Fifty Scents

Kate Bush-livet på hedarna

…och nu är jag tillbaka. Från hedarna i Yorkshire och från bokskrivande och från nytt golv hemma som tvingat mig att flytta alla möbler in till köket och sedan ut igen.
Men idag går boken till tryck. Det betyder att jag kan börja noja och börja slappna av på samma gång. Zeninställningen säger förstås att nu är det gjort, finns ingenting jag kan ändra så det är bara att släppa för tillfället. Men man är ju inte alltid så förnuftig och logisk. Fast efter denna detoxande vecka på de engelska hedarna är jag nog inne på att mentalt slappna av ändå.

Jag reste dit av två anledningar: Detoxa från bokarbetet och för att uppfylla en gammal dröm om att vandra i Emily Brontës fotspår. Lyckades helt okej med båda.

Kom hem och har börjat omfamna starkare färger på läppstift. Kanske stärkt av systrarna Brontë eller den egna bedriften att ha skrivit tre böcker? Någonting är det i alla fall som fått mig att dra på vackra, djuprosa nyanser på läpparna. Egentligen föredrar jag mer krämiga, shiny läppstift men gillar hur bra färgen från & Other stories sitter.
Och apropå det – jag vet att jag tipsar om dem regelbundet men jag fattar ändå inte att svenska Palina inte får mer uppmärksamhet. Mascaran Drama Queen borde vara en stapelvara i alla svenska hem. Nu är den dessutom 100 kronor billigare (!) så det är dags för mig att rekommendera den igen. För 165 kronor får man en mascara med bra formula och stor, tjock borste som verkligen skapar volym och gör det lättare att definiera på samma gång. Svinbra, helt enkelt, och ytterst Brontë-kompatibel.

Etiketter None

New wash och no-schampoo

Jag fick en fråga om New Wash, som är Bumble & Bumble-grundarens nya hårprodukt. I korthet är det ett schampo som ska ersätta schampo, balsam och hårinpackning. En produkt för alla dessa behov. Men det är inte bara en uppdaterad Wash ‘n Go utan det revolutionerande här är alltså att man tagit bort ingredienser som sodium lauryl sulfate som då är det som sägs ha en irriterande och uttorkande effekt på håret.

Mmm. Till att börja med så kan vi ju ta upp det här med att alla sulfater inte är desamma. Det stämmer att sodium lauryl sulfate är svindåligt. Det är absolut uttorkande och alldeles för starkt för huden. Men alla sulfater är inte desamma, som sagt, och sodium lauryl sulfate är inte alls den vanligaste ingrediensen i hårrengöringsprodukter. De till namnet förvirrande lika sodium laureth sulfate är en mild och säker sulfat som oftare används i schampon liksom sodium myreth sulfate och magnesium laureth sulfate.

Dessutom är det sällan en enda ingrediens är problemet i en produkt. I New Wash, till exempel, ser jag pepparmyntolja, alkohol, linalool och andra eteriska oljor som har en hög allergirisk. Pepparmyntolja skulle jag då aldrig ha på huden, eller i hårbotten. Det luktar fräscht och man upplever såklart att det känns rent när det doftar mint och kyler. Men det är inte samma sak som att det är hälsosamt, eller – ironiskt nog – fräscht.

Sulfater har fått ett dåligt rykte av egentligen ingen anledning alls. Det stämmer att sulfater används i andra former av rengöringsprodukter som tvättmedel och rengöringsspray. Men det är helt andra kvantiteter det handlar om där och om poängen är att rengöra håret (och hårbotten) så behövs en ingrediens som gör just det – rengör. Annars tvättar man inte håret. Sulfater rengör, sedan blandar man dem med till exempel stabiliseringsämnen, förtjockningsämnen och någon silikon som gör håret lent och glansigt. Det är för övrigt sulfaterna som har den löddrande egenskapen i en schampo, något som också förhöjer tvättningen.

Bumble & Bumble-grejen påminner mig också om Wen, denna olyckliga historia. Någon som minns? Ett allt-i-ett-tvättbalsam som också skulle ersätta allt möjligt och som absolut, absolut inte skulle innehålla sulfater. Det sålde bra, fick bra recensioner. Tills folk började klaga på att hårbotten pajade och håret ramlade av. Över 200 användare stämde Wen som fälldes förra året och tvingas betala tillbaka 26.3 miljoner dollar (!) till runt 6 miljoner kunder som har rätt att begära kompensation.

Måste New Wash vara samma sak som Wen? Nej, absolut inte. Men jag blir svinskeptisk när argumenten är något produkten inte innehåller och när ingredienslistan innehåller flera kända riskämnen, samtidigt som man betonar att detta är en milt och säkert alternativ till andra schampon. Jag köper det inte.

Etiketter None

Passa på-rea

Newsflash: Sundløf stänger sin butik på Linnégatan och rear därför ut hela sortimentet med 30% rabatt på allt. Det är trist att de stänger, det är en rar liten butik med enormt trevlig personal. Flera bra märken har också, som rms Beauty, Kjaer Weis och Kure Bazaar.
Passa på att handla drygast möjliga foundation från rms, de har bra creme blusher också. Kjaer Weis har fantastiska färger på creme blushers hon med. Kure Bazaar hör till de mest imponerande nagellacken därute när det kommer till kvalitet. Och alla märken är ekologiska, om man är inne på sånt.

Bonus: fri frakt om man beställer online!

Etiketter None

Stora Chanel No. 19-inlägget

Apropå “bitchiga” parfymer, så skulle jag vilja höra din åsikt om Chanel No 19. Jag har EdP versionen, och jag älskar den! För mig är det en varm, mysig doft, inte mesig och skygg, absolut inte, men vänlig. Men så läser jag beskrivningar av den som en iskall grön bitch, och blir alldeles förvirrad. Är det liksom min näsa som gör andra associationer är andra, eller har jag helt fel uppfattning om mig själv (dvs ser jag mig själv som mysig och vänlig helt felaktigt)? Missförstå mig inte, jag ser inget fel i något av det, men jag blir väldigt nyfiken! Vad associerar du till? Eller har den blivit omformulerad och jag har en ny och “mesig” revision?

 

På något sätt tror jag att No. 19 lever mycket på sitt rykte. Det visuella, att den är så kallt grön och att den lanserades som doften för den “orädda kvinnan”, den “talföra” och “oväntade”. Jag tror också att man upplever gröna dofter som mindre varma i regel, och särskilt i en tid då man tänker sig att en kvinnas parfym ska vara ett blomsterfång eller en sensuellt kryddig förförelse. På 1970-talet då den lanserades var det mycket krydda, musk och sensualitet som gällde. I skenet av det måste No. 19 framstått som rena Disney-häxan.

I parfymbibeln Perfumes – The Guide beskriver Tania Sanchez den som “...this extraordinary perfume appeals to anyone who has ever wished to know what it is to be heartless.”

Men hon refererar också till EdT-versionen som skiljer sig från EdP som är mycket rundare, trevligare och sötare. Mer som en sommardag då solen värmer men luften fortfarande är kall. EdT bär man som ett statement, EdP bär man när man går ut på middag.

Jag frågade min kontakt på Chanel hur många gånger No. 19 omformulerats. Hon sa att No. 19 aldrig omformulerats från originalet men det tror jag inte stämmer. Till exempel är det stor skillnad på den moderna och på vintage-versionerna. Min kompis är parfymsamlare och har flera versioner av No. 19 och de har absolut och utan tvekan olika karaktär. Vintageversionen har mer läder i sig, mer mossa.
Dessutom finns den i Perfume-version och har tidigare i alla fall funnits i EdC. 2011 släppte man Chanel No. 19 Eau de Poudré, en ännu snällare version. Originalet kom 1971, för att hylla Madame Chanel på födelsedagen 19 augusti.

Men för att svara på din fråga – ja, du har den snällare versionen i din EdP. För skojs skull kan du ju gå till närmaste Chanel-disk och prova lite EdT? Gärna en på varje arm, alltså EdT på den ena och EdP på den andra och se om du uppfattar någon skillnad.
Själv är jag förtjust i gröna dofter, jag omger mig gärna med dem. Jag älskar geranium och när det gäller blommor är viol min favorit. I No. 19 finns närbesläktade iris och fullt med annan grönska så för mig är det inte så mycket till cold bitch som till en lovande vårdag som associationerna går. Men det är inte en parfym jag skulle använda varje dag, det krävs en viss optimism för den tycker jag.

Etiketter None

En behandling som funkar

Men om jag ska säga något om effektiva terapimetoder skulle jag slå ett slag för EVRF (Endo Venous Radio Frequency). Med en liten nål bränner man sönder ytliga blodkärl i ansiktet. Ja, det gör ont men bara tillfälligt och just på stället. Men härligt är det inte, mina ögon rann medan Jenny på Art Face jobbade på venerna jag haft på näsvingarna sedan barnsben.

Näsan blossade kändes varm resten av dygnet och dagen därpå bildades ytliga sårskorpor som var svåra att sminka över, det gick knappt. Här är före- och efterfoton efter en enda behandling (vanligtvis behövs flera, jag ska göra en andra behandling om två veckor).

Det kanske inte ser mycket ut för blotta ögat men om man haft synliga vener varje dag i sitt liv så är skillnaden kännbar ändå. Vad kostar det? Runt 500-800 kr per session.

Etiketter None

För att jag kan

Facebooks vana att ta fram “minnen” lockar fram blandade känslor. Det här fotot ovan är taget i Venedig för tio år sedan, ganska exakt. Jag brukade åka på filmfestivalen där. Svettas i värmen, äta glass och se film. Och göra intervjuer förstås.
Jag är alltså 30 år på bilden och inte en enda liten antydan till rynka. Jag förstorar bilden i mobiltelefonen och nej, inte en endaste lilla antydan. Inte för att jag har många nu men det är såklart en annan hud man har att göra med tio år senare. En annan spegelbild.

Jag tänker på detta när jag halvligger på en stol eller brists eller vad det nu är hos den rara hudterapeuten. Jag har sagt åt henne att hon gärna får sticka mig med 1300 nålar, helst över både ansikte och hals. Gör små, små sår i huden bara. Det är en kontrollerad skada.

Det kostar en del också, jag får skriva fler långa artiklar i SvD helt enkelt.

Varför, tänker jag när jag ligger där och blundar medan huden nålas. Jag känner hur kinderna blossar upp. det gör nog ondast i pannan. “Eftersom det är närmast skallbenet”, förklarar terapeuten.

Varför gör jag detta?
Jo, för att jag kan. Det är det enkla svaret. Inte för att jag måste. Jag har inte hudproblem eller ålderstecken som stör min vardag eller min livskvalitet. Men kan jag fördröja dem eller underhålla läget som det är nu så gör jag det.
Därför.

Jag kommer inte att bli 30 igen, eller ens 35. Det är bara som det är, inget jag ligger sömnlös över. Men jag kan möta Fab 40 väl förberedd?

Etiketter None

Om skönhet av idag

Idag har jag skrivit en härligt lång text om skönhet för SvD. Ursprungligen var den ännu längre (svårt att begränsa sig när det gäller ett sånt ämne!), tyvärr har några citat och intervjupersoner försvunnit. Men kvar är ändå en substantiell text om krav, lekfullhet och psykisk hälsa.

Etiketter None

The Ordinary

Senaste veckan har det ramlat in frågor om The Ordinary. Vänner på Facebook frågar om jag testat, redaktörer frågar om jag kan skriva en rad. När det också kommer en läsarfråga på Fifty är det klart det är dags för ett inlägg.

Kanadensiska The Ordinary har verkligen tagit sociala media med storm. Känns som om de tagit över snacket från Glossier via Milk. Det låter  helt bananas att de har 25 000 kunder på väntelistan för sin foundation men är säkert sant.
Priserna är förstås en av anledningarna. En foundation för 7 dollar?! AHA-peeling för under hundralappen? Du skojar. Hur är det ens möjligt?
Produkterna ska vara koncentrerade, rena, rakt på och har namn därefter, ibland heter de bara det kemiska fokusämnet och så är det bra med det. Och de kostar aldrig mer än 200 kr.
Förpackningarna ser också ut att förmedla “rakt på sak”-filosofin, de är enkla, seriösa, vita och informativa. Man tänker “ärlighet” och “transparens”. Man tänker “kemist i vit rock” och man tänker “receptbelagt” och det är säkert också meningen att associationerna ska vandra dit.

En sak man bör veta om hudvård är att det inte är nog att bara använda en ingrediens. Vi vet alla att c-vitamin är bra, att retinol är supereffektivt för en åldrande hy och att hyaluronsyra är fuktbindande och bra. Men att ha bara c-vitamin på huden optimerar inte ämnet, man vill ha en ingrediens som ser till att c-vitaminet penetrerar huden som den ska, en som stabiliserar den flyktiga vitaminen och så vidare. Man kan inte bara en kaka med bara smör även om smör är en bärande ingrediens i, säg, schackrutor eller croissanter.

Detsamma gäller fukt. Det är svinbra med fukt förstås, absolut. Men huden måste ju kunna tillgodose fuktämnena också, och gärna behålla dem. Och en bra fuktcreme kan dessutom bidra med lite antioxidanter eller åtminstone mjukgörande ämnen också.

The Ordinary förenklar lite där och koncentrerar sig just på de viktiga ämnena som just retinol och AHA till exempel. Och det är svinbra men det gör också att för att optimera hudvården så bör man ha en bra fuktcreme att komplettera med. Men för The Ordinarys priser är det helt okej att komplettera tycker jag. Det är lugnt med mig.

I Sverige kan man köpa dem till exempel via ASOS. Ska man köpa? Ja, absolut. För dessa priser är det ett bra sätt att få in lite extra specialingredienser i rutinen om man känner att det är det man behöver. Jag använder serumet Buffet som tillhör de dyrare i utbudet men samtidigt inte är särskilt dyrt (167 kr). Namnet är bra, serumet är en buffé av olika peptider och syror. Jag har redan ett bra c-vitaminserum (från SkinCeuticals) så jag känner mig lugn där och ser Buffet som ett komplement. Man kan också investera i lite syror och någon retinoid-produkt. Utan att bli ruinerad dessutom, plus att det ser snyggt och seriöst ut hemma i badrumsskåpet. Go for it.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen