Fifty Scents

Det drar ihop sig

Anthropologie-Lip-Treatment-1

Okej, nu händer den här grejen igen. När det börjar bli dags för mig att lämna en plats och åka hem igen börjar jag okynnesshoppa. En gång köpte jag en trenchcoat från Sonia Rykiel på flygplatsen i Paris. Kom igen, vem handlar på flygplatsen? Jag, tydligen. Dyr var den också. Mitt dyraste plagg hittills. Fyra tuss.
Behövde jag en trenchcoat? Nej.
En annan gång handlade jag en skinnjacka i en affär på Beverly Blvd samma dag som jag skulle ta planet tillbaka till Stockholm. Jag hade inte ens tänkt tanken på att köpa en skinnjacka, det bara hände. Nu är just den skinnjackan ett av mina mest använda plagg någonsin så just den spontaninvesteringen var okej. Men jag måste passa mig.
Jag är ju bra på livslögner också. Som “pengar kan man alltid skaffa” och “jag behöver den här grejen för research”. Vilket nu orsakat att jag handlat på mig ljuvliga läppstift från Anthropologie. Jag som knappt ens använder läppstift. Men kolla förpackningen, kan man motstå? Och färgen är heller inte täckande utan mer som en tint, alltså sheer (varför finns dessa ord inte på svenska?). Och för tolv dollar måste de anses som ett fynd.
Köpte dem helt spontant. De var snygga, jag ska snart åka hem. Men med tanke på att jag använt dem konstant i ett par dagar nu så kanske det inte var ett så dumt köp ändå.

 

Etiketter None

Stora Miu Miu-inlägget

miu-miu
Okej, innan vi börjar så vill jag säga att jag tycker att det var märkligt att Prada Candy inte lanserades som en Miu Miu-parfym istället. Det var i alla fall konstigt. Candy var stilren, gick i smakfullt klatchiga färger. Doften var lekfull, lite tossig, ungdomlig och dominerades av kolasås. Med tanke på att Pradas tidigare parfymer varit hyfsat strama och eleganta saker var detta som ett fashionabelt yrväder som dök upp mitt i den återhållna familjemiddagen. Candy kändes som en Miu Miu-parfym mer än en Prada. Faktum är att den kändes som en perfekt Miu Miu-parfym.

När Miu Miu så lanserar sin första egna parfym tänker jag mig givetvis att den ska vara ungdomligare, skojigare och modigare än de traditionella Prada-dofterna, mer som Candy. Men icke. Flaskan är prydlig och flickig på ett ganska trist, elegant sätt. Som en stoppad soffa man inte vågar sitta på av rädsla att smutsa ned. Men okej, man ska inte döma doften efter flaskan tänker jag. Det är ju en vacker flaska ändå, om än lite trist.

Doften då? Liljekonvalj och ros. Det känner man direkt. 100% blommor, en trist bukett med förutsägbara blomster. Jag blir så besviken. Inte ett enda litet spännande ackord. Bara blommor, blommor. “Liljekonvaljen är den svåraste blomdoften att återskapa”, säger expediten inne på fina varuhuset vid Rodeo Drive med superallvarlig min. Nja, jag vet inte om det stämmer direkt. Jag har för mig att det är violen som är svårast men låt gå. Om man nu vill göra en supertråkig blomdoft som doftar vit blomma och lite ros, varför inte då välja en blomma som är mer spännande istället för att ta en trist blomma som dessutom är svår att få fram? Eller ta en blomma vars doft är lättare att utvinna ur själva växten, så att doften åtminstone doftar lite mer äkta?

Nej, den här går jag inte på. Vill jag ha en stor vit blombukett så finns andra alternativ. Vill jag dofta liljekonvalj vänder jag mig till Diorissimo, den i särklass mest erkända liljekonvaljdoften. Har hållit sedan 1956. Ingen idé att byta till någon annan, trots plastig ljusblå flaska.

Etiketter None

No makeup-ish make up

gucci-ss2016-beauty-look-square-w352

Den här vackra modellen snodde jag rakt av från Glamour. Hon kör en “no makeup makeup” på Guccis visning S/S 2016 och man tänker sig ju gärna att hon har typ lite foundation kanske och så något på läpparna. Och mascara. På sin höjd. Det skulle vara min gissning. Och kanske puder och blusher men inte mycket i så fall. Well, det visar sig att modellen har elva olika skönhetsprodukter i ansiktet. Inklusive en highlighter i de innersta ögonvrån och ovanför läpparna. Concealer och primer också. Sedan vet jag inte om makeupartisten Pat McGrath räknar in saker som “ögoncreme” i makeupen men elva säger hon. Jag får det till åtta vilket ändå är fler produkten än jag skulle gissat på.
Och vad säger då oss detta? Ja, det beror väl på om man är optimist eller pessimist skulle jag hävda. Eller bara realist: ah, så till och med modeller är människor och behöver makeup för att se naturligt (!?) vackra ut.

Etiketter None

En tatuerare snart nära dig

kat-von-d-image-sephora

Åh herregud, jag har haft en så himla härlig helg. Jag var på mitt high school-reunion. Tjugo (!) år sedan vi gick ut. Det var helt magiskt att se alla bekanta ansikten (och många obekanta, vi var 400 personer i min “class”). Nu är jag i LA och alldeles slut fortfarande efter helgen.

Och jag läser att en liten dust av LA kommer till Sverige snart i form av Kat von D. Tatueraren, känd dels för sitt tatueringsimperium och från teve-programmet Miami Ink. Att hennes makeup andas metall, svart läder och rock’n roll är naturligtvis bara logiskt liksom att hon har grymma eyeliners. Eftersom hon är grym med “ink”, tänker jag…

Kat von D lanserade sin makeuplinje 2007 och lyckades etablera sig rätt bra med bara två ögonskuggspaletter, några läppstift och en eyeliner. Jag minns dem, jag tyckte de såg knasigt punkiga ut. Som en slags hardcorevariant av Urban Decay. Men jag hade fel. Fast också rätt. Kat von D är mer hardcore och mer rock men produkterna är långt ifrån knasiga, de är faktiskt riktigt bra. Speciellt eyelinerutbudet och läppstiften.

Precis som Urban Decay har produkterna lite fräckare namn. Ingen som kanske chockar en svensk, jag tycker det är ganska rart med namn som Sexer, Hexagram och Wolvesmouth men det går inte hem hos alla i USA. Arga röster höjdes över läppstiftsnamnet Underage Red som vissa menade anspelade på unga tjejer som tvingas till sex. Kat D vägrade ändra namnet eller be om ursäkt för någonting. Hon döper produkterna själv och just Underage red fick namnet eftersom det påminde henne om det röda läppstift hon hade som underårig på konserter där hon egentligen inte var tillräckligt gammal att vara.

Tycker ändå att det var snyggt gjort av Kat, och det går helt hand i hand med den image hon skapat och som genomsyrar de halvpunkiga, rockiga produkterna som naturligtvis ska tilltala den rebelliska sminkbäraren som kör sin grej, inte är rädd att ta i och som ärligt talat skiter i vad du tycker. Well played!

Etiketter None

Paul Smith Essential

Paul-Smith-Essential-Fragrance-Campaign-James-Rousseau

Ibland är man inte så äventyrlig. Ibland är man mer klassisk, man kör en schysst mörkblå, v-ringad tröja och ett par snygga jeans. Inget mer med det. Man har sina stapelvaror i garderoben och man har sina go to-grejer som alltid funkar. Själv har jag ett par Marc Jacobs-skor som alltid får rycka in när det står still i huvudet och jag inte vet vad jag ska ha på mig eller hur jag ska göra för att snygga till mig lite, lite grann.
Sådan är Paul Smith Essential, den nya doften från engelsmannen som får vanliga, trista dudes att känna sig lite vågade. En rosa rand på strumporna? Dra på trissor! Blommor på skjortan? Nä men nu är väl ändå måttet rågat.
Nej, Essential är inte dålig, inte alls. Den är suverän faktiskt. Men den är inte spännande. Men det jag försöker säga är att det måste en cologne heller inte vara. Ibland är en mörkblå, v-ringad stickad tröja skitsnyggt och man känner sig bekväm i den eftersom den är en gammal trotjänare, en klassiker, en bekant vän. Och Essential är en superklassisk cologne. En äkta cologne, med citrus i toppen, lite lavendel i hjärta och själ och en murrig och fin träig bas. Kort och gott. Simple as that. Jag skulle köpa den till en person som älskar klassisk stil, inte vill sticka ut mer än nödvändigt, som uppskattar en enkel, grå, stickad tröja från Filippa K Man eller kanske inte ens äger en parfym men gärna skulle vilja. Här är den – Colognen som doftar bra cologne.

Etiketter None

Miamirapporten

Hainer calle ocho

Tycker ändå att det är lite skönt att sminka mig minimalt eller inte alls under tiden här i Miami. Det är ju ingen idé, allt rinner bort. Och håret blir också helt vansinnigt så det gömmer jag under en hatt.
Men då blir ju hudvården desto viktigare. Inte bara utsätts huden för stark sol hela dagen, man svettas ju också och svett är förvisso bra eftersom saltet verkar aningen, aningen renande och har ett minimått av exfolierande i sig. Men man ska torka bort svetten så fort man kan för svett som stannar kvar på huden kan orsaka orenheter. Det är samma sak med svett på gymmet som svett i tropikerna. Å ena sidan, å andra sidan.
Min hud är visserligen renare än någonsin, tack vare värme och svett, men i konstant behov av fukt. Och eftersom vädret kräver att jag duschar varje dag så börjar det redan där. Med en mild duschgel. Inte tvål, det är för uttorkande i det här fallet. Kör fuktserum innan jag tar fuktcreme i ansiktet. På dagarna kör jag givetvis SPF.
Grejen är, som så ofta annars, att man måste tänka hela varvet. Från duschcremen till rengöringsprodukten till fukten. För att få den där fulla effekten. Visst finns det ypperliga fuktcremer, absolut, men den fulla effekten för till exempel torr hy kommer inte om man inte tänker i 180C. Tänker jag, tar på mig hatten och går ut och utsätter min hud för sol och svett.

Etiketter None

Detta handlar inte om flärd

apotekets fotstift
Världens oflärdigaste grej är att jag sedan i somras fått ett litet atopiskt eksem i ansiktet. En röd fläck som kommer och går med varierande grad av uttorkning. Hydrokortison är förstås den första anhalten vid eksem men man ska aldrig använda det längre än två veckor för det försvagar huden, tunnar ut den. Så efter två veckor var det dags att tänka om. Fukt och smörjmedel är viktigt, det kör jag på hela tiden. Men också karbamid kan hjälpa, det är fuktbindande. Och då slår det mig att jag har ju det här fenomenala fotstiftet med mig på resan (smörjer fötterna varje dag eftersom jag knallar runt i sandaler en mil om dagen i gassande sol) och det innehåller ju 25% karbamid vilket är bra mycket mer än de vanliga, återfuktande krämerna på hyllorna i butiken. Så jag kör fotstift på eksemet och även om det inte är någonting jag skulle rekommendera till alla som har eksem, för detta är jag lite för okunnig om, så verkar det funka bra på mig.

Etiketter None

Mer trend, mer Korea

make up genius

Okej, nu blev det ju så att det utlovade inlägget om Korea och vidare trender som vuxit fram ut Korea-hypen och nått oss i västerländska tappningar hamnade här. Men sammanfattningsvis kan man ju säga att Korea är i ropet – och har varit – för att de dels använder många spektakulära ingredienser som inte är lika vedertagna i väst. Och dels för att koreanska kvinnor har andra skönhetsritualer och ideal än vi har vilket frammanar produkter för olika behov (hela brightening/whitening-grejen kommer därifrån – ett “behov” vi i väst inte direkt hade som prio innan hela den grejen hypades). Ett tag var det Frankrike som låg i topp som skönhetsland nummer ett, ett tag var det Schweiz. Nu är det Korea.
Förlåt min trista och torra ton här men trogna läsare vet, vid det här laget, att jag är 50% skeptisk och 50% entusiast för det mesta. Och, som påpekats tidigare, västerländska, stora, globala märken säljer också bra i Korea. Man använder långt ifrån bara inhemska produkter med tossigt innehåll.

 

Etiketter None

Mmmm…

reminicence

Vi står i hissen, han och jag. Han ser ut att komma direkt från gymmet och liknar Lorenzo Lamas lite när denne var yngre.
“Din parfym luktar otroligt gott förresten, måste bara säga det. Den får mig att vilja äta frukost”, säger han innan han stiger ur.

Att förknippa en parfym med mat är inget ovanligt. Det finns ju till och med en speciell genre för dessa parfymer, de som stimulerar aptiten och påminner oss om goda saker att stoppa i munnen, vanligtvis sötsaker. De kallas gourmandparfymer.

Parfymen jag bar just den morgonen var MiFa från franska Reminiscence. Den doftar mashmallow, vanilj och mandel men för att den inte ska bli alldeles för söt (det är den inte) så balanserar man med patchouli, sandelträ och musk. Den luktar som jag föreställer mig att en fransk hovdam med krinolin och extremt mycket puder doftar. I den bästa av världar.

Nu har jag för mig att Reminiscence lagt ned just den här parfymen tillsammans med de andra tre i satsningen där de fyra gourmanddofterna i kollektionen Les Notes Gourmandes heter DoRe MiFa SoLa och TiDo. Ja, ni fattar, det har med musik att göra. Men jag kan ha fel. De verkar finnas kvar på Insanto i alla fall.

Reminiscence har spännande saker i övrigt, tycker de nästan glöms bort. Kan bero på att flera av deras flaskor är så hiskliga och ingen kan ju på allvar bära en parfym som heter Jammin Vibration. Men deras ganska, förhållandevis, renodlade parfymer under vinjetten Classics, som Vanille, Patchouli och Tonka är superfina och oerhört prisvärda. Under fem hundra spänn för 50ml! Noterna är oerhört rena och sofistikerade. Vaniljen är ren, den är inte sockrig eller söt. Min näsa för vanilj är ganska förstörd sedan 90-talets invasion av vaniljoljan från The Body Shop som fick högstadiekorridorerna att lukta nygräddade bullar men det här är något annat. Det här är bra vanilj, det vill säga inte ens i närheten av slisk.
Patchoulin likaså. Hos den kan man andas ut och lämna allt vad hippie heter bakom sig. Du doftar varken rökelse eller flower power av den, bara härligt mjukt och murrigt.
Tonkan är min favorit, den har jag själv. Tonka är en böna som används som sötma i parfymer fast där man kanske inte vill gå hela vägen till vanilj. Den har lite av sötmandel i sig och aningen tobak. Ljuvlig och underbar. Ibland räcker klassikerna längst, helt enkelt.

Etiketter None

Angående Korea

 

haruhada2

För övrigt har jag fått en del mail och frågor om vad jag tycker om koreanska skönhetsprodukter i och med att Korea hypas som skönhetsland just nu och har gjort det i ett års tid ungefär, eller sedan BB-cremernas intåg. Här skriver jag lite grann om detta men en längre text kommer.

Om jag ska vara kortfattad så skulle jag tyvärr säga att en hype ofta är en hype av en anledning. Det snackas, man vill gärna tro, man älskar ju nya saker och särskilt om de utlovar yngre och fräschare hy. Och när man pekar på högst exotiska ingredienser som hästolja, griskollagen och åsnemjölk så tänker man ju gärna att de upptäckt något som inte vi vet.

Men en väldigt viktig sak man ska komma ihåg i fråga om landet Korea (och Asien i stort som skönhetsmarknad) är att västerländska produkter säljer bra även där. Den koreanska kvinnan använder inte nödvändigtvis uteslutande inhemska produkter.

Men, en längre utläggning kommer. Tills dess rekommenderar jag artikeln ovan som jag skrivit för KIT.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen