Fifty Scents

Stora Gwyneth-inlägget. Igen!!!

Har för mig att du har skrivit om GOOP & Gweneth Palthrow förut men i om det stora reportaget om henne i NYT så skulle jag verkligen vilja höra dina tankar.

Frågan jag väntat på!

Det är alltså den här artikeln som satt Gwynnie i spotlighten igen. En reporter intervjuar GOOPs grundare och frontkvinna och resultatet är som det brukar kan man säga. Gwyneth framstår som aningen världsfrånvänd i största allmänhet och väldigt lättköpt när det gäller “vetenskapliga fakta” och “belägg” för en produkts egenskaper (“She reached behind her to her bookshelf, which held about a dozen blue bottles of something called Real Water, which is not stripped of “valuable electrons”).

Det är inget nytt. Hela hennes affärsidé bygger på optimism, blind tro och en strävan efter livets goda (lite som en stor del av skönhetsindustrin).
Goop startade som en mailinglista till hennes vänner med entusiastiska tips på bästa gelaton i Italien (när hon spelade in The Talented Mr. Ripley) och bästa testället i London (när hon spelade in Shakespeare in Love). Alltså en längtan, eller för all del en nästan rättighet till det bästa av det bästa.

Man ska komma ihåg detta när man läser om GOOP eller tänker på GOOP. Hon säger ju själv att det är en aspirerande livsstil hon företräder. Jag ser det som att hon företräder drömmar. Ett drömliv, en dröm tillvaro men också drömmen om en ansiktskräm som faktiskt trollar bort rynkorna. Ett rosenvatten som faktiskt gör småbarnen inte jobbiga alls och ett elixir som i en enda sprayning trollar bort allt ont. Inte så stor skillnad på det och svenska hälsotillskott som utlovar energi över efter en natt full av barnskrik eller en kräm som i någon test i en tidning bedöms som “skön på huden”.
Drömmar. Inte sanningar.

Själv skulle jag gärna tro på altitudoljan som balanserar ut kroppen när man flyger så att man inte besväras av att befinna sig på hög altitud.

Luras man om man säljer drömmar? Ja, om man påstår att de är någonting annat.
Gör Gwyneth det? Både ja och nej.

Det jag skrivit om Gwyneth förut har gått ut på att hon är ärlig utifrån sin livssituation. Och den är ju unik, den är få förunnad. Få personer har tid och råd att leva ens i närheten av hur hon lever. Organic food hela tiden, unna sig ett bad med lite badsalt för 800 kronor någon gång ibland och sedan kliva in i badrocken för 4 tuss.
Få har råd, som sagt. Men hon har det och det är hennes verklighet. den är såklart absurd för den stora majoriteten som inte ens kommer i närheten av allt det där.

Så här skrev jag i ett tidigt inlägg, beträffande hennes ifrågasatta yttranden om att hon är “som alla andra kvinnor” (och med hänvisning till att hon lidit av depressioner i sitt liv):

“Själv tycker jag att det hela är oerhört intressant. Frågor som huruvida rikedom gör att man diskvalificeras från att kunna yttra sig om “den vanliga kvinnan” eller inte, till exempel. Eller, skulle hon som rik person lida mindre av sin depression och/eller sorgen efter sin pappa för att hon kan sörja i ett palats? Känna mindre moderskänslor eller oro för sina barn?”

“Att hon lägger en massa pengar på sitt utseende tycker jag inte är förenat med falskhet. Dels lever och verkar hon ju i en värld, rent professionellt, där hennes utseende är hennes handelsvara.”

Ord jag står fast vid.

Etiketter None

En kommentar till “Stora Gwyneth-inlägget. Igen!!!”

  1. Anna
    on Aug 10th, 2018
    @ 1:33 pm

    Bra skriver! Jag tycker verkligen att hon är fascinerande, som ett fenomen. Det känns konstigt att folk hatar henne så intensivt, det verkar gå djupare än att hon gör reklam för ovetenskapliga vagina-stenar. Allt med henne provocerar. Jag känner mest ”good for you Girl” att hon kan tjäna pengar utan att allt går genom män, gör det bästa av det kapitalistiska systemet.

Kommentera

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen