Fifty Scents

Tung melankoli

Ni får ursäkta, jag är lite låg just nu. Kanske var det regnet i lördags som lade det sista pressande trycket, eller så är det hopande deadlines och känslan av att inte riktigt passa in någonstans. Eller klara av någonting. Eller ens säga någonting relevant eller av värde alls.
Hur det än är så känner jag mig personlighetslös och blek. Alltså inte blek som i ljushyad, utan blek som i färglös.
Ja, jag ska inte tynga er med det. Och jag vet såklart att dagar som dessa kommer och går. Man lyssnar på speciella, öronmärkta låtar man lyssnat på hundra gånger förut vid exakt samma sinnesstämning och exakt samma gråa, luftiga men pressande tryck.
Inga kläder i garderoben passar, allt ser fel ut. Hängigt, slafsigt, trångt, fult. Håret vill inte, hyn vill inte.
Alla har dagar som dessa. Jag vet att de kommer och går.
Ljusa, glada parfymer känns lika fel, de doftar inte som jag.
Jag vill dofta melankoli. Doftar lavendel melankoli? Ja, någonstans ser jag melankolin som lila, både till färg och doft. Sorgsen men inte svart. Viol känns också som en melankolisk doft, den är så tunn och klen som blomvärldens motsvarighet till lungsjuk eller anemisk. Men Balenciaga-doften, den underbart gröna och lila, har alldeles för mycket liv i sig. Försiktigt tröstande L’Heure Bleue är ju vanligtvis mitt förstahandsval vid melankoli, blå skymningstimmar, halvöppna fönster, duggregn och grå himmel och lätt, lätt hjärtesorg.
Men jag behöver något tyngre. Som Aprés L’Ondee, den där ensamma promenaden bland apelsinblomma och viol efter regnet som precis har slutat, och ingen vågat sig ut igen. Ensam i parken, blöta irisblommor, tyst vanilj.
Humiecki & Graef har parfymen Skarb som uttalat ska dofta melankoli. Det gör den säkert men inte för mig, den doftar alldeles för pikant för att min melankoli ska iklä sig den. (Skarb finns på COW i Stockholm för den som vill testa). Att den innehåller doftnot av absint är i och för sig intressant, jag tänker mig att det är något man skulle kunna längta efter i sin känslosamma stund.
Kanske är Angéliques Sous La Pluie från Frédèric Malle det jag behöver istället. En trygg, träig doft som luktar som att sitta inomhus i en sommarstuga med röda knutar medan regnet duggar över gräset utanför. Ett rådjur som dyker upp, spejar med vackra, bruna ögon. Konstaterar att hon är ensam, och att det är en bra grej. För då kan hon äta vidare, andas ut, slippa vara stilla. För rådjuret är ensamhet lika med trygghet och inte tvärtom. Det är kanske det jag måste påminna mig om.

Etiketter None

9 kommentarer till “Tung melankoli”

  1. Ida
    on Jun 3rd, 2013
    @ 9:34 pm

    Dessa dagar ska väl också få finnas antar jag! Om det är till någon tröst så tycker jag att du skriver helt otroligt vackert och jag vill dofta på precis allting du skriver om!

  2. Charles
    on Jun 3rd, 2013
    @ 10:04 pm

    Du skriver om parfym som om det vore Jane Eyre man läste. Man ser direkt bilden framför sig. Helt grym!

  3. Melisende
    on Jun 4th, 2013
    @ 10:38 am

    Precis som du skriver så måste sådana dagar finnas, även om det känns som hål och omöjligheter. Jag vill tacka dig för din blogg, för hur du skriver om parfymer. Jag har numera en låång lista av parfymer jag vill prova och jag provade en rosparfym – Florabotanica – som jag aldrig hade provat och köpt utan din eminenta redogörelse för den som fick mig nyfiken. Så nu har du en lite blek tid. So what? Du kommer igen och då väntar jag här på dig.

  4. Nathalie
    on Jun 4th, 2013
    @ 10:44 pm

    Jag tycker att Alexander McQueens “My Queen” doftar lätt melankoli. Lite drömsk melankoli, som fantasin om ett förlorat rike som en gång blomstrade, och som hade en förtrollad drottning som härskade och sedan försvann, och föll i glömska. Eller nåt sånt. Kanske förknippar jag den med lite lätt melankoli också eftersom jag köpte den i en lite sinnessvag period och tänker på att Alexander himself begick självmord. Inte så kul förknippande med en parfym men…
    Annars är Lolita Lempickas första originalparfym med samma namn en doft jag förknippar med ljumma sommarnätter när månen lyser starkt och man längtar efter en gammal kärlek som kanske aldrig kommer att komma igen. Melankolisk, lite drömsk men samtidigt ganska söt och ljuv.

  5. Åsa
    on Jun 4th, 2013
    @ 11:01 pm

    Jag har också några riktiga fuldagar, inuti och utanpå. Men som du skriver så måste ju sådana dagar få finnas också. Just den här tiden på året tror jag tusan att interna och externa fuldagar är vanligare än en kan tro. Det är ju nu som naturen är överjävligt vacker, samtidigt som otaliga deadlines tickar närmare. En vill uppdatera garderoben och håret och hinna vila upp sig men hinner inte och har inte råd. Du är definitivt inte ensam om eländet. Vi fellow beiga typer hälsar dig med en kram (och ett ps! om att du är mycket intressantare och färgstarkare än vad du tror. Även en fuldag. Lovar. Ds!).

  6. G
    on Jun 6th, 2013
    @ 10:59 am

    Fint skrivet.
    Kan verkligen uppskatta den känslan emellanåt, på något vis.
    Vissa dagar är det ganska skönt att “ge upp” och låta det vara, och skit sak samma, lukta viol och regn.

    Har också en fråga, är ganska vilse i solskyddsträsket.
    Vad är bra? Pengavärt? Nyttigt? Fungerande? Inte så himla klibbigt och kladdigt?
    Ps. Tacksamt om den hjälper även när man är i sydligare Europa.
    (Där det är klibbigt och dövarmt på stranden och i saltvattnet och med sand i håret)

    Tusen tack!

  7. Cornelia
    on Jun 6th, 2013
    @ 4:34 pm

    Du kanske ska använda parfymen under en känslosam period så luktar den “melankoli” nästa sommar 🙂

  8. Karin
    on Jul 1st, 2013
    @ 10:49 pm

    Jag har egentligen ingenting att säga men det känns inte rätt att det här inlägget ska stå utan kommentarer. Så jag nöjer mig med: vackert och precist.

  9. Johanna
    on Jul 18th, 2013
    @ 12:24 pm

    Hej Caroline,

    Jag kikar inte in hos dig varje dag men när jag väl gör det hoppas jag alltid på att ha en liten godispåse av inlägg att gå igenom. Så var det den här gången. Jag har aldrig kommenterat förut, och det kommer säkert dröja innan jag gör det igen, men jag ville bara säga att du är den bästa skönhetsbloggen jag vet – och en supervass skribent. Din personlighet och intelligens strålar genom orden och du målar så vackra bilder i mitt huvud.

    Nu är det länge sedan du skrev det här inlägget och du är säkert på en lyckligare plats i ditt sinne vid det här laget, men jag ville ändå bara skicka ett litet “Heja!” från en trogen men annars väldigt tyst läsare. Du är grym.

Kommentera

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen