Fifty Scents

Några rader om Gilmore Girls

gilmore
En grej som alltid är riskabel med att dra upp en sedan länge avslutad tv-serie är att alla överallt kommer att kommentera på utseendena. Vem har åldrats, vem har lagt på sig några kilon.
För grejen är ju att folk åldras. Det är liksom bara ett faktum (för alla utom Cate Blanchett då). Men med just tv-karaktärer verkar vi ha extra svårt att acceptera detta.

Jag kollar på nya Gilmore Girls-avsnitten och reagerar på utseenden. Men också hur dialogen känns mer som replikskifte än samtal, de verkar ha tappat den komiska tajmingen någonstans på vägen. Och så reagerar jag på att Dragonfly Inn är oerhört daterat i inredningen, väldigt tantigt som gästkocken Roy Choi påpekar i första avsnittet.

Men så är det väl, man vill ju ofta att ens favoritkaraktärer ska vara fast i tiden. Så lite som möjligt ska ändras, helst ingenting alls.

Kanske är det precis därför som Lorelei Gilmore både klär sig och beter sig som om ingenting har hänt. Nej, jag tänker inte på bodyshaming nu, hon får väl klä sig som hon vill. Men tio års utveckling brukar ändå resultera i någon slags förändring? Fast det är klart, inte om man är en älskad tv-karaktär. Hur älskad just mamma Gilmore är kan man ju kanske diskutera, har alltid tyckt att hon är jobbig. Tomt prat i ett och i ett, benhårda åsikter för sakens skull och så vidare.
Hon har antagligen fillers och botox i ansiktet. Och det är ju inget ovanligt för en amerikansk tv-stjärna men varför är vi så snåla mot tv-karaktärer och deras rätt att få åldras? Varför kan vi inte tillåta detta? Jo, för att vi har dem som snuttefiltar förstås, vi älskar att se att vissa saker aldrig förändras.

Men de gör ju det, det kommer vi inte ifrån. Menar jag.
Och Rory beter sig som om hon var 23 (fast hon är 33), hon är bostadslös och jagar jobb dessutom. Men inte bara det, hon klär sig som man gör när man är i övre tonåren och ska leka vuxen. Men nu är hon ju vuxen.

Sedan kommer jag på mig själv med att beundra Emily Gilmore, alltså mormodern, för att hon “ser likadan ut”, vilket ju såklart går emot alla mina tidigare tankar. Men än mer intressant kanske är att jag kommer på mig själv med att hålla med om allt hon säger. Är det kanske så att karaktärerna inte ändras för att man ska tillåta sig själv att ändras? Hisnande tanke.

Etiketter None

Kommentera

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen