Fifty Scents

Doftgarderoben del ett: Lättsamheten

Länge levde idén om en ”signaturdoft”, den som skulle stanna kvar i rummet då man lämnat det. Den man skulle förknippas med, förnimmas av.
Jag tycker fortfarande att idén är fin, jag gillar när folk säger att de såg någonting, till exempel ett plagg, som fick dem att tänka på mig.
Men parfymen har utvecklats liksom våra parfymvanor. Idag ser vi doft som en förlängning av vår stil och personlighet. Alla parfymkrängare tjatar om att en parfym är en accessoar. Det nya ordet är därför doftgarderob, att ha flera parfymer som kompletterar varandra. Som används för olika tillfällen, det vanligaste är att man tänker dagparfym och kvällsparfym.

Det man brukar kalla vardagsdoft – ett ord jag är skeptisk till – är den doft man kan ha till allt, den man känner sig trygg och bekväm i. Som ett par ballerinaskor eller ett par jeans. Där hamnar de fräscha, friska noterna: citrus, marin, äpple, apelsinblom, tvättmedel och bomull. Dels för att de är lättburna men också för att de passar i de flesta miljöer och årstider.
Men jag tycker att man missar någonting om man ska ge sig ut på jakt efter en “vardagsdoft”. Ungefär som man ska handla “ett basplagg”, ett par bekväma skor eller en uppsättning strumpor av god kvalitet. Ja, det är något att bygga resten av garderoben kring. Varför kan inte vardagsparfymen få stå i centrum? Varför måste den stå i skuggan och vara en diskret liten pust av citrus som inte förnärmar någon? Bättre då att ställa sig frågan: Varför vill jag ha parfym?
Är det för att känna mig lite fräsch på jobbet? Då räcker det väl med en trevlig deo?
Är det för att det “hör till”?
Eller är det för att jag vill omge mig med doft, gillar tanken på doft och gärna bär doft för mitt välbefinnande?

Förstår ni vad jag far efter?

Sedan kan det vara så att man under dagen, under sommaren, vill ha en lättare parfym. En som inte är kryddig, murrig, träig eller har mysk i basen. Visst. Men vi låser oss om vi tänker att denna också måste vara diskret, omärklig och lätt i bemärkelsen opersonlig.

Så låt oss börja där: lättare dofter. Där räds många vaniljen och förknippar den med kladdig glass, slisk och kvävningar. Så behöver det verkligen inte vara, allt beror på sorten vanilj och vad den backas upp av. En vanilj som blandas med söta bär eller frukt blir förstås mer söt. En som backas av mysk blir djup.
Mitt tips, om man inte av någon anledning verkligen vill dofta citrus och äpple, är att testa vanilj i lite olika former. Det kan vara en fräsch doft, tro det eller ej. Diptyque (finns på NK) har Eau Duelle, ett bra exempel på en vanilj som inte för tankarna till tårta utan snarare plantager på Tahiti, omringade av vajande palmblad. Om man inte går med på att det kan finnas vanilj som inte doftar överväldigande sött kan jag tipsa om att testa denna.
Atlier Cologne har också en variant i Vanille Insensée, en fin sofistikerad vanilj med ambra och lite trä. Nej, bli icke förskräckta. Den är fräsch, jag lovar. Iris Poudré från Frédèric Malle är en annan vacker skapelse där vaniljen istället kontrasteras med sandelträ och vetiver, men också, som namnet antyder, blommor.

 

En annan ingång är att tänka friska frukter, för all del. Visst kan man fokusera på citrus men gärna tänka bortom citron och äpple. SG79 Nr. 23 är en varm och ytterst krämig doft (till ett bra pris) med grapefrukt (inte lika söt som citron, inte lika frisk som neroli eller bergamott) och petitgrain som påminner om pomerans.
South Bay från underbara The Different Company tar citrushjälp från Miami istället för Italien som alla andra: grapefrukt men också grapefruktens träd. Ja, lite trä mitt i alltihop, som tar ned det annars ganska saftiga i en citrusdoft. Här finns torr och salt vetiver som får draghjälp av lite ljus mocka och läder för att balansera ut grapefrukten.

Det jag vill säga är: doftgarderober är ofta begränsande. Man ska tänka dag, kväll och “speciella tillfällen”.
Jag tycker att man ska börja med att vara lite filosofisk: vad betyder doft för mig? Varför ska jag ha en doft? Hur vill jag att den ska dofta, vilka känslor ska den ge mig?

Ja, ni fattar.

 

Etiketter None

3 kommentarer till “Doftgarderoben del ett: Lättsamheten”

  1. Maja
    on May 23rd, 2018
    @ 6:51 pm

    Åh tack för ett så fint inlägg! Håller precis på och bygger min doftgarderob. Just nu är dagdofterna Byredo mojave ghost och Narciso Rodriguez for her edt. Älskar mysk och dessa dofter gör mig glada! På jakt efter en kvälls/festdoft nu…

  2. Johanna
    on May 24th, 2018
    @ 7:57 pm

    Så intressant att läsa. Jag har i flera år byggt en doftgarderob (etros heliotrop, frederic malles lipstick rose, penhaglions iris prima mfl), tills jag testade molecule no1 och blev fast. Det är den jag sträcker mig efter varje dag nu för tiden. Det är också den jag får så otroligt mycket frågor om, jag har många, många gånger blivit stoppad på tunnelbanan, på trottoaren, på restauranger. Jag har kollegor som säger att de vill sitta i närheten av mig pga att de känner doften i rummet (samt flera som har köpt den och blivit besvikna på att den inte luktar likadant på dem). Så nu har jag en signaturdoft, helt tvärs emot vad jag egentligen tänkt mig. Men jag älskar den doften på mig, hur den kommer och går under dagen och hur den aldrig blir för stark eller kvävande… bara jag på något sätt.

  3. Veronica
    on May 26th, 2018
    @ 4:52 pm

    Intressant post som vanligt! Jag har tidigare haft en doft som jag använt till jag hittat en ny bättre (vilket inte hänt ofta iom att jag inte haft koll och vuxit bott/bor i städer med begränsat utbud). Jag hade Coco Mademoiselle i flera år från att jag var ca 17-23, vilket gör att sedan jag slutade använda den känner jag alltid när någon har den som jag inte gör med andra parfymer, typ när jag är ute eller på fest. Det är lite kul på något vis..

    Sedan jag tog examen (och inte lever på CSN) så har jag börjat köpa fler dofter. Tycker det är fantastiskt! Har bara en som jag tvekar över att ta på mig varje dag kanske (Jasmine et Cigarette av Etat libre (etc)). Nu väljer doft efter vad jag tycker att parfymerna signalerar för person och vem jag är intresserad att vara, om man kan säga så? Eller beroende på vad jag har för uppgift för dagen och vilken doft som gör att jag känner mig mest “självsäker” i det. Dagligt identitetsbygge ungefär, haha.

Kommentera

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen