Fifty Scents

Hej alla!

Såg ni den fina Rodeo-bilagan som gick i DN i lördags? Vet att flera av er gjorde det för ni var vänliga och uppmuntrande nog att skicka mail till mig. De tackar jag för såklart och ber – som alltid – om ursäkt för att svar dröjer. Jag försöker alltid svara, antingen här eller mailledes.

När jag inte skriver här på Fifty Scents, vilket ändå får ses som en av mina favoritsysslor, så är jag vanlig, hederlig journalist. Jag är inte butiksägare, jag har ingen skönhetssalong i Norrtälje. Ledsen om jag inte var helt tydlig där.

Nä, jag är bara en vanlig journalist. Jag skrev nästan uteslutande om film och tv i flera år i tidningar som Cinema och Bon. Numera är det mest här film- och tv-artiklarna hamnar. Men alldeles strax också i en annan kanal nära dig.

För två år sedan ungefär lade jag om och började skriva om mina andra stora intressen: skönhet och parfym. Intressen av flera anledningar, inte minst förekomna eftersom jag haft en del hudproblem, särskilt i tidiga 20-årsåldern. De gick ju aldrig över vad jag än testade eller vad olika experter och expediter än sa åt mig så jag började studera på egen hand och lärde mig vad det är som händer i huden när den krånglar.

Idag skriver jag om skönhet och parfym på olika ställen, som NK Stil och A Perfect Guide. Och här då.

Men det viktiga i detta är två saker: jag är journalist och inte bloggare eller ren entusiast i grunden. Jag är van att göra research och är i grunden skeptisk, så kan man väl sammanfatta det hela. Det andra är att jag har haft problem själv, jag fattar våndan. Jag vill ha grejor som funkar. Och därför vill jag också, självklart, svara på alla som frågar om råd. Men eftersom ni (glädjande!) är många så kan det ta tid. Har sagt det förut men säger det igen. Tack för att ni hör av er, fortsätt med det. Det är ändå mitt mål att kunna höra av mig tillbaka!

Nu: snart lunchpromenad i höstlig sol —-> jag har på mig Tom Ford Violet Blonde. Ja, det är jag där på bilden. En av få ni får se av mig här på Fifty eftersom jag tycker att det är produkterna som ska synas, inte jag. Men här är jag, framför sminkbordet och spanar man riktigt, riktigt ordentligt kan man se ett par Guerlainflaskor i bild tillsammans med två parfymer från Fresh och en från Profumo Roma.

Foto: Emily Dahl

Etiketter None

Mer Chanel No. 5

I kölvattnet av relanseringen av Chanel No. 5 med Brad Pitt (!) som talesman kommer en gigantisk flaska lagom till jul, i sällskap med världens största badtvål.

Flaskan är på hela 200 ml (!) och dessutom EdP. Men så kostar den också 2200 kr.

Det vore roligt att tänka sig någon som sådär lagom anspråkslöst gav bort denna luxuösa kombo i julklapp. (“Jag plockade upp något bara, som jag tänkte att du skulle gilla”). Men jag skulle ju inte tacka nej, såklart.

Jag nämnde detta, helt apropå ingenting, för min beau över fredagsmiddagen och han svarade att han aldrig doftat på Chanel No. 5. “Jag vet inte hur den luktar”.

En av många saker jag uppskattar med beau är att han håller mig lite i schack, lite mer in touch med verkligheten bortom mina parfymer. Det är ju faktiskt kanske ingenting som hör till allmänbildningen, att veta hur Chanel No. 5 doftar, ingenting man ska ta för givet att alla vet eller gör. Men lite roligt är det ju att dofta på en riktig klassiker, närapå legend kan jag tycka så därför – på förekommen anledning – ber jag att få berätta om mina känslor för doften.

Chanel No. 5 sägs ha fått sitt namn på följande sätt: När det var dags för parfymören Ernest Beaux att presentera sina förslag på parfymen han hade fått i uppdrag att komponera så lät han Coco Chanel dofta på olika prov som han hade numrerat med nummer 1-5 och 20-24. Hon valde nummer fem, sa att den var perfekt och bad honom behålla namnet med följande motivering: “Jag visar upp min kollektion femte maj, årets femte månad så vi låter den här parfymen behålla namnet det redan har, det ger tur”.

Vare sig det är sant eller inte är det ett faktum att parfymindustrin och framför allt parfymtraditionen såg annorlunda ut 1920. Respektabla kvinnor bar fräscha, friska blomparfymer. En kavaljer eller en make kunde köpa en blommig parfym till sin dam men starkt doftande parfymer med murrig musk eller högljudd jasmin var inte att tänka på, de parfymerna bar bara skökor och fallna kvinnor. När Chanel släppte Chanel No.5 var den någonting mitt emellan och därför både utmanande och modern. Den är dessutom, jämfört med andra samtida it-dofter, ytterst unisex och är det än idag. Det kunde man anspelat på i Brad Pitt-reklamen om man hade velat. Men det gjorde man alltså inte. Synd.

Det är den generösa mängden aldehyder (oxiderad alkohol) som gör doften. Någon har beskrivit aldehyd-doften som “varmt strykjärn på fuktigt tyg”. Önskar att jag själv kunde ta cred för den beskrivningen för den är väldigt bra, mycket träffande.Det är också aldehyderna som många brukar beskriva som att de “luktar parfym”, någon slags generell “parfymdoft”, den man ibland kan snappa upp (oftast ofrivilligt) när man till exempel går förbi taxfreebutiken på en flygplats där parfymer blandas i luften, på huden och lite överallt och bildar något slags generellt parfymmoln.

Aldehyderna i Chanel No. 5 är de som sätter den sensuella, murriga, varma tonen som känns ganska så på en gång och som sedan hänger med hela vägen. Däremellan fräschas doften upp av fräscha citrusnoter som bergamott, citron och neroli. En bra balans, såklart, mot det varma och sensuella. Håller det hela på rätt sida av anständigt. Minns nu att doften alltså tillkom 1920.

Men här finns också ett lagom oanständigt hjärta fullt av självsäker och ganska högljudd jasmin (vanlig i Chanels dofter, så vanlig att man säkrat jasminfält i Grasse) och liljekonvalj som också hör till den typen av starkt, doftande vita blommor.

Vanilj och ambra ligger i botten, typiskt hos orientaliska parfymer eller parfymer med lite tyngd i. Kvällsparfymer, förförarparfymer. Också de varma noterna hos sandelträ gör sitt till vilket alltså resulterar i detta: varmt, sensuellt (vanilj, ambra, sandelträ) men också starkt och påtagligt blommigt (jasmin) men med en frisk topp (citrus). Vad blir kontentan? Jo, med 1920 års mått blir det en elegant sköka (revolutionerande!) med både pengar och självförtroende. Och mycken sex appeal. Men 2012 års mått blir det en varm, sensuell dam i obestämd ålder (“ålder är en inställning”) som provat det mesta, rycker lite roat på axlarna åt nymodigheter, been there seen that men som genom åren i framkanten ändå lärt sig uppskatta varaktig kvalitet.

Personlig reflektion: när en äldre dam i min bekantskap tog med mig på café, jag var kanske sexton år och hade på sin höjd råd med en kopp te någon gång i månaden. Damen (min gamla svensklärarinna från högstadiet, faktiskt) bjöd mig på te med en kaka till. När jag skulle få välja mellan ett tiotal olika tesorter där bakom disken blev jag alldeles ivrig. Tog det blev kanelte. Svensklärarinnan valde Earl Grey och jag kunde inte förstå varför. När det fanns så många andra sorter. Jag minns att jag till och med frågade och hon sa “Efter ett tag känns det som om man provat allt, då kan man bli lite trött och vill bara ha det klassiska som man känner igen”. Hon har ju helt rätt. Jag gissar att jag är hennes ålder nu och jag dricker oftast Earl Grey, äter gärna vaniljglass och handlar i stort sett bara klassiska basplagg när jag handlar kläder.

Nå, tillbaka till sak. Parfymkritiker världen över är väl hyfsat överens om att EdT-versionen inte är lika bra som EdP, mest för att de ingredienserna som det är mest drag i (jasminen, ambran) får maka åt sidan och göra sig diskreta i EdT-versionen. EdT har inte samma stora spektrum i buketten, för att uttrycka sig på ett annat sätt. Den är långt ifrån dålig, bara en mer tillbakahållen upplevelse.Sen kan jag bli lite besviken på att den inte sitter kvar på huden så länge, liknar lite en skin scent eller en flyktig citrus på så vis. Men då får man spraya mer och det är faktiskt en upplevelse att lyfta den tunga flaskan med den klassiska formen och spraya. Lite känner man sig som Marilyn Monroe då. Och bara det är värt en hel del.

No5 EdP 200ml kostar 2200kr.
No5 Jumbo Bath Soap kostar 560kr.

Etiketter: , , , ,

Jahapp…?

Nä, men det ska väl vara nytänkande och så men jag förstår ändå inte poängen. Jag kan i alla fall inte tänka på annat än att det låter som styltigt, som dålig poesi som han läser utan äkta inlevelse. Och vem skulle han annars tala om, om inte Angelina och jag tvivlar starkt på att hon använder något så konventionellt som Chanel No. 5. Eller parfym över huvud taget.

Etiketter: , , , ,

Index: Smashbox

Nyckelord: “Hollywood”, primer,
Stjärnprodukt: Primern Photo Finish, helt klart.
Tips: Halo Yellow Correcting Hydrating Power, Anti-Shine, makeupborstar

Smashbox är namnet på en fotostudio i Los Angeles. Egentligen en hyfsat oansenlig barrack (jag har varit där) men med en gedigen glamour-historia i väggarna och det är självklart den man trycker på i marknadsföringen och profileringen.
Här har verkligen alla fotats. Alla. För skivomslag, tidningsomslag och allt som andas showbiz och pengar.

Själva namnet Smashbox syftar till de där stora burk-kamerorna man använde i filmens och filmstjärnornas begynnelse och är såklart ämnat att bidra till märkets känsla av “old Hollwood“. Ännu mer Hollywood blir det, tycker jag, när man också vet att märket startades av Dean och Davis Factor – släkt i rakt nedstigande led med en viss herr Max Factor.

Själva Smashbox-märket lanserades 1996 och utifrån “behovet” hos de makeupartister som hade som jobb att preppa och snygga till alla de stjärnor som kom till studion för att fotas. Därför heter också produkterna saker som “Photo Finish” och “Camera Ready” och lovar att hålla “i flera timmar framför kameran” eller i spotlighten.

Det är också just primern Photo Finish som satt Smashbox på kartan,den slog verkligen ned som en bomb när den kom. Idag finns den i flera varianter som fuktgivande och oljefri och med SPF och flera kommer hela tiden. Men originalet är fortfarande storsäljaren. Är den outstanding? Nej, det är den inte (dessutom dyr och silikonbaserad, vilket inte gillas av alla hudtyper). Men Photo Finish är bra även om jag tycker fuktvarianten (hydrating) är ännu bättre och deras anti-shinekräm det allra bästa alternativet. Samma mattande och jämna resultat fast med bonusen i att glansen i ansiktet försvinner. Photo Finish råkade dyka upp i precis rätt tid, och utlovade precis rätt sak. Står sig hyfsat, som sagt, men i grov konkurrens med andra primers men också av andra Smashbox-produkter.
I primer-utbudet finns också några varianter som sägs korrigera eller balansera ut hudfärgen. Den typen av produkter finns också i flera utföranden hos Smashbox, bland annat det här till synes helt gula pudret som är en bra hjälp om och när man vill dra ned rödheten i ansiktet, till exempel på sommaren, efter en dag på uteserveringen eller om man helt enkelt satt på sig för mycket rouge.
Rekommenderar också borstarna i utbudet som kostar runt 200 kr styck, vilket är att betrakta som mellanprisnivå. Det går att hitta små borstar, som eyeliner, billigare men för större, fina, mjukare borstar som för rouge är priset rätt bra.

Etiketter: , , ,

Välkomna!

Om ni undrat var jag hållit hus de senaste dagarna så är svaret Norrtälje, där jag har min skönhetssalong som bekant. Just nu stor doftrea – kom och fynda!

Skoja. Jag har ingen butik.

Etiketter None

Index: L’Occitane

Nyckelord: “rent”, “naturligt”, franskt, lantligt, väldoftande
Stjärnprodukt:
Handkrämen!
Tips:
Bra presentkit, väldoftande “vardagsprodukter” som handtvål och duschtvål

En grej först bara: namnet uttalas “LocksiTANN” och deras produkter är alltid väldigt lätta att känna igen. Fransk, lantlig charm. Plåttuber med vackra etiketter, en doft som välkomnar en in i butiken redan från gatan. Imagen är helt intakt, från början till slut. Till och med namnet är lantligt franskt och syftar till en gammal provins i södra Frankrike.

Med tydlig lantlig/naturlig image är också några av deras stjärnprodukter baserade på passande ingredienser, som shea butter, lavendel och essentiella oljor. Shea butter säljs till och med separat, i en egen liten plåtburk. Ingen slump, för förutom de väldoftande produkterna i sortimentet – tvålar, duschgel, body lotions – är det just de mjukgörande som är L’Occitanes stora styrka. Det är därför logiskt att det är shea butter-handkrämen, med typisk doft och i typisk plåtförpackning, som är bästsäljaren i hela världen.

I mellanprissegmentet och naturliga ingredienser-imagen är de naturliga konkurrenterna The Body Shop och Yves Rocher. Men där vinner L’Occitane på snygghet och väldoft. För övriga innehållet är snarare en smaksak än en självklarhet. Lavendel, till exempel, är inget för känslig hy. Men allt doftar förföriskt, men långt ifrån allt är naturligt och inte alls självklart välgörande. Nu har jag ju ingenting emot kemisk inblandning i produkter, jag är ingen eko-förespråkare inom makeup per se, men med L’Occitanes hyfsat tydliga lant-image skulle man kanske vänta sig mer? Nå, priserna är föredömliga, det mesta luktar himmelskt men är ingenting för folk med känslig näsa, tvålarna är vackra och L’Occitane utklassar i regel konkurrenterna ordentligt och rejält när det kommer till julförpackningar och specialare. De här fyra små handkrämerna i resestorlek för under hundringen är väl en jättefin liten present, till exempel. Eller – tips till Fars dag! – det här badskummet med lavendel om hela 200 ml för 215 kr.

Också lyxigt fina och fylligt väldoftande är den flytande handtvålen som faktiskt snitsar upp vilket badrum som helst med både doft och look. Finns i refill dessutom, vilket är 100% ekotänk däremot. Den här tvålen med familjeimage är en annan trivselhöjare som dessutom doftar himmelskt rent, oskyldigt och varmt som en mjuk bomullsfilt.

Hardcoreskeptiker (som jag själv) kan bekymras över att hudvårdsprodukterna så ofta säljs i burk, vilket ju alltid är det näst bästa valet med tanke på bakterierisk och oxidering.

Eftersom man kör naturligt (“naturligt”) så är det mest fukt och mjukgörande som är grejen med ansiktsvården i sortimentet, här finns inga AHA-produkter om man säger så. Det behöver ju inte vara en nackdel, givetvis, men ansiktsvården känns långt ifrån komplett. Dock finns här många bra och milda rengöringsprodukter, i synnerhet snälla, mjölkiga lotions som inte torkar ut.

Etiketter None

Frågelådan: AHA/BHA, aspirin och rouge

Jag funderar på att prova Paulas Choice men jag undrar, är det bra att kombinera AHA och BHA? t.ex en AHA exfoliant och någon annan BHA-produkt? Jag är 20 år och är ganska vilsen med vad min hy egentligen behöver och har haft massa kombinerade problem på sistone, torra flagiga partier vid haka/panna/näsa, vissa finnar, synliga porer, lite oljig t-zone och rödaktig hudton. är så fruktansvärt trött på detta vill bara ha en slät, återfuktad hud! Tack för en jättebra blogg.

Spontant låter det ju som om du behöver fukt och massor av fukt, och samtidigt (under fukten) jobbar med att balansera och rensa upp huden med kanske BHA och/eller a-vitamin. Paula’s Choice har en bra serie med anti-acne.
Skillnaden mellan AHA/BHA i korthet är att…
AHA exfolierar (peelar) snabbt och effektivt (och ibland lite starkt) hudens översta lager, och hjälper (därigenom) fukt att komma djupare ned i huden. Passar därför bra för till exempel torr hud och yttorr hud.
BHA penetrerar djupare, och genom olje-igentäppta porer och är därför ännu bättre för oljig hud och acnehud. BHA har också anti-inflammatoriska egenskaper och är också mer anti-bakteriell.
Man kan se det som att AHA är mer hårdhänt, skrubbar snabbt och effektivt men inte ända ned under ytan. Medan BHA tar tid på sig, går ned djupare och städar ordning. Det går bra att använda båda två men det är inte nödvändigt. Kör BHA!
Tror du att den sk aspirinmasken har någon som helst effekt? Har du testat? Innehåller den BHA el. AHA?

Aspirin är salicylsyra vilket blir BHA-syra. För effekt tillsätts, så vitt jag kan se, också en högkoncentrerad form av AHA. Aspirin är bra, det är anti-inflammatoriskt och effektivt på akne. Den har säkert viss effekt (har inte provat, jag har visserligen vissa tendenser till akne men kan inte säga att jag har “problemhud” längre) eftersom aspirin i koncentrat ofta är en aktiv ingrediens i aknebekämpande produkter. Dock tror jag inte att den ska utesluta andra sådana typer av produkter utan ses som ett komplement att ta till då och då.

Caroline, på tal om rosendoft. Har du provat Keiko Mecheris Loukhoum (finns på NK)? Finns i tre varianter Loukhum, Loukhum Poudree och Loukhum Parfum de Soir. Ingen klar rosdoft, men mycket annat spännande. Hade varit roligt att få veta om du tycker om den/dem.

Det har jag och de är mycket bra. Min favorit från KM är nog Cuir Cordoba, en mjuk, pudrig läderdoft som en handsydd handske på en adelsdam som “råkar” tappa den ur någon vagn. Står på min önskelista.

Hej Caroline. Jag har en fråga till dig. Jag är en sån som knappt använder smink, det enda jag egentligen använder är rouge dom dagar då man känner sig som mest glåmig. Eftersom jag knappt använder smink vet jag inte heller så mycket om det. Jag har problemet att rougen fort försvinner från min hud. Det kan ta 2-3 timmar så är den borta. Använder en cremérouge från Mac (mest bara för jag fått för mig att något krämigt fastnar bättre…). Har du några tips på hur man ska göra för att få den att stanna? Om jag nu ändå ska köpa ett nytt rouge, vilken nyans tror du passar? Jag är blek, fräknig med en gul ton i huden.

Krämrouge borde mycket riktigt sitta längre. Är din hud mycket oljig? Kanske behöver du fukt? Kanske vistas du i miljöer som gör dig svettig eller som är något uttorkande (instängda kontorsrum, gymmet etc)? Pratar du mycket i telefon (rouget kan ju försvinna och hamna på telefonen…) Just krämrouge har ju också en annan bra fördel annars – lätt att ta med sig och applicera igen!
Blek och fräknigt låter underbart. Kanske kan du prova en kall, rosa nyans nu till vintern? Nåt sånt här.

BB Cream! Herreud! Sedan en jobbig mix av många antibiotikum har jag fått acneärr och trodde inte att BB Cream skulle klara att täcka dessa, fel hade jag och jag ÄLSKAR cremen, då jag annars får torrt utseende av allt annat. Men vad är det för fel på färgerna?! Samtliga Light-färger skriker brunt mot min vita hals. Dessutom verkar ungefär alla, nu senast Lumenes, vara rosa. Har du tips på riktigt ljus creme med gula eller neutrala undertoner?

Origins! Den ljusaste. Finns på Åhléns.

 

Etiketter None

När Sephora kom till Sverige

Det har säkert inte undgått någon med intresse för makeup att Sephora öppnar sin första butik i Sverige. Jag, som den naturliga skeptikern, har svårt att se att Sephora-märken (i alla fall i USA) som NARS och Fresh ska få komma med på Sephoratåget till Sverige och undrar därför vilka märken som kommer hit i och med detta intåg. Finns det några som är värda att jubla över?

Svaret är nja.

En god nyhet är att Sephora tar med sig sina egna Sephora-produkter vilket betyder okej smink men jättebra verktyg och accessoarer. Håller man prisnivån på medel också så har vi eventuellt en anledning att ta oss till Täby centrum efter 25 oktober.

Man tar också hit Make Up For Ever, Benefit, Nails Inc. och Sampar där, tycker jag, Benefit är den roligaste nyheten. De har de överlägset skönaste produktnamnen (min favorit är ögonskuggan Trust fund baby, trust fund)och de retroroligaste förpackningarna. Sen får man blunda lite för att produkterna inte alltid (läs: sällan) håller vad de lovar. Men deras rouge är ändå ytterst bra (Dandelion passar precis alla) och deras Benetint är att betrakta som en modern sminkklassiker (tips: köp HighBeam på samma gång, och blanda på kinden för perfekt dewy rouge/highlighter kombo-effekt)

Den andra glädjande nyheten är att man tar in Diane von Furstenbergs parfym. Den är elegant och snygg, lika enkel som en wrap-dress och det är roligt att man i alla fall ges chansen att på någon nivå konkurrera med COW och NK i fråga om någonting rörande doft.
Sephora finns i Täby Centrum från och med 25 oktober.

Etiketter: , , , ,

Trippel mystik

Att starta ett eget skönhetsmärke idag är någonting jag kan beundra. Att man vågar, alltså. I denna djungel av hudvård och smink är det för mig helt obegripligt att man vågar tänka “Äh, jag gör mina egna produkter istället”.

Likaså parfym. Vem är modig nog idag att säga “Jag tror jag tar och kontaktar en av världens bästa parfymörer  och låter honom tillverka en egen doft istället. Eller vänta, tre. Och jag sätter inget tak på budgeten, han får ta vilka råvaror han vill, kosta vad det kosta vill. Det allra viktigaste är att doften blir bra”.

Så resonerade i alla fall två damer, tyskan Nina Friede och svenskan Elizabeth Modin, som ligger bakom det nya parfymmärket FriedeModin. Deras första doftkollektion (!) heter Jardin Mystique (“Hemlighetsfull trädgård”) och består av tre kombinationsbara parfymer. Den första, Jardin Mystique, är en klassiskt damig parfym med dominerande vita blommor som jasmin och liljekonvalj. Den mest anonyma av de tre, men också den mest lättillgängliga. Jag tänker på Patous Joy eller på Dior-familjen (i synnerhet J’Adore) när jag luktar på den, vilket inte är negativt men heller inte nyskapande. Dock står det klart från första sniffen att detta är en välkomponerad doft med djup, och vill man ha en klassisk, blommig doft med vita blommor och fransk touch men kanske inte från de gamla vanliga giganterna så är detta ett kandidat.

Den andra doften i serien, däremot, är en sprudlande frisk och galet grön doft full av färska örter, kryddor och blad. Men framför allt gräs. Nyklippt, daggigt och friskt och grönt gräs på det vis som man bara upplever i bakhuvudet, när man tänker tillbaka på en särskild tid eller ett ställe och gräset, i alla fall i minnet, ter sig extra grönt (min barndoms somrar på Värmdö, för egen del).
Vertine
har också en topp av pepparmint vilket är en riskfull sak i en parfym skulle jag säga. Det krävs så lite för att det ska bli tandkräm av det hela men Vertine lyckas hålla sig på precis rätt sida och är istället den friskaste av morgonfläktar medan daggen är våt under den bara foten, en lite kylig men solig morgon någonstans under tidig sommar. Det är en imponerande doft, risktagande skulle jag säga, och grönare än till exempel Martin Margielas Untitled som ändå hade som tydligt uttalat mål att vara en “blixt av grönt”, och mycket örtigare och gräsigare grönt än middle-of-the-line-gröna dofter som “den gröna Chloé som finns ute nu. Grönt är inte bara skönt, grönt är också lite av en “trendig” doftgrej just nu men få går hela vägen och få lyckas utan att ramla ned diket, så att säga (haha!).

Den tredje doften heter Rosée Nuit. En varm “tea rose” blommar i mitten av denna varma sommardoft som överraskade mig totalt eftersom jag är väldigt selektiv med rosdofter (även om det finns många, många olika rosor naturligtvis och ännu fler rosdofter). Men “tea rose” är speciell, den är mjukare, varmare, solnedgångigare och blev, mycket otippat, min favorit i trion som faktiskt är en fullgod trio där “layering”, alltså att lägga på parfymerna i lager/kombinera dem är fullt möjligt. Ta till exempel Jardin Mystique som bas (blomstrande trädgård med många vita blommor) och kombinera med Vertine för en grönskande trädgård med fler buskar och en liten örtagård i hörnet.

Eller grunda med Vertine och lägg på ett lager Rosée Nuit för en trädgård som njutit av sol och värme en hel dag men som nu upplever “magic hour” precis innan skymningen, då bina fortfarande surrar och någon hare kanske springer över kullen borta mot horisonten. Jag medger direkt och mer än gärna att en så bra och tydlig utformning av “layering”-konceptet har jag nog inte upplevt.

FriedeModin säljs exklusivt på NK i Stockholm.
30 ml, 600 kr.
100 ml, 1100 kr.
Collection set med 3x 30 ml, 1500 kr.

Etiketter: , , ,

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen