Fifty Scents

I fokus: patchouli

Att patchoulin dras med ett olyckligt rykte påmindes jag om när jag fick en fråga om höstliga dofter. Kryddigt, träigt, sa jag, och patchouli.

Patchouli?

Jag vet. Ända sedan 1960-talet är doften förknippad med hippies, demonstrationer, marijuana och otillbörlig hygien. Patchouli, som är en eterisk olja, kommer från en ört som tillhör samma familj som mynta. Precis som myntan känner du doften direkt om du gnuggar fingrarna mot bladen.

Tillbaka till hippien. Det fanns en tid då västerlänningar, framför allt amerikaner som var trötta på den inhemska politiken och Vietnamkriget, började backpacka genom Asien. Den österländska filosofin lockande just för att den inte var västerländsk!
Under 1960-talet i USA styrde fortfarande en konservativ livsstil med fokus på pengar och kommersialism. Man sökte sig därför till länder som Iran, Afghanistan, Pakistan, Indien och Nepal. En vanlig souvenir blev patchoulidoften som påminde alla “blomsterbarn” om deras koppling till Moder Jord. Det vill säga allt som “etablissemanget” glömt bort.

För patchouli är onekligen en jordig doft, dovt örtig och hypnotiserande, nästan sövande söt. Och det är fascinerande att tänka att en doft fortfarande besitter sociala och kulturella konnotationer, att man känner doften avb patchouli och tänker protester, plakat och Woodstock. Det är nästan som ett nedärvt minne.

Tydligen var till exempel tidig utgåvor av Madonnas “Like a Prayer”-album parfymerade med just patchouli för att lyssnaren skulle hitta det kvinnliga, det sinnliga och andligt öppna inom sig.

Att patchouli fortfarande populär som doftnot påmindes jag om via ett nyhetsbrev från LUSH. De slår ett extra slag för patchouli just till Halloween. Ett genidrag, anser jag. Helt riktigt hör den mörkt jordiga doften ihop med mörka kvällar på kyrkogården. Och deras jättejättegalna Lord of Misrule (ett mycket Halloweenkompatibelt namn på en parfym) blandar patcholi med svartpeppar. Värd att testa om än så bara för sensationen. Är man mer renodlad, och vill känna en bra, kryddig men inte galen patchouli rakt upp och ned rekommenderas Patchouli från Reminiscense.

Patchouli har också en annan dofthistoria som är lite dystrare, nämligen den som går hand i hand med kolonialismen. När man i Europa började importera kashmirsjalar och silke från Indien tillsammans med porslin från Kina så parfymerades frakten med patchouli för att hålla mal borta. Doften hängde kvar i tygerna, vilket gjorde att patchoulin förknippades med kolonialländerna – och med något starkt och påträngande. Att använda patchouli som malmedel är en annan sak än att använda den som doftnot i parfym…Det sägs för övrigt att europeiska entreprenörer som försökte höja värdet på sitt silke och sin kashmir som var av mindre god kvalité sprejade tygerna med patchouli för att få kunden att tro att det var äkta vara.

Min personliga facvoritparfym med tydlig patchouli är förstås Portrait of a Lady från Frédèric Malle. Patchouli och ros – det låter outhärdligt men är faktiskt en fantastiskt lyckad kombination. Om den balanseras rätt då, givetvis. Om man också tänker på boken av Henry James (1881) och minns att huvudpersonen Isabel Archer är en synnerligen modig kvinna – en som vill leva sitt liv på sitt helt egna sätt när konventionerna säger att det inte går – så blir doften dessutom ännu vackrare.

Etiketter None

Skönhetsakter – en serie i 343 delar

En potentiellt god nyhet är BeautyAct by KICKS. Ja, det är skönhetskedjan som lanserar eget märke (igen). Denna gång med otroligt lovande utgångspunkt: 343 olika produkter (herregud), inom både makeup, redskap och hudvård. Nyanspaletten är bred, hudvården ingrediensfokuserad och – här kommer första hurraropet – parfymfri. Det generiska “vi använder aktiva ingredienser och de senaste innovationerna”. Stämmer säkert men tyvärr är det ju inte unikt utan snarare förväntat.
Man har också försökt att använda återvinningsbara material, redskapens skaft är tillverkade i återvunnen aluminium. Det bästa hade förstås varit att använda återvunnet i alla led men man får vara glad åt det lilla, detta visar i alla fall på en medvetenhet.

Men en snabb överblick ger dem rätt: här finns en toner med 7% Niacinamide (minskar porer, jobbar på hudens textur), ampuller med hyaluronsyra (fukt!), en toner med hela 2% retinol och en ampull med 10% AHA.

Konceptet “acts” syftar till alla “skönhetsakter” man har här i livet och vardagen: gymmet är en “act” (eller yogastudion eller vad som nu är ens kopp te), så inom den lilla lådan som då kallas The Sports Act finns produkter som snabb rengöring och återfuktning. Inom “The Desk-to-Dinner-act” finns makeupen som förvandlar kontorslooken till…tja, jag vet inte, den uppklädda looken?
Jag tycker det här med acts är keff men det är för att jag är gammal och tycker alltid “koncept” känns krystade. Men det är verkligen en liten detalj, ett personligt litet irritationsmoment i vardagen.

För priserna är också mycket bra. Till exempel har det nog inte undgått någon med ens halvt intresse av hudvård att till exempel retinol och c-vitamin är poppis med dokumenterade resultat. Men det är två dyra ingredienser. Eller, nej, inte nödvändigtvis men många produkter inom kategorin är det. Här kostar ett retinolserum med den högsta procentnivån 2% (högre än så och du är inne på läkemedel och inte hudvård) 349 kr. Det är ändå oerhört bra.

Den 30 september släppt hela klabbet i butik.

Etiketter None

“Kemiskt”

För vana Fifty-läsare är det ingenting nytt under solen: Jag är ännu en gång irriterad på den slentrianmässiga användningen av “chemical-free” och “non-toxic”. Denna gång är det fullt krig för denna gång är det Sephora som gått ut med att de ska bli “chemical-free”.
Det började med ett pressutskick som sedan blev en rubrik i tidningar som “New Beauty”, som alltså ska vara en slags insidertidning för skönhetsindustrin.

Rubriken “How Sephora is Doubling Down on their Chemical-free promise” är nu ändrad till “How Sephora is Doubling Down on their Chemical policy”, troligtvis efter att Caroline Hirons (och säkert andra) skrivit om denna faux-pas.

Men fiaskot slutar inte där. Problemet är det gamla vanliga och det absolut uppenbara: att man använder “chemical” som någonting som är lika med farligt, dåligt, giftigt. När “chemical” inte har någon direkt värdering alls. Allt är ju kemi. Du är kemi, vatten är kemi, det du nyss åt till frukost är kemi. Luften du andas består, i kemiska termer av H2O, alltså en väteatom (kemisk beteckning H) och 2 syreatomer (kemiska beteckningen O).

Att påstå att saker är “non-toxic” är också idiotiskt för då implicerar man ju att allt annat är “toxic” och det är inte sant. Man skapar rädslor, inte kunskap.

Tänk på det här till exempel: Man får inte skriva att “vatten” som ingrediens är “organic” eller “ekologiskt”. Varför? Jo, för vatten kan aldrig vara annat än “organic”, alltså “naturligt”. Tänker man på detta så förstår man problemet.

Okej, vidare skriver Sephora att de ska “stärka sin plan genom att ta bort ytterligare fler kemikalier från hyllorna.”
En talesperson utvecklar: “The problem is, these products—which are then applied in large quantities directly on the skin—are often filled with chemicals like phthalates and formaldehyde releasers, which are linked to major diseases and disorders, like cancer, infertility and heart disease.

Okej, ftalater är förbjudna i kosmetik inom EU. I USA är de inte förbjudna men de används ytterst, ytterst sällan. När de används är det oftast i nagellack och då i formen DEP. Givetvis ska ftalater förbjudas – anser jag – och det är superkonstigt att de fortfarande är tillåtna i USA men att ta detta som ett primärt exempel är vilseledande, det är som ett magiskt trick där man lurar publiken att kolla åt ett håll medan man utför själva tricket åt ett annat håll. I det här fallet är tricket uppenbart:

1) Man pekar på superfarliga ingredienser och säger att dessa är superfarliga och de ska vi se till att sortera bort så att ni kan handla lugnt och säkert hos oss…

2) …så att man kan fortsätta sälja produkter som innehåller alkohol, parfym, cykliska silikoner – dessutom i icke-nedbrytbara förpackningar som tillverkats i fabrik någonstans som med säkerhet orsakat utsläpp som är värre än DEB i nagellack om än för den större gruppen snarare än individen….

3) ….medan man implicit påstår att om man inte handlar dessa, utvalda “icke-kemiska”-produkter så riskerar man cancer, barnlöshet och hjärtfel.

Är detta detsamma som att säga att alla skönhetsprodukter är lika bra/dåliga? Nej. Absolut inte. Men att fokusera på ett fåtal ingredienser, att använda skrämseltaktik och felaktig information och ordval (“chemical-free”) leder inte till en bättring inom den redan smutsiga industrin. Snarare tvärtom.

Etiketter None

Frågespalten: hemdoft och röda toner

Jag har mailat dig en gång förut angående doft och fick massa tips. Nu har jag ytterligare en fråga och det är så här att min killes lägenhet luktar lite “gammalt” och jag undrar vad man kan göra åt lukten. Det är en väldigt gammal lägenhet förvisso och ibland röks det en cigarett i fönstret. Men lukten tycks stanna som om den sitter i väggarna.
Jag har funderat på tvätta textiler, ha wunderbaums utplacerade i lägenheten, köpt sån där air-fresh som man gömmer på smidig plats i lägenheten samt köpt rökelse. Men det luktar fortfarande. Finns det någon härlig lukt man kan jobba in eller doftljus som håller länge eller annat tips? Tacksam för svar!


Gullig flickvän du är! Jag skulle säga att precis som med en hud som krånglar så gäller det att hitta källan till problemet för att kunna åtgärda. Är det inrökt sedan tidigare boende? Är det till och med så att det är mögligt? Är det en hyresgäst kanske värden kan komma och inspektera, bara för att utesluta sådant.
Eget detektivarbete kunde också innebära att sniffa runt på de mest uppenbara misstänkta platserna: avlopp, bakom soffa, längst in i garderoben, fuktiga vrår i badrummet…för allt annat du gör kommer att, precis som en deo, dölja lukten men inte ta bort den.
Tvätta textilier är en bra idé! Ekotipset har bra husmorsknep vad gäller just textilier som sofftyg, madrass och golvmatta. På soffan är tipset att först hälla på bikarbonat som ska suga åt sig både fett och smuts (som kan lukta illa det med!) och sedan använda specialblandningen med ättika och diskmedel.
Om alla försök till att lokalisera lukten är fruktlösa är det nog bäst att måla om i lägenheten…eller har läsarna några andra tips tro?

Fråga till min skönhetsguru! Har länge länge haft problem med akne, men sedan ett antal år är min hy okej tack vare bha, basiron och minutiös och snäll rengöring. Har dock, kanske just på grund av denna behandling, lite rödaktig hudton i ansiktet (betydligt rödare än på halsen). Har du något tips på hur jag kan motverka detta? Kanske med hudvård, eller med någon typ av täckande produkt? Gärna då en produkt som är snäll mot aknebenägen hud 🙂

Det första du bör göra är att låta en hudterapeut titta på dig för att avgöra om det röda är rosacea. Du kan själv kolla på huden och se om det röda är små, små blodkärl. Du ska inte diagnosticera dig själv, såklart, men är det små ytliga blodkärl – och många av dem – så kan det vara en indikation på rosacea. Också om du blir rödare, om kärlen blossar upp, vid saker som när du är svettig och ansträngd, när du dricker vin, äter stark mat eller bastar. Då kan det också vara ett tecken på rosacea.
Varför detta är viktigt att fastställa är för att vid rosacea gäller andra råd och annan behandling än om huden är torr och irriterad av till exempel Basiron.
Men vid båda tillstånd gäller det att först och främst inte förvärra: ha alltid SPF i solen (det vet du säkert, men bha och Basiron är två saker som gör huden känsligare för sol) och superbra med snäll rengöring. Undvik toners och allt med alkohol (kolla efter “alcohol” och “alcohol denat” i ingredienslistan) och parfym (som ju är alkohol, till största del).
Du skulle kunna prova en lugnande ansiktsolja till kvällen, som nyponros, ängskrasse, havreolja eller (jätte-)nattljusolja. Paula’s Choice har också en serie för att lugna röd och känslig hy. Den heter CALM och finns i två versioner: för fet och torr hy.

Etiketter None

Några snabba frågor

Vilka svenska märken rekommenderar du?
Med en disclaimer för att jag gillar produkter mer än hela märken så skulle jag säga Manasi7, som gör multiprodukter. Små burkar med cremerouge som också funkar på läppar. Och för de som inte har oljiga ögonlock – som ögonskugga.
Jag gillar också Organic Makers för jag tycker om att använda olja i ansiktet.
Både c/o Gerd och Recipe for Men har bra deos.

Jag fick tips om Kevin Murphys Killer Waves som ska ge håret vågor och lockar. Men innan jag lägger tre hundra kronor på produkten känner jag att jag måste fråga om det är det värt pengarna?
– Det man ska veta om att skapa volym i ett hår är att det krävs luft och värme. Det är därför man fönar fram volym, där en produkt kan förstärka resultatet och fixera det.
Killer Waves funkar i den bemärkelsen att ja, det kan hjälpa till att fixera håret, ge textur (påminner om det man får med saltvattenspray) och vågor som man själv skrynklar fram. Volym krävs det värme och luft för.
Men det sker också på en viss bekostnad. Man måste ha ett fixeringsmedel. I det här fallet (och i de flesta fall) är det alkohol. Har man ganska kort hår eller tåligt hår som inte besväras av alkohol så kör. Har man fint hår som jag har så kan alkohol i förlängningen torka ut. Detta beror givetvis på hur mycket och hur ofta man använder alkohol i håret. Använder man till exempel Killer Waves och annan stylingprodukt med alkohol i så ser man nog konsekvenser rätt snart.

Hur hittar man en bra skönhetsterapeut?
– Bra fråga. Man får först ställa sig frågan vad man vill få ut av ett besök. Är man ute efter en skön stund med ansiktsmask och lite mys så är det snarare ett spa-besök man beskriver.
Vill man däremot ha en behandling som kräver expertis man inte kan få på annat sätt, kanske en laserbehandling eller dermapen, så är en rekommendation att leta i SHR:s register. Är man medlem där, alltså i Sveriges Hudterapeuters Riskförbund, så har man i alla fall en viss garanti för att personen som utför behandlingen är utbildad och vet vad hen gör.

Etiketter None

Husmorstips

Jag tycker ju om att feja, se över hemmet och så vidare. Här är några av mina tips för ett lite renare, lite trevligare och lite glamorösare hem – på rätt sida miljöpåverkan förstås.

1. Ullbollar
Roligt namn. De kan också heta torkbollar eller torkbollar av ull. Hur som helst, dessa bollar ska förkorta torktiden och ta bort statisk elektricitet. Jag kan inte säga någonting om den förkortade torktiden men de bollar till plaggen, vilket är bra när man torktumlar till exempel lakan.
Glamourtipset: Jag droppar ett par droppar parfym eller eterisk olja på bollen vilket ger en behagligt lagom doft på textilerna. Inte så att det stör, inte så att det ens är markant annat än när man tar ut dem ur skåpet och minns. Ett bra sätt att ta tillvara på de sista parfymdropparna från doften man kanske gillar men också lite tröttnat på.

2. EcoCleans lavendeldiskmedel
För övrigt älskar jag dessa produkter från EcoClean, de har fina dofter som för en gångs skull inte för tankarna till offentliga toaletter och WC-ankor. Diskmedlet med lavendeldoft är favoriten. De är dessutom billiga i pris.
Här är en annan favorit – Hemfrids universalpasta som verkligen är vad den heter. Gör diskhon skinande ren, snyggar till mässingskrukan och skrubbar bort någon fläck från morgonteet på mitt vita bord. Också synnerligen prisvärd, tillräckligt dryg för att hålla i en absolut evighet.

3. The Laundress
När jag verkligen känner för att lajva rikemanslivet, kanske känna att jag är en societetsdam i New York eller helt enkelt bara vill få in lite glam i vardagen använder jag produkter från The Laundress. De sägs vara miljövänliga, jag vet inte hur mycket (inte jättemycket eftersom produkterna är importerade?).
Men det är främst doften och känslan man vill åt här, måste erkännas. Gillar man den där doften av nytvättad bomull som Clean mer eller mindre tagit patent på så får man den fast tio gånger mer sofistikerad med The Laundress klassiska tvättmedel. Plus: den här borsten gör det i alla fall marginellt angenämare att skrubba kaklet och badkaret i badrummet.

3a. Bondi Wash
Detsamma gäller australiensiska Bondi Wash, naturliga tvättgrejer till lätt svidande priser (som motiveras här). Men ingredienserna – dofterna, eteriska oljorna – ger städskåpet ett lyft. De har en massa produkter för hundar, hundtvätt och sånt (till och med en uppfräschningsspray för hundens lilla säng) vilket får mig att tro att man gärna har hund i Australien. Eller om det gäller specifikt för Bondi Beach. Eller om det gäller specifikt för de som har råd att handla Bondi Wash.
Hur som helst. De har en spray för yogamattan som såklart är 100% onödig men som ger inspiration och tips på en man kan göra själv. Den innehåller vatten, lite alkohol och essentiella oljor. Med andra ord – precis som en vanlig, billig, oparfymerad rengöringsspray som man tillsätter några droppar eterisk olja i.

4. Eterisk olja
Den köper man här, från Organic Makers i Malmö. På sidan kan man också få lite tips och recept på saker och ting (som hur du gör egen tvål, schampokaka och saltvattenspray). Själv droppar jag som sagt ett par droppar på en ullboll när jag torktumlar, jag droppar på en bit cederträ som jag har i garderoben och i badrummet.

5. RefectoCil
Jag kan aldrig lära mig namnet på detta märke (Reflecto? ReflectCil?) men jag vet att det är den överlägset bästa ögonbryns- och ögonfransfärgen. Hur vet jag det? Dels genom “trial and error” men också för att färgerna inte är färdigblandande utan du köper färgen och framkallningskrämen eller vätskan (vilket man föredrar – vilket man tycker är smidigast för bryn respektive fransar) och blandar själv.
Sommartider är detta en lika stor räddare i nöden som en bra SPF. Ingen mascara som rinner, ett moment mindre innan man går ut i solen. Jag har i stort sett lagt mascaran på hyllan under dessa månader. Glöm bara inte att ta bort färgen först med bomull eller pads och släng denna i papperskorgen och inte toaletten. Tvätta sedan med ny, blöt bomullstuss.

Etiketter None

Femvertising

I höstas fick jag ett mail om en ny rakhyvel för kvinnor. Den heter Estrid. På företagets “om oss”-sida står det så här:

Rakning är en intim och i många fall, självklar del av miljontal kvinnors skönhetsrutin, världen över. Däremot är de flesta rakföretag riktade mot män, där kvinnor anses vara en sekundär kundgrupp. Det här förklarar varför kvinnor har behövt betala överpris för rakhyvlar som ser ut (och känns) som leksaker. Och varför vi refereras till som “gudinnor” i förhistoriska reklamfilmer. Den tiden är förbi nu.

Hår under armarna är lika mycket ett politiskt statement (“jag bestämmer hur min kropp ska se ut”) som ett mode-statement (Miley Cyrus, Madonna och modellen Emily Ratajkowski har alla poserat med sina snygga, smala, vältränade, vita kroppar – och hår under armarna).

Svenska Estrid har en amerikansk motsvarighet i rakhyveln Billie som har slagorden “female first” och “av kvinnor för kvinnor”.
Billie, precis som Estrid, är ett kvinnoägt företag som också använder kvinnor med underarmshår i sin marknadsföring.

Den här texten handlar inte om huruvida man ska eller inte ska raka håret under armarna. Den handlar heller inte om huruvida det är feministiskt eller inte (min åsikt är att det är onödigt att fokusera på saker som kroppsbehåring om målet är att ändra en patriarkalisk struktur från grunden).
Däremot är detta en text om att sälja saker med hjälp av en feministisk agenda. Estrid är långt ifrån det främsta exemplet, de har tonat ned sina feministiska slagord, men det är ett exempel. Varför jag skriver om just kroppshår och rakning just nu beror på att det är sommar och jag får en massa reklam på Facebook och Instagram om rakning och vaxning.

Att sälja grejer med hjälp av en feministisk agenda kallas “femvertising”, ett bra ord tycker jag. Kort sagt innebär det att man just använder feminism (eller feministklingande slagord som “empowerment”) i sin marknadsföring. Det kan innebära att man låter påskina att det är feministiskt att köpa och använda just denna produkt, till exempel en tröja som det står FEMINIST på, eller en rakhyvel som skapats av kvinnor för kvinnor och där en del av vinsten går till kvinnoförenigar.
Ett närliggande, mer cyniskt fenomen, är “purplewashing“. Där handlar det mer om att gömma sig bakom en feministisk front, att låta påskina att ens produkt eller företag är feministiskt.

Denna företeelse är vanlig inom skönhetsbranschen. Det är såklart inte särskilt konstigt eftersom kvinnor är den primära målgruppen.
Jag har skrivit många gånger förut om det vanskliga i att kränga nagellack som “empowering”, att på så vis säga att den feministiska agendan, den kvinnliga styrkan eller det kvinnliga jaget sitter i de yttre markörerna. Att en värdering är till salu, helt enkelt. Och motsatsen – att en pryl, som ett nagellack eller en tröja som det står FEMINISM på, i sig representerar feminism. Då missar man målet – det är inte en pryl utan en handling som är det feministiska. Att “sälja” feminism reducerar det till en trend, inte en ideologi. En ideologi är varken konkret som en t-shirt eller säljbar.

I fallet med rakhyveln (och nagellacket och alla andra produkter och kampanjer som kvalar in) betyder det att man utnyttjar termer från kroppsaktivism, kroppspositivism, feminism och “female empowerment” för att sälja en produkt i syfte att tjäna pengar.
Att ett kvinnligt ägt företag tjänar pengarna i slutändan är väl i någon feministisk mening bra eftersom det utmanar företagsvärlden som den ser ut idag med övervägande manliga entreprenörer men det är å andra sidan ingen skillnad i en vidare feministisk bemärkelse om det är ett kvinnligt eller manligt ägd företag om produkten som krängs ändå kidnappar feminismens syfte och argumentation.

Den feminism som kränger rakhyvlar, tvålar och nagellack är inte en feminism som på allvar utmanar den patriarkala tanken eller den kapitalistiska som säger att allt kan säljas, allt är en vara – det gäller bara att paketera den.

Rakhyvlarna är inte de enda exemplet och inte heller det absolut främsta, jag tror Estrid menar väl och vill värna om det egna valet även om syftet ju är att sälja en produkt. Tvålföretaget Dove har på många olika sätt försökt (säkert många gånger i välmening) att visa hur mycket de älskar alla former av kvinnliga kroppar, att vi alla är vackra och ska vara oss själva.
Det är problemet. Att vi alla ska vara vackra – på vårt sätt. Den där reklamfilmen, ni kanske minns, där kvinnor får beskriva sig själva för en konstnär och sedan får deras väninnor beskriva dem och så ska vi som tittare få oss en tankeställare eftersom kvinnor som nedvärderar sitt eget utseende och tror att de är fulare än de är. Men i slutändan blir poängen ändå: att känna sig vacker är fundamental, att vi uppfattas som vackra är viktigast för självkänslan. En tveksam feministisk uppmaning?

Här är två citat från Estrids grundare, saxat från en intervju i ELLE:

– Vi lägger ingen värdering i hur, var, när eller om man rakar sig. Estrid är vårt sätt att ta tillbaka rätten över vår egen kroppsbehåring, utan förlegade ideal”.

– Vi är inte rädda för att visa upp kvinnor med hår, till skillnad från andra rakhyvelsmärken – vi vill hylla det och visa upp hur verkligheten faktiskt ser ut.

Det är här det blir skevt. Ja, du kan välja mellan att använda makeup eller inte. Du kan välja mellan att raka håret på din kropp och inte göra det, absolut. Valet är kanske, möjligtvis fritt (jag skulle argumentera för att det inte alls är fritt) men båda valen har konsekvenser vilket betyder att valet inte alls är så fritt. Valen är inte likställda. I så fall skulle ju Madonnas och Miley Cyrus “statements” inte vara statements. Det skulle vara en bild bland andra bilder på deras Instagram. Att använda feministiska argument i detta blir fel hur man än vrider och vänder på det. Man kan helt enkelt inte “hyllar” det fria valet och den naturliga kvinnliga skönheten och samtidigt sälja en produkt som används till motsatsen, alltså en artificiell kvinnlighet som målade naglar och rakade ben.

Etiketter None

Sommarstiltje

Det är mycket jag vill skriva om. Susan Yara och hennes PR-fadäs till exempel. I korthet: en stor YouTuber med journalistbakgrund som promotar ett nytt märke som heter Naturium – vilket det sedan visar sig är ett märke som ägs av henne själv.

Skulle också gärna skriva om hur mycket jag älskar Lidls nagellack (100% sant!) och hur jag måste jobba på min besatthet av Westman Atelier. Hittar på ursäkter för att köpa ytterligare ett blush stick, intalar mig själv att det är “i tjänsten”, att jag “måste bevaka utbudet”. Kör mindfulnessövningar för att acceptera att jag har ett beroendeproblem. Nu har hon ju släppt ögonskuggor också (990 kronor för tre stycken – hjälp!) vilket betyder att jag måste hålla mig borta från återförsäljarna Cow Parfymeri.

Min andra senaste besatthet är högkvalitativa tvättmedel. De måste vara både miljövänliga och dofta gott. I stort sett alltid använder jag parfymfria. Jag menar, vem vill ha parfym i underkläderna? Men när jag tvättar mina sängkläder och min morgonrock kan jag känna – det här är en ny grej – att det är toppen att de doftar lite lugnande. Jag har köpt ullbollar som minskar tiden i torktumlaren (sägs det) och som bollar runt och fluffar medan tvätten tumlas (sägs det). Jag har experimenterat med dem, droppat eterisk olja på dem vid ett tillfälle och parfym vid ett annat. Doften blir inte varaktig men ger ett lyft. Ett tips för den som har parfym hemma som de gillar men inte riktigt kommer sig för att använda. Ur miljöaspekt så är det okej eftersom det handlar om tumlaren, inte tvättvatten som åker ut i havet.

Allt detta vill jag skriva om men gör det inte. Varför? Jo, för att jag inte tycker att det är värdigt att bara skriva en rad om någonting, jag behöver utveckla och i bästa fall analysera. Så då blir det ingenting istället. En vinnande strategi? Nej.

Etiketter None

Det vackraste

Om jag valde parfym utifrån flaskan är så skulle Guerlain och Gucci ligga mycket bra till.
Jag har tyvärr haft ont i lungorna en tid nu och de senaste dagarna har en ny sensation smugit sig in bland symptomen: plötsligt ogillar jag dofter jag tidigare tyckt om. Jag brukar ha parfym på mig “till natten”, ibland kan det vara lugnande. Jag väljer en dov, mjuk sak. Men de senaste nätterna har jag mått illa av dofterna, fått tvätta dem av mig.
Jag hoppas och tror att det är någonting temporärt, en variant av att tappa smaksinnet som många upplever under Covid-19. Så jag beundrar själva flaskorna istället.

Och Gucci ligger, som sagt, bra till. Deras Alchemist’s Garden-serie är mycket vacker. Flaskorna är tunga och stadiga och gör verkligen det de ska: påminna om gamla tiders medicinflaskor, vackra gåvor på någon ladys nattduksbord, låta fantasin vandra till tinkturer, brygder och hemliga örtblandningar.

För mig är det jämt skägg mellan den mintgröna och den gammelrosa.
De doftar bra också, om än lite mindre potent än vad jag hade önskat för det priset (och det konceptet).

Balenciaga får inte heller glömmas i sammanhanget, jag menar kolla vilken utsökt flaska? Klassisk och modern på samma gång. Ungefär som doften. Nu har jag inte provat just den här specialvarianten men den ordinarie Balanciaga Paris tycker jag är utsökt. Lite lila, krispigt och skört vemod varvat med tyngden hos parisiskan som åker vespa i skinnjacka.

Men Guerlain är ändå outstanding. Denna typiska “bouchon coeur” (coeur betyder hjärta, bouchon betyder plugg eller kork – kolla formen på korken!) skapades för Shalimar 1912 av Baccarat, ni vet de franska glas- och kristalltillverkarna med kungliga anor?

Annars är jag svag för denna – Vol de Nuit. Inte bara är namnet så poetiskt (“Nattflygning”). Man ser också propellern i flakongen. Eller hur?
Skapades 1933 och döptes efter Antoine de Saint-Exupérys roman. Han är annars mest känd för att ha skrivit Den lilla prinsen, en bok jag i stort sett levde efter “när jag var ung”. Han var pilot, bland mycket annat, och jag blir rörd när jag tänker på att han förlorade sin bror François, slogs i första världskriget, var med i luftburna försvaret under första världskriget, skrev om sin flygning…och sedan fick han denna parfym, mörk som natten och lätt som planets glidning…och sedan kom andra världskriget och han försvann spårlöst i sitt plan någonstans över Medelhavet 1944.
Undrar om inte också det gör denna hemlighetsfulla, vackra, eleganta men också mörkt sorgliga flaska till en sådan favorit.

Etiketter None

Mina drömmars wipes

“Jag har kommit på en skönhetsprodukt jag saknar. Som jag såklart kan googla mig till. Men du kanske ha ett tips? När man har tränat och sen duschat och sen ska man sminka sig och då kanske man ser ut som en tomat i fejan. Finns det nån cooling fuktgivande kräm man kan använda då?”

En skönhetsintresserad vän skriver till mig på FB. Jag börjar tänka. En “cooling”-produkt skulle behöva innehålla någon eterisk olja, som eukalyptus eller mint. Eller mentol. Vilket inte är bra. de ingredienserna vill vi inte ha i ansiktet.

Å andra sidan – bara fukt, typ någon mesig aloe vera, tar ju inte nödvändigtvis ned det röda. Därför skulle jag lägga min röst på ett ansiktsvatten eller en face mist. Eftersom man ju också bör tvätta ansiktet efter gymbesök, menar jag.
Jag skulle leta efter en face wipe som har salicylsyra i sig, eftersom den är anti-inflammatorisk. Få bort all svett och skydda huden.
Mina drömmars wipes bör också innehålla lugnande kamomill eller lakrits (som dessutom dämpar rodnad och irritation).
Finns dessa wipes, tro eller existerar de bara i mina drömmar?

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen