Fifty Scents

Only the brave!

Idag har filmen Captain America premiär med charmtrollet Chris Evans i huvudrollen.

Enligt Diesel så luktar  seriefiguren en ganska generell maskulin blandning av citrus, ceder, ambra och läder. Deras Only the Brave kommer ut i en speciell Captain America Edition, nämligen.

Alltså lädret kan man väl hålla med om, en superhjälte måste givetvis lukta läder. Det är hårt, det är maskulint och det är lite kinky. Och alla superhjältar har en eller annan kinky sida. Om inte annat så gillar de i regel kroppsstumpor av spandex och nylon och det måste väl ses som något av en avvikelse, om man jämför med gemene man.

Men citrus? Är superhjälten en så frisk fläkt egentligen? Så mycket som han arbetar, rent fysiskt alltså, så borde han snarare doft lite, lite svett. Eller musk, eller oud. Där är ambran bra, i och för sig. Beroende på dos så kan den faktiskt lukta riktigt obehagligt.

Men så kommer då det stora frågetecknet. Så vitt jag vet ska Chris Evans/Captain America snarare dofta Gucci Guilty. Hm…

Etiketter: , , , ,

Igen och igen, herr Guerlain

Ni får inte bli irriterade nu, om jag skriver ännu ett inlägg om Shalimar. Jag vet, jag har nämnt den parfymen så många gånger nu att det börjar likna förföljelse. Men så är det när man är mäkta förälskad. Besattheten tar över.

Originalet – Shalimar – kom 1925 och är ett mästerverk. Inget snack. Sedan dess har Guerlain gett ut ett dussintal flankers, som Fleur de Shalimar (en blommigare version), Shalimar Light (mindre oriental) och Shalimar Ode à la vanille (en sötare variant). Inte så många av dem har nått Sverige.

När man nu kommer ut med ännu en – Shalimar Initial – är första reaktionen (den initiala, om man så vill) att dra öronen åt sig. Alltså, det är lite som om någon skulle göra ännu en variant på Mona Lisa eller Skriet. Eller en uppföljare till, säg, Sagan om Ringen eller Fröken Julie. Vad hände sen?

Det är vanskligt att experimentera med gamla klassiker, helt enkelt, och många gånger funkar det inte. Därför blir man så glad när Guerlain kommer och visar var skåpet ska stå. Med Shalimar Parfum Initial har man lyckats med det som många andra försökt göra utan lika stor framgång – en modern, yngre och mer lättburen variant av ett förvisso fantastiskt men också dramatiskt original. Shalimar Initial är helt enkelt toppen. Jämför med till exempel Belle d’Opium som kom tidigare i år. En lättare version av Opium, helt klart, men på bekostnad av personligheten och karaktären. En mesigare version, helt enkelt.

Så är inte Shalimar Initial. Den är förvisso också lättare (varför vill alla ha så lätta parfymer nu för tiden? Jaja) och i viss mån blommigare, friskare men kvar finns tack och lov det där mörka, exotiska och orientaliska som gör Shalimar till det mästerverk det faktiskt är.

Flaskan är designad av Jade Jagger som också hon behållit Shalimars originalkänsla. En vacker sak att ha på vilket sminkbord som helst. Den ger ett gammelrosa intryck, vilket kan få en bärare att tro att doften också är rosa. Att den luktar ros eller pion eller något liknande. Men icke. Shalimar Initial är en mjuk, pudrig blomdoft med en smutsigt svart botten. Inte lika svart och vaniljig som originalet. Om man skulle sig på en slags bildlig liknelse är original-Shalimar som en kopp svart, turkiskt kaffe. Mörk, tjock, nästan besk medan Shalimar Initial är en kopp latte i en vacker porslinskopp av bästa kvalitet. Båda utsökta i sina respektive utföranden. Den ena kanske mer lättdrucken än den andra.

Shalimar Parfum Initial, 40 ml EDP 570 kr.

Etiketter: , ,

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen