Fifty Scents

Äpplet!

L’Air du Temps är utan tvekan Nina Riccis mest berömda parfym. När den kom 1946 var den knappast revolutionerande. Parfymmarknaden svämmade över av kryddiga, gröna blomdofter. Men det som gjorde den unik (tillsammans med ett par andra blomdofter från slutet av 40-talet och 50-talet) var kryddan och den silkiga texturen. Den där intensiva bukettdoften som man lätt uppfattar som härligt djup och grön, som om man verkligen begraver ansiktet ordentligt i en stor, härlig bukett som nyss plockats av jordiga, smutsiga händer i sommarträdgården. Liljor! Massor med liljor! Kanske överräckta av en fåtalig, lite svettig trädgårdsmästare? Hehe. Jo, men någonstans i doften finns han med. Doften/fantasin. Same, same.

Att den är en sann klassiker idag beror nog på en del faktorer, däribland flaskan. Den ömtåliga porslinsdansen med de två små duvorna. Så perfekt för sin tid, så romantisk och feminin och samtidigt 40-talsdelikat.

Sedan dess har flera parfymer med Ninas namn kommit till parfymdisken, däribland Nina som har en av världens kanske mest bekanta parfymflaskor – äpplet!

En flanker till den kom i somras, nämligen L’Elixir. Den är en fin, djup tolkning av Nina och innehåller massor av sensuella noter som mjuka skogsbär, lent cederträ och ambra. Och så har den en av de sötaste reklamfilmerna för parfym någonsin:

Jag som är ett stort fan av orientaliska dofter är förtjust i den här. Inte allas påse säkert, för den må vara krisp och fin i början när de äppliga toppnoterna lockar in en, för att sedan överösa en med det tyngre artilleriet som jasmin och mysk. Skulle säga att det ändå är en ungdomlig doft, en rar och söt kvinnodoft. För den tänkande, kännande fransyskan i svarta, dyra ballerinor. Jag gillar den.

Etiketter: ,

Svärtan!


Förresten fick jag ett fantastiskt bra tips förra veckan, som jag begagnat mig av varenda dag sedan dess. Jag pratade med en makeupartist som jobbar för Shiseido och han använde deras nya krämskuggor som jag skrivit om förut. De är faktiskt väldigt bra (kostar ca 305 kr) eftersom de är så lättapplicerade och sitter så bra. De är krämiga och lättarbetade till en början och sedan sätter de sig.

Jag har använt de bruna nyanserna, de säkra och kanske väntade. Jag bad därför makeupkillen att visa mig hur jag skulle kunna använda någon av de roligare färgerna utan att se ut som en clown. Han gav mig bästa tipset:

Med en tunn pensel la han ett streck med den svarta skuggan (längst ned till höger) längs fransraden på ögonlocket. Inte lika precis som en eyeliner, men ändå tillräckligt nära fransraden så att det inte blev något mellanrum. Han gjorde strecket lite tjockare än en kajal eller liner.

Sen, när det svarta strecket hade torkat, applicerade han den rosa skuggan (andra raden, längst till höger) över hela ögonlocket med en mjuk, tjock pensel. Han blandade fint, och lät också penseln mjukt och varsamt glida längs globlinjen. Helt naturligt blandade sig också det rosa litegrann med det svarta han redan hade målat.

Resultatet blev underbart, det blev färgglatt men ändå lite smutsigt tack vare det svarta. Det blev inte “perfekt” eller “tillsnyggat”, och det menar jag i positiv bemärkelse. Man ser samma slags “slarviga” skuggteknik på Chanels modeller, som använder den mer skimrande och glittriga ögonskuggan Illusion d’Ombre. Till exempel här.

Att lägga en svart grundlinje längs franskanten innan den andra krämskuggan är ett knep jag lekt med i flera dagar nu. Det funkar med vilken färg som helst, såklart, och det känns som om jag gjort en helt ny, fantastisk upptäckt!

Etiketter: , , , ,

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen