Fifty Scents

Hur mår de stora jättarna?

Helt seriöst: vem köper ett läppstift från Dior eller Chanel för över 300 kronor idag när det finns så många intressanta andra märken därute?
Frågan är varken irrelevant eller retorisk. Jag snubblar över en text i ämnet på Racked som frågar sig samma sak: hur ska de stora jättarna hålla sig relevanta i en värld där konsumenten mer och mer rör sig mot nischade märken, indieprodukter och nyheter?

Dior, Chanel och alla andra jättemärken med moderenommé i ryggen har pengar. Det är där man sett enorma satsningar på teknologi: appar, interaktiva kampanjer, Instagramvänliga filter och liknande. Märken som Lancôme och L’Oréal knyter till sig influencers och YouTubers. Det är också de som har råd att satsa på parfym, även om man idag förlitar sig mer och mer på en och samma bästsäljare och dennes efterföljande flankers och trista fokusgrupper än på märkets egen styrka eller parfymörens kreativitet. Jag menar, när hade Lancôme en parfymhit senast? Vem bryr sig om La vie est Belle?

Enligt Racked-artikeln står de stora designermärkena för 6% av den totala försäljningen inom makeup. Parfymförsäljningen står (gissar jag med tanke på försäljningsmarginalen) för den mesta vinsten. Enligt artikeln står designermärkena för 66% av parfymmarknaden. Men hur länge kan man komma ut med en Miss Dior-flanker eller en Poison innan folk tröttnar?

Svaret verkar vara en starkare koppling till modet, det är ändå där de har någon tyngd att hämta. Vi har redan nu haft en Dior pop-up i Sverige där man sålt “exclusives” i limited editon av produkter som använts på catwalken: temporära tatueringar och nail art, till exempel. Chanel kör samma koncept och nu också Armani.

Även den här grejen med personlig touch, jag såg en annons nyligen för YSL som erbjuder gravyr på läppstifthylsan. Nu ser jag att man också erbjuder gravyr på mascara och parfym och att Armani erbjuder detsamma. Det är ju smart, trycka på modekoppling OCH personlig lyx. För det är nog ända sättet att konkurrera med de yngre märkena eftersom ärligt talat, ett läppstift för 300 kronor lever farligt. Det går att hitta likvärdiga produkter för en bråkdel av det priset. Så man måste komma på något annat att ta betalt för? Jag måste säga att jag är lockad själv…

Sedan får man ju verkligen önska att man slutar ängslas och låter modet spilla över även på parfymtillverkningen. Skälet till att man tidigare lyckats skapa rena mästerverken är att man litade på näsan (parfymören) och lät denne ta fram något, inte genom en detaljerad brief baserad på typ konsumenternas köpvanor utan utifrån den egna konstnärligheten. Ingen parfymör hade skapat Shalimar, Opium eller Egoïste idag om man hade behövt förhålla sig till kund och försäljningsprognos.

Så om mode kan få föra ett märke framåt borde väl detsamma gälla modets parfymdel? Parfym ska ju vara en accessoar trots allt…säger man.

Etiketter None

Kommentera

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen