Fifty Scents

Pasteller eller?

Alla dessa pasteller alltså.
Jesus.
Jag vill inte verka som världens största neggo men vem älskar egentligen pasteller?
Pudriga, flickiga, prinsessiga, omöjliga saker. Är det ens möjligt att ha en pastellskugga när man är över trettio och har ett jobb att sköta?

En blek, rödhårig skönhet kan absolut vara vacker i kalla, turkosa ögonlock och jag säger inte nej till lila runt ögonen men hur ska vi egentligen förhålla oss till ljusrosa ögonskugga och mintgrönt?

Alltså, jag har ett tveksamt förhållande till det här med att man i mångt och mycket översköljs av ett flickigt mode – Peter Pan-kragar, spets, volanger – och nu pasteller till våren. Hur ska man ta till sig det i en vardag av stiga upp tidigt, gå till jobbet, agera professionell och gud vet vad. Det är svårt nog att få till en vardagslook med bara lite ögonbrynspenna och mörk mascara. Pasteller?!?

Det är självklart lätt att vara snygg i klädsamt aprikos om man får hjälp av en makeupexpert, som i reklambilderna för Dior, Givenchy, Lancome och jag vet inte alla märken som – surprise – satsar på pastell till våren. Men gemene kvinna (och nu syftar jag på mig själv igen såklart) som provar en rosa skugga ser ut att vara förkyld.

Sen den här flickigheten. Jag vet inte jag. Äpplen och päron tänker någon, eller men vaddå det är väl bara att klä sig som man vill. Ja, jo. För all del, det är det alltid. Om man väljer att tänka så.

Själv känner jag mig obekväm. Jo, jag gör faktiskt det. För mig blir vårens pasteller mer som leksaker än smink som identitet och förstärkare. För om en eyeliner kan förstärka min känsla av appeal, vilket det kan ibland, och rött läppstift min självsäkerhet, vilket det kan ibland, så har pastellerna helt motsatt effekt på mig. Jag blir ungefär tjugofem år yngre alternativt trettio år yngre i en prinsessklänning i en låtsaslek, där jag inte är den jag är. Jag är en ung, oskyldig nickedocka. Jag gillar det inte.

Jag menar så här: om man accepterar eller tycker eller känner att smink ändå påverkar hur man är, upplevs och vill se ut, så måste ju även pastellerna ingå i detta? Och för mig är pasteller en lek med flickighet på ett sätt som inte är bara rent tekniskt svårt att få till (mintgrönt?!) utan också signalerar något övermålat och dockigt. Jag blir obekväm. Dessutom – och det här är ju en parantes – undrar man ju varför man inte kommer med nåt nytt? Alla dessa fina märken, dessa påkostade annonser och vackra produkter. Och så – pasteller!?

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen