Fifty Scents

Frågelådan: Polo, 4711 och en doktor

Hej, jag är en 22-årig tjej som undrar om tjejer kan använda Ralph Lauren Polo Black? Jag har två parfymer som jag brukar använda (Gucci “Guilty” woman och Ralph Lauren “Ralph”) och jag har alltid gillat doften av Polo Black, jag verkligen stannar upp när jag känner den. Jag tänker att dofter inte egentligen är uppdelade man eller kvinna utan att man ska ta den som luktar gott men Polo Black luktar ju väldigt maskulint. Och så undrar jag om Polo Double Black finns i Sverige?
Hur tycker du jag ska göra?

Så vitt jag kan se finns inte Polo Double Black i Sverige men däremot, som du redan vet, Polo Black i snygg flaska. Den tycker jag självklart att du ska använda om du gillar den. Grattis till att du hittat en doft du tycker om, säger jag. Ja, den är maskulin men framför allt är den härligt kryddig och det kan damparfymer också vara. Gucci Guilty som du nämner är ju rätt stark och dominerande den med, så du har nog hittat någonting du gillar hos den typen av dofter. Ralph är ju mer fräsch, blommig och damig men fortfarande stark . Eller “loud” som man ofta säger om parfymer. När toppnoterna i Polo Black lagt sig kommer du att ha en varm, kryddig och fin bas på huden. Det passar alla i. Go for it.

Hej fifty! Har en doftrelaterad fråga till dig: är nästintill överdrivet kär i 4711, den gamla godingen. Problemet är bara att den inte sitter så länge och jag är på jakt efter någon liknande doft, har du något förslag?

Det är ju en typisk cologne och där får du ju den tunna, flyktiga citrusen som mycket riktigt försvinner snabbt. Sikta in dig på en EdP så ökar livslängden i alla fall lite grann. Men att citrusdofter försvinner ligger dessvärre ganska mycket i deras natur. Tyvärr. Men Eau de Guerlain är ett bra alternativ. Tom Fords Neroli Portofino är också lik 4711. De säljs i EdP dessutom så “lasting power” är längre. Men ingen av dem säljs ju dessvärre  i Sverige. (Plus att Tom Ford kostar förolämpande mycket). Så där föreslår jag istället att du provar Aqua diParma Colonia eller ännu bättre Colonia Intensa och ser vad du tycker om den, eller Armani Eau de Pour Homme? De har det där bittra, lite sura citrus i sig. Fast varför inte prova Eau Sauvage? Om du ändå är inne på cologner…? Lite outside the box men ändå.

hej! ang ögoncreme,ved du om denna är bra?

Jag känner inte till den specifikt men är överlag imponerad med allt jag provat från Dr. Perricone faktiskt!

Jag önskar mig ett riktigt bra tips på en intressant herrdoft. Eller herrdoft och herrdoft, främst intressant. Har en brokig relation till parfym, som börjar nånstans med Dior Homme Intense vid 17 år, vidare till Tom Fords Black Orchid EDP (underskattad som lite märklig, något flamboyant kanske ska erkännas, unisex), vidare till Byredos fina Bal D’afrique som 21åring (såpass lätt att den fick appliceras på kläderna då den inte fastnade alls på huden, klar besvikelse för en EDP i övre prisklassen).
Efter ytterligare några turer med “märkesparfym” tröttnade jag lite och använder i skrivande stund Kiehl’s myskolja, varvat med en pacholiolja från min lokala Kinabutik (Margiela Untitled kan ju ta sig som “grön doft” i jämförelse). På lördag blir jag 23 och tänker att det är dags för nåt nytt. Nåt enkelt, lite annorlunda. Tack på förhand! /J

Carbone de Balmain?

Etiketter None

Vackra, vackra dagar

Veckorna nu alltså. Två veckor kvar tills min bok kommer ut. Igår åkte jag fram och tillbaka till Malmö över dagen och gjorde/gav två intervjuer. Tåget gick sex på morgonen. Jag kan inte nog prisa Chanels vattenfasta mascara och Bobbi Browns Ink Liner (som jag till min fasa ser tagits bort ur sortimentet! Måste såklart återkomma med uppdatering om likvärdig snarast!) som höll hela dagen. Hjälteprodukter!

Efter den typen av dagar kör jag ansiktsscrub och sedan massivt med fukt innan sängdags. Det enda som hjälper.

Frågan om fuktkräm är en ständigt återkommande och jag önskar att jag hade liksom en enda superprodukt att rekommendera där. Men det är så olika för olika behov, olika tillfällen och allt det där. Men en bra, prisvärd kräm som jag tycker alla ska hålla utkik efter är fuktkrämen som Recipe for Men ger ut i samarbete med Apoteket. Hela den serien heter c/o Recipe for Men och består av tio hudvårdsprodukter. Riktat till män då, givetvis, men det finns ingen anledning för kvinnor att ignorera produkterna därför. Tvärtom, svenska Recipe for Men är i det närmaste unisex skulle jag säga. De har förresten en av de bästa deodoranterna jag vet i sitt sortiment. Effektiv, dryg, snabbtorkande och i stort sett totalt doftfri.

Multi-Function Moisturizer, som alltså kommer säljas på Apoteket från och med mitten av februari är en lätt fuktkräm med aloe vera (mjukgörande, fuktgivande), allantoin (lugnande) och e-vitamin (fuktbevarande, antioxidant). Gör jobbet och gör det snabbt. Kostar 149 kr.
Inget krångel.
Heja.

 

Etiketter: , , ,

Frågelådan: smink på gymmet och behöver vi egentligen hudvård?

Är jag konstig som inte sminkar av mig innan jag gymmar? Jag brukar träna direkt efter jobbet och då tja…då går man ju mest dit direkt. Finns det folk som sminkar av sig innan? Nu har jag sällan på mig mer än concealer+mascara+läppstift (och evt rouge), men … ändå?

 

Konstig är du inte, de flesta bryr sig inte om att ta bort sminket. Men att svettas med smink på, i en bakteriefylld och kvav miljö som gymmet, är trivsamt för alla former av hudtrubbel. När du svettas öppnas porerna, och om du har smink på dig så blir själva “detox-effekten” av svettningen inte lika stor eftersom sminket fyller upp porerna då.
Men detta löser man egentligen enkelt genom att köpa med sig makeup-wipes eller, om man inte tyckes sig märka av någon obehaglig bi-effekt av träningen, om man inte tränar så pass hårt att man svettas, bara tvätta av sig så snabbt efter träningen som möjligt innan den salta svetten, de öppna porerna och det upplösta sminket hunnit festa loss på hyn.

 

Hej Caroline. En konstig fråga i en skönhetsblogg men skulle vara kul att höra en kritisk åsikt om ett eget intresse. Behöver vi verkligen hudvårdsprodukter? Varför tar vi för givet att man behöver det? Ansiktet kan väl ta hand om sig själv? Jag har alltid antagit att man behöver produkter men efter att ha slutat använda något och rengör ansiktet bara med vatten har min hy klarat sig ganska bra (detta alltså under vinter). Jag har flera vänner och familjemedlemmar som aldrig använt några som helst produkter och förespråkar bara vatten deras ansikten är släta och rena. Motsägelsefullt nog är de i min krets som har flest produkter också de som har mest hudvårdsproblem. Kanske hade de problem redan innan eller kanske använder de fel produkter, men det är en observation jag gjort. Vad säger du?

 

Det finns tre faktorer som bestämmer hur din hy (och kropp) mår och ser ut. Det är arv, livsstil och miljö. Har man haft turen att som till exempel Shiloh Jolie-Pitt födas av två personer som scorat storvinsten i det genetiska lotteriet har man ju ett rejält försprång. Hon lär inte behöva bekymra sig om rynkor i samma takt som oss andra är min gissning. Antagligen inte om porös eller problematisk hy heller.
Att du har familjemedlemmar som aldrig (valt/behövt) använda hudvårdsprodukter skvallrar kanske också lite om detta, att du tillhör en familj som är lyckligt lottad rent genetiskt? Det är bara att gratulera och självklart ska man inte behöva ta till någonting om man inte upplever att man har några problem. Tyvärr är inte alla lika lyckligt lottade.

Sen kommer de något mer komplicerade aspekterna. Livsstil, till exempel. Äta, sova, leva en så stabil tillvaro som möjligt och vistas måttligt under solen. Kan man göra det så kan man nog samtidigt räkna in ett bortfall på listan med produkter man “behöver”. Men om rökning, stress och sömnlösa nätter hör till ens livsstil så kanske man känner ett behov av antirynk-creme, concealer och fuktgivare.

Sen miljö då. Och här kommer nog mer svaret på din egentliga fråga. För ja, visst kan kroppen ta hand om sig själv. Tänk eller se bara på den generation män som vuxit upp utan sociala krav på grooming, som tillhör den (ålders)grupp som tycker att hudvård hör kvinnor till och som använt en tvål i duschen på sin höjd och som rakat sig och ingenting mer i hela sitt liv. De borde ju stå som ett exempel på att hudvård ändå är relativt. Kanske hade de kunnat behålla en viss lyster i huden, eller spänst om de också inkluderat fuktkräm i sin rakningsrutin men det är bara en kvalificerad gissning. Med rakningen får man också en viss (ytlig) peelingeffekt så lite grooming får de ändå fast de inte vet om det.
Men även om hud och kropp kan “ta hand om sig själv” så finns det fortfarande saker i vår miljö som vi inte kan påverka, och som påverkar oss. Vi har fler luftföroreningar nu än någonsin, till exempel. Under vintertid i Sverige utsätter vi också vår hy för extrema väderförhållanden och temperaturväxlingar på upp emot 40c mellan till exempel ute och inne. Även makeup, som vi väljer att bära, kan också ses som en påverkan på huden. Alla de sakerna får effekt och kan potentiellt skapa hudproblem. Dessa vårdar eller förebygger vi. Vi försöker att hålla vår hud ren och i och med detta påverkar vi den också lite ytterligare då rengöring och vatten kan vara uttorkande på sikt. Men på det stora hela: visst, vi talar om en industri som är typ hundra år gammal. Innan dess fanns den inte ens.

Etiketter None

Löpbandstestat!

Jag har ju kört någon helt galen löpargrej under hösten och sprungit fem dagar i veckan. En halvmil varje gång vilket för den stora, springande massan såklart är ganska lite.
Men min filosofi har varit att hellre springa ofta än långt. Men i onsdags sprang jag faktiskt en hel mil vilket för mig är rekord. Jag liksom bara fortsatte springa och när räknaren klockade in på 10 km kände jag mig fantastisk. Jag var inte ens särskilt andfådd bara lite mör. Däremot var jag genomsvettig som jag alltid är när jag tränar. Jag är verkligen en av de där människorna som får ett blött V på ryggen.
Ibland händer det att jag kommer till gymmet med makeup på mig. Det kan ju slumpa sig så. Och då är det några produkter som imponerat mig sjukt hårt genom att sitta kvar även efter rundan på löpbandet, svettbonanzan och allt som sker därefter med pulsdunkande stretching eller kanske några armhävningar.
Mitt första löpbandsformade pris i kategorin Pålitlig Mascara Under Extrema Förhållanden går till vattenfasta Chanel Sublime (ca 330 kr) som seglat upp som en klar, nästan självklar favorit. Helt imponerad av denna mascara, vore det en person skulle jag ha sådan respekt att jag inte skulle våga se henne i ögonen. inte bara lättapplicerad utan smular minimalt, kladdar minimalt men framför allt – sitter igenom alla former av prövningar. Som löpbandet och helgens Londonresa som var full av snö, regn och snöregn. Sublime gjorde jobbet helt galant. Hedersomnämnande också till Benefits They’re real som jag vet att jag nämnt flera gånger förut.
Bobbi Browns tunna, fina eyelinerpenna satt också tappert trots att regnet piskade mot ansiktet. Satt också kvar efter över en timme (!) på löpbandet utan att ha smetat ut sig någonstans alls. Detsamma gäller hennes vattenfasta kajalpenna. Och slutligen – Diors ögonskuggor. Endast marginellt fuktiga efter att jag upprepade gånger behövt torka ansiktet där under springturen. Damn alltså! Bra grejor!

Filosofiska rummet: varför sminkar vi oss?

Okej, här är en teori. Att använda makeup, menar akademiker och forskare, är så lockande för att det stimulerar inte mindre än tre av våra fem sinnen:

känseln (smörja kroppen, känna krämernas konsistens, röra ansiktet)
lukten (den parfymerade kroppslotionen, det smaksatta läppbalsamet)
synen (estetiska förpackningar, vackra färger)

Den positiva känslan man får i överflöd av att flerfrontsstimuleras på detta sätt gör makeup till både en sinnlig och psykologisk upplevelse.

Om man ser på makeupritualien utifrån detta kliniska sätt så kan man lätt se varför det ofta blir just en ritual. Alltså, det finns såklart en logisk förklaring till ritualen också. Man måste börja med underlaget innan man kan använda rouge för annars så försvinner ju rougen under foundationkrämen och så vidare. Men  vare sig det är under morgonstress i badrummet man sminkar sig eller om det är medan man lyssnar på skön musik och gör sig i ordning för kvällsgalej så hänger ritualen med.

Och alla vet (eller, i alla fall vi som läst socialantropologi) att ritualer är till för att skänka trygghet och en religiös dimension till saker och ting. De får mening när vi ritualiserar dem. Att äta en fralla som man stoppar full med grädde är ju helt meningslöst men kallar man den “semla” och säger att man äter den traditionsenligt på den så kallade Fettisdagen varje år och aldrig annars för då blir det fel, så ger man semlan en mening. Annars är den bara en bulle med grädde.

Så. Makeupritualen – och här närmar vi oss alltså frågan “varför sminkar vi oss?” – stimulerar våra sinnen och skapar (därmed) en skön, mysig upplevelse som vi gärna återkommer till. Själva makeupakten i sig blir en del av upplevelsen, där ritualen ger oss trygghet och mening.

Ja, eller så gillar vi att skapa oss ett utseende. Som mer överensstämmer med det utseende vi tycker att vi har än det vi ser osminkat i spegeln.

I vilket fall som helst: det ligger mycket mer kraft än vi tror bakom ett läppstift. Och det är därför jag älskar att skriva om detta ämne.

Etiketter None

Yes, I’m going international!

 

För er som längtar efter fler bilder på mig (!?) eller vill läsa något mer ingående om min hudvårdsrutin och några favoritdofter finns jag med på amerikanska bloggen The Formula. Bra blogg, för övrigt. Med reportagebonus: bilder från mitt hem.

Etiketter None

Frågelådan: herrar, fransoser och fikon


Jag önskar mig ett riktigt bra tips på en intressant herrdoft. Eller herrdoft och herrdoft, främst intressant. Har en brokig relation till parfym, som börjar nånstans med Dior Homme Intense vid 17 år, vidare till Tom Fords Black Orchid EDP (underskattad som lite märklig, något flamboyant kanske ska erkännas, unisex), vidare till Byredos fina Bal D’afrique som 21åring (såpass lätt att den fick appliceras på kläderna då den inte fastnade alls på huden, klar besvikelse för en EDP i övre prisklassen).

Efter ytterligare några turer med “märkesparfym” tröttnade jag lite och använder i skrivande stund Kiehl’s myskolja, varvat med en pacholiolja från min lokala Kinabutik (Margiela Untitled kan ju ta sig som “grön doft” i jämförelse). På lördag blir jag 23 och tänker att det är dags för nåt nytt. Nåt enkelt, lite annorlunda. Tack på förhand! /J

 

Ser ingen jätteröd tråd men föreslår spontant Balmain Carbone och Terre d’Hermès?

 

Hej, jag ska åka till Frankrike och har läst om en A-vitaminkräm, Avibon heter den, som ska finnas på apoteken där. Vet du om den är något att ha? Har du några tips på vad man ska köpa med sig inom hudvård/skönhet från Frankrike?

 

Grattis till dig som ska till Frankrike! Jag skulle rekommendera den klassiska removern Bioderma. Den hittar du i vilket apotek som helst, i stort sett, och den kostar runt 10 euro.
Avibon vet jag ingenting om. Försök läsa på innehållsförteckningen, se vilka de största ingredienserna är, och vilka de minsta är (de som står längst ned). Står tex glycerin först och alkohol någonstans längst fram kan man bli misstänksam.

 

Kort och koncist; Jag har kärat ner mig i fikondoft så jag behöver tips på parfymer med just fikondoft/toner. Tack! Malin

 

Jag älskar fikondofter. Det svåra med att tipsa om en fikondoft är att fikon kan dofta på olika sätt. Detta eftersom färska fikon doftar väldigt olika beroende på var i världen de kommer ifrån och om de är mogna eller bara färska. De doftar grönt, lite mjölkigt men har också ett lila, lite murrigt drag i sig. Som parfymskapare kan man då alltså välja om man vill koncentrera sin fikondoft till det gröna i frukten (och ha med kvistar och blad, också typiska!) eller den söta, mogna fruktdoften. Men okej… L’Artisan Premier Figuier är bra, inte så söt men ganska krävande på sina håll ändå. Finns också i en “Extréme”-version. Acqua di Parmas Fico di Amalfi är fegisversionen. Själv har jag Figue Iris från Guerlains Allegoria-serie. Där blandas fikonet (söt) upp med den murrigare irisen. Jag tycker mycket om den men tyvärr är den lite flyktig i sin natur så man måste vara generös.

Etiketter None

Läppfavoriter

Såhär i vintertider med opålitligt väder som tvekar mellan plus- och minusgrader så kan det vara bra att ha ett skyddande läppbalsam i närheten. Förutom att se till att läpparna står emot kyla så bör ett bra läppbalsam också vårda, kännas bra och, ärligt talat, se bra ut på också. Här är några som jag tycker gör ett bra jobb.

Det här till exempel, Dior Addict Lip Glow. Ger färg men inte täckande, smakar ytterst lite om ens något och – viktigt – gör läpparna mjuka. Kan upplevas som att det “inte sitter på plats”, på samma sätt som mjukgörande lip balms gör. Därför är det bra att färgen är så pass tunn ändå. Sommarbonus: SPF 10.
Ca 350 kr.

För mig är det viktigt att ett läppbalsam som man använder ofta och i vårdande syfte inte smakar syntetiskt. Eller så mycket alls. Är det ecocert (ekologiskt certifierat) är det en bonus för då behöver man inte oroa sig lika mycket för att man “äter upp” en massa knas.
Estelle & Thild har mjuka läppbalsam som ger bra glans och är ecocert. Jag kan tycka att de har en lätt, lätt bismak men det är å andra sidan förlåtligt eftersom det inte är kemiska tillsatser och konserveringsmedel i produkten. Finns i neutral variant eller färgad i röd, rosa eller mer beige.
Ca 149 kr.

Deep Moist Shine Rouge från Sensai by Kanebo. Namnet ljuger inte, det här är ett väldigt mjukt och fuktgivande läppstift. Ja, det känns som ett stift i både konsistens och i viss mån resultat om än ett läppstift men endast halvtäckande resultat. Bra, fina färger (prova MS111 till exempel, en fin beige) med, jo faktiskt, naturligt resultat trots överskottet på skimmer och små, små glitterpigment.
Ca 355 kr.

Cliniques glada läppstiftskritor Chubby Sticks har en lite mjukare, varsammare kusin i Chubby Stick Moisturizing Lip Balm. Samma pricip, det vill säga användarvänliga stift i pennform. Eller kritor, snarare. Fuktgivande, mjuka, glider på som smält vax ungefär. Hyfsat täckande (!) resultat med mycket glans och lite skimmer,

Vi måste prata om makeup

New York Times har haft ett rundabordssamtal om makeup. “Skadar makeup självförtroendet?” är frågan och majoriteten av de tillfrågade svarar “Nej, tvärtom. Makeup boostar självförtroendet”.

Ja, det är (tyvärr?) bevisat, gång efter annan, att sminkade kvinnor uppfattas som proffsigare, självsäkrare, pålitliga och alla möjliga andra positiva saker. Som i den här undersökningen, med avsändare Procter & Gamble. Deras studie är inte unik, man gör den typen av studier hela tiden. Att Procter & Gamble betalar för resultaten är ingenting konstigt, de äger en hel drös med skönhetsmärken som Olay, CoverGirl (ett av USAs största budgetmärken) och MaxFactor. Självklart ligger det i deras intresse att vetenskapligt kunna presentera makeup som en positiv grej. Och självklart ligger det i deras intresse att ha koll på marknaden. Kvinnor upplever att makeup ger självförtroende —> Aha! Bra grej att anspela på i annonser!

Nå. Detta är alltså ett faktum. Sminkade kvinnor blir generellt mer positivt bemötta.

Låt oss lägga just den diskussionen åt sidan, alltså hur det kommer sig och om det är förkastligt eller inte. Vi kan väl, för tillfället, bara konstatera att miljö, sociala faktorer, pengaintressen och kultur gjort det så?

Okej, Men när några (ja, faktiskt inte bara en) av de tillfrågade experterna menar att det är ett val, huruvida man vill bära makeup eller inte känner jag hur mina ögonbryn rynkas. Makeupartisten Scott Barnes säger att yttre skönhet ger inre skönhet och att smink därmed gör världen mer positiv och vackrare, och vi sminkade människor borde använda sminket till att sprida en mer positiv känsla i världen.

En tillfrågad expert i NY Times-panelen går så långt att hon påstår att hon “bär makeup för sin egen skull, inte för någon annan“.

Samma argument hörs förstås också om annan form av transformering, som vid kosmetiska ingrepp och så vidare. Och frågan är: i en värld utan andra människor, i en värld utan blickar – skulle man fortfarande sminka sig på morgonen innan man går utanför dörren? Skulle man fortfarande lägga tusentals kronor på små färgburkar vars dyra innehåll får ens fransar att bli lite mörkare?

Eller, så här kanske snarare: upplever jag verkligen att effekten av att jag går utanför huset osminkad är precis och exakt densamma som om jag valde att inte ha smink på mig?

Tänk på saken.

Jag tror nämligen att makeup för med sig många positiva känslor men knappast för att makeupprodukterna besitter någon slags statisk, magisk egenskap helt oberoende av omvärlden. Nej, produkterna är positivt laddade för att det ligger kommersiella, kulturella och sociala drivkrafter bakom. Så visst, Scott Barnes uttrycker det väl lite väl naivt men i viss mån håller jag med om att yttre skönhet kan påverka din inre och därmed sprida viss harmoni. Jag ser inte att makeup kan förändra världen direkt men den kan förändra individens humör och självuppfattning.

Däremot tror jag ju inte att denne individ har ett val i samma utsträckning som man vill påstå i detta rundabordssamtal.

Makeupindustrin med alla sina pengar har gjort det valet åt mig. De har genom sina kommersiella krafter förklarat för mig att sminket gör mig självsäkrare och lyckligare (“Because I’m worth it”).

Vår skönhets- och ungdomsfixerade kultur har definierat den sminkade skönheten åt mig och visat att det är ett ideal (fotomodeller, stjärnor, dyra, exklusiva produkter med en omistlig känsla av lyx och succéliv) men också standarden.

Det sociala klimatet har visat att kvinnor bär smink, det är en av sakerna som gör oss till kvinnor rent sådär allmänt och vardagligt. Makeup till en viss gräns är bara ren ompyssling ungefär som att man tvättar håret och kanske borstar tänderna av ren artighet mot andra. Har vi inte makeup, och detta har ju alltså studier visat, så kan vi dessutom riskera att uppfattas som slarviga, opålitliga, osäkra (!), ospännande och till och med värdiga av lägre lön än våra sminkade medarbetare.

Så nej. Nog för att jag är intresserad av makeup och gärna sminkar mig. Men jag lever inte under någon illusion om att jag gör det för min egen skull, för att jag väljer att sätta mig vid sminkbordet varje morgon istället för det andra, helt likvärdiga valet att bara ta på mig kläderna och gå utanför dörren.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen