Fifty Scents

Himmelsk klassiker

Gav mig själv en present, jag köpte Thierry Muglers Angel. Hittade den i en fyndlåda, tro det eller ej, så jag var ju bara tvungen att köpa den. Oooh, ljuva doftängel…

Angel är en doft man antingen gillar eller hatar. De som gillar den tycker att den påminner om allt fluffigt, sött, oskyldigt och gott som finns här i världen. Som varm choklad med vispgrädde efter en skridskotur, ulliga kaninungar, mjuka mashmallows och krämig vaniljtårta. Så sägs Angel vara inspirerad av Muglers bästa barndomsminnen också.

De som inte står ut med att ha den på handleden tycker oftast att den är för söt, att den luktar för mycket godis och att den helt enkelt känns syntetisk.

Det stämmer, på sätt och vis. Angel är en doft helt utan blommor, vilket är unikt, faktiskt den första i världen. Det är också den första “gourmanddoften“, som alltså betyder att den stimulerar smaksinnet. Ungefär som en syntetisk doft av stekt bacon eller kanske hamburgare, skulle kunna göra.

När den kom 1992 vände den praktiskt taget upp och ned på hela parfymvärlden. Kan man göra en parfym som luktar mat? Kan man göra en damparfym som är blå? Kan man göra en parfym helt utan blomdoft?

Men hey, den som någon gång sett videon till George Michaels Freedom 90, och minns Thierrys galna motorcykeloutfit som Emma Wiklund tvingas ha på sig förstår att han inte är någon som hyllar det konventionella direkt. Även om han hade gjort galna kreationer innan så var det faktiskt Angel som satte honom på någon slags karta.

Angel innehåller verkligen allt möjligt sött och gott; mandarin, honung, vanilj, björnbär, kola och choklad. Vaniljen gör den mjuk, medan chokladen gör den varm. Ibland klassas den som “orientalisk”, ibland som en “orientalisk gourmanddoft” (tack vare vaniljen och hjärtnoten patchouli och sandelträ). Men vad den helt klart ska klassas som alla gånger är “en modern klassiker”. Som alltid betyder det inte att den gillas av alla men en klassiker är den, inget snack.

Etiketter: , , ,

Doftshopping

Just det. Det här med var man handlar dofter någonstans.

Varuhusen har ju blivit duktiga på att ta in, och även online finns mycket att hämta även om man gärna vill dofta först innan man investerar i en flaska för dyra slantar.
Som någon tydligt påpekar så finns också småbutiker, parfymerier och salonger med specialutbud. Men det är svårt att hålla koll på dem, och hur mycket av sortimentet de tar in. Upptäckte till exempel idag, av en slump, att Nitty Gritty i Stockholm har parfym från engelska Penthaligon’s. Men dessvärre bara fyra sorter. Å andra sidan är en av sorterna English Fern, och de har doftljus med samma doft också (398 kr).

Här i Stockholm har Parfumerie Eivy Flodin dofter som Fracas från Robert Piguet, vilket får ses som imponerande, och Parfymeri L har bra basutbud, alla klassiker och mossiga men rara English Lavender-tvålen från Yardley (69 kr).

COW står väl fortfarande för specialarna, men mest älskar jag att botanisera bland klassiker, och sedan gå därifrån till nyheterna. Ungefär som när man upptäcker ny musik. Jaså, han är inspirerad av honom. Jaså han komponerade den doften, då kanske den här faller mig i smaken och så vidare. Jag tar också alltid gärna och besöker parfymerier utomlands, där man kan få dofta på unika, sällsynta, galna eller ovanliga saker. I Paris, London och Berlin, till exempel, finns ypperliga sådana, även om den bästa jag varit på ligger i Bryssel. Det blir en fin grej, man letar upp de här parfymerierna man har markerat på kartan och det blir roligt att ha ett litet uppdrag i staden man för tillfället semestrar i. Sen kommer man dit, upptäcker, smakar (med doftsinnet då) och provar. Man får upp bilder i sinnet, man kanske blir glad av något gammalt minne. Sedan köper man med sig en doft, som blir den perfekta souveniren och som håller i en evighet.

Tipsa mig gärna om bra parfymerier, i Sverige eller utomlands!

Etiketter None

Det vackra som väntar

Kollar prognoser för makeup våren/sommaren 2011 så här i minusgraderna, och fastnar för Rodartes guldlock-stil. Jag kallar den det i alla fall, med tanke på det rufsiga, levande håret och den guldiga sminkningen. Så söt man kan vara, tänker jag, och minns plötsligt att man ju kan göra en sån där jättebena som “förr i tiden” utan att se infantil ut, om sminkningen är den rätta och håret fästs med ett tillräckligt vuxet och sofistikerat juvelsmycke.

Annars är det kanske också avsaknaden av mascara (trenden håller i sig alltså? Det trodde jag inte) som ger den barnsliga och flickiga touchen.

För de markerade ögonbrynen och den fina munnen påminner mig mer om Jean Harlow och den sortens flick-sexiga kvinna utan kurvor.

Vi måste såklart också tala om kinderna. Hade de varit mer rosa hade det varit Lolita-varning, men med en fin bronzer (utan skimmer) ger bara en varm touch som efter kollovistelsen. Är det samma nyans på ögonlocken kanske?

Hur som helst faller jag för detta och det bästa är ju att hela looken känns väldigt doable, den känns inte konstig eller svår på något sätt.

De glittriga ögonfransarna hoppar jag över men gudinneliknande guldläppar tänker jag lätt prova.

Etiketter None

God jul!

God jul!

Hoppas att just din jul blir vacker, skimrande och varm! Vi ses och hörs snart.

Bästa hälsningar
Caroline

PS. Dior har årstidens frostigaste, mest vinterbitna nagellack. Jag haffar det i mitten. Julstämning!

Etiketter None

Illröda tankar sent om natten

Jag ligger sömnlös och tänker på läppstift.

Betänk hur många olika sorters läppstift det finns därute. Jag talar inte om nyanser nu, utan sort. Blanka, matta, skimrande…

Det är som att räkna får. Det slutar aldrig.
Semi-matt…glossy…long-lasting…

Vad vill man ha ut av ett läppstift?

De flesta vill väl ha någon form av vårdande produkt när de väljer stift, eller i alla fall ha ett stift som “känns bra” på läpparna. Lagom krämigt kanske. Och så ska det lukta och smaka okej.

Färgen är givetvis också viktig, den får gärna sitta kvar länge. Kan man tänka sig att stå ut med att färgen hamnar på kaffekoppen, om det ändå är en bra färg?
Kan man stå ut med att den försvinner snabbt, så att man måste hala upp det ur väskan och måla på tunnelbanan?
Kan man strunta i innehållet, att det kanske innehåller vansinniga produkter, alltså kemiska och konstiga? Förr i tiden fick man fram färgen genom att krossa löss. Det var inte så länge sedan.

Hur långt är jag beredd att kompromissa med mitt läppstift?

1770 presenterade man ett lagförslag i Storbritannien, om att ett giftermål inte skulle gillas om kvinnan hade använt smink före äktenskapet. När drottning Victoria tog över tronen 1837 förbjöd hon läppstift helt. Hon sa att det var endast acceptabelt för skökor.

Varför fick de behålla rätten att måla läpparna, undrar jag. Om man i och med detta faktiskt konstaterar att röda läppar har en upphetsande effekt, så är det ju att uppmuntra skökorna att fortsätta med sin business att tillåta dem, men inte de äkta fruarna, att ha läppstift?

Några jag i alla fall tycker håller måttet är Chanels, YSLs, MACs och Shiseidos. Färgen sitter, bra pigment, de “blöder” inte. Fina röda nyanser. Shiseidos är obeskrivligt lena, mjuka och glansiga.  Vad mer kan jag begära? Nu när jag har återfått rätten att bära rött läppstift.

Etiketter: , , , ,

En kort fråga om basilika

En läsare vill lukta basilika, och som en annan läsare påpekar i en kommentar så finns det ett bra alternativ där, nämligen Marc Jacobs. Hans Splash Basil kom för två år sedan, men kan nog fortfarande finnas på de större varuhusen.

Kan man tänka sig en fin blandning, och ska man dessutom åka utomlands, så rekommenderas Jo Malones parfym Lime, Basil & Mandarine som är något av hennes “signature scent”. Man förvånas över hur bra de dofterna “gifter sig med varandra”.

Etiketter None

Doftfrågan om liljekonvalj

Hej Caroline!
Jag är på jakt efter en parfym som doftar liljekonvalj. Vill inte ha några blomblandningar, utan en ren och tydlig doft av liljekonvalj. Har du några tips?
/M

Hej!
Demeter
har, som alltid, en bra imitation. Tyvärr får du nog beställa den från USA. Även om dofterna är billiga kan tullen bli dyr. Bättre då med engelska Penhaligon’s, som har en hyfsat tung liljekonvaljparfym som du kan beställa direkt från dem. Eftersom det är inom EU slipper du extra avgifter. Gillar du doften finns tvål och doftljus också. Flaskan är fin, doften gammaldags.

Van Cleef & Arpels Muguet blanc sägs vara bland de bästa liljekonvaldofterna. Svår att få tag i dock, men prova Ebay! I Sverige skulle jag rekommendera Diors Diorissmo, den finns på de större varuhusen.

Etiketter None

Exotism!

När vi ändå pratar om Shalimar…låt oss prata lite om orientaliska dofter.

Det var runt 1910-talet som hela Europa drabbades av en exotisk våg, som nådde toppen tio år senare då det plötsligt var inne med västerländska rytmer, dofter och looker. Jazz! Rom! Tobak!
Ryska baletten turnerade med föreställningen Shéhérezade och orsakade en total orientalismtrend, Josephine Baker besökte Paris – och fick en egen parfym! (I en flaska som idag skulle anses förolämpande rasistisk)

Orientalism och exotism var helt enkelt grejen, och de orientaliska dofterna föddes. Vi förknippar dem ofta med något sött och tungt. Så måste det inte vara, och har inte alltid varit. Men gemensamt är att de ofta innehåller ambra (Ambra luktar vanilj, men med en sensuell och mustig underton, som en lättare musk kan man säga). De orientaliska dofterna kan man sen dela in blommiga, kryddiga, träiga och gourmand orientaler.

När de kom, på 20-talet var de torra, pudriga och vaniljbaserade. Guerlain har gjort flera stycken sådana, till exempel Mitsouko (1919). Men mästerverket hette – och heter – Shalimar.

När den kom 1925 satte den verkligen standarden för orientaldofter. Den  innehåller 30 % doftämnen, vilket är dubbelt mot vad man brukade på tjugotalet. Det tog fyra år innan man vågade lansera den, man trodde liksom inte att världen var redo, och man ville att den skulle vara perfekt.

Shalimar är en chypre, med toppnoter av bergamott och citron (som i Earl Grey-te). Hjärtnoten är blommig, med iris och jasmin. Ah, som en marockansk trädgård? Sen kommer det tunga och orientaliska, som patchouli och sandelträ (vanligt i rökelse). Sen det långvarande orientaliska, det som stannar kvar i minnet och på armen – ambra, läder och musk. Där har vi den – Shalimar.

Det finns någon story om två gudomligt vackra, exotiska tvillingar som var it-girls i Paris på 20-talet. Enda sättet man kunde skilja dem åt var genom att en av dem bar Shalimar, så det var henne alla flockades kring trots att de båda flickorna var identiska.

Annat roligt fakta: ända sedan releasen har man bara låtit brunetter göra reklam för doften, för att behålla bilden av den som exotisk.

Trots att de orientaliska dofterna ändrat karaktär sedan dess kvarstår Shalimar som en riktig klassiker och räknas till de topp-fem-bästa dofterna i världen. Utan tvekan. Det är den enda erkända toppdoften som inte är blommig, och det är den äldsta orientalen som fortfarande räknas. Ni ser, ni måste gå och prova den. Nu. Som med all annan parfym –  låt den sätta sig, dofta när den är torr, fått mogna och komma fram ordentligt.

På 70-talet blev de orientaliska parfymerna muskiga, som Opium (1977), som orsakade bråk när den kom. Kines-amerikanska grupper krävde bojkott och offentlig ursäkt av Yves Saint Laurent som de ansåg kränkt dem, genom att inte respektera vilka problem opium orsakat i deras hemland. YSL brydde sig inte. Parfymen förbjöds till och med ett tag, i USA men blev, såklart, en bästsäljare. Dels på grund av doften, men också kanske den “vulgära” reklamen som antydde att man skulle bli som besatt (sexuellt?) av parfymen. Någon kanske minns nylanseringen för ett par år sedan med en naken Sophie Dahl? Samma sak där.

På 80-talet blev de orientaliska dofterna mer fruktiga, som Poison (1986). Också den antyder ju, med namnet, att man liksom inte kan hjälpa det, det lockande exotiska är farligt och man vet det, men vad kan man göra? Det luktar ju så förföriskt gott.

På 90-talet blev orientalerna mer kryddiga och skogsdoftande men emensamt för alla tider är att orientaliska parfymer alltid är starka och hållbara. Alltså, de stannar länge på huden och doften har lång livstid. Ambra fortsätter att lukta i stort sett för alltid.

En rolig grej bara, apropå kontroverserna med Opium och Poison. – på 1800-talet blev frågan om att lukta “exotiskt”  en politisk sak, mycket mer än vid Opium-lanseringen. Napoleons hustru kejsarinnan Joséphine upptäckte musken, och det blev därför en modedoft i Frankrike runt år 1800. Som en motreaktion blev tunga, exotiska dofter i stort sett tabu i England och Tyskland, de ansågs sjukt vulgära. Vem ville lukta fransk, slampig och katolsk? Nej, en sann engelsk/tysk protestant luktar friskt och rent istället. Musk luktar sex och sånt sysslar vi inte med, tack så mycket.

Grejen är att detsamma verkar gäller fortfarande för män, det sitter kvar det där. Den nordeuropeiske (protestantiska) mannen doftar inte musk/exotiskt/orientaliskt/sex utan frisk citrus, sportigt marint eller sträv fougére om man ser till vilka parfymer som går hem. Den första orientdoften för män (Habit Rouge från Guerlain) kom så sent som 1965. Trots att den bara var “halvorientalisk” gick den inte hem någonstans, sålde uruselt, ratades och kallades vulgär och billig. Är det ändå inte lite intressant att fundera över?

(PS. Shalimar, Opium och Poison finns att testa på i stort sett alla varuhus, och Kicks)

Etiketter: , , ,

En fråga om vanilj

Jag fick en fråga om vaniljparfymer.

Vanilj är en knepig doft. Angenäm, mjuk och förförisk såklart, det vet alla som någonsin smakat en god vaniljglass (faktum är att studier visat att doften av vanilj gör en lugn och kärleksfull). Men så lätt kan den övergå till att bli sövande söt. Stickig, klibbig och tung.
Den fungerar (därför?) fint som en toppnot i orientaliska parfymer, som tenderar att uppfattas som “tunga” eller “djupa”. Där sitter vaniljen fint, som ett fint, balanserande komplement, som den sockrade mjölken i det kryddiga chaitéet, ungefär.

Frågan är därför om det är rent vanillin man vill dofta (den söta varianten) eller en variant på vanilj. Jag skulle föredra det senare, men vi kommer dit. Vi börjar med ren vanilj.

Demeter, som jag tipsat om förut, har imiterande dofter. Tänk på barndomens luktsudd och luktklistermärken, fast mer sofistikerade sådana, i parfymform, för vuxna. De kostar runt hundralappen bara, så man kan lätt prova en liten flaska. I det här fallet till exempel Vanilla Cake Batter som luktar som Prousts madeleinekaka, full med minnen och smak. Tröttnar man på den så köper man oparfymerat sköljmedel och häller i resten där. Lakanen luktar fresh.

The Body Shop har ju annars en hel kollektion med vaniljdofter, finns i Eau de Toilette och kroppsmist. De luktar mycket vanilj, men har fruktiga toner i sig.

Comptoir Sud Pacifique gör en hel serie fina vaniljdofter, ofta med en tillsatt, kompletterande doft. Jag har använt deras vanilj och aprikosdoft (Vanille Abricot) som är lätt, avslappnande och fruktig, som en paradisö. Här använder man den tahitiska vaniljen som är mer rund och mjuk. Doften sitter kvar länge. Flaskan i aluminium ser också till att den håller i en evighet.

Annars ber jag att få återkomma till L’Artisan som finns på COW. Det verkar som om jag ständigt återkommer dit.
Hur som helst – Havana Vanille är suverän. Den doftar vanilj åt det manliga, mystiska, tunga hållet med rom och tobak lurande där under det söta. Vanilia däremot är gullig, fyllig och söt som den finaste vaniljkrämen i en princesstårta. Både är väl värda att provas.

Men jag kan inte skriva om orientaliska vaniljdofter utan att nämna Guerlains Shalimar, en av de mest klassiska dofterna som finns. Den luktar ju inte vanilj, per se, men är en mörk, rökig, djurisk, förförisk blandning med vanilj som lockbete. Tänker mig att en sexig Jack Sparrow skulle kunna lukta såhär, eller en farlig Aladdin som vuxit upp och blivit man och med sina djupa, bruna ögon lockar han en till vad som helst. Nu är Shalimar visserligen en damparfym, men jag skulle absolut kalla den unisex. Och bara tanken på den nu får mig att vilja boka en resa till Marocko. Nu finns Shalimar dessutom i en fin, ny flaska designad av Jade Jagger. En odiskutabelt mästerverk.

Det finns andra klassiker som också innehåller vanilj, som
Bvlgari Black (te, tjära, gummi – och söt, söt vanilj)
Chanel Coco (kryddig med blommig rökelsedoft och fin, varm vanilj)
Gucci edp (apelsin och vanilj i fin, kryddig blandning)

…och alla finns att få tag på i Sverige. Hurra!

Etiketter None

Önskedoften

Kära ni!

Åh vad roligt det är med frågor och kommentarer!
Jag lovar att svara er.
Ni når mig på caroline[at]rodeo.net, dit går det jättebra att skicka brinnande undringar om doft, makeup och skönhet.

Näst på tur – finns det fina vaniljdofter och hur får jag tag i en parfym som doftar av kryddig basilika.

Svar och hjälp är på väg.

Kram
Caroline

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen