Fifty Scents

Stora Juvéderm-inlägget

Jo, jag skrev tidigare att jag var nyfiken på att gör en behandling som räknas som skönhetsingrepp: botox eller fillers.
Jag var nyfiken därför att jag började undersöka mina egna känslor kring detta och varifrån mina attityder kring ingrepp kommer ifrån. Jag är av åsikten att man får göra som man vill men att man bör fråga sig varför man gör det, om det är säkert och så vidare. För egen del har jag känt att spruta och kniv utgör en gräns för mig, det har känts som en alternering, en förändring.

Men varför?

Jag har ju gjort andra alterneringar i så fall, modifieringar i mitt utseende. Jag har IPL:at bort hår på benen, en förändring av den naturliga kroppen om någon. Jag började tänka – varför drar jag en gräns vid sprutor?

När jag sedan började läsa om fillers i första hand så insåg jag dels att det inte nödvändigtvis är en särskilt stor mängd man använder (vilket gör att resultatet inte behöver bli överväldigande utan förhoppningsvis bara lätt korrigerande).
Mitt val föll på Juvéderm som är ett koncentrat av hyaluronsyra. Det är ett ämne som i sig inte är farligt, tvärtom, det finns i kroppen och binder fukt och sägs stimulera kollagen. I fuktcremer är den fantastisk av just den anledningen. Men resultatet av en creme är ju helt beroende av övrig formula och vilka halter av hyaluronsyran man pratar om.
Att använda den som filler är därför positivt, poängen är att skapa volym och jämna ut huden. Jag tänkte – varför inte prova?

Nu är jag inte en kandidat där resultatet kommer bli dramatiskt, informerade mig Jenny Anderson på Art Face om. Jag har inte särskilt djupa rynkor, den enda så där fullt synliga är en mellan ögonen och den syns ärligt talat mest bara när jag rynkar ögonbrynen, vilket jag gör ofta, dessvärre. Men den var jag ivrig att försöka bli av med.

Jenny föreslog därför Juvéderm Volite, samma sak men med mer återfuktande effekt som i sin tur hjälper elasticiteten på traven. Jag litade på Jenny direkt. Inte bara för att hon jobbar med injektioner dagligen och har gjort det länge, utan också för att hon är lugn och certifierad, legitimerad sjuksköterska (<3!). Då är man bra på att hantera en nål!
Jag uppskattade att hon förklarade noggrant vad jag skulle kunna förvänta mig, utan löften. Hon talar inte ens om att föryngra eller liknande, om något så pratar hon om att “återskapa”. Hon sa också att just den behandlingen funkat bra på rosacea, antagligen för att hyaluronsyran dämpat inflammationen. Det tyckte jag lät bra. Jag har inte rosacea (Jenny intygade detta) men ytliga blodkärl och en tendens att bli röd.

Nålsticken är ju såklart inte särskilt behagliga. Det är de ju aldrig. Men de är små och snabba och inte ihållande. När sticket är över är det över. Jag trodde att jag skulle vara ännu rödare i ansiktet när jag gick därifrån men hade faktiskt bara en lätt rodnad. Brukar bli ännu rödare om kinder (och näsa) av till exempel kalla, torra vintervindar.

Dagarna efteråt övergick nålstickens små, röda prickar till att i vissa fall bli ännu rödare, i vissa fall lätta blemmor. Andra försvann. En vecka senare skulle jag säga att alla tecken på nålstick var helt borta.

Resultatet? Alltså, för vem som helst förutom mig syns kanske ingen omedelbar skillnad. Men det viktiga för mig var dels att prova, och dels att genom det bli mer på det klara med framtida åtgärder, om andan skulle falla på. Nu hade jag ju inte djupa rynkor till att börja med, men en förebyggande åtgärd känns inte fel. Inte idag, inte nu. Vi är förbi det. Det handlar om några ml, det är ett ytligt ingrepp som justerar lite, lite. Tillräckligt, tror jag, för någon som bara vill modifiera lite grann, synligt enbart för den egna, bekanta blicken. Detta fick jag.

Som sagt, för er andra kanske ingen skillnad syns på dessa före- och efterbilder men för mig innebar processen också en attitydförändring. Nu vet jag mer.

Etiketter None

Frågelådan special: ambra, hyacint och gamla parfymer

Vet du förresten några ansiktswipes som kommer i singelförpackningar, alltså typ som våtservetter? Tycker det vore så smidigt att kunna ta med sig en sån i väskan när man bara ska sova nånstans en natt lr nåt, och inte vill ta med en hel packe.

Verkar svårt med singelpack! Kanske är det en miljöfråga. Kicks säljer i alla fall egna produkten i 25-pack. De här och de här vet jag ingenting om men säljs i 20-pack och är åtminstone parfymfria så det är ju bra! Ser väl inte supersexiga ut men…

Jag undrar om du kan hjälpa mig, jag har länge använt lätta blommiga dofter, oftast från Marc Jacobs (Daisy eau so fresh och oh(?) lola framför allt. Men nu börjar jag känna att jag måste vidare, är ju för bövelen vuxen nu, 35 år med två barn och jag behöver en doft därefter. Vad ska jag köpa? Jag gillar lätta blommiga men vill lukta vuxen och inte tonåring. Snälla, hjääälp!

Åh, jag hjälper dig gärna men du måste ge mig lite mer att gå på. Just blomdoft (floral) är den absolut största doftgruppen dessutom så det är svårt att veta var man ska börja. Jag kan i alla fall ge dig rådet att jag inte tycker att du måste uppdatera din doft för att du är 35. Marc Jacobs-dofterna må ha en flickig approach, i synnerhet Daisy, men dofterna är hyfsat ålderslösa tycker jag. Men jag hör dig.
Några noter som kan upplevas som traditionellt vuxnare är ju ros, magnolia och liljekonvalj. Leta efter dofter som baserar sig på dessa? Eller J’Adore som är 100% jasmin?
Eller prova Penhaligon’s Bluebell, som doftar lätt av hyacint. Du hittar lite vuxnare men ändå lättburna blomdofter hos det märket. I vackra flaskor dessutom.

En liten fråga då du skrev att det finns “Riktiga kännare och fantaster samlar årgångar, jämför och hittar favoriter” Hur ska man förvara parfym, edt och edp för att det ska hålla sig och hur länge håller de sig om man förvarar dem rätt?

En parfym kan hålla hur länga som helst om man håller den borta från sol och värme. Tänk så här: en parfym består av nästan bara alkohol. Så faran är att den dunstar, och det gör ju alkohol av sol och värme. (Det är därför sommarversionerna av olika parfymer har längre alkoholhalt).
Sätt på korken efter användning, och om du gillar pappersförpackningen parfymen kommer i så använd den. Det ger extra skydd om solen skulle ligga på eller om du glömmer att skriva ned elementet en varm sommardag.
Det som händer med en “gammal” parfym är att toppnoterna försvinner (citrus, som brukar ligga i toppen, är känslig och flyktig) och vissa av de mörkare basnoterna framgår extra tydligt vilket också kan ge ett “unket” intryck. Du märker på färgen också, om detta händer. Men det tar flera år. Många säger att en parfym håller 1-2 år men det är snack. Fatta hur ofta och hur mycket man måste använda en flaska för att ta slut på den på ett år! Det är ju mest bara alkohol och en del parfymolja, så parfymer är tåliga. Men ärkefienden är ljus och värme så håll flaskan borta från det bara!

Jag blev precis kär i l’eau ambree från Prada då jag hittade ett gammalt travelpack med just den oöppnad. De andra amber är också favoriter. MEN just l’eau ambree görs ju inte längre!! Hur ska jag hitta något liknande?? Infusion d’iris fungerar inte, många säger dom är lika. Men inte! Jag fixar inte vetivern och rökelsen. Snälla, nån som kan hjälpa mig hitta l’eau ambree eller liknande?

Okej, testa Ambre Gris från Balmain (mild) eller Ombre Mercure från By Terry (mer drag).

Etiketter None

Rengöringstricks från Clinique

Hur irriterande är det när man blir peppad på en produkt som sedan visar sig inte funka alls som den ska?
Svar: väldigt irriterande.

Hur irriterande är det när man hör talas om en revolutionerande, smart produkt som sedan visar sig inte funka alls som den ska?
Svar: oerhört irriterande.

Cliniques Take the Day Off Eye Makeup Remover Stick låter grym på pappret. Beskrivs som ett “silkesmjukt och lätt balsam” som skonsamt tar bort “även den mest hållbara makeup. Perfekt för “touch-ups” och om du har behov att ta bort makeup när du är på språng”. Balmet i samma serie är svinbra, som läsaren Amanda påpekade.

Som sagt, på pappret låter det mycket bra. Ett litet stick man kan sudda med, ha i väskan och hala fram när man ska sova över hos någon och bara vill få bort sminket snabbt. Eller bara sudda bort den där eyelinern man aldrig lyckas med vid första försöket. Aldrig. Eller dra över läpparna när läppstiftet visade sig vara fel färg.

Men nej, riktigt så nice är inte produkten. Liten, klibbig, kladdig men inte på något sätt effektiv.

Tipsar er därför istället om Take the Day Off Micellar Cleansing Towelettes for Face & Eyes. Kostar visserligen 155 kr men då får man får 50 wipes som utför ungefär allt som stick-produkten misslyckas med: effektiv rengöring, touch-ups och buslätt användning. Sedan är jag ju extra svag för oparfymerade produkter. Bonus: bra kompis med på resan!

Etiketter None

De längsta dagarna

Det var en lång dag i söndags. Oerhört lång dag. Tänker på en av mina favoritserier 24 och taglinen “I’m federal agent Jack Bauer and this is the longest day of my life“. Upprepade den för min själv medan jag stod i säkerhetskollen på flygplatsen i LA efter elva timmars konstant illamående uppe i luften.

45 minuter senare var jag ute ur kollen, hämtade väskan och ställde mig och väntade på en taxi. Hyperventilerade och undrade hur jag skulle klara taxiresan till tågstationen utan att krypa ihop i fosterställning.
Fem och en halv timmes tågresa på det är heller inte att leka med (nämnde jag illamåendet?) och speciellt inte när tåget är försenat två timmar…

Jaja. Några sömntimmar senare och jag är tillbaka på banan igen, hyn också tack vare ett par star products: Bioderma för snabb makeupborttagning och eviga hjälteprodukten Glycolic Acid 10% från Peter Thomas Roth. Jag kan inte rekommendera den nog.

Idag tog jag ledigt, gick runt och kisade bakom solglasögonen och var snäll mot magen efter allt jävla illamående. Har alltid haft anlag till åksjuka men på senare år är det som om kroppen helt gett upp så fort den är i rörelse. Nå nå.

Etiketter None

Beauty Pie

Marcia Kilgore verkar vara en riktig entreprenör. Enligt storytellingen började hon ge sina kursare ansiktsbehandlingar och det var så Bliss startades. Det blev salong och unika behandlingar och produkter. Märket blev globalt och såldes vidare.
Kilgore ligger också bakom Soap & Glory som använde sig av retroliknande förpackningar och stilrent färgschema i rosa och ljusgult.

Hennes nya grej är Beauty Pie. Jag har inga egna erfarenheter av märket men så här är idén: man betalar 10 dollar i månaden eller 120 dollar om året (finns i USA och Storbritannien för tillfället). Därefter får man tillgång till vansinneslåga priser på produkter, både inom hudvård och makeup. Och med vansinneslåga menar jag alltså tjugo kronor för läppstift, femton för eyeliner och så vidare.

Kilgore säger att idén med Beauty Pie är att vara transparent, hon listar alla ingredienser och hon har låga priser för att demonstrera hur mycket man vanligtvis lägger på, för marknadsföring, snygga förpackningar, lyxkänsla och allt annat. Hon skriver att förpackningarna är lätta – kunder reagerar på det – för att hon valt enklast möjliga plast och inte tunga metallkorkar eller flaskor av tungt glas eller liknande som kan ge intrycket av en dyrare produkt.

Jag har som sagt inte testat själv. När jag skummar igenom några produkter på hudvårdssidan ser jag att vissa innehåller parfym vilket alltid är irriterande. Men till exempel läppstiften verkar inte innehålla något sådant, inte heller cykliska silikoner eller något annat som kan vara dubiöst.
Färgerna på produkterna verkar fina, i synnerhet läppstiften som finns i både glansiga och matta. Kollektionen är stor och tydligen ska den bli ännu större också inom kort. Ändå nyfiken.

Etiketter None

Känslor och färgen lila

Jag inser att jag inte skrivit på ett tag. Jag har varit lite melankolisk. Några vänner skriver på Facebook att våren gör dem ledsna, att den första soliga vårdagen får dem sorgsna. Jag gissar att det har att göra med att när något nytt föds betyder det ofta att något gammalt dör.
Den första soliga vårdagen kan också påminna om att sommaren är kort. Nu kommer våren, snart är sommaren över. Ungefär så.

Eller så är det någonting annat.

Jag ser många dofter i färger och den mest melankoliska färgen av alla är lila. Darrig viol, försiktig iris. Doften av det som var, doften av något som håller på att försvinna.

Jag har svårt att formulera mig just nu känner jag. Förresten ska jag åka till USA igen. Även om jag inte har några kval eller problem med var jag hör hemma (Sverige!) så kan det ändå vara känslosamt på ett sätt att sprida ut sig mellan två hem.

En sak med att man är vuxen är att man måste göra val. Man måste förhålla sig till saker och ting i sitt liv och man är helt ensam i det. Jag hade kunnat flytta, jag hade kunnat bygga upp mig själv på nytt.

Äh, jag har svårt att hitta orden här. Det handlar inte bara om att jag bor på två ställen, det handlar om att jag försöker hitta lite olika fästen här och var. Bygga upp lite olika grejer, olika stöd så att när det ena faller har jag ett annat.

Jag har bestämt mig för att åka till hedarna i Yorkshire i sommar. Jag reser själv. En gång när jag var 16 åkte jag till London för att se på målningar av prerafaeliterna. Det fanns en tid, då man var ung, när man ville komma saker nära. Idoler, författare, folk man var kär i på avstånd. Jag vet inte vad jag hoppades att det skulle ge mig att se de där målningarna men jag hade hoppats på något.
En känsla, en förändring. Men kanske mest en känsla.

Jag tänkte åka till Yorkshire eftersom min favoritbok “alltid” varit Svindlande höjder. Det är den bästa bok som finns. Och jag har “alltid” tänkt att jag ska besöka de där hedarna någon gång.
Sedan tänkte jag “varför inte nu?” och så blir det.

Varför vet jag inte. Inte heller vad jag hoppas få se eller uppleva. Antagligen kommer jag bara att stå där och huttra i vinden. Men även det är en upplevelse…

Etiketter None

Länge leve grönt!

Har blivit vansinnigt förtjust i grönt. Charlotte Gainsbourgs fel naturligtvis. Hennes gröna eyeliner i NARS-kollektionen är ren perfektion. En mossig khakigrön, som dessutom glider längs fransarna som om den var gjord av sirap. Man kan bli rörd för mindre.

Min allra första ögonskugga var en liknande färg, en matt och torr mossgrön sak från The Body Shop. Jag tyckte 79 kr för en ögonskugga var vansinnig lyx, mamma köpte den åt mig eftersom jag skulle resa iväg på ett utbytesår och ville att jag skulle känna mig fin. Användes sparsamt eftersom man är sån i tonåren, åtminstone var jag sån. Spara på klistermärken, inte använda dem. Och så vidare. Idag är jag ju precis tvärtom – bästa sättet att ta hand om en parfym, ett plagg, vad som helst är att använda det och älska sönder det.

Det kommer jag antagligen också göra med den här gröna eyelinern från Smith & Cult när den kommer till Sverige. Många av de andra färgerna finns redan (en underbar blå!) men den gröna hör tydligen hösten till. Och alltså, de är verkligen svinbra. Tunn, fin pensel och klockrena färger. Och – sitter hela dagen, till och med i regn, snö och allt annat som hör tossigt vårväder i Sverige till. För 298 kr kostar den lika mycket som min andra favorit Dior ArtPen. Fördelen med S&C är att den sitter längre. ArtPen är aningen mer lättarbetad, så kanske bättre för en NOOB eller någon som vill ha tunnast, tunnast möjliga liner.

Grönt är en så bra färg, tycker jag. Så kontrasterande och lugn. Alltså, khaki mot bronze eller brun ögonskugga är så himla nice. Khaki mot kalla rosa kinder är också superfint. Älskar grönt nu.

Etiketter None

Goda vänner

Tro det eller ej men MAC Cosmetics lanserar ungefär 10 olika samarbetskollektioner om året. Eftersom de gjort det sedan 1980-talet är vi uppe i över 100 olika. RuPaul och Viva Glam-läppstiftet var först.

Det finns ingen röd tråd i samarbetena. Eller ser ni något jag missar hos Barbie, Hello Kitty, Giambattista Valli, Rihanna, Brooke Shields, Mariah Carey och Zac Posen?

Eller vänta förresten, jag ser en röd tråd. Det handlar om populärkultur, om stilskapande kulturyttringar. Man vill visa att makeup är en del av detta, en del av samtiden. Och det roliga med MAC är också att de inte är knussliga, de låter många olika stilar komma till tals, de snor lite fashion cred från designers som också får vara med på en hörna och vågar chansa.

Det man kan vinna på ett samarbete är just lite coolness, hipness eller vad man nu vill sno åt sig. Det senaste av de samarbeten som jag är nyfiken på är Charlotte Gainsbourgs lilla kollektion för NARS.
Det första som slår mig är ju att just CG sällan ser särskilt sminkad ut. Tvärtom, hon känns som en person som inte orkar bry sig, på det där nonchalant snygga sättet. Sedan tänker jag att det kanske är det som är meningen, förutom det uppenbara då: att försöka få lite av hennes coolness. Varför NARS nu skulle behöva det, det är väl ett tillräckligt chic märke redan?
Nä, men sen inser jag ju förstås att CGs effortlessness är en del av grejen. Att se naturlig ut, naturligt cool. Är det inte ett av många olika mål med makeup?
Eftersom CG också är dotter till två av världens kändaste och chicaste och tuffaste landet Frankrike skakat fram är ju också just franskheten ett signum. Precis som François Nars, vars franskhet kanske hamnat i skymundan när han blivit så global?
Så även om kollektionen kanske inte känns som något CG själv nödvändigtvis skulle bära (även om hon gör det i promobilderna) så ska de förmedla känslan av henne. Produkterna har därför också namn som betyder något för just CG, namn på gator hon bott, människor hon känt.
Och jag är en typiskt tänkt målgrupp, jag tycker att hon är så satans cool och jag gillar hennes skådespeleri. Och så gillar jag ju NARS så jag lär ju skaffa hela kollektionen.

Jag avskyr när marknadsföring lyckas så bra – på mig.

 

Etiketter None

Om Hers och saker med guld i

Det har varit en oproportionellt stor debatt kring systrarna Hanna Widell/Amanda Schulmans kosttillskott HERS. De har vilselett kunden genom att utlova att pillret ger “allmän balans, stärkt immunförsvar och naturlig skönhet”. Allt från bloggare till näringslivsforskare har sagt att pillret är verkningslöst.
Marknadsföringen har också klassats som oetisk, den utlovar saker som man i så fall bara kan utlova om det är läkemedelsklassat. Systrarna har också uppmanat sina följare att ta bilder på HERS och tagga produkten och berätta hur de tycker att den funkar. Här anser man att systrarna bryter mot etisk marknadsföring. De säger inte att det funkar, det får användarna själva göra.

Ur “förleda kunderna”-synpunkt ser jag ingen som helst skillnad på detta och på de “vetenskapliga tester” (så kallade “consumer perception study”) som många skönhetsföretag gör när de ber frivilliga testa en creme i några veckor och sedan svara på om de upplever en skillnad. Ännu mer båg är det när man ber testaren säga om denne upplever en skillnad redan efter första användningen. På en nytvättad och torr hy kan vilken mjukgörande kräm som helst ge en upplevd skillnad. Smör också, om man skulle smörja in sig med det.
Betänk också att dessa får produkterna gratis tillsammans med en försäkran om att de är värdefulla för företaget, särskilt utvalda och på gränsen till ett vetenskapligt breakthrough nu.

Nå. Systrarna besvarar kritiken med att kalla den kvinnofientlig. Om det vore ett piller som riktade sig till män skulle den inte få samma kritik.

Jag tycker inte att det är kvinnoförakt så mycket som ett klassförakt om man nu ska klassa det som något. Är kvinnor mer korkade än män? Eller är män så korkade att de skulle köpa allt rakt av och då skulle ingen debatt uppstå?
Att man lurar kvinnor att de mår bättre av ett piller för 399 kronor i månaden är väl ingenting nytt. Att säga att det lurar stackars lågavlönade och sönderstressade kvinnor att ta ett piller för att bli snygga och må bra när de egentligen behöver god, balanserad kost och tre veckor i en solstol på en strand…låter inte bra.
Fungerar kosttillskott över huvud taget? Den frågan är ju hemskt omdiskuterad och svaret lutar åt nej. En balanserad kost gör mer skillnad, kosttillskott knappt någon om man äter tre måltider om dagen.

Detta vet kvinnor. Och män. Och visste de inte det innan HERS så är det knappats HERS som förlett dem. Kosttillskott och hälsotillskott är gammalt som gatan och nätet kryllar av information för den som orkar leta upp den. De “stackars lurade kvinnorna” som då kanske eventuellt upplever en placebo-effekt är inte förda bakom ljuset. Inte mer än de som köper cremer specifikt utformade mot rynkor på halsen, de som tror guld i fuktkrämen gör nytta, de som köper Créme de la Mer för 2500 kronor och tror att den ska göra underverk för att en flygingenjör står bakom. Inte mer än de som läser att 98% av de som testat produkten säger att den är superbra. Skulle gärna se att detta granskades och kritiserades på samma sätt.
Eller – kategorin jag själv ingår i, skönhetbloggarna. Om vi skriver att en creme “känns skön på huden” och “gör min torra hud slät igen”, betyder det att vårt omdöme är odiskutabelt?
Nej, men vi säljer heller ingenting. I alla fall inte jag. Det gör systrarna Widell/Schulman. Men jag och de har en sak gemensamt: vi säljer något vi tror på och vi säljer ett varumärke, det vill säga oss själva. Därför är det naturligtvis lättare att kasta sten på de två glada, vackra, lyckade och rika systrarna än på till exempel alla andra blufföretag i världen som påstår sig ha hittat en ingrediens som gör dig vackrare, gladare och sexigare. På burk.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen