Fifty Scents

Krisen del 2

Jag vill förtydliga.
Fast jag inte vet om jag kan förtydliga mer.
Det jag vill säga är att jag inte tänkt sluta skriva.
Och jag behöver distansera mig lite, hitta tillbaka till de längre texterna, de analyserande. Det kan fortfarande intressera mig.
Även om det sker på bekostnad av en väldigt stillasittande blogg med få regelbundna inlägg men kanske med längre innehåll.

Förhoppningsvis.

Bland det roligaste och mest tacksamma jag upplevt i min karriär är de förtroenden jag fått på denna blogg. Frågor som ställs till mig som blandar skönhet, parfym och det personliga är precis och exakt vad som driver mig. Jag kan inte släppa det.

Men nu detta:

Just när en vecka på Hawaii stundar ramlar plötsligt en massa jobb in. Ja men visst, en flygresa bort väntar vad som verkar vara paradiset: Hawaii. Den där magiska platsen jag drömt om sedan jag var liten och upptäckte en stil som kallades tiki.

Jag borde glädjas.

Men jag har, liksom så många andra, börjat förtvivlas av flygandets effekter.
Jag äter typ inte kött, jag återvinner allt jag kan, jag har inga barn. Jag borde ligga på plus, det borde vara okej för mig att flyga.

Men nej. Det funkar såklart inte så. Jag förstör planeten likt förbannat: jag flyger och grisar ned.
Men framför allt: jag konsumerar.
Det är lika illa.

Och det är här skönheten kommer in. Eller i alla fall makeupen. jakten på varan, köpet. I plastburken eller glasflaskan. Som i bästa fall hamnar i en återvinningsloop men som kanske inte borde tillverkats i första hand?

Förstår ni min kris?
Jag kan inte fortsätta att bidra till konsumtion, till att beställa produkter på nätet som fraktas med ett plan och en bil. Eller framför allt, som konsumeras. Jag är så trött på denna konsumtion.

Ja, nu kan man ju hävda att konsumentupplysning ändå är ett sätt att minimera felaktiga köp, att investera i produkter som faktiskt används och gör nytta.
Men är det verkligen så eller går man bara konsumtionens ärenden?

Det är detta som upptar min tid och mina tankar just nu.

Etiketter None

Sminkandets leda

Förlåt alla. Verkligen, förlåt. Men jag har tyvärr nått en punkt då makeup och skönhet tråkar ut mig. Finner inget intresse i det längre, i alla fall inte i just denna stund.

Jag har känt det ett tag nu. “Jag älskar makeup och skönhet men hatar industrin”, kan man höra ibland. Och så kanske det är, ibland är det så för mig också.
Men så kan man säga om många branscher: Nöjesindustrin, tidningsindustrin…

Det här känns djupare, personligare. Man ska sminka sig för sin egen skull, för att det är skoj. Det tycker jag, såklart. Men om det inte längre är så himla skoj, om allt känns “meh” och likadant?
Allvarligt talat, jag orkar inte analysera ännu en mascara.
Jag orkar inte läsa ingredienslistan på ännu en ansiktstvätt. Jag vill inte ha parfymerat, jag vill inte ha silikoner (de är bra på att jämna ut, det är helt lugnt, men för egen del vill jag undvika dem) och jag hatar att betala överpriser.
Men mest känns allt med smink och skönhet just nu så menlöst. Det har med konsumtion att göra, och överflöd. Alla dessa burkar och tuber. Varför egentligen, i jakt på vad? det är ju ändå bara så mycket jag kan förbättra min hud (30% brukar man säga, resten är gener och livsstil).

Jag är med i olika forum. Entusiastiska, trevliga och hjälpsamma skönhetsintresserade som frågar om tips, utbyter tips och rekommendationer. Vilken primer är bäst? Hur ska jag rädda min torra hud?
Det är så fint när folk skyndar till undsättning. Det kommer såklart inte gå någon nöd på entusiasmen bara för att jag drar mig tillbaka lite. Jag vill konsumera så lite som möjligt numera. Vissa dagar går det, andra inte. Jag vill inte bidra till meningslösheten.
Jag vill inte känna mig överöst av produkter min hud måste ha annars går det åt helvete. Jag känner väl inte exakt så men jag ser på högen av grejer bredvid tandborste och tandtråd och tänker på pengar och tid. Och hopp, kanske framför allt hopp. Att gilla skönhet är att vara optimist, att vilja testa en produkt för att se…ja, vaddå exakt? Om huden förvandlas till en photoshoppad version morgonen därpå? Det kommer den inte att göra. Och en test säger inte mycket om långsiktig påverkan.

Förlåt.

Jag vill inte parfymerat, jag vill inte ha eteriska oljor, silikoner. Men prova den här då, formulerad av hudläkare. Prova den här som en makeupartist/flygvärdinna/entreprenör tog fram för att hen inte kunde hitta någonting där ute på marknaden som passade hens känsliga hy/högst ställda krav!

Prova alger/sällsynt blomma från Tibet/kallpressad olja från ett litet afrikanskt land som används inom traditionell medicin i xxx år!

Förlåt. Jag har tappat det. I morse rensade jag, tömde burkar och flaskor av produkter som helt enkelt inte håller måttet men som sparats för att, ja ni vet, man har ju köpt dem och man ska inte slösa.
Jag sorterade flaskor och plastförpackningar och gick till återvinningen.

För att jag är övermätt, däst. För att jag stirrat mig blind på för många ingredienslistor och olika nyanser av svart. Det har blivit sak samma för mig.

Etiketter None

Prova ett nytt ögonbryn?

För den som tänker att ögonbryn är ögonbryn finns en ny värld att upptäcka. Både för den som är osäker och den som är vild, äventyrlig och öppen för alla möjliga förslag.
Benefit som satsat hårt på att bli ögonbrynsmärket nummer ett (inte minst genom att erbjuda ögonbrynsbehandlingar och sessioner i butik) har lanserat Brow Genie där man enkelt laddar upp en selfie och får förslag på den ultimata ögonbrynsformen.


Man kan också testa andra former, det är roligt att se vilken skillnad ett markerat bryn gör. Gratis, förresten. I appform och online.

Etiketter None

Vi gör oss redo: skönhetsorden 2018!

Redan nu hör man ett och annat buzzword i skönhetsvärlden. Nya trender, nya upptäckter, nya begär. Här är de jag sett mer än en gång på senare tid vilket leder mig till att tänka att Detta Gäller 2018:

MONOLID: Ögonlock som tycks sakna synbart veck. Vanligast på asiatiska ögon.

CHARCOAL: Kol är anticeptiskt och allt möjligt. Det suger upp fukt, håller fukt och syns därför i ansiktsmasker. Senaste nytt: i tandkrämer! Som blekmedel.

EPIGENETICS: Ytterligare ett steg inom DNA-baserad hudvård, där epigenetiken egentligen bara är en analys av vår genetiska påverkan, och vilken del av den vi kan överlista.

LUMINESCENCE: Snofsigt ord för highlighter.

BLÅ ZONER: II de blå zonerna i världen lever folk längst. När man undersöker varför har man sett att mycket beror på diet (samt, såklart livsstil och allmänt hälsotillstånd i området). Man märker att man äter mer vegetabiliskt fett än animaliskt, man äter nötter och är modest med alkohol och sånt.
Nu använder man “blå” och “blue zone” även som ett koncept inom skönhet. Chanels Blue Serum till exempel, med ingredienser från en blå zon i Grekland.

INFLAMMAGING: Allt som har med anti-inflammation att göra. Istället för att prata om rodnad, synliga blodkärl eller akne kan man förmildra och även vidga behandlingsbegreppen genom att tala om inflammaging. Kommer också stort inom helhetssynen, där inflammaging i magen tex påverkar både hy och immunförsvar. Som man i sin tur länkar till hudpåverkan och åldrande.

Etiketter None

Hur mår de stora jättarna?

Helt seriöst: vem köper ett läppstift från Dior eller Chanel för över 300 kronor idag när det finns så många intressanta andra märken därute?
Frågan är varken irrelevant eller retorisk. Jag snubblar över en text i ämnet på Racked som frågar sig samma sak: hur ska de stora jättarna hålla sig relevanta i en värld där konsumenten mer och mer rör sig mot nischade märken, indieprodukter och nyheter?

Dior, Chanel och alla andra jättemärken med moderenommé i ryggen har pengar. Det är där man sett enorma satsningar på teknologi: appar, interaktiva kampanjer, Instagramvänliga filter och liknande. Märken som Lancôme och L’Oréal knyter till sig influencers och YouTubers. Det är också de som har råd att satsa på parfym, även om man idag förlitar sig mer och mer på en och samma bästsäljare och dennes efterföljande flankers och trista fokusgrupper än på märkets egen styrka eller parfymörens kreativitet. Jag menar, när hade Lancôme en parfymhit senast? Vem bryr sig om La vie est Belle?

Enligt Racked-artikeln står de stora designermärkena för 6% av den totala försäljningen inom makeup. Parfymförsäljningen står (gissar jag med tanke på försäljningsmarginalen) för den mesta vinsten. Enligt artikeln står designermärkena för 66% av parfymmarknaden. Men hur länge kan man komma ut med en Miss Dior-flanker eller en Poison innan folk tröttnar?

Svaret verkar vara en starkare koppling till modet, det är ändå där de har någon tyngd att hämta. Vi har redan nu haft en Dior pop-up i Sverige där man sålt “exclusives” i limited editon av produkter som använts på catwalken: temporära tatueringar och nail art, till exempel. Chanel kör samma koncept och nu också Armani.

Även den här grejen med personlig touch, jag såg en annons nyligen för YSL som erbjuder gravyr på läppstifthylsan. Nu ser jag att man också erbjuder gravyr på mascara och parfym och att Armani erbjuder detsamma. Det är ju smart, trycka på modekoppling OCH personlig lyx. För det är nog ända sättet att konkurrera med de yngre märkena eftersom ärligt talat, ett läppstift för 300 kronor lever farligt. Det går att hitta likvärdiga produkter för en bråkdel av det priset. Så man måste komma på något annat att ta betalt för? Jag måste säga att jag är lockad själv…

Sedan får man ju verkligen önska att man slutar ängslas och låter modet spilla över även på parfymtillverkningen. Skälet till att man tidigare lyckats skapa rena mästerverken är att man litade på näsan (parfymören) och lät denne ta fram något, inte genom en detaljerad brief baserad på typ konsumenternas köpvanor utan utifrån den egna konstnärligheten. Ingen parfymör hade skapat Shalimar, Opium eller Egoïste idag om man hade behövt förhålla sig till kund och försäljningsprognos.

Så om mode kan få föra ett märke framåt borde väl detsamma gälla modets parfymdel? Parfym ska ju vara en accessoar trots allt…säger man.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen