Fifty Scents

Doften som inte längre är

S101655_XLARGE
Vad är det för parfym du har på dig, sa han en dag. Den doftar underbart.
Det är samma parfym jag hade på mig när vi sågs för första gången, svarade jag. Det är Chanel Beige.

Å som jag önskar att jag aldrig tagit den på mig den där gången, den där allra första gången, för nu kan jag inte ha den utan att för evigt tänka på dig.
Den är förstörd för mig. För alltid förknippad med det mörka träbordet, de piggt trevande händerna och allt det där som aldrig blev. Men det visste vi ju förstås inte då. Eller så gjorde vi det. Kanske hade jag en föraning. Dina ögon var lite för pigga, dina gester lite för självsäkra och jag själv lite för sårbar ännu.

Hur ska jag kunna bära den igen?

“Jag tar tillflykt till beige för det är naturligt”, sa Mademoiselle Chanel. Fritt översatt. Och lite så gjorde väl jag också. Tog en tillflykt till den mest underbara men vardagliga doft jag hade på mitt parfymbord. Inget som stod ut, samtidigt den mest indragande, inbjudande doften jag kunde tänka mig.

Självklart fanns det en plan. När jag satt vid mitt parfymbord och gjorde mig i ordning. Den där kvällen, den där dagen. Klockan nära sjuslaget, himlen gjorde sig i ordning och visade sitt allra mest sprakande jag. Jag bestämde mig snabbt. Chanel Beige. Den som står långt fram i mitten i min samling, alltid till hands, aldrig i vägen. En sådan jag vill vara.

Och nu är beige en färg som mest speglar mitt sinne, färgar min vardag. Inte på mademoiselles eleganta, sofistikerade vis utan mer som en färg i avsaknad av andra färger. Det som förut var lockande är nu färglöst.

Etiketter None

5 kommentarer till “Doften som inte längre är”

  1. Sally
    on Jul 22nd, 2014
    @ 9:31 am

    Hej Fifty! Du skriver så hjärtskärande och samtidigt så På Pricken om detta tröstlösa tillstånd. Hoppas att solen kan värma dina ögonlock en smula, att bakandet av bullar hjälper lite och att snälla händer klappar på din axel.

  2. Emy
    on Jul 30th, 2014
    @ 11:03 pm

    Vi var 18 år och hade inte setts på ett halvår. Det första jag säger till honom är “Du luktar gott”. Han rodnar och svarar “Jag bara tog något ur badrumsskåpet hemma”. Sex år senare och han har fortfarande inte bytt parfym, även om det är någon annan som sniffar honom i nacken nu för tiden.

  3. Sofia
    on Aug 3rd, 2014
    @ 9:57 pm

    Jag känner så mycket med dig! Tack för att du delar med dig och hoppas att du mår bättre snart. Kramar

  4. Josefin
    on Aug 9th, 2014
    @ 11:45 am

    Åh, hur jag älskar när du skriver dina texter. Kryptiska, vackra, rivande. Hur även vardagens banala har en själ när varje andetag känns, liksom. När ingenting längre är obetydligt, doften mot handleden gör nästan lika ont som när man ser honom i folkmassans periferin på tunnelbanan. Puss på dig, fina tjej!

  5. Liselotte
    on Aug 11th, 2014
    @ 1:20 pm

    Väldigt fint skrivet. Väldigt skittråkigt också, att en parfym som man håller så mycket av, ibland måste plockas ned från ens bästa plats, för att förträngas bort med skitjobbigt minnen. Önskar en kunde “clear”-a minnet likt en scientolog för att sedan Fritt kunna knyta nya minnen till doften.
    Love your blogg, Med vänlig hälsning, ett fan som aldrig kommenterat tidigare <3

Kommentera

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen