Fifty Scents

Coco Noir?

Precis som när parfymtillverkare lägger till ordet “Sport” i ett parfymnamn så är också det lilla epitetet “Noir” aningen förpliktigande. En parfym som heter någonting med “Sport” förväntas ha marina noter, beskrivas som “fräsch” och kanske marknadsföras med en halvnaken dude som kliver upp ur någon form av hav eller swimmingpool.

En parfym med “Noir” i namnet, däremot, är sensuell, kryddig, msukig och lämpad endast för nattbruk eller vid tillfällen av “up to no good”. Själv har jag flera “Noir”-dofter som jag är extra förtjust i. Estée Lauders Sensuos Noir, till exempel, och Byredos Rose Noir.

Men liksom det finns bra parfymer som heter något med “Sport” (den bästa: Lanvin L’Homme Sport) finns också dåliga som heter något med “Noir” och tyvärr är Coco Noir en av dem.

Självklart var förväntningarna höga. En lansering utan like, dyrt och påkostat pressmaterial, en notis i varenda glossy tidning och så vidare. Och så fanns där den viktiga storytellingen, om hur doften inspirerats av Coco Chanels resa till Venedig och sorgen efter Boy. Och även om jag inte är ett fan av Chanel-dofter på samma sätt som jag sällan blir besviken av till exempel Guerlain så håller de ändå, givetvis, alltid en intressant och hög standard.

Men inte den här gången. Coco Noir öppnar med citrusiga toppnoter (grapefrukt och bergamott) och vecklar sedan ut sig till en ros. Oh yes, här finns definitivt en ros. Kanske inte den mörkröda sorten utan den rosa. I buketten finns också vita, ganska starka blommor, man känner jasmin (och tydligen ska påsklilja vara med på ett hörn också). Men vit blomma tillsammans med ros är de mest framträdande tillsammans med den typ av doft jag upplever som “lila”. Som luktklistermärkena på 80-talet som hade lila vindruvor på sig, eller som hård lila godis, eller syntetisk lila glass. Den här lila doften, inte ovanlig i noir/orientals, ar över rätt så mycket efter ett tag.

Och sen händer det ännu tråkigare grejor. Alltså, en noir-doft brukar ha en murrig botten och det har också Coco Noir. Med besked! Patchouli, sandalwood vanilj, musk och rökelse. Alltså lite för mycket av det goda, kan jag tycka. Här finns ingen subtil balans, någonting som stannar där mitt emellan kinesisk opiumkällare och oskyldig ros, eller mitt emellan svart, tajt klänning och vita, oskyldiga underkläder. Nej, här smackar man på med allt kryddigt man kan tänka sig inom “oriental”-familjen. I min näsa doftar det jobbig rökelse och billig handtvål i någon lila färg.

Dessutom upplever jag att doften försvinner förbluffande snabbt. En sak med orientaliska dofter, i synnerhet de som innehåller musk, är att just basnoterna verkligen kan stanna kvar på huden lite längre. Inte den här gången, de försvinner lika snabbt som jag hinner säga “Boy Capel”. Det här är å andra sidan ingenting jag delar med alla som recenserar doften, jag har läst recensioner där man påpekar att just den (för vissa, inklusive mig, obehagliga liksom “lila” fruktdoften) sitter kvar länge. För min del känner jag egentligen ingen skillnad på Coco Noir och en vanlig billig duschtvål i lila färg som ska dofta “orientaliskt”, precis som den “exotiska” Jasmin-doften i DATE-serien. Hon var visserligen min favorit men då var jag å andra sidan också 13 år och hade aldrig tidigare ägt en parfym i hela mitt liv.

Etiketter: ,

5 kommentarer till “Coco Noir?”

  1. Karin
    on Sep 27th, 2012
    @ 11:07 am

    Vilken bra recension! Jag hade inte direkt ohemult höga förväntningar, men blev ändå besviken över att Coco Noir inte levererade.

  2. Sofia
    on Sep 27th, 2012
    @ 5:06 pm

    Jag förstår hur du tänker men det kändes konstigt att du inte kommenterade en så stor nyhet. Som att jag hade missat ett inlägg. Så tack!

  3. Caroline Hainer
    on Sep 27th, 2012
    @ 6:22 pm

    Du har rätt, det är faktiskt en stor nyhet i parfymvärlden. Tack för pushen.

  4. Heidi
    on Sep 29th, 2012
    @ 1:02 pm

    Jag hade också höga förväntningar på Chanel Noir, skyhöga faktiskt, hade väntat mig något mörkt, tungt och höstigt, och så doftade den som vilken dussindoft som helst, och den försvann fort på mig också. Stor besvikelse!

  5. Linnea
    on Sep 29th, 2012
    @ 6:19 pm

    Håller med. Tyckte att den lät bra i teorin. Men efter att ha testat gick jag hem och tvättade bort doften. Så illa tyckte jag att den var.

Kommentera

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen