Fifty Scents

Täckning

Vi bör ju tala om Giorgio Armani Cosmetics någon gång så vi kan lika gärna göra det nu.

Det finns några märken vars produkter är generellt pålitligare än andras. Estée Lauder är ett, tycker jag. Foundation håller hög kvalitet, skuggorna har bra färgpigment och flera av parfymerna håller hög klass. MAC är ett annat, med prisvärda ögonskuggor, rouge och puder. Bra specialprodukter som deras Fluidline som jag använder ofta och imponeras varje gång.

Sen finns Giorgio Armani Cosmetics. Jag har inte provat igenom hela utbudet, det ska sägas, men alla nyckelprodukter och jag har hittills inte testat en enda produkt som jag blivit missnöjd med. Tvärtom, Armani Cosmetics är ett fall av “believe the hype“, alltså. Ögonskuggorna tillhör favoriterna, särskilt de som köps i kvartetter, de är så finstämt komponerade, de gör det lätt för användaren (mig) att mixa och blanda och använda flera på en gång. De sitter. Oh, som de sitter.

Lip wax är en annan höjdare. Ett silkigt lip balm som ger en fin stain, som om man ätit isglass eller tomteklubba. Läppstiften i övrigt är himmelriket för ett par läppar. Klara, fina färger och en formula som sitter (verkligen sitter) utan att smaka minsta läskiga syntet.

Men trots dessa goda nyheter är det Armanis foundations som gjort ett namn för sig. Det är galet att Luminous Silk Foundation kom för tio år sedan. En grej med foundations är ju att de utvecklas så mycket och så snabbt, de blir bättre och bättre varje gång känns det som. Men det har gått snabbt, för tio år sedan var foundations i regel inte alls lika tiptop som de är idag. Det fanns flera bra naturligtvis, men Luminous Silk stod verkligen ut när den kom.

Nu går jag lite händelserna i förväg för det är egentligen två veckor kvar men den 1 september kommer uppföljaren Maestro. Det är en rinnig liten foundation som kommer i en flaska med pimpiett. Man tar en droppe på finger eller pensel och stryker ut i ansiktet. Kan tyckas eller kännas omständigt men när man använder den förstår man att det är så det måste vara. Att den ska bestå av en specialblandning av fem olika oljor tar jag, som alltid, med en nypa salt. Men att det finns lite fillersliknande material i den tror jag på. Foundationen (som i konsistens mer liknar en lotion) lägger sig fint i små veck och vrån och huden blir – faktiskt – lite jämnare. Tänker mig att detta är en topprodukt för någon med till exempel ärr eller små gropar i huden. Väntar med spänning på recensioner av detta.
Lystern är också värd att kommentera och det transparanta i produkten. Här fattar man ännu mer varför den är så tunn, den lägger sig som ett halvtransparant lager.

Maestro är där uppe på listan tillsammans med Estée Lauders Doble Wear, Chanels och Clarins hudvårdande underlagskrämer och DiorShow. Utan tvekan.

Maestro från Giorgio Armani Cosmetics finns på NK från 1 september. Kostar 545 kr.

Dofttankar

Fick en intressant kommentar som jag gärna vill utveckla. Det utgår från en recension av Byredos oud-parfymer som en läsare hittat på en blogg. “Samma blogg recenserar Blanche och jämför med de tvåliga dofterna från Clean”, skriver läsaren. “Håller helt med i det fallet, ganska ointressant doft som har fått oförtjänt mycket hype. Men detta leder mig till följande: var går gränsen mellan en välkomponerad kvalitetsparfym och ens egna subjektiva smak?” 

Detta är ju i sanning intressant. Ja, vart går gränsen? I mitt fall skulle jag säga att gränsen går ungefär där hantverk och  förväntningar möts. En billig DATE-parfym har inte samma förväntningar på sig som en 1700-kronorsparfym från Profumo Roma. Den kan vara bra för det (Brut och Tabac är två exempel på bra, billiga parfymer. Lovely kan man få för runt tre hundra) är jag beredd att lägga 1700 spänn på en parfym vill jag veta att den doftar mer än syntet, att doften sitter i länge och att den utvecklas fint på huden. Men om jag själv anser att den doftar tillräckligt bra att lägga 1700 kr på är upp till mig och min näsa.

Men läsarens fråga är kanske mer så här, när jag tänker efter: var går gränsen mellan en vedertaget välkomponerad doft och att en doft doftar gott för mig.

Alltså, vad är skillnaden mellan att jag hittar en parfym jag gillar och att jag köper en parfym som är erkänt bra?

Parfym skiljer sig inte från mycket annat recensionsbart på det viset. Efter att proffsen har uttalat sig om hantverk, komposition, stämning och hållbarhet (jämför med hur man bedömer en film, till exempel, eller mat) så är det upp till dig att bestämma vad du gillar och inte. Vad proffstyckarna kan göra är att peka på just hantverket eftersom man lärt sig hur en doft kan dofta, kan vara uppbyggd och kan fungera enligt tradition. Kritikerna har också lyxen och tryggheten av att ha testat så många fler parfymer (eller filmer, eller viner eller vad det nu är de recenserar), de har helt enkelt mer att jämföra med. Men smaken står du själv för, tycker jag.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen