängen. Någon vacker, melankoliskt eller lugnande. Igår tog jag L’Heure Bleue, en synnerligen passande doft nu när miljöförstöringspartiklar gör himlen rosa och lila.
L’Heure Bleue är en klassiker, jag får svindel när jag tänker på att kvinnor – och män! – bar denna innan ens första världskriget brutit ut. Fransyskor och fransoser i dräkt och kostym, inte helt ovetande om tragedin som nalkas men nästan år 1912. Och så Jacques Guerlains ord “medan natten ännu inte funnit sin stjärna”. Så beskrev han L’Heure Bleue och den tiden på dygnet som namnet hänvisar till.

Det är en av få vemodiga dofter jag känner till. Det finns naturligtvis en anledning till det, man bär oftast inte en parfym för att känna sig melankolisk eller vemodig. Snarare vill man att doften ska påverka mer positiva känslor.

Men den här har något, den har alltid stått på favorithyllan bland mina parfymer (ja, jag har en sådan). Nejlika och neroli i kombination är det som skänker den initialt skeva känslan, den som får dig att minnas mormors linneskåp. Nejlika är inte en särskilt modern blomma, snarare en utfyllnadsblomma i buketter idag. Den doftar inte hundra procent förföriskt och gott utan aningen skevt, som sagt. Aningen störande och pikant.

Men detta lägger sig. Om man ska tänka på doftens själva idé, tanken om den blå timmen strax efter solnedgång men medan ljuset fortfarande reflekteras i det blå som strax ska bli svart, så kanske nejlikan är den kyla som plötsligt överraskar en när man går ute på gatan och förvånat inser att himlen klätt om.

Det är sedan doftens vackra inre öppnar sig, som stjärnorna vaknar en efter en på himlen. En pudrig, ljuslila doft letar sig fram: blyg iris och viol vaknar efter att ha gömt sig under dagen. Så känns den.
Vaniljen är inte påtaglig men närvarar. vanilj kan betyda många saker, inte sällan en påträngande värme. Men här är vaniljen artig och låter de blyga lila blommorna ta scenen för en gångs skull. Vaniljen backar och håller sig istället i bakgrunden, tillhör bandet på scen tillsammans med likasinnade benzoin och tonka. De två (basisten och gitarristen?) har det gemensamt att båda påminner om kola och karamell. Ja, ni kan ju tänka er hur vackert det smälter ihop med vanilj och viol.

Och där har ni den – L’Heure Bleue. Parfym som liksom den blå timmen själv återupptäcks gång på gång. Varje gång man kommer på sig med att titta upp mot himlen så där i aftonen, och varje gång man kommer på sig med att titta på favoritparfymerna och minnas “ja, men där är du ju. Såklart. Du som alltid varit där och alltid kommer att vara där”.

Etiketter None

Gucci (nej, inte det Gucci)

Min kompis frågade mig om Westman Atelier. Eller, det har förresten flera kompisar gjort men det var först då jag hade smitit in på Cow tillräckligt många gånger för att ha fingrat på allt förutom mascaran.

Det var med viss smärta som jag svarade så här om Westmans foundation: “Det finns många likvärdiga men ingen som är lika bra”. *
Detta är min åsikt. Min officiella åsikt och den jag står fast vid.

Smärtsamt eftersom stiftet kostar 770 kronor. Det här stiftet från Bobbi Brown, till exempel, ligger just nu på runt 300 kronor och är också 9 g. Men Browns är rätt så vaxtung, medan Westman förlitar sig mer på oljor. Hon lägger den fantastiska ingrediensen squalane innan det syntetiska (därmed veganskt, för de som föredrar) vaxet. Det blir en något följsammare och glidigare produkt. Medium i täckning.

Själv tycker jag den stora stjärnan – själva huvudnumret – är den här highlightern. Lit Up Highlighter Stick. Gjord för alla oss som vill ha dewy skin men inte är helt inne på skimmer, bronzerskimmer eller lätt glitter. Utan hellre har en liten markering med den typen av följdsam, ljusreflekterande highlighter som påminner om olja eller gloss. Med ett pris på 550 kronor får den dessutom ses som fyndet i sammanhanget. Om det är en highlighter man behöver i sitt liv. Ibland gör man det.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen