Fifty Scents

Stora Chanel No. 19-inlägget

Apropå “bitchiga” parfymer, så skulle jag vilja höra din åsikt om Chanel No 19. Jag har EdP versionen, och jag älskar den! För mig är det en varm, mysig doft, inte mesig och skygg, absolut inte, men vänlig. Men så läser jag beskrivningar av den som en iskall grön bitch, och blir alldeles förvirrad. Är det liksom min näsa som gör andra associationer är andra, eller har jag helt fel uppfattning om mig själv (dvs ser jag mig själv som mysig och vänlig helt felaktigt)? Missförstå mig inte, jag ser inget fel i något av det, men jag blir väldigt nyfiken! Vad associerar du till? Eller har den blivit omformulerad och jag har en ny och “mesig” revision?

 

På något sätt tror jag att No. 19 lever mycket på sitt rykte. Det visuella, att den är så kallt grön och att den lanserades som doften för den “orädda kvinnan”, den “talföra” och “oväntade”. Jag tror också att man upplever gröna dofter som mindre varma i regel, och särskilt i en tid då man tänker sig att en kvinnas parfym ska vara ett blomsterfång eller en sensuellt kryddig förförelse. På 1970-talet då den lanserades var det mycket krydda, musk och sensualitet som gällde. I skenet av det måste No. 19 framstått som rena Disney-häxan.

I parfymbibeln Perfumes – The Guide beskriver Tania Sanchez den som “...this extraordinary perfume appeals to anyone who has ever wished to know what it is to be heartless.”

Men hon refererar också till EdT-versionen som skiljer sig från EdP som är mycket rundare, trevligare och sötare. Mer som en sommardag då solen värmer men luften fortfarande är kall. EdT bär man som ett statement, EdP bär man när man går ut på middag.

Jag frågade min kontakt på Chanel hur många gånger No. 19 omformulerats. Hon sa att No. 19 aldrig omformulerats från originalet men det tror jag inte stämmer. Till exempel är det stor skillnad på den moderna och på vintage-versionerna. Min kompis är parfymsamlare och har flera versioner av No. 19 och de har absolut och utan tvekan olika karaktär. Vintageversionen har mer läder i sig, mer mossa.
Dessutom finns den i Perfume-version och har tidigare i alla fall funnits i EdC. 2011 släppte man Chanel No. 19 Eau de Poudré, en ännu snällare version. Originalet kom 1971, för att hylla Madame Chanel på födelsedagen 19 augusti.

Men för att svara på din fråga – ja, du har den snällare versionen i din EdP. För skojs skull kan du ju gå till närmaste Chanel-disk och prova lite EdT? Gärna en på varje arm, alltså EdT på den ena och EdP på den andra och se om du uppfattar någon skillnad.
Själv är jag förtjust i gröna dofter, jag omger mig gärna med dem. Jag älskar geranium och när det gäller blommor är viol min favorit. I No. 19 finns närbesläktade iris och fullt med annan grönska så för mig är det inte så mycket till cold bitch som till en lovande vårdag som associationerna går. Men det är inte en parfym jag skulle använda varje dag, det krävs en viss optimism för den tycker jag.

Etiketter None

En kommentar till “Stora Chanel No. 19-inlägget”

  1. Ida
    on Aug 14th, 2017
    @ 7:37 am

    Oh, tack för ett jättebra svar! jag ska absolut gå och testa EdT:n också, finns ju dagar då jag önskar att jag var hjärtlös:) Men tycker verkligen mycket om den mjuka parfymen.

Kommentera

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen