Fifty Scents

Känslor och färgen lila

Jag inser att jag inte skrivit på ett tag. Jag har varit lite melankolisk. Några vänner skriver på Facebook att våren gör dem ledsna, att den första soliga vårdagen får dem sorgsna. Jag gissar att det har att göra med att när något nytt föds betyder det ofta att något gammalt dör.
Den första soliga vårdagen kan också påminna om att sommaren är kort. Nu kommer våren, snart är sommaren över. Ungefär så.

Eller så är det någonting annat.

Jag ser många dofter i färger och den mest melankoliska färgen av alla är lila. Darrig viol, försiktig iris. Doften av det som var, doften av något som håller på att försvinna.

Jag har svårt att formulera mig just nu känner jag. Förresten ska jag åka till USA igen. Även om jag inte har några kval eller problem med var jag hör hemma (Sverige!) så kan det ändå vara känslosamt på ett sätt att sprida ut sig mellan två hem.

En sak med att man är vuxen är att man måste göra val. Man måste förhålla sig till saker och ting i sitt liv och man är helt ensam i det. Jag hade kunnat flytta, jag hade kunnat bygga upp mig själv på nytt.

Äh, jag har svårt att hitta orden här. Det handlar inte bara om att jag bor på två ställen, det handlar om att jag försöker hitta lite olika fästen här och var. Bygga upp lite olika grejer, olika stöd så att när det ena faller har jag ett annat.

Jag har bestämt mig för att åka till hedarna i Yorkshire i sommar. Jag reser själv. En gång när jag var 16 åkte jag till London för att se på målningar av prerafaeliterna. Det fanns en tid, då man var ung, när man ville komma saker nära. Idoler, författare, folk man var kär i på avstånd. Jag vet inte vad jag hoppades att det skulle ge mig att se de där målningarna men jag hade hoppats på något.
En känsla, en förändring. Men kanske mest en känsla.

Jag tänkte åka till Yorkshire eftersom min favoritbok “alltid” varit Svindlande höjder. Det är den bästa bok som finns. Och jag har “alltid” tänkt att jag ska besöka de där hedarna någon gång.
Sedan tänkte jag “varför inte nu?” och så blir det.

Varför vet jag inte. Inte heller vad jag hoppas få se eller uppleva. Antagligen kommer jag bara att stå där och huttra i vinden. Men även det är en upplevelse…

Etiketter None

Kommentera

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen