Fifty Scents

Straight Ford-ward

I Beverly Hills finns det en Tom Ford-disk på Neiman-Marcus-varuhuset på Wilshire. Vid den disken jobbar Tito, en vänlig man i kostym som alltid är lite, lite nedfläckad av puder och foundation. Han har världens raraste ögon och mjukaste händer. Man tror det inte när man ser honom men han är en geni.

Å ena sidan är Tom Fords makeup Estée Lauder-ägt. Det betyder att produkterna är prisvärda men också rejäla, hederliga och kanske inte riktigt så glamorösa som märkets image vill påskina. Vanliga, hederliga produkter. Vanlig, hederlig ögonskugga. Pålitlig. Men i något mer stilfull förpackning än, säg, MAC och Smashbox som också ägs av Lauder.

Å andra sidan är Tom Fords makeup så mycket mer. Lite taskigt att skriva så kanske när produkterna ännu inte är tillgängliga i Sverige. Jag har turen att resa mycket “i tjänsten” och lyckas alltid hamna vid en Tom Ford-disk när jag är utomlands (vad kan det bero på?). Eller på Heathrow. Eller i London. Eller som nu, i min andra hemstad LA.

Ögonskuggorna ser, i mina ögon, lite för pråliga ut. Lite för glittriga och glammiga för att vara användbara. Dessutom säljs de inte enskilt utan måste köpas om fyra och de kostar 75 dollar, runt 650 spänn. De är till för långbenta amazoner med enorma ögon och perfekt hy. Inte för mig.

Enter Tito.

Denne man med sitt vänliga leende får till och med en skönhetsjournalist som jag att upptäcka att jag har fel och att jag har massor kvar att lära och att jag låter skepsis och rädsla stå i vägen för en massa skoj. Om man nu vill tolka det så. Och det är jag benägen att göra. Tito frågar mig vilka färger jag gillar och som vanligt pekar jag på en mild, oansenlig palett med brunt och beige. Han väljer, också som vanligt, en helt annan palett. Denna gång med silver, glittrigt rosa och en skimrande greige. Jag protesterar. Han insisterar. Och demonstrerar. Hur färger kan se helt annorlunda ut på huden än i paletten, och allt beror på balans och experimentlust.

Jag går därifrån med silvriga ögon och skarp svart eyeliner runt hela ögat och – detta är helt sant – när jag kommer ut på gatan så åker en turistbuss förbi, en sån som åker runt Beverly Hills och pekar ut var kändisar bor, och den är full av turister och en av dem, en kvinna, tar upp sin kamera och knäpper av bilder av mig i rask, smattrande följd. Kanske tio stycken, det går supersnabbt. Jag hinner möta hennes blick. Min egen utstrålar bara förvåning men hennes är pigg, glad och exalterad. Vem trodde hon att hon såg? Vem trodde hon att jag var? Jag kommer aldrig att få veta. Men en sak är givetvis säker: efter Titos varsamma makeover såg jag definitivt inte ut som jag brukar.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen