Fifty Scents

Huh?

Från 1979. Tiderna förändras.
Gudskelov.

Etiketter None

The pupil becomes the master

Jag började med kakeyeliner för att min mamma använde det. För det första såg det så oerhört elegant ut när hon målade dit strecket ovanför fransarna. För det andra så var det något seriöst över att ha en liten pensel i handen och en becksvart liten ask med svartast möjliga puder i badrumsskåpet.

Jag lånade penseln så ofta jag kunde förstås.

En liten pensel, de där sköra dragen, och den där näsvisa vingen i kanten. Allt, precis allt, med kakeyeliner beskriver exakt mina känslor för makeup.

Jag körde stenhårt på eyeliner medan mina jämnåriga gick på kajal. Men så kom Twin Peaks så tji fick dem, vem var det nu som hade koll? Håll dig till det du älskar så blir du trendig förr eller senare. Se bara på Dita von Teese, hon var ett freak som ung när hon gick omkring i sina maskeradkläder i småstaden i Michigan.

Jag har aldrig övergivit eyelinern, har haft det i stort sett varje dag sedan jag var fjorton.

Idag har jag bara eyeliner i gelform, aldrig att jag skulle använda något annat än pensel och burk. Kakeyeliner kan jag använda ibland, för en mattare, präktigare liner, och för gamla tiders skull. Hello old friend. You never change, do you?

Men döm om sveket när min mamma – min eyelinerförebild – berättar att hon numera aldrig orkar med pensel och kaka. Nej, det är alldeles för jobbigt, säger hon. Fattade inte vad man höll på med när man skulle stå där och doppa och sudda.

Jag tappar hakan.

Nej, fortsätter hon, numera är det så mycket enklare med penna.

Aldrig, säger jag. Och konstaterar att the master has become the pupil.

 

 

(Och okej, om folk nödvändigtvis måste överge gel-linern för penna så rekommenderar jag denna)

 

Etiketter None

Dansken

Nä, jag är inget fan av Elizabeth Ardens Eight Hour Cream. Dyrt vaselin, om ni frågar mig. Och det gör ni ju. Men av någon outgrundlig anledning har dem ju någon slags orubblig status och fortsätter att bära hela företaget på sina axlar. Varför? Ingen aning.

Lukten har ju också varit lite av en vattendelare. Den är som med lukten av tjära eller bensin, antingen gillar man den eller så hatar man den. Jag tillhör den senare kategorin, den som ogillar den å det skarpaste. Bra då, för de som gärna lägger pengar på asdyrt vaselin men ogillar Eight Hour Cream-doften, att den numera också finns i en oparfymerad version.

Dock måste jag säga, och detta beror ju på att vaselin är huvudingrediensen, är handkrämsvarianten av Eight Hour Cream en av de bästa som finns. Alltså av samma anledning som originalkrämen är båg. Vaselinet tillför ingen fukt, detta är ett faktum, men lägger sig fint som ett tunt, skyddande skikt över handen som genast känns lenare och mjukare. Den snyggar till alla hårdheter runt nageln och nagelbandet och har varit en räddare i nöden för mig den här veckan när jag smattrat på tangentbordet flera timmar varje dag. En smörjning till kvällen, med blicken fäst på Game of Thrones (och då i synnerhet Jon Snow), så är de mjuka och fina till morgonen igen.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen