Fifty Scents

Den stora upptäckten

En märklig sak hände i helgen, jag har inte kunnat släppa det.

Jag gick och sprang på löpbandet, kom hem rosaröd och svettig i vanlig ordning (aldrig en bra look på mig) och tog en dusch eftersom jag skulle på 30-årsfest.
Var det tänkt.

Jag började lägga på produkter i vanlig ordning. Efter att ha grundat med fukt i ansiktet då, givetvis.
Jag tog Armanis Maestro Fusion Foundation, om är en bra, hyftat täckande men ändå tunn (överraskande tunn, och rinnig i konsistensen – beware!) foundation som läggs på bäst med fingrarna. Blir mjuk och fin.

Fortsatte med ögonen. Grundade med en skimrande brun krämögonskugga från Tom Ford. Jag vet att det är taskigt att tipsa om produkter som inte finns i Sverige men den är verkligen outstanding. Men krämskuggorna från Chanel (Illusion d’Ombre) och i viss mån Estée Lauder (Double Wear) och Long Wear Cream Shadow från Bobbi Brown håller också bra kvalitet.

Bestämde mig för att köra inramat öga, gick på med den vattenfasta kajalen Stylo Yeux från Chanel, den sitter som berget (precis som pennan från Bobbi Brown, som man i stort sett får fräta bort eftersom den vägrar ge sig. Och det är en bra sak, alltså).

Okej, men nu till sak.

Halvvägs klar, med Benefit-mascaran i högsta hugg, kollar jag i spegeln. Alltså verkligen kollar i spegeln. Och inser att jag såg bättre ut, fräschare på något vis, utan makeup.

Detta gör mig givetvis beklämd, det skulle ju rucka på hela min världsbild. Naturlig skönhet? What? Jag illustrerar detta med en bild på Ali McGraw, en av världens vackraste kvinnor, från filmen Love Story som är en enda lång uppvisning i naturlig perfektion. Men så är hon ju också ett av undantagen. Ingen ser ut som hon, sådär effortless gudinnelik, när man går ut i vinterkylan.

Och inte är jag ens i närheten. Därför är det så osannolikt att tycka att jag gör bättre i att skippa makeupen denna gång och köra på lite lätt maskering bara. Lite Maestro, lite Cream Colour Base, lite They’re Real-mascara…och sen får det vara bra.

Resultatet är nedslående. Jag blir alldeles förvirrad. Har timmarna på löpbandet plötsligt gett resultat? Har jag fått en hälsosam glow helt plötsligt eller vad är det frågan om? Alla hudvårdsprodukter jag undersökt med den skeptiska noggrannheten hos en nitisk vetenskapsman, kan jag ha fattat rätt till slut? Fulla tanten bredvid oss på restaurangen trodde ju att jag var 24 år gammal (det är rätt “off target” kan jag säga)… Vad är nu detta?

Förvirring sker.

Jag delar denna förvirring med min beau.
“Jag fattar inte! Jag såg bättre ut innan…!”
“Vaddå, håret menar du?”
“Nej, jag ser bättre ut utan! Så kan det ju inte vara!”
“Utan vad?”
“Smink!”

Han rycker på axlarna.
Själv ruckar jag på hela min värld.

Etiketter None

In från kylan

Det har varit en liten frånvaro här på bloggen. Det beror främst på två saker: födelsedag och den ödesdigra färden till Luleå.

För det första har jag fyllt år. Några dagar efter att jag kom tillbaka från LA så bakade jag, i vanlig ordning, ett berg med olika kakor och tårtor (tror citrontårtan med kokosfrosting var populärast i år). Det var full med folk hemma hos mig och som en bonus kom också min bok från tryckeriet. Den släpps visserligen inte förrän 14 februari men man kan förbeställa den från förlaget och få den innan jul.

Det tog några dagar för både mig och lägenheten att ta igen sig efter festen, efter det åkte jag till Luleås filmkonvent för att hålla ett litet föredrag. På pappret verkade det som en lätt grej, flyga upp till exotiska Norrbotten, prata och sen flyga hem igen, men i realiteten tog det ett dygn att komma hem på grund av inställda plan, reservplanen “nattåg” som inte bara var omöjligt att sova på rent allmänt (hårda britsar, sex pers i en liten kupé, folk som kommer in i kupén av misstag, konduktörer som kollar läget, kallt…) utan också omöjligt att ens vistas på eftersom tåget stannade i Gävle i fem timmar (!) för att strömmen försvann. Ingen värme på tåget alltså, men heller inga fungerande toaletter…

Nå. Väl hemkommen efter detta såg man kanske inte ut som sitt bästa jag. I mitt fall då efter en dränerande långresa (LA), en födelsedagshelg och en sömnlös natt på tåg. Gah!

Då får man ta till scrub, peeling och fuktmask. Detta är tricket, folks. Det är det enda som gäller. Jo men faktiskt. Har ni andra förslag så bring them on, jag vill gärna veta, detta är den nödåtgärd jag erbjuder er.

Scrubba bort huden som hunnit bli torr och ledsen och hälsa den nya välkommen med ett lager fukt. Om jag är lat eller – som i det här fallet – riktigt, riktigt trött, så tar jag sockerscrubbsmasken från Fresh för att få både lite enzympeeling från jordgubbarna de kastat i och scrub från sockret. Sen kör jag en fuktmask, som den här från Beauté Pacifique (danskt märke, trots det franskklingande namnet) eller den här från MD Formulations. Har man ingen mask tar man en bra fuktkräm och är generös med den.

Sen finns ju toppknepet rosa, kall rouge som läggs högt, högt upp på kinden och nära ögonen. Toppknep. Plus concealer då. Men det når ändå aldrig hela vägen fram om inte grunden är bra och där, skulle jag säga, är peeling, scrub (gärna i kombination med varm dusch eller bad, så att porer öppnas och blodcirkulationen kickar igång) och sedan crazy mycket fukt. Sömn på det. Zzzzz. Nu: någorlunda återställd och därför tillbaka på bloggen.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen