Fifty Scents

Självklarheten: Armani Pour Homme

Det är en sliten grej att säga men Armani Eau Pour Homme är ungefär som Armanis kläder men så är det. Subtil och underdriven elegans med bara rätt dos av italiensk maskulinitet. Tidlös, klassisk och lite, lite smak av 80-tal och makt. Nu nylanseras den (varför togs den bort över huvud taget?) och med rätta. Kolla den här sköna, nya reklamfilmen. Andas den inte precis alla de sakerna så säg? (Favourite moment: Armani med stängda ögon i tänkarposition)

Doften är i stort sett oförändrad sedan originalkompositionen som kom 1984 och flaskan härligt 80-talsmaskulin. Ungefär som Michael Douglas, Patrick Bateman eller Richard Gere.

Jösses, den kopplingen är sliten även den. Varför går det inte att säga något om Armani Pour Homme utan att låta fantasilös och upprepande? Tja, det är väl samma grej som när man svarar “Gudfadern” när någon frågar om ens bästa film någonsin. Den är ju inte dålig, den är ju ett mästerverk, men just därför ett så slitet svar. Men vad gör man? Gudfadern är en legend, Armani Pour Homme likaså. Man kommer inte ifrån det. Slitet eller inte.

Var var vi nu? Just det, Gere. Han körde ju som bekant 100% Armani i American Gigolo och fick den italienska designern att totalexplodera i USA. Här är beviset. Ett underbart klipp från början av filmen där den unge gigolon klär sig på morgonen. Öppnar garderoben och flashar alla sköna kostymer.

Vid det här laget borde man nästan kunna känna precis hur Armani Pour Homme doftar. Klassisker för det första. Klassisk man. Pappa, direktör, snubbe i backslick vid en bardisk. Dyr klocka, gin & tonic och så vidare. Allt det där, alla markörerna. Allt i en och samma överdrivet maskulina flaska. Den hade kunnat heta Armani Senator, Armani Diplomat eller varför inte Armani VD. Minns nu att detta är en parfym från 1984, då alla de yrkena tillhörde män och ingenting annat så det hade liksom bara varit logiskt. Tragiskt nog.

Mer konkret är det mer en klassisk (ordet IGEN!) cologne man möts av. Därför är det alltså skarpa citrusnoter vi först välkomnas av: citron, mandarin och bergamott. En våg av (italiensk) citrus, totalförföriskt. Ciao bella, kom närmare och så vidare. När vi sedan mött hans inbjudande blick, den okända mannen i baren med dyra manchettknappar, av ingen annan anledning än att han luktar gott, så kopplar han på den andra vågen. Hjärtnoterna. Lavendel som lugnar och försäkrar att allt är okej, men sedan grovt sensuella grejor som kryddor. Massor av kryddor: nejlika, koriander, kanel och något nötigt. Känslorna av trygghet, barndomens stabila mansgestalter och allt det där fladdrar förbi. Ska vi oroa oss? Nej, svarar basnoterna och försäkrar med varm och lugn sandalwood, ekmossa och cedar, världens kanske mest maskulina trädoft.

Men jag vet inte jag. Oroa oss kanske vi ska i alla fall. Armani Pour Homme är en doft för kontrollerande och beräknande människor. Och något sådant kan vara ack så förföriskt.

Armani Eau Pour Homme kostar 695 kr för 50 ml.

Etiketter None

4 kommentarer till “Självklarheten: Armani Pour Homme”

  1. Jessica
    on Mar 11th, 2013
    @ 10:02 pm

    Åh Caroline, din beskrivning är så förförande, den mannen vill jag träffa! Och han får väldigt gärna vara lite farlig.

    Kram, och tack för en underbar blogg!
    Jessica

  2. Julia
    on Mar 12th, 2013
    @ 10:07 am

    Fan vad bra du skriver Caroline! Det bär mig emot att erkänna hur jag känner mig attraherad av manstypen du beskriver, man vill ju vara en modern kvinna och så… Jag får nog ändå försöka få tag på en flaska åt maken

  3. Caroline Hainer
    on Mar 12th, 2013
    @ 10:43 am

    Julia! Jag känner samma sak. Herregud vad man inte vill lockas av det där…egentligen och intellektuellt. Shame.

  4. karin
    on Mar 13th, 2013
    @ 1:47 pm

    Det där låter som en doft som JAG vill ha! Kan en tjej komma undan med detta?

Kommentera

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen