Fifty Scents

Pop på fingret

L6737600_LA_LAQUE_COUTURE_N-ª65_OS-232x430
Ända sedan Dior lade ned sitt fina Nail Glow har jag letat efter ett tunt, nästan genomskinligt lack som bara ger naglarna en hint av rosa, ungefär som om man hade ett tint för läpparna – fast för naglarna. Letandet har gått trögt. Mycket motstånd, många motgångar. Men äntligen har någon därute hört min längtan och denna någon jobbar för YSL som i mitten av maj kommer ut med fyra olika nagellack av precis den sort som jag efterlyst. Hurra!
Kollektionen La Laque Couture Pop Water består av fyra olika poppiga, gälla nyanser lack som har en lätt vattnig känsla och som lämnar efter sig en färg som liknar den man får på tungan efter att ha ätit en isglass eller sugit på en tomteklubba. Älskar den. Och givetvis blir färgen mer intensiv med flera lager även om två är det idealiska.
Men det stora minuset är konsistensen, eller formulan. Lacket chippar sig snabbt och ramlar av (ja, ramlar av) efter bara någon dag. Ett överlack är ett absolut måste tyvärr. Men det är ett pris jag är villig att betala för lack/inget lack/stain-känslan på fingrarna.

Etiketter None

Recension: Carven Vetiver

carven-relaunch-vetiver-and-carven-pour-homme-fragrances-02-960x640

Det sägs att Madame Carven skapade doften åt sin man. Le Vetiver de Carven kom ut 1957 och sägnen säger att den var den första i sitt slag och inspirerade andra vetiver-dofter att träda fram. Den version som finns i butikerna nu är en uppdaterad variant. Och en väldigt bra sådan, måste jag säga, för den som är ute efter en grön, relativt torr skogsdoft med dominerande vetiver. Som Tom Fords Grey Vetiver eller Chanels Sycomore. Se dem som kusiner.

Men hur luktar vetiver? Well, mossa tycker jag själv. Fuktig, jordig mossa. Lite unken, lite torr. Men också murrig. Och här, i Carvens Vetiver, är det den doften som är absolut mest dominerande. För herrar, är det nog tänkt, men jag skulle ändå placera Vetiver på unisex-hyllan. Jag använder den själv men är också ganska svag för gröna, torra dofter. Det är ju inte alls påse men tycker man om att bli påmind om en promenad i skogen varje gång man doftar lite på handleden så rekommenderar jag denna.

Carvens Vetiver bjuder dessutom på lite härliga kontraster i mandarin, mint och patchouli vilket gör det torra, gröna både lite friskare och mjukare. Passar en manchesterkostymklädd filosofistudent lika bra som en fashionista i radikalt oklädsamma, kubistiska draperingar. Ungefär.

Etiketter None

Stora fuktinlägget

avon_1970_2Att en produkt “känns bra på huden” har aldrig räckt för mig. Eller, jo, kanske någon gång i tonåren då jag gick efter den devisen för vad skulle jag annars gå efter?

Och ja, vad ska man annars gå efter?

En av de vanligaste frågor jag får, både liksom “i yrket” och “privat” är vilken fuktcreme man ska ha. Och där verkar kriteriet fortfarande, hos många, ligga på att den ska “kännas bra på huden”. Och absolut, det är väl ett av kriterierna, och ett fullt förståeligt sådant. Jag fattar ju det såklart, man vill inte ha en alltför fet creme som inte gör jobbet eller en gelaktig sak som lämnar en hinna. Men första och mesta kriteriet borde väl rimligtvis ligga på fukten, att den tillför det man efterfrågar – fukt?

Och här finns en bra grundregel. Förutom att en creme i burk är lagom ohygienisk är det också så att de eventuella antioxidanterna försvinner när cremen oxiderar. Det är en regel, men inte den grundregeln jag tänker på. Den är att kolla efter bra ingredienser i innehållsförteckningen. Och hur ska man veta, vad ska man kolla efter? Well, glycerin kan gärna stå högt upp på listan. Det är ett bra smörjmedel. Hyalyronsyra (hyaluronic acid) är en annan, den binder fukt bra. Och självklart också antioxidanter.

Men frågan kvarstår naturligtvis. Orka läsa på alla olika produkter som finns. Vilka fuktcremer är helt enkelt bäst? Well, det är inte det allra lättaste att svara på eftersom inte alla fuktcremer passar allas hudtyp. Jag tycker till exempel om MACs Stobe Lotion men det är inte allas kopp te, den kan upplevas som fet och glansig (även om den också finns i en tunnare variant) men okej, här är några favoriter:

1. Paula’s Choice Moisture Boost Hydrating Treatment Cream. 299 kr.
En förvånansvärt lätt och behaglig creme, att ha både dag och natt. Något fetare än en gel. Passar extra bra för torr eller allmänt fuktfattig hy.

2. MD Formulations Moisture Defense Antioxidant Hydrating Gel. 150-299 kr.
Lätt, smidig, oljefri. Passar extra bra för fet hy eller blandhy. Just nu på skitbra extrapris på Skincity tydligen. (Nej, jag har ingen deal med dem). Antioxidanter och – det här gillar jag – doftfri!

3. Peter Thomas Roth Glycolic Acid 10% Moisturizer. 495 kr.
Den smidigaste och lättaste av kandidaterna trots att detta är en creme och inte en lotion. Lite AHA-syra och glykol gör att huden peelas lite milt så att ny hud kan få fukt. Det gör – dock – att den här cremen kan svida till litegrann på riktigt torr hud. En favorit.

4. Kiehl’s Skin Recuer. 305 kr.
För riktigt torr hud. En tjockare, fetare, krämigare variant men som får jobbet gjort – tar bort narig hud, gör röd näsa len igen och så vidare. Dryg!

5. Olay Total Effects 7-In-1 Anti-Aging Moisturizer. Ca 130 kr.
Fullproppad med antioxidanter. Billig. Skön. Mycket glycerin. Hela Total Effects-serien är bra, tycker jag, när det kommer till fuktcremer. Den här passar lite torrare hy, men det finns andra, mindre tjocka krämer i serien.

Etiketter None

…och nu ett tips!

Sept-2014-Line-we-Love-RCo.FEATURE-

Tror detta kan vara de snyggaste hårprodukter jag sett. Amerikanska R+Co (uttalas som “ar änd kåo“) har nu kommit till Sverige i lite utvalda salonger. De kostar skjortan, naturligtvis, runt tre hundra kronor flaskan. Men sällan har ett schampo charmat mig så mycket.  Även om jag föredrar icke-parfymerade hår- och hudvårdsprodukter får jag svårt att värja mig mot doften, till exempel. Serien Dallas, för tunt babyhår, doftar första klassens hårsalong ungefär som om den var designad och doftsatt av Byredo som bestämt sig för att göra den coolaste bukett världen skådat. Blommig men aldrig gullig.
Inte bara dofterna imponerar, de lyser upp hela badrummet och får det att se ut som hur jag föreställer mig ett badrum på Chateau Marmont ungefär – lika delar retroglam som hippt LA. Det är självaste den att det ska vara så dyrt. Men det är naturligtvis också en del av upplevelsen, av lyxkänslan, och tyvärr inte dyrare än många andra salongsmärken.
Sedan måste vi prata om Death Valley, deras torrschampo som döpts efter världens torraste plats. Ett luftigt, lätt och alls inte kladdigt torrschampo med – ja, du gissade det – diskret och bra doft. Även om jag, i vanlig ordning hade föredragit doftfritt.
Namnen på produkterna är ett kapitel i sig. Det är underbart att volymschampo heter Dallas, som en vink till tv-seriens puffiga frisyrer och söderdamer i stort. Det är fint att schampo för glans och skimmer heter Moon, som i MoonShine. Jag är ju supersvag för sånt. Ordvitsar och liknande.
Kvaliteten då? Mycket bra, skulle jag säga. Krämiga, lyxiga produkter får håret, lite i samma stil som Bumble & Bumble. Men det är heller ingen slump, en av de tre gentlemännen bakom serien har tidigare varit med och skapat det kända amerikanska hårmärket. Det här blir bra. Jag välkomnar med öppen famn.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen