Fifty Scents

Välkommen till klubben!

Jo jag vet att det skrivits mycket om skönhetscommunities online. Jag blev själv citerad i Damernas värld i en artikel kring detta för inte så länge sedan. Och alla verkar ju eniga om att det finns både styrka, pepp och systerskap i många av dessa forum. Det är så himla nice.
Själv måste jag säga att jag har knappt fått en kommentar som inte varit annat än entusiastisk eller nyfiken. Positiva saker alltså. En kvinna skrev att jag var tråkig som Råd och Rön och borde bli roligare, vilket jag iofs gillade. Jag är gärna Råd och Rön.

Men det är det enda som skulle kunna uppfattas som negativt.

Jag har följt några fascinerande trådar på Sephoras amerikanska (eller globala, snarare. I alla fall i teorin) community Beauty Talk. Jag läste om den ena på Racked och sedan gick jag in och kollade runt. Tråden Wear To Work Make-Up, som Racked skrev om är fascinerande. Utifrån handlar den givetvis om vilken typ av makeup som passar en vardag, som gör morgonrutinen lite snabbare och som sitter bra under arbetsdagen.
Men egentligen handlar den ju om något helt annat – som makeupfrågor ofta gör, vilket är skälet till att jag ÄLSKAR läsarfrågor. Hur vill jag framstå i en professionell miljö? Hur ska jag se ut för att bli tagen på allvar? Hur ska jag sminka mig så att andra (män) inte dömer ut mig som “sexig och oprofessionell”?.

De frågorna är ju svinviktiga.

Nu är nog arbetsklimatet i USA aningen mer traditionellt än här i Sverige men nog finns det här också. Minns förresten en sommar för tjugo år sedan (!) då jag sommarjobbade på Volvo i Segeltorp. Jag hade ett skift som började 7.30 och jag slutade runt 15. Herregud. 80 kronor i timmen för att svara i telefon, ta emot kunder och anropa säljare. Många var oerhört öppet rasistiska och sexistiska. En kvinnlig kund fick fler villiga säljare tillgängliga om denne var objektivt sett attraktiv.
En av säljarna skulle massera mina axlar i tid och otid. Vaffan? Jag vågade efter ett tag inte klä mig i annat än baggy kläder men då blev jag tillsagd att jag behövde klä mig mer propert eftersom jag var “ansiktet utåt” för kunderna som kom in och ville kolla på bilar. Bar vit skjorta och fick kommentarer av manliga säljare om att min bh syntes.

Ja, nu var detta 1997 så man kan ju hoppas att tiderna förändrats. Det är ändå två generationer sedan och han som ville massera mig jämt och ständigt lär ha gått i pension om inte annat. Men något säger mig att detta inte på något sätt är helt försvunnet. Varför och hur skulle det kunna vara det, när vi fortfarande stöter på sexism på andra områden i samhället.

Därför är Beauty Talk och andra forum så himla befriande och härliga.

“Your skincare story” är ett format som jag också sett i andra former och även svenska forum. En fd vän till mig listade alla “pranks” hon gjort sedan barnsben och det blev en utvecklingshistoria i punktform om barndomens oskyldiga jakt på reaktioner till tonårens revolt och ensamhet. Your skincare story är samma sak – ett formulär som uppmuntrar till tolkningar och som, anar man, ibland avslöjar mer än bara vilken sorts rengöring man använde som 15-åring.

Till formen är den tio hyfsat enkla frågor om hur man skapat/landat i den skönhetsrutin man har idag. Typ “skincare goals” och “vad skulle du aldrig lägga pengar på” till vad som inspirerar dem, skönhetsmässigt.
Nu kanske jag har en alldeles för livvlig fantasi men jag läser in så mycket i  svar som den genomtonåriga “Years ago my best friend managed an Avon kiosk at the mall. She had me try their Renew line” och det hjärtskärande “I started breaking out when I was 8 years old and my breakouts became cystic when I was 10.  My parents did nothing–they did not take me to the doctor or dermatologist.  My cystic acne was sever, not mild or moderate.  There was probably not a lot that could have been done back then (1970s), but it sure would have helped my self-confidence if they had shown some compassion towards my “disfiguration.”

Jag ser små noveller framför mig. Kompisen som sommarjobbar i ett litet stånd i gallerian, inga kunder. Bästisen glider förbi med läsk och sugrör och hänger lite förstrött. Sommarjobbade vänner börjar skojtesta smink på henne. Här finns uppslag till mången novell/film/bok, det säger jag er. Livsöden! Kantade av hudvårdsrutiner.

Det gemensamma med alla dessa “skincare stories” är ju just att alla har en. Alla har en! Jag har en. Du med, antagligen. Min kretsar kring mamma som jobbade på Apoteket och starka toners från Åhléns kosmetikavdelning i Farsta.
Just hudvård är ju något som egentligen borde vara helt könlöst men det är kvinnor som lär sig i supertidig ålder att man ska tillföra fukt och vara noga med rengöringen. Det är ett försprång man förväntas ha.

Många nämner förändringar i sina “Skincare stories”. Hur huden var en källa till problem i tonåren, hur huden förändrades under graviditeten, hur man skiftade inspirationsfokus från en viss idol till sin mamma och dennes less is more-rutin. Även detta fascinerar eftersom det verkar vara en sån mognadsgrej. Jag ser den även hos mig själv. Att slutdestinationen verkar vara just den – naturlig, nöjd, det självklara, skönheten som kommer med acceptans och frid.

Gemensamt för alla forum, tycker jag, både svenska och amerikanska är ändå att folk är supervänliga. Man känner en gemenskap trots att skönhetsvärlden är så stor, bred och spretig. Tonen är ändå alltid stöttande, peppande och – här är en viktig poäng – problemlösande. Vi löser våra problem tillsammans.
En fråga om bästa AHA-produkten eller den mest återfuktande krämen om man ska vistas i Alperna får alltid konkreta, hjälpande och tipsande svar.

Så även på Fifty Scents, där hjälp, råd och tips alltid kommer från olika håll när en läsare undrar något. Jag kan inte låta bli att undra om implikationerna här, om de bakomliggande positiva krafterna. En negativ tolkning skulle kunna vara att forum och sfärer för skönhetsprat är befriat från den manliga blicken, aspekten och/eller den fortfarande aningen kvarlevande idén om makeup som något fåfängt och ytligt?

Är det så att man i dessa forum vet att man är bland likasinnade? För det är ju roligt att man ofta är så snabb på att dela med sig av braiga saker. Jag minns också en sak som Lisa Corneliusson berättade för mig när jag började blogga på Rodeo, att hennes mest lästa inlägg var ett där hon tipsade om en svinbra och billig eyeliner (från Isadora). Man älskar ju tips och tricks och allehanda hacks. Det är en förklaring. Men jag väljer den andra, positiva tolkningen som är att skönhet har utrymme för både det praktiska och det personliga. Alltså, jag kan få och ge råd och en bra fuktcreme men det finns också ett enormt utrymme – och uppmuntran till – min personliga makeup- och hudvårdstolkning. Jag får se ut som jag vill.

Etiketter None

Kommentera

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen