Fifty Scents

Kortaste inlägget

Världens kortaste inlägg: har bränt fingrarna och kan bara skriva med ena ringfingret. Återkommer snart!

Etiketter None

Frågelådan: Dofter!

Hamnar på din sida lite då och då och ofta i rätt gamla inlägg. Jag älskar dofter och blev väldigt intresserad av Guerlains Aqua Allegoria Figue men hittar den icke på nätet, vet du var jag kan hitta den? Bor i Norrland så jag brukar nätshoppa eller handla i Stockholm om jag är dit. Tack för en inspirerande blogg!

Tack själv! Tyvärr nås jag av den icke-bekräftade nyheten att just Figue är tagen ur produktion. Men går man in på Guerlains hemsida så är den, i alla fall för tillfället, inte längre där. Men jag tycker inte att du ska misströsta. Dels finns goda chanser att hitta den på i synnerhet brittiska eBay. Jag säger brittiska i första hand därför att där blir portot till Sverige inte lika saftigt (som från USA) och tullen verkar ha mer överseende.
Annars finns många andra fina fikondofter som Diptyques Philosykos, L’Artisan Premier Figuier eller – om du vill friska upp ytterligare – Acqua di Parmas Fico di Amalfi som toppas av en mild citrus. Som du säkert redan vet är Guerlains Allegoria-serie lite lättare dofter, jämfört med deras huvudserie så då kanske det sistnämnda förslaget här mer överensstämmer med en doft du hade tänkt dig? Jag tipsar också, som ett litet PS, om Diptyques doftljus Figuer som kan ge lite fikondoft i hemmet.

En annan grej, ditt inlägg om fukt var toppen! Jag har köpt fuktkrämen från First Aid Beauty och älskar den. Men vilken olja är det du använder för att kapsla in fukten?

Jag föredrar marulaolja men nyponfröolja är också bra. Just nyponfröoljan har egenskaper som passar både trötta och glåmiga och de med tendenser till acne. Tricket är att välja en torr olja till ansiktet. Visst kan du smörja med en fetare jojobaolja om du har lust, oljornas fördel är att de mjukgör och att de stänger in fukt (och även tar ned den i huden) men just i ansiktet och till natten har fetare oljor vissa nackdelar, inte minst som att oljan kladdar av sig på kudden.
Mandeloljan är mild, halvfet och passar därför till torr vinterhud. Arganoljan är också fet, det är därför den varit på modet att ha i håret ett bra tag nu. Bra ansiktsoljor men till natten skulle jag kanske välja en torrare, som nyponfrö.

Etiketter None

Hårkärlek

Varför älskar man att gå till frisören? Jag älskar det i alla fall. Dels är det ju för att någon snyggar till en, tar hand om en och ser till detaljer. Men någonstans finns också en förhoppning om att denna någon – frisören – ska se någonting hos en som ingen sett förut. Ett snitt, ett par klipp, en stajling eller en ny bena som ska ta fram ens allra, allra bästa jag.
Man hoppas på en förbättring med andra ord.

En sådan fick jag faktiskt av hårstylisten David Glover som fick göra vad han ville med mitt spikraka babyhår. Han var här på besök för att lobba för hårvårdsserien Martinsson King som har som usp att man själv blandar till vad man behöver i schampot och balsamet utifrån behov. Lite extra fukt, lite extra volym. Vad man nu behöver.

Föga förvånande valde David “volym” till mig. Allt annat hade förvånat mig. Han tog några hårtestar mellan fingrarna och det kändes som om han var en biolog som undersökte ringarna på ett träd. Han kunde utläsa när jag färgade sist, vad jag färgade med och hur jag brukar ta hand om mitt hår. Jag kände att denna man kan man inte ljuga för och säga “jag använder inpackningar varje vecka” eller något liknande. Respekt.

Tar ni med er bilder från tidningar till frisören? Jag har gjort det och känt mig som en nolla varenda gång. Jag vet att jag inte ser ut som Jennifer Aniston, men jag gillar nyansen på hennes hår.
Lönlöst, jag får ändå för mig att frisören tänker “Åh gud ännu en som tror att jag kan trolla.”

Jaja. David Glover sken upp lite när jag sa att mitt hår alltid var platt och att volym är ouppnåeligt. Jag använde det ordet. Jag sa unachievable (han är från Australien). Han upprepade ordet som en fråga, fick göra vad han ville, tvättade mitt hår och åstadkom detta utan att använda någon stylingprodukt bara en locktång. Respekt igen.

Etiketter None

Jo, jo

Hade ju såklart tänkt blogga från mina fem dagar i London. Om brittiska stjärnor på skönhetshimlen som Charlotte Tilbury, Delilah Cosmetics och Eyeko. Och att jag kommit på varför Jo Malone lämnar mig så kall. Allt det hade jag tänkt skriva om men insåg när jag kom till hotellet att jag glömt laddaren till datorn hemma och fick använda datortiden mycket sparsamt.

På ett av varuhusen doftade jag på den senaste kreationen från Jo Malone (som numera tillhör Estée Lauder och inte har något med Jo herself att göra). Jag provade English Oak & Redcurrant som är damversionen i serien och English Oak & Hazelnut som är herrversionen. Båda lika korrekta och försiktiga som ett glas mineralvatten med en citronskiva i. Jag doftade på dofterna igen på flygplatsen på väg hem.

Ni vet Jo Malone, de där vita och svarta förpackningarna som känns 2003 och som ska vara “sofistikerade” och “engelska”? Storytellingen lyder som så att Jo pressade blommor och gjorde egna tvålar som barn, blev florist som vuxen kvinna och har ägnat sig åt dofter sedan dess.
Hennes dofter heter inte poetiska saker utan bara de två eller tre huvudnoterna i doften. Lika straightforward som förpackningen. De är lätta och flyktiga, de är tänkta att vara unisex i första hand och de är tänkta att kunna blandas med varandra på huden (layering). Okej, okej.

Jag är inte superförtjust i det här med att man ska kombinera en massa olika dofter ur samma serie. Det känns för mig lite som “varför ska jag köpa tre olika dofter när jag skulle vilja ha en enda, svinbra?”. Men vissa gillar det såklart, tycker att det ger dem kontroll, personlighet och variation.

Basil & Neroli är tydligen storsäljaren, en obetydlig citrus. Och på flygplatsen kommer jag på varför Jo Malone lämnar mig så kall. Inte bara för att hela presentationen är så strömlinjeformad och så stram i sin svenne-sofistikerade approach. Det är för att den saknar personlighet. Med nära på hundra dofter i sortimentet är det nog svårt att behålla en personlighet, i och för sig. Men det är ju inte direkt oväntat att para ihop, säg, basilika och neroli? Eller lime, basilika och mandarin som en annan bästsäljare lyder. Är man ute efter något enklare brittiska parfymer som “heter vad de doftar” (eller doftar vad de heter?) fast med en personligare, mer individuell touch av “ser snygga ut i badrummet” tycker jag man ska blicka åt Penhaligon’s istället. Deras liljekonvalj-parfym var tydligen Margaret Thatchers favorit. Se, mycket roligare redan där.

Etiketter None

Myter, rykten och missförstånd

En av många seglivade uppfattningar om hudvård är den att huden “vänjer sig” vid en produkt efter ett tag. Jag har hört samma sak om schampon och balsam också, håret vänjer sig så att effekten av produkterna minskar och sedan uteblir.

För att förstå hur detta är en omöjlighet måste man minnas hur huden fungerar. Huden är ett levande organ, precis som lungorna eller hjärtat. Det är inte en död, statisk sak.
Vi vet också att huden i i ständig förändring, ingen har exakt samma hud idag som när de föddes (förutom möjligtvis de som föddes för typ tio minuter sedan), cellerna blir gamla, dör och ersätts av nya. Med tiden sker denna process allt långsammare och vår hud förändrar karaktär, förlorar spänsten och blir rynkig. Detta märker man också när man får ett sår på huden. När man var yngre läkte det på några dagar, nu kan det ta längre tid.

Att ge huden fukt, vitaminer och antioxidanter i form av externa produkter, som hudcremer, är ungefär som att mata kroppen med hälsosamma saker som broccoli och tomat. Vänjer sig vår kropp vid broccoli och tomat så att den slutar ta till sig vitaminerna och antioxidanterna? Nej, det gör den inte. Eftersom kroppen är i förändring, eftersom celler lever och dör. Dessutom påverkas vår hud av faktorer som väder, miljö och stress. Vi är ju inte statiska för sådana påverkningar, varför skulle vår hud då vara statisk i förhållande till hudvårdsprodukter?

Håret är lite av en annan femma men inte riktigt. Håret är till skillnad från kroppen dött protein, det lever inte. När det förändras (eller när vi upplever att det förändras) är det de nyare, friskare hårstråna som vi ser. Håret upplevs också förändrat i miljö, klimat och av personliga faktorer som stress. Eftersom håret i sig inte lever (förutom hårsäckarna, de lever i högsta grad) är känslan av ett friskt, glansigt hår till stor del kosmetisk, alltså den kan påverkas av produkter vi använder. Det är inte detsamma som att håret “vänjer sig” vid en produkt, håret förändras bara inte på samma sätt som huden.

Tack för mig denna lördag vid skolbänken. Och nej, bilden har ingenting med texten att göra. Men modellen har ju snygg hy och vackert hår.

Etiketter None

Rosor, rosor, rosor!

Idag hände någonting överraskande och revolutionerande: Jag hittade den hittills enda rosdoft jag verkligen älskat.

Ros är en sådan not som ofta delar folk i två läger: för och emot. Eller, de som tycker att den doftar ljuvt och romantiskt och de som tycker att den doftar tantigt och kvävande. Jag tillhör den senare kategorin. Kanske förknippar jag inte rosen så mycket med gamla damer utan snarare en tung, kvävande och pudrig tvål.

Men jag och den spanska skådespelerskan Rossy da Palma har tydligen någonting gemensamt, för parfymen Eau de Protection (“Skyddsvatten”) från Etat Libre d’Orange tilltalar mig enormt – och den doftar vrålstarkt av ros.

Det finns förstås några tänkbara förklaringar till detta. En är att rosen man använt är den bulgariska. Det är den dyraste rosen men också den mest kraftfulla, mer blomma än de där pudriga, ljusrosa bladen jag annars har så svårt för.
Dels han man parerat den med annat kraftfullt som svartpeppar, ingefära och kakao. Det säger kanske ingenting i skrift men översatt till doft blir det en riktigt defensiv rosdoft lika modigt sexig som ett par riktigt röda läppar.

Därinunder finns också lite förmildrande omständigheter som patchouli och rökelse, men de gör inte så mycket väsen av sig annat än backar upp rosen.

Ros, ros. En illröd, blodröd ros. Jag tänker på flamencodansare snarare än engelska 1800-talsträdgårdar. Fattar ni vad jag menar? en ros som verkligen dryper av eldig passion, inte blyg uppvaktning. Jag vet inte vad det säger om mig men så här har jag aldrig känt inför en rosdoft förut.

Eau de Protection finns på Åhléns (i butik och online) .

Etiketter None

Markera i kalendern

Hörni, det händer en riktigt rolig grej den 12 oktober på Kulturhuset. Jag och Kakan Hermansson pratar om läppstiftet som protest. Det ska bli otroligt kul.
Detta sker i samband med en fotoutställning med bilden av fotografen Lee Miller, en otroligt cool dam som blev känd i synnerhet för sina foton av kvinnor under andra världskriget. Jag menar, kolla bara här. Det är fantastiskt roligt att bilderna kommer till Kulturhuset, och ännu roligare att få vara del av utställningen om än liten.
Jag har precis skrivit en bok om formandet av maskuliniteten (ute 4 oktober) och andra sidan myntet är förstås formandet av femininiteten. Ja, här kommer bland annat smink in. Och det är precis sånt som intresserar mig, själva hjärtat av skönheten och makeupen.
Kortfattat så är andra världskriget en viktig tid i formandet av just dessa två, i synnerhet kvinnligheten. Männen är ute och krigar och många av dem kommer inte hem igen. De som gör det är alla nedbrutna på ett eller annat sätt, fysisk eller psykiskt eller båda delarna.
Vem får då ta hand om både hushåll och de traditionellt manliga uppgifterna? Kvinnorna.
Under andra världskriget visar kvinnorna, utifrån den absoluta nödvändigheten, att de mycket väl kan arbeta utanför hemmet och att det finns arbeten de klarar av som man dittills ansett kvinnor vara för fysiskt veka för: meka med bilar, stå vid maskiner.
En svinviktig tid för könsrollerna. Och läppstiftet! På vilket sätt kan ni alltså höra mig berätta den 12 oktober. Yay!

Etiketter None

Fenty Beauty by Rihanna

Igår lanserades Fenty Beauty by Rihanna under mycket hysch-hysch. Redan i somras kontaktades jag av en PR-byrå som visade mig produkterna men bara efter att jag skrivit på ett embargo. Produkterna visades sedan under en andaktsfull se-men-inte-röra-stämning vilket också spädde på min skepsis. Jag gillade att priserna är okej och att produkterna finns i många nyanser (inte bara kritvit hy osv) och att de lever i magnethylsor som hakar i varandra. Praktiskt i både handväska och på sminkbordet.

Stor emfas på highlighters, det var nästan väntat. Jag är ingen Rihanna-konnässör, långt ifrån, men att det skulle finnas med highlighters i kollektionen var den minsta överraskningen. Det verkar helt enkelt vara hennes grej och sminksignum.
Jag hade varit långt mycket mer entusiastisk om det hela inte var så  pr-styrt. Nu är det vanligare i USA än här och så vidare men det smyger sig ändå in oftare och oftare, särskilt ny när det rör sig om ett amerikanskt märke. Jag reagerar med att bli ljummen. Nu är det väl inte Rihannas fel personligen men det är också trist att man med sloganen “för kvinnor överallt”, en altruistisk och inkluderande fras, håller lanseringen så hårt att den spricker. Det är fler än jag som reagerat på det.

Men ska jag recensera produkterna – den lilla erfarenhet jag har av dem nu – så skulle jag säga att de trycker på multifunktionalitet och har några riktigt stjärnprodukter i kollektionen. En fin primer som verkligen ger dewy skin och roliga multisticks att ha som ögonskugga eller rouge. Primern innehåller en stor mängd silikoner och en liten men ändå existerande mängd parfym, för den som bryr sig om sådant (jag). Faktum är att i stort sett alla produkter innehåller parfym vilket stör mig. Men hey, highlightern och primern är nice.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen