Fifty Scents

…och så några goda nyheter

verso08

Verso skincare är svenskt, retinolbaserat (=a-vitamin) och säljs med en minimalistisk approach i form av förpackningsdesign och logik. Stora, tydliga siffror på förpackningen talar om att man börjar med rengöring (nr. 1) och fortsätter med dagkräm (nr. 2) och sedan nattkräm (nr. 3) och så vidare och man använder praktiska och bra pumpförpackningar.

Som trogna läsare vet är a-vitamin alltid av intresse för min del och jag är mycket retinolpositiv. Jag ser retinolen som den verkliga superstjärnan på hudvårdshyllan. Den ska hyllas och högaktas. Men i de flesta fall måste man förbereda sig på en besvikelse då själva retinolhalten i produkten är alldeles för obetydlig. Att en produkt innehåller retinol betyder egentligen ingenting om mängden är för liten eller för stor (!) för att göra skillnad eller om förpackningen är felaktigt konstruerad (ett tips är att pumpförpackning alltid är bättre än burk) eftersom retinol är känsligt för både luft och ljus.

Verso har gått ut hårt med att de httat en helt ny, unik retinolblandning som de kallar retinol 8. Eftersom jag inte är kemist har jag svårt att säga någonting om tyngden i detta påstående men att man på hemsidan inte utlovar omedelbara resultat utan skillnad endast efter idogt användande på några månader låter ändå trevligt uppriktigt. För det stämmer ju, i alla fall i a-vitaminens fall även om det självklart är varje hudvårdsmärkes dröm att kunden ska bli en långvarig och trogen användare. Och man har produkterna i pumpförpackningar vilket också är ett stort, glatt plus.

Men den goda nyheten är att oavsett långtida effekt av produkterna så är de bra även på kort sikt, det vill säga de är mjukgörande. Rengöringskrämen är mjuk, mild, behaglig och effektiv. Allt man kan önska av en rengöring med andra ord. Antirynk-effekt och retinol eller ej. Det är helt enkelt en bra rengöring. Dessutom dryg, dessutom snygg och dessutom i en bra förpackning som gör den lättare att använda.

Dagkrämen kan få en guldstjärna eftersom den har solskydd på SPF15. Solskydd är alltid bra men det är trist när och om det sker på bekostnad av produktens formula eller konsistens, alltså om den blir sådär kritig, tjock och glansig. Så är det inte med denna dagkräm, den är lätt som luft och med endast den mängd glans man måste räkna med när man har att göra med SPF och a-vitamin som är fet till sin natur. Härligt. Sedan är ju SPF inte lika nödvändig för oss i norr på vintern men resten av året är det viktigare än vi verkar tro så därför är en dagkräm med inbyggt skydd en bra grej, speciellt när konsistensen är sådan att vi inte ens känner att vi skyddar oss.

Nattkrämen är också bra, inte för tjock, inte för glansig. Vilket gör att jag överlag och hittills rekommenderar Verso skincare och är glad över att – hey, det händer inte så ofta – bli glatt överraskad över en ny produkt på den allt snårigare och allt mer igenvuxna marknaden. Och inte bara en produkt heller utan flera, en hel dagsarsenal av allt man behöver i fråga om rengöring, dagkräm och nattkräm. Lägg till specialprodukt också för den som behöver (som acnebekämpare eller rengöringsmask) och du har en bra grund att stå på.

Goda nyheter så här i sensommaren med andra ord. Härligt!

Etiketter: , ,

Bry sig om bryn?

Fanny-i-Aleksander894babeab8ccb310e5da923e01a9a905

Får ett annat mail från en kompis som skriver kort och gott “Jag vill ha ögonbryn. Har inga. Vad gör jag?”. Min kompis har jättefina bågar, tunna och vackert böjda. En sån där ögonbrynslook som man förknippar med Greta Garbo och Marlene Dietrich. De får henne att se nätt ut, tycker jag. Klassisk. Som Faye Dunaway i min favoritfilm Chinatown.

Jag svarar henne “Varför måste du ha ögonbryn?”. Fast jag vet ju varför. Ingen har ju undgått dem. Ögonbrynen. Cara Delevingnes och alla de andras, i rakt nedstigande led från Brooke Shields. Så visst, jag fattar. Och själv har jag aldrig haft något val, jag har fått ett par rätt markanda brows själv. Från min polska far skulle man kunna tro men jag tror att det snarare är mamma som ligger bakom dem. Både hon och mormor har ögonbryn de blivit stoppade på stan för. Folk brukade fråga mormor om hon målade mammas ögonbryn när mamma var liten. Mormor blev förargad.

Men allt går ju i cykler och för någon som inte har två kraftiga inramningar över ögat så kan man alltid försöka ta ett filosofiskt steg bakåt, sätta sig i en imaginär fåtölj och hälla upp ett glas imaginär whisky och konstatera att vår uppfattning om skönhet är ändå bara färgad av vår omgivning och de trender som löper genom den. På Garbos tid var tunna ögonbryn kutym, när Brooke Shields stoltserade med sina var det inte med en hundraprocentig öppenhet. Åttiotalet kan ju knappast kallas för ett årtionde som bejakade den naturliga skönheten direkt?

Men visst, det är inte alltid så enkelt att bara tänka “äh, våra kropps- och skönhetsideal är ändå bara produkter av samtiden” när man ser sig själv i spegeln alla gånger (även om man kanske borde) och själv minns jag faktiskt att jag som ung tyckte att mina ögonbryn var alldeles för mörka och alldeles för stora. Hur kunde jag, som är så blek, ha så svarta bryn? Idag tänker jag ju annorlunda och det är ju knappast så att de tankarna och känslorna uppstått av sig själva, ur ingenstans. Idag tycker jag att Ewa Fröling i Fanny och Alexander har fantastiska bryn.

Nå. Tillbaka till min vän. Tänk på proportioner och tänk på förutsättningar, skriver jag. Dina tunna bågar tillhör ditt ansikte och passar perfekt till din nätta näsa och stora ögon. Work it.
Du kan alltid fylla i med en penna om du verkligen vill. Välj en penna som är matt, gärna en man inte behöver vässa för de brukar vara smalare. Har man smalare bryn så är det bra, då kan man mer markera. Har man tjockare eller bredare bryn är det bättre att tänka att man ska “skugga” brynen snarare än markera dem. Så här: tunnare bryn kan man tänka att man liksom “fyller i formen”, att man “ritar dit” strå för strå. Så kan man tänka med tjockare bryn också, men då bör man snarare koncentrera sig på att fylla i de “luckor” som “saknar hår”. Markera versus skugga. Då blir det lättare. Om man nu måste. Men kom ihåg att man aldrig någonsin måste.

Min vän svarar “Du har rätt. Jag är nog nöjd”.

Etiketter None

Filmiska läppstift

En kompis beskriver sitt drömläppsift som “en färg som är som ens egna läppar fast mer” och “sådär som de har i filmer”.
Jag fattar precis vad hon menar. Hon menar inte direkt “nude” för på skönhetsspråk betyder “nude” alltsom oftast beige, rosa med dragning åt det ljusbruna. Visserligen en oftast väldigt vacker kulör men inte av den varianten min vän är ute efter.

Ett första råd där är väl att det finns två vägar att gå. Ett är att hålla sig till “sheer” läppstift, alltså inte helt täckande och med aningen mer glans. Det andra sättet är läppstift. Klassiska, solida läppstift utan skimmer. Jag röstar på det senare.

Här har min vän och alla hennes likasinnade (vi är många!) en vän i Bobbi Brown förstås. “The Queen of Natural Makeup” har en hel knippe läppstift i “naturliga färger” i sitt stall.Hon började ju faktiskt sin karriär med tio läppstift som revolutionerade en hel sminkvärld (nåja) med att upplevas som “naturliga”, “nude” och “brunbaserade”. Det är till den disken man ska bege sig (det vill säga på Åhléns Skanstull i Stockholm) och prova True Pink till exempel, om man lockas av den mer kalla sidan.
True PinkDe mer varmblodade väljer med fördel Guava istället. Båda nyanserna är mastrade till perfektion skulle jag säga.
GuavaI den sedan maj nya kollektion med “sheers” och rekommenderar jag i synnerhet nyansen Tutu som passar exakt alla. Den har lite skimmer i sig vilket man såklart ska ha en skeptisk hållning till om man är ute efter den naturliga effekten men Bobbi lyckas hålla sig på rätt sida här och själva skimmereffekten är minimal. Se bara:
Tutu
MACs
Cremesheen Hot Gossip är en annan kandidat, också den med aningen skimmer men i det här fallet också med minimal skimmereffekt och mer en slags grej med att det ger mer den där optiska illusionen (älskar detta uttryck) av att läpparna är aningen fylligare.

mac_chatterbox_0
Att också Clinique har hyggliga läppfärger borde inte överraska någon. Cliniques hela image, tycker jag, bygger på detta. Anständiga, oansenliga färger som inte upprör någon. Felfria, funktionsfyllande och användbara. Men aldrig särskilt spännande. När gick du igång på en Cliniquereklam senast? I alla fall, Clinique High Impact i Extreme Pink är fin. Bilden gör den inte alls rättvisa, här ser den ju faktiskt “extremt rosa” ut medan den på läpparna bara ger effekten av att man ätit en isglass med riktigt mycket hallonsmak.

clinique-high-impact-ruj-spf-15-extreme-pink-3_8-gr_1
Rosette är ett alternativ. Mindre rosa, mer brun. Och bilderna gör inte färgern rättvisa här heller, faktiskt. Rosette är inte alls så här mörk. Mer Angelina Jolie en vanlig dag.

clinique-high-impact-lip-colour-spf-15-extreme-pinkOch självklart får man inte glömma Laura Mercier, en stark konkurrent till Bobbi Brown om titeln “Drottningen av makeup”. Om det är någon skillnad så är det väl mer i marknadsföringen och imagen där Bobbi är alla fotbollsmorsor i övre medelklassens bästa vän medan Laura blinkar mer till de finare salongerna eller i alla fall de som hellre handlar i boutiquer än på storcashen. Inget fel med det, allt handlar om hur man vill känna sig och vem man vill vara. I vanlig ordning. Och vill man vara en chic fransyska som ger ett polerat men ändå inte särskilt dramatisk intryck så kör man på Audrey
_6423287

 

Etiketter: , , ,

Basvaror och vardagshjältar del 1

Badrumsskåpets motsvarighet till vetemjöl, mjölk och buljong. Saker man alltid har hemma (nåja) och som man sträcker sig efter så mekaniskt, hemvant och rutinerat att man nästan glömt att de finns. De har blivit en del av allt annat självklart, som att trycka på en glödlampa eller borsta tänderna på kvällen. Man glömmer att de också fyller en viktig funktion. Lampan ger ljus, tandborsten gör rent och förebygger hål.

Mina stapelvaror i badrum och på sminkbordet förtjänar en medalj för lång och trogen tjänst. Guldklocka för dess hårda, gedigna arbete.

Som den här hjälten. Medicated Acne Lotion från Image Skincare. Den har jag långt ifrån varje dag men dyker en oönskad bekant upp på besök dvs får jag en blemma så är denna lotion med salicylsyra mitt hemliga vapen och har varit det i flera år. Det står inte på den men jag vill minnas att den innehåller 4% salicylsyra vilket är riktigt högt. Jämför med till exempel Clearasils produkter som marknadsförs som de mest aggressiva i acnekampen. De har 2%.
3122-6fcc3c67e49449b69f57d0061659e305

Lavendelhandkrämen från Crabtree & Evelyn får inte den uppmärksamhet den förtjänar alla gånger trots klassikerstatus. För vanlig? För mycket mamma och Brommavilla? Vad det än är så stämmer det säkert men gör denna lila, lilla skatt mindre värdefull. Att smörja händerna med den är en ritual i sig. Lavendeldoften, mycket fin och behaglig för övrigt, sprider sig om själen som en varm filt. Mandelhandkrämen från L’Occitane är en annan sådan slithund. Mindre fet, mer snabbverkande. Applåder till er.

233963
Jag vill också ge en medalj till MACs Studio Fix Plus Foundation som i ärlighetens namn är mer puder än foundation men vilket bra puder! Täckande utan att lämna någon större kakeffekt efter sig (svårt att bortse helt från detta, det är ju puder trots allt. Klart det blir viss mjölighet, det gäller bara att minimera detta). En sån grej som bor i handväskan och har gjort sig så hemmastadd där att jag nästan glömt att den blivit en självklarhet, som nycklar och plånbok…

…liksom Chanels vattenfasta pennor med nog färg för att ge effekt, inramning och mer därtill men utan den där hårda, alldeles för tydliga och skarpa effekten av bäckpenna man kan få ibland. Det är den mjuka pennan som gör det, ändå smal nog att kunna skapa en tunn liner om man skulle vilja det.

Jag tackar er alla.

Etiketter None

Frågelådan: svarta orkidéer, koraller och problemet med smör

Orchid
Hej vördade parfymorakel! Jag har läst ca hundra recensioner av Tom Fords black orchid och den låter helt fantastisk men det är sådant jävla lotto att köpa en doft oluktad. Du har ju generellt mycket god smak (du som introducerade mig för Angel som numera är min favorit och signatur!) så jag undrar om du kanske kan uttala dig om black orchid samt om du vet ifall det finns någonstans (helst i Göteborg men om Stockholm kan jag leva med det) man kan trava in i en affär och få lukta lite på den innan jag köper. Puss och kram!

Tom Ford finns (mig veterligen) inte i Sverige ännu utan kommer först 2014 men man kan beställa doftprov från till exempel The Perfumed Court. Det är ett tips! Jag tycker att Black Orchid är släkt med Poison och Back to Black by Kilian (som finns här i Stockholm, så vitt jag vet?)
Ps. Det låter som om du också skulle gilla Estée Lauders Sensuous Noir, Guerlains Shalimar och J’Aime La Nuit från La Perla?

Oo, jag behöver hjälp! Jag söker efter ett rouge i samma nyans som Benefits Coralista. Jag älskar mitt Coralista men det skulle vara roligt med lite omväxling eftersom jag kört med samma i flera år nu. För att ge dig en bild av vem jag är så är The Balms Hot Mama en annan favorit.

NARS Orgasm?

Jag har alltid upplevt min hy som fet/oljig/glansig. Att stryka på ett lager fuktkräm gör saken bara ännu värre, oavsett hur mycket jag försöker massera in det i huden. (Jag har provat det mesta känns det som, budgetkrämer och de något dyrare som Clarins och Vichy) Så jag kan aldrig ha fuktkräm under min sminkbas om jag inte vill se ut som ett smörpaket resten av dagen. Nu använder jag en superåterfuktande kräm på natten. Är det dumt tror du?

Nej, det är aldrig dumt att återfukta. Däremot behöver du inte mjukgörande så mycket som du behöver fett. Kanske har du köpt för feta dvs mer mjukgörande krämer? Mitt tips skulle vara att prova ett serum istället, som ger fukt men i smidigare, tunnare form och utan det mjukgörande som jag tror är det du upplever som fett. Prova Apoliva Sensitive Serum från Apoteket till exempel. Kostar under två hundra kronor. Eller så provar du fuktkrämer för fet hy, gärna i mer gelliknande form. En bra fuktkräm för just fet hy har oljeabsorberande egenskaper och ingredienser, till exempel fint, fint malda puderkorn som suger upp. En halvbudgetfavorit (under två hundra kronor även den) är Oil Control Moisturizer från c/o Recipe for Men, också på Apoteket.

Etiketter: ,

Sommarkombo!

Benefit-Teint-High_Beam

Blusher och highlighter passar lika bra ihop som bacon och ägg. Eller Helan och Halvan. De är helt enkelt en oslagbar duo, som gjorda för varann, men framför allt – som gjorda för sommardagar som dessa!
I en tid då vädret bra, latheten hög, hudtonen varierande beroende på soltimmar och antal minuter man vistas utomhus så är makeupbagens två bästa vänner antingen bronzer eller den alltigenom geniala kombinationen blusher/highlighter och då i absoluta synnerhet cremerouge och flytande highlighter.

Fördelarna:
1. Cremerouge ger lagom glow, i synnerhet blir det en bra balans om man har puder i resten av ansiktet, vilket man kanske har eftersom man svettas. Med lite aningens glänsande cremerouge på själva kindbenet så får ansiktet lite skönt liv.
2. I kombination med highlighter – ta på cremerouget med fingrarna och blanda sedan med highlighter direkt på kinden, eller ta båda på fingret, blanda lite och applicera – så blir det så mycket lättare att applicera och få till det snyggt. Inga ränder, inga konstigheter. Cremerouge och flytande highlighter kompletterar varandra.

Bonus:
Lite highlighter precis under ögonbrynet och/eller längs näsranden. Prova. Du ser skillnaden.

Vad gäller flytande highlighters tycker jag att man för en gångs skull kan skänka Sephora en tacksamhetens tanke för att de tagit hit Benefit vars High Beam är att betrakta som en modern klassiker. Funkar super på både kind, under ögonbryn och utblandat med hudlotion på decolletage för den som är inne på sånt. Lite tjockare i konsistensen än till exempel Giorgio Armanis Fluid Sheer, också super, eller La Prairies Cellular Treatment Illuminating Liquid Soft Glow. Ingen av dem för glittrande, men en bra, balanserad mängd skimmer.

Cremerouget då? L’Oréals True Match Blush är prisvärd (runt 129 kr) och bra och kommer i fina, naturliga färger, precis som Elizabeth Ardens diskreta Ceramide Cream Blush. Kan upplevas som lite väl naturliga bara, men passar ju den som inte är ute efter någon extra spektakulär rouge-effekt. I så fall ska man investera i en rar liten fyrkantig Crème de Blush från YSL som har härligt uppvispad konsistens och crazysnygga färger.

Detta är mitt bästa sommartips till er i ledet “förenkla sommarvardagen”. Återkommer med fler men nu måste jag ut och göra ingenting. Hörs! Kram!

Etiketter: , , , ,

Minimalisterna

juliette-has-a-gun-not-a-perfume-eau-de-parfum-100ml_2

Man skulle kunna kalla det “minimalistparfymer”. De parfymer som lever och verkar med ytterst få doftackord, ibland bara ett enda, och – detta är viktigt – en positionering (till marknadsföring sett) mot allt var “naturliga” blombuketter heter. Utmärkande för minimalistparfymerna är annars syntetiska material, skryt om “en enda doftmolekyl” och arty approach.

Escentric Molecule 1 är förstås den mest kända, parfymen består av en molekyl som heter Iso E Super. Parfymören Geza SchoensMolecule“-kollektion följer samma spår. En molekyl och så argumentet om att det blir som en parfym fast som inte uppfattas som en parfym. Det blir en “skin scent“, en doft som känns naturlig, som kroppens egen lukt fast förstärkt. Känslan av konstgjord blomdoft finns inte.

Just Iso E är rätt så träig, och Molecule 01 upplever jag som pepprig, träig och fint maskulin lite som en gammal träbastu. Det är en finurlig doft som ändrar skepnad rätt rejält från den första bekantskapen till den slutliga akten. (Finns att prova till exempel här).

Helmut Langs legendariska Velviona innehöll bara en myskmolekyl som heter velvione. Comme des Garçons har gjort samma grej i sin Odeur-serie, där man också dragit ned på ingredienserna till ett absolut minimum och dessutom rör man sig långt bort från alla former av blomsterassociationer genom att istället vilja få fram doften av “luft, kläder som torkar i vinden, sanddynor, ren bergsluft, metall, nagellack” (Odeur 53) eller “dammet på en glödlampa, varm kopiator, het metall, brödrost, aluminium, bläcket i en reservoirpenna…” (Odeur 71).

När jag läser doftbeskrivningar som dessa blir jag ju för det första nyfiken. För det andra tänker jag på hur poetiskt det ändå blir när man radar upp den ena industriellt skapade saken efter den andra. Det är som ett tidsdokument, som industrialismen och dadaismen i ett. Koncentrerat. Och visst doftar de någonting annat än “självständig kvinna som är både feminin och chic” och annat som traditionella parfympresentationer brukar påstå. Om man sedan gillar det eller inte är ungefär som med modern konst. Man kanske inte vill ha det på väggen hemma men hey, härligt att någon målar någonting annat än havsutsikt och kvinnoporträtt. Och det är spännande, och fint, att testa sin näsa. Kolla vad man kan göra med parfym, kolla vad man kan bära på huden, kolla vad man får för associationer av någonting som uttalat inte doftar som det förväntade, det man tycker är “parfymdoft”.

 Juliette has a gun ska heller inte glömmas i sammanhanget. Parfymen Not a perfume kör också på approachen med en enda molekyl nämligen basnoten ambroxan (cetalox är ett annat namn) som egentligen är den syntetiska versionen av ambra (ambergris) parfymörernas heliga graal. Du känner igen lukten (tobak, trä, sur blomma, animaliskt, muskbesläktat), du har säkert känt den i  Dolce & Gabbanas Light Blue, Frédèric Malles Portrait of a Lady, Lanvins Rumeur, Byredos M Mink och Diors Midnight Poison. Skillanden i användning här, och det är nu vi kan prata minimalism, är att ambroxan oftast används som bara ett ackord, men här är den alltså doftens enda och själva stjärna. Det är de faktiskt också i Escentric Molecules doft Molecule 02, vilket gör det extra spännande att prova båda två.

Och sedan tänka på varför man satt och sov på kemilektionerna i gymnasiet och inte fattade att man hade kunnat lära sig om doftmolekyler.

Etiketter None

Frågelådan: vita blomster och den vita ljusheten

lilacsJag älskar doften av syrén, och vill så gärna hitta en parfym där som har inslag av blomman. Och som förstås är trevlig i övrigt. Tips?

Syrénfrågan har dykt upp förut. Nu liksom då tänker jag sponant på Estée Lauders Pleasures. Frédèric Malles En passant är också en syréndoft, i en annan prisklass. Den är å andra sidan underbar. Är du (eller en vän) i London så prova Jo Malones White Lilac & Rhubarb.

Jag har väldigt ljus hy åt det lite gula hållet. Mitt problem är att hitta tillräckligt ljusa basprodukter för ansiktet när det kommer till smink. Och så här till sommaren är det just en färgad dagkräm som är problemet. Har letat och letat. Använder för tillfället PurePressed Base i ivory och Disappear i light från Jane Iredale, och Magic concealer 01 från HR… Och dom funkar, men är egentligen lite för mörka…

Du kan alltid skaffa en ljus produkt som du blandar med det du har? Maybelline har en BB-creme med 2% salicylsyra (en mild men hyfsat effektiv halt mot acne och för exfoliering). Den ljusaste är riktigt, riktigt ljus. IsaDora har ljusa puder som gränsar till helt vita.

Har du något bra förslag på parfymer som doftar vita blommor som t ex hägg eller möjligtvis bukettspirea? Du vet, inte så där tungt och dramatiskt som syrén och jasmin, utan mer svävande, lite strävt men ändå lite sött. Utan att vara det minsta sliskigt förstås. Det vore så fint nu till varm hud en sommarkväll.

Aqua di Parma Magnolia Nobile är vitblommig och mycket elegant. Inte särskilt tung heller men det är möjligt att du kan uppleva den som dramatisk. Kanske någon från Chloé tex den See by Chloé eller Love, Chloé? Ge också Burberry Body en chans.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen