Fifty Scents

Transderma, I love you

Det känns alltid dubbelt att rekommendera en produkt som är dyr. Å andra sidan vill man ju rekommendera någonting som verkligen är värt pengarna, som är bra för huden och ger resultat man hoppas på.
Jag har skrivit om Transderma förut, deras fem lika serum är verkligen i toppklass. De är fantastiska. Det finns mycket att älska med dem:

1. Få ingredienser. Nu är det ju inte längden på ingredienslistan som avgör hur bra en produkt är. Det är ju också själva kompositionen, formulan. Att bara smörja in ansiktet med, säg, ren retinol är inte optimalt. Man vill ha andra produkter som hjälper till, som transporterar ämnet ned i huden och så vidare. Här är formulan i absolut topp.

2. Inga irritanter i form av alkohol, parfym, limonene, eteriska oljor…Det är otroligt hur sällsynt det är! Heller inga konserveringsmedel, silikoner eller oljor. Det har jag mindre problem med i produkter men hey – behövs det inte så behövs det inte.

3. Konsistensen, drygheten. De är dyra, över 1000 kr, men räcker länge. De kan kombineras med varandra eller andra produkter som andra fuktcremer eller liknande.

Jag har använt M som står för Moisture sedan tidernas begynnelse. Eller i alla fall sedan den lanserades. Nu använder jag också O som står för det härligt töntiga Optimal Booster Serum. Men det är faktiskt vad det är. Vad som boostas är i synnerhet cellförnyelsen, vilket ju är ett problem med hud som åldras. Man tappar fukt och cellförnyelsen bromsas. Vi producerar kollagen, keratin och elastin långsammare.

Jag har själv varit lite halvtveksam till att börja använda produkter för mogen hy, börja bearbeta rynkor. Jag har ju haft fullt upp med att bearbeta och hålla finnar i schack, att hålla fuktbalansen vid skiftande väder. Ska jag behöva tänka på rynkor också? Gah!
Men Transderma O kan jag väl kasta in i rutinen också då, tänkte jag, och är glad att jag gjorde det.

Tänker man på cellförnyelse så tänker man kanske främst på rynkor och torr och hängig hud. Men förra veckan skar jag mig lite på en brevkniv och det lilla, lilla såret har ännu inte fullt läkt. När jag var yngre läkte sånt på någon dag eller två. Det är också en slags cellförnyelse.
Vad jag ser rent konkret med Transderma O är att huden reparerar sig snabbare. Jag brände bort ytliga blodkärl på näsan för snart två veckor sedan. Det blir sår – de bränns ju bort med en nål och laser – men dessa har läkt mycket snabbare. Jag ser också att spår från Dermapen-sessioner försvinner snabbare och småsaker som någon hudirritation vid väderomslag.

Så ja, man får betala 1330 kr eller något liknande och det är ju vulgärt mycket pengar. Men till det kan man kombinera med en billig (men effektiv) fuktcreme istället för flera dyra produkter, och man är set för vintern.

Etiketter None

Stora bareMinerals-inlägget

bareMinerals minns jag under tidigt 2000-tal när jag gick till disken på Åhléns och bad att få köpa deras mineralfoundation. När expediten visade mig en burk puder fattade jag ingenting. Det måste synts på mig för hon sa “Många reagerar precis som du”.
Idag är mineralpuder, alltså foundation i puderform, inga konstigheter. Men det fanns en tid då kabukiborste, “swirl and tap” och “buffering” var nya, häftiga makup-termer.

bare Minerals grundades så tidigt som 1976 och måste ses som de första stora på mineralsminkmarknaden. Då hette de Bare Escentuals, de blev bareMinerals 1995. Idag har de både flytande foundation, färgade dagkrämer och allt däremellan. Samt en imponerande samling makeup-produkter.
Sedan Shiseido köpte bolaget 2010 verkar stora fokusen varit makeup i nude-färger, från foundation till ögonskugga och läppstift. Nudes! Och det går väl på något sätt bra ihop med tanken på “naturligare” makeup dvs mineralfoundation. Till exempel gjorde man en megasatsning med imponerande Gen Nude, en kollektion med bra läpprodukter med fyra olika finish. Självklart i alla möjliga nudefärger – 60 stycken totalt. Så nog vill man gärna etablera sig som specialisten på nudes och hudtoner. Själv gillar jag Pop of Passion, det krämigaste färgade läppbalsamet på marknaden, med imponerande fina nyanser.

Jag vill slå ett slag för två stora favoriter från bareMinerals som jag verkligen rekommenderar. Det första hör då helt logiskt till kategorin hud. Deras färgade dagcreme Complexion Rescue är mer lätt foundation än fuktcreme, om man ska vara ärlig. Den är inte heltäckande (men det är heller inget den utlovar) utan mer bara färgutjämnande. För den som har något den vill täcka över krävs tjockare grejer. Men vill man, som jag, ibland bara ha något lätt, något som jämnar till är denna bra (om än inte lika bra som Laura Merciers Tinted Moisturizer).
Sedan älskar ju jag när produkter är parfymfria (ja!). Här får man också lite skimmer, om än oerhört diskret. Ingen behöver oroa sig för glitter eller pärlemo. Bara glow. Den som tenderar att vara torr i ansiktet kan tyvärr uppleva att den kakar sig.

Den andra produkten jag kramar lyckligt varje dag är 5-in-1 BB Advanced Performance Cream Eyeshadow. Jobbigt långt namn men å andra sidan en helt korrekt titel, denna underbara produkt är inte bara en cremeskugga utan också en hårt sittande, välpigmenterad och täckande primer för ögonlocket. Jag har den neutrala (igen: nude!) nyansen Camel. Allt jag toppar den med – matt skugga, skimrande skugga – sitter kvar hela dagen. Inte bara det, när 5-in-1 torkat är det mycket lätt att applicera torr skugga ovanpå. Jag blir så glad när jag hittar bra primers. Jag gillar Urban Decays klassiker men hoppar till av glädje varje gång jag hittar en likvärdig. det är denna och på sätt och vis mer därtill eftersom den har färg och är täckande också.

Stora lanseringen nu annars är barePro, deras nya flytande foundation som också kommer i jättejättemånga nyanser (30 st). Den verkar oerhört lätt och fin, jag ska återkomma när jag bekantat mig mer med den. Men visst blir man glad när man hittar märken som levererar mer än en stjärnprodukt? Här finns ändå en hel del att ta av – nudeläppstiften, foundations och ögonskugga/primer. Synd bara att priserna ligger och nosar på gränsen till tråkigt dyrt.

Etiketter None

Frågelådan: Mer ELDO?

Älskar just dessa båda och särskilt Like This nu på hösten. Funderar på att utöka samlingen, kanske med den som luktar jasmin och cigaretter (orkar inre googla riktiga namnet men har för mig att den heter just så fast på franska) men är osäker på om jag verkligen vill lukta cigarettrök… Kan du tipsa om någon mer doft från ELDO som lever upp till samma nivå och känsla? Håller med om oerhört fåniga beskrivningar. Tur att jag inte läste på innan första köpet…

Ibland blir jag så konfunderad. Om man tänker att parfymmakare sällan försöker sälja den faktiska produkten i sin marknadsföring utan mer känslan av parfymen, upplevelsen, så är det ju supervanskligt att antingen göra en snäv definition av denna upplevelse eller en som kan uppfattas som totalt värdelös. Som att marknadsföra Putain de Palaces med att bejaka sin inre slampa eller liknande. Det kanske är en helt annan upplevelse jag är ute efter när jag bär den parfymen (som för övrigt är väldigt fin, en lagom vulgär floral).
Jag tänker på det också eftersom jag ibland recenserar film. Nu recenserade jag Darren Aronofskys Mother som är så supersymbolisk att den faktiskt kan tolkas lite hur som helst. Även om det finns klara bibliska kopplingar i den valde jag att se den som en analogi över ett förhållandes livscykel. Sedan går regissören ut och säger att den handlar om miljöförstöring. Lite som att ta ifrån upplevelsen från den publik som såg någonting annat. Som när ELDO skriver att Noel au Balcon är en doft skapad för den superhärliga sexiga, storbystade (“balcon”) kvinnan som är alla mäns önskejulklapp.
Nå! Nu var det ju inte det frågan gällde utan tips om en annan doft ur ELDOs portfölj. Och jag måste säga att deras bortom keffa beskrivningar till trots är det ett favoritmärke. Jag skulle vilja tipsa om Divin’ Enfant (“Det gudomliga barnet”) som jag använder ofta. I grund och botten en mjuk, snäll och försiktig doft av apelsinblom men parerad med mycket grövre noter som lite tobak, läder och musk. I sann ELDO-anda ska detta symbolisera barnets skönhet och oskuldsfullhet med det jobbiga, skrikiga och krävande som också ryms i ungens lilla kropp. Alltså, för all del…

Vill man dra åt det mer romantiska finns True Lust. Jovisst, namnet antyder att det inte är så mycket romantik det rör sig om utan mer lusta. Men ros och viol (i synnerhet viol) får i alla fall mig att tänka mindre sexiga underkläder och mer promenad i solnedgång. True Lust är en av deras raraste dofter, i den bemärkelsen inte lika typisk för deras stil. Men det är också en välkomponerad och fin doft. Själva ställer de den mellan Putain de Palaces (högljudd, sövande blommig) och Dangerous Complicity (sexig och varm). Som steget mellan attraktion och närkontakt. Det får vara hur det vill med den saken, för mig är det en vacker doft, på rätt sida flickig.

Sedan vill jag också slå ett slag för två av deras mer traditionellt manliga dofter som funkar utmärkt på damer med. Men i noter sett upplevs som mer manliga. Den första är Tom of Finland och ja, det är ju få som skulle se förpackningen med en stor, läderklädd muskelkille och tänka “kanske något för damen?” men faktum är att efter den initiala manlighetsdosen av aldehyder och torr grönska så finns en oerhört djup och fin grön läderdoft. Det kan bli ett statement på rätt dam, den kan också bli den där parfymen man greppar efter när man behöver lite, lite mer självsäkerhet just en dag. En push, en hjälpande (muskulös) hand.

Den andra är Attaquer le Soleil (“Attackera solen” eller “En attack mot solen”) som är en hyllning till markisen de Sade. Mmm, jag vet, jag himlade med ögonen när jag stötte på denna doft för första gången. Klart de ska hylla en gammal sadistgubbe. Men till deras försvar måste jag säga att de Sade var inte bara ett gammalt pervo som satt inlåst i finkan och skrev pervogrejer utan också en poet och filosof. Och det är denna sida de valt att hylla. Att “attackera solen” är någonting man som vanlig, rationell tänkande person inte har en tanke på att göra. Solen för ju en massa gott med sig, den är livsnödvändig och så vidare. Men som oliktänkande och intellektuellt utmanande så vill man kanske göra det och utgå från det motsatta, det totala mörkret.
Jaja, doften i sig bygger på blomman cistus eller, som man säger på svenska, solvändeväxt. (I parfymsammanhang kan man också säga labdanum). Ja, precis, där kommer solen in. Och lite rökelse så vad vi har här är en mycket skev, romantisk doft. En på samma gång mörk, instängd, inrökt och fuktig doft men också en skör, romantisk touch a floral. Jag tycker den är mycket intressant men kanske inte, ärligt talat, något jag skulle bära särskilt ofta. Men värd att utforska, en doft med flera lager. I sann ELDO-anda!

Etiketter None

Intentioner

Helt slumpmässigt har jag hamnat i tre separata diskussioner om intentioner de senaste tre dagarna. Räknas en ursäkt mer om man säger “det var inte så jag menade”?
Jag var med i ett panelsamtal tillsammans med Kakan Hermansson i torsdags. Vi pratade om Läppstift som politiskt motstånd, ett ämne som verkligen passade mig. Vi hamnade på Doves reklamkampanjer som så ofta slår fel. Nu senaste med en svart tjej som tar av sig tröjan och därunder finns en vit tjej som bara väntar på att komma ut. Detta är inte första gången Dove klampat i klaveret och inte första gången de går ut med en offentlig ursäkt: Det var inte alls så vi menade.

Andra samtalet ägde rum bara här om dagen, jag spelade in ett poddavsnitt (snart i något poddforum nära dig) med Nina Åkestam som forskar om stereotyper i reklam. Ett oerhört intressant ämne! Också hon hamnade i tanken om huruvida det spelar någon roll om reklammakarnas intentioner inte kommer fram. “Vi tänkte inte så”. Själv har hon landat i att det inte spelar någon roll vilka intentioner reklammakarna hade, det är resultatet (och följderna) som räknas.

Den tredje gången jag hamnar i denna tankediskussion är tyvärr på ett personligt plan. När man säger något som uppfattas negativt och man står där med stora ögon, ångerfull och stammar “Men det var inte alls så jag menade”. Jag tänker på de föregående diskussionerna, om Ninas slutledning om att det som spelar roll är resultatet, och undrar om detsamma gäller i en personlig situation. Hon talade förstås uteslutande om reklam, detta vill jag verkligen poängtera. Det var det just vår diskussion handlade om och inte så där i allmänhet, undantagslöst.
Men tanken slog mig. Hur många gånger har man inte sagt det – “det var ju inte så jag menade”. Hur många gånger har man inte sagt eller gjort något som fått helt fel utfall? Jag kan minnas en knippe, bara på rak arm. Och alla gånger har det varit sant – det har inte varit så jag menade.

Är det en ursäkt som duger? Räcker den?
Jag vet inte.

Etiketter None

Stress- och hösthantering

Jovisst, lavendel framhävs alltid som den mest lugnande doften. Den man ska spraya kudden med för att sova gott och den man ska omge sig med i hemmet för ett avslappnat välbefinnande.
Må så vara. Och om ni ska köra på lavendelgrejen för att hantera livspusslet så märk att det är skillnad på engelsk lavendel och fransk. Den engelska är den där mjuka som man förknippar med fält på landet, små hus med halmtak och så vidare medan den franska är lite mer örtig i sin framtoning, lite hårdare och pikantare.

Men det var inte alls det jag skulle prata om utan lugnande höstdofter. För mig har de mest avslappnande dofterna alltid varit de dova, murriga: nejlika, kardemumma, kanel…Juldofter mer eller mindre. Så nu när jag jobbar på med gud vet vad – promota bok, spela in podd, skriva artiklar, hålla föredrag – vid sidan av alla förberedelser inför min nästa utlandsflykt, så behöver jag all hjälp jag kan få med utandningen.

Etat Libre d’Orange har bra hjälp. Nu säljs de dessutom på Åhléns också (och har ett större urval online) förutom på webbutiken Boutique Ideale så de finns tillhands. Hur som, de har framför allt två oerhört lugnande dofter:

1. Noël au Balcon
2. Like This (Tilda Swinton).

Vi börjar med Like This, som är en av deras bästsäljare. Den är framtagen tillsammans med Tilda Swinton, en av världens coolaste människor. Hon växte upp i London men har starka band till Skottland dit hon flyttade i vuxen ålder (och bor kvar). Så när hon skulle ta fram en parfym ville hon att den skulle dofta “Skottland”.
När jag tänker på Skottland tänker jag på fuktiga stenslott, våtmarker och gröna kullar. Hennes doft drar ditåt men blandar också in ingefära och lite musk. Hon har sagt någonstans att det är känslan av sin farmors hus på de skotska kullarna hon ville åt och det är fint att tänka på att just den upplevelsen doftade såhär. Det är nästan så att man känner regnet utanför, som gör husets väggar kalla och lite fuktiga. Jag tycker den är underbar men måste erkänna att det tog mig både en och tre doftningar innan jag charmades. Fattade först inte grejen, tyckte inte den doftade varken det ena eller det andra men nu tycker jag att den är fantastisk. Inte bara jag förresten, den fick pris för bästa avantgardedoft av Fragrance Foundation, en ära.
Och vill man verkligen slappna av lyssnar man på Tilda när hon läser dikten “Like This”, som gett namn till hennes doft. Jag blir lugn omedelbart. Det är en form av meditation.

Min andra “instant stress relief” är Noel au Balcon, en snäll och rar doft full av värme och förlåtelse: kanel, honung och patchouli. Som stillheten som infinner sig på julaftonskvällen då presenter är öppnade och mat äten och man är trött, varm och nöjd. Alla är hemma och firar på sitt sätt, det finns ingen som stör, inget jobb som pockar på. Jullugnet, det mindre kända framför julstressen. Men jullugnet finns också. Och så här doftar det.

Etiketter None

FU DKNY

Nog för att jag alltid tyckt att DKNYs äpplen varit lika menlösa som hennes kläder, men nu blir det bojkott här på bloggen. Som om jag skulle skriva om DKNY över huvud taget men så här får man inte bete sig. Om man inte är en okunnig, ignorant jävel som är för kär i pengar och för rädd för allt annat.
Donna Karan går alltså ut och fördömer de kvinnor som anklagar mediamodulen Harvey Weinstein för sexbrott. Märk nu att hon inte fördömer Weinstein (han beskriver hon som trevlig) och inte heller säger något i stil med “det är bara anklagelser än så länge, inga bevis bla bla bla” utan tvärtom, hon accepterar att dessa anklagelser är sanna men inte Weinsteins aktiva roll i det hela. Istället är det kvinnorna som kan ha “bett om det”.
Påminner om Cecilia Hagens krönika där hon menar att vi inte ska vara så snabba på att döma Nigella Lawsons dåvarande make som fångas på bild när han misshandlar henne. “Hon kanske är en riktig satmara, det vet vi ingenting om.”

Det spelar ingen roll.
Det är misshandel.
Det spelar ingen roll.
Det är ett sexualbrott.
Vi kan inte bidra ännu mer till den här hemska kulturen där man håller skyldiga bakom ryggen eftersom de är trevliga eller har pengar eller bjuder på så flotta middagar eller är så bra pappor eller lovande studenter. Det går inte.

Och sen vill jag att alla tar en lång titt på DKNYs egna reklambild. Vad vill den förmedla? Är det ett sexuellt möte eller en situation med en knasig maktbalans? Om man ska tro DKNY själv så är flickan klädd på ett sätt som “ber om det”. Och kläderna står ju designern själv för.

Vore jag återförsäljare av hennes produkter skulle jag bryta samarbetet.

Etiketter None

Hollywood

Vad jag än gör är mitt mål alltid att återskapa det Hollywood-hår en sminkös på SVT lyckades ge mig när jag recenserade Kollektivet i Kulturnyheterna.
Särskilt aktuellt känns det nu när det snurrar kring min nya bok. Det har blivit en del tv-framträdanden de senaste tio, femton dagarna. Men mitt hår är väl inte vad det brukade vara, man har mer gått in för en lockigare variant.
Det är roligt att se vad andra väljer för färger åt en, någon valde mer åt silver och grå medan en annan gick all in på lila. Största antiklimax var igår när sminkösen inför Breaking news (jag var med i sista delen av programmet) valde samma skugga jag redan hade på mig eftersom hon tyckte den var snygg. Haha, ingen ny inspiration där inte.

Jag är rätt matt, blir rätt snurrig efter intervjuer, möten och annat som är supertrevligt och kul men samtidigt kräver en hel del fokus av mig. Det känns som om jag sover för mycket och för lite på samma gång. Lägger mig trött, vaknar trött. För under den här perioden då jag gör intervjuer och spelar in en podd (kommer snart!) så ska jag ju samtidigt också jobba på som vanligt, skriva artiklar i vanlig ordning, och förbereda mig för att lämna landet några månader (också i vanlig ordning) med allt vad det innebär med fix, papper och träffa vänner innan resa.

Det är inte så att jag klagar, det är ju också en tidsbegränsad period. Under den har jag också läst en del artiklar som pratar smink och feminism. I Expressen menar man att det gått över en gräns när man kallar fillers för en feministisk handling (utifrån att jag bestämmer över mitt eget utseende), man pratar samtidigt parallellt om att inte skambelägga kvinnor för deras val kring sina utseenden.
Jag har ju alltid varit lite av den skeptiska, sura tanten i hörnet. Jag tycker nämligen också att vi inte ska intala oss att allt vi gör när vi sätter oss framför sminkbordet verkligen är vårt absolut egna val, helt isolerat från omvärldens förväntningar och normer. Att vi skulle bygga ett precis likadant sminkbord men exakt samma innehåll om vi befann oss på en öde ö (men med tillgång till materiella ting, för tankeexperimentets skull). Om vi trodde det så är det svårt att förklara den höga siffran som genom undersökning efter undersökning säger att kvinnor känner sig självsäkrare med smink, blir bättre bemötta både på jobbet och utanför om de är sminkade och så vidare. Det är en yttre faktor man inte kan ignorera. Och ett skäl till att man ägnar en halvtimme åt mig i tv-sminket medan killen som ska vara med innan mig bara får lite puder och frågan “Du känner fortfarande igen dig själv va?”.
Och ett annat skäl till att tv-sminköserna finns är för att om hallåorna, nyhetsuppläsarna och de andra kvinnliga ankarna inte var sminkade skulle tittarna distraheras. Det skulle störa dem, det skulle vara både ett statement och något som stör deras upplevelse och nyhetsintag. Jo, det är sant.

Så ja, jag är med på det trista tåg som rullar och vinkar och säger “men ha i åtanke bara, det är bara sunt, att det kanske inte är helt och hållet så enkelt som att säga “jag bestämmer, alltså är det feministiskt””. Det man nedlåtande refererar till som “läppstiftsfeminism” eller “Beyoncé-feminism” är en sådan variant: “Jag är feminist och om jag vill ha korsett så är det feministiskt eftersom jag är feminist och allt jag gör utgår från mig själv.”

Förlåt att jag alltid blir den sura i hörnet men jag tycker bara inte att vi ska förenkla saker och ting för mycket.

Etiketter None

Vad gjorde jag igår (och hur doftade jag?)

Bok ute, releasefest igår. Nu kan allt återgå till det normala. Det vill säga tedrickande, skriva artiklar halvsittandes i soffan för att sedan behöva uppsöka massör, måla naglarna och tröttna på färgen inom ett dygn samt kolla på tv-serier, få dåligt samvete och formulera någon artikelidé som gör att jag kan kolla vidare med gott samvete eftersom jag ska skriva om serien.

Hjulet. Perfektionen.

Mina fingrar har många frågat om. Skoja, ingen har frågat om dem. Men de är i alla fall bättre nu, har läkt på ett Wolverine-besläktat sätt. Helt otroligt. Från att ha haft förband på fem fingrar och inte kunnat skriva räcker det nu med plåster på pekfingrarna. Det hade jag igår så på alla bilder från festen där jag håller upp min bok syns det. Jag tycker det ser fint ut.

Gud, idag är jag helt matt men lägenheten doftar så underbart av alla vackra blommor jag fick! Idag behöver jag faktiskt ingen parfym alls men igår kväll tog jag på mig Noel de Balcon från Etat Libre d’Orange för lugnets skull: kanel, mandarin och ljuva kryddor som för tankarna till jul (precis som i namnet: “Jul på balkongen”). Det är sånt som lugnar mig, inte klassisk lavendel eller ylang-ylang. Juldofter, varma kryddor. Sprayade på både armar och hals. När någon sedan frågar mig vad det mest extravaganta plagg jag någonsin köpt är ska jag svara “en sovskjorta i siden från Oliva von Halle, som numera också doftar kanel och mandarin.”

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen