Fifty Scents

Skönmålning eller inte?

Förresten när vi ändå är inne på ämnet så skriver jag gärna lite mer om företag som donerar till välgörenhet. Mitt problem är att det är så svårt att se om ett företag verkligen är genuint i sitt arbete eller om det är en marknadsföringsgrej, ett sätt att visa upp goodwill (så kallad “good-washing”).
Det finns gott om märken som hävdar att “delar av försäljningen” kommer att gå till den och den organisationen. Sånt gör mig skeptisk. Hur stor del? Och hur stor del hamnar i organisationens arbete och hur stor del försvinner i administration?

Sedan finns det märken som är luddiga i sina beskrivningar. “Hjälper att förverkliga drömmar” till exempel. Oj, det var visst inte en välgörenhetsgrej utan en uppmaning att kränga produkter.

För amerikanska märken finns skattelättnader att hämta i välgörenhet, bidrag är avdragsgilla. Det finns därför gott om märken som tar fram en rosa specialprodukt i oktober månad för att stödja bröstcancerforskning. Eller en särskilt jullåda där man “samarbetar” med en organisation som ska rädda världshaven (okej, här syftar jag på Biotherm). Det är ju svinbra såklart men också lite vagt? Var hamnar pengarna och hur stor del av försäljningen?

Förutom att man nämner hur stor del av försäljningen man ämnar skänka är ett känt namn på den samarbetande organisationen ett gott tecken, tycker jag. Alla andra kan man kontrollera här och här, till exempel. Kanske finns en motsvarande sida för svenska organisationer? Tipsa gärna.

Man kan ju tycka vad man vill om företag som samarbetar med välgörenhetsgrupper. Å ena sidan kan man ju välja att inte handla någonting och lägga en peng själv i valfri grupps kassa. Visst kan det finnas marknadsföringsmål och säljargument kring företagens initiativ.
Men om det står mellan att handla en grej från ett företag och handla en grej hos en annan kanske just filantropin kan vara avgörande. Jag vet inte, det har aldrig varit det för mig. Men jag skänker pengar till saker ändå. För de som inte gör det kanske det faktiskt gör en skillnad.

Chantecaille har, som bekant, flera olika ändamål på gång ständigt. Deras välgörenhetskollektioner märks tydligt och får specialdesignade (och alltid väldigt vackra) förpackningar. De är i alla fall stundtals tydliga med att de skänker bort 5%.

Jag gillar MACs oerhört tydliga koncept med Viva Glam-läppstiften ändå. För varje sålt läppstift går 100% av vinsten till MACs Aids Fund som gör stor skillnad för både AIDS-drabbade och andra grupper inom LBTQ. Enkel, begriplig och tydlig välgörenhet. Läs om deras arbete, de gör handfasta saker som att erbjuda sängplatser till AIDS-drabbade som också är hemlösa och att ge dem mat. Och detta har MAC gjort sedan 1994.
Urban Decay försöker göra någonting liknande tycks det mig? Om än med bara ett läppstift och en limited edition. Men ändå: 100% av vinsten oavkortat är verkligen något att bocka och buga för.

Är man i Storbritannien kan man handla hem en souvenir i form av en fin tvål från The Soap Co. som använder återvunnet material i sina förpackningar och vars arbetsstyrka till 80% består av människor som är blinda eller funktionsvarierade. Överskottet och vinsten går direkt tillbaka till dem.

Sedan har man ju en soft spot för företag som ömmar för bin (Chantecaille får en shoutout här också). Produkter från serien Bee Lovely från Neal’s Yard räddar bin. Över 100 bin får ett hem för varje såld produkt. Företaget har för övrigt ett engagemang i flera olika organisationer.
Burt’s Bees skänker också pengar till välgörenhet men oklart hur stor del av vinsten. Oklart i Neal’s Yards fall också iofs.

Sedan får vi inte glömma Lush och The Body Shop som kämpar på sedan årtionden tillbaka med sina fairtrade-ingredienser, anti-djurtest och andra starka projekt. Lång och trogen tjänst. Hjältar.

Etiketter None

En liten text om fashionabla vattenflaskor

Bkr gör vattenflaskor som ska vara så pass fashionabla och trendiga att man ska kunna ha dem som en accessoar. Man ska gilla att kånka omkring på dem och förresten kommer färginspirationen från olika kläder man ser på catwalken.

S’well är ett annat företag som klappar sig själva hårt på axeln eftersom deras kreationer gör att vanliga, intelligenta människor fyller på deras vattenflaskor istället för att köpa vattenflaskor av plast på 7-Eleven och sedan slänga dem i skogen.
Flaskorna kostar strax över och strax under 500-lappen men då får man “design” på köpet.

För tillfället befinner jag mig i USA där man är kommunist om man återvinner och där vattnet i kranen är i det närmaste odrickbart så här kanske det eventuellt finns ett behov av en svindyr vattenflaska (som dessutom är tung) att kånka runt på. Att den måste kosta fem hundra däremot är väl inte självklart. Och är det så miljövänligt att föra in ett säsongstänkande bland flaskorna, att de ska matcha senaste outfits från catwalken och what not?

Etiketter None

Chantecaille, ett andra möte

Chantecaille [shante’kai] har bett om ursäkt för deras märkliga utskick och sagt att de inte förstår hur det kunnat hända. De har också velat förklara mer kring användandet av naturliga ingredienser och sin filantropi.
Jag är öppen för andra chanser, alla kan fela. Men eftersom jag är så anti eteriska oljor, doftämnen (“naturliga” eller ej) och extrakt från exotiska blommor så är det inte hudvårdssidan av märket som imponerar på mig. Makeupen däremot.

Det första som man lägger märke till är förstås att produkterna är väldigt vackra. Förpackningarna är lyxigt tunga, hylsorna ofta i silver. Men framför allt och viktigast är att färgerna och nyanserna är oerhört smickrande. Jag använder någon form av eyeliner så gott som dagligen, penna, kajal eller flytande eyeliner. Jag gillar Chantecailles vackert olivgröna nyanser med minimalt med glitter och skimmer (tack!) och vackra bruna, marina kulörer som är på den elegantare sidan om Urban Decay om man säger så. Kanske är det för att jag är gammal men jag överlåter de mer elektriska, experimentella och edgy färgerna till andra – med varm hand.

Men jag nämner UD eftersom deras pennor tenderar att sitta som berget och inte vika en tum under hela dagen, oavsett aktivitet. De hittar en värdig motståndare hos Chantecaille. Om UD är mer för den schyssta rocktjejen så är Chantecaille för oss 40-åringar som börjat uppskatta plagg i kashmir och en vacker sjal.

Annars tycker jag att alla torra produkter jag får prova – blusher, ögonskugga, ögonpenna – är toppen. Vackra nyanser som faktiskt också lyckas kännas spännande. Det är ändå en bedrift, när provade man en beige skugga senast och tänkte “wow, den här nyansen av jord/skimmer/beige känns faktiskt helt ny och fräsch”. Inte “ja, det är den här typen av beige jag brukar passa i”.
Den här silvergrå nyansen, till exempel, fick min kompis att säga “Har du så där gröna ögon på riktigt?”. Den bruna, kopprigare är en ny go-to de dagar jag hoppar över eyeliner och bara kör ögonbryn och mascara och känner mig kalifornisk.

De flytande och krämiga produkterna är lite svajigare om man ska generalisera. Har naturligtvis inte testat igenom hela sortimentet men mascaran upplever jag som aningen klumpig. Läppstiften har även de vackra nyanser, som om man tagit en generel röd eller rosa som passar alla och sedan tweakat färger lite, lite så att den också känns unik. Deras nudes är nudes (och med starka pigment) men de rosa, berry och korall är faktiskt suveräna. Jag föredrar ju mer skir finish för egen del men uppskattar pigmenten och hållbarheten.

Chantecaille vill också gärna betona sin filantropiska sida och de välgörenhetsprojekt de är engagerade i. Jag blir alltid glad för projekt som rör djur och miljö, för mig är det de viktigaste frågorna som finns. Utan djur och miljö har vi ingenting. Allt annat blir ju obetydligt. Ja, det är såklart ironiskt att jag skriver om skönhet och konsumtion. Jag är medveten om det. Men det finns val man kan göra också inom det, överlag, inte särskilt miljövänliga området.
Det är därför en vacker sida av Chantecaille, att så envist och regelbundet hänge sig, även om det bara är 5% av deras netto som vanligtvis går till välgörenhet.

Dock innebär deras välgörenhetssamarbeten mer än att bara sälja en mascara i rosa utgåva, som hos så många andra märken som ska skänka välgörenhetspengar under en månad om året (oktober). Chantecaille gör exklusiva, limited edition-paletter, skuggor och blushers som faktiskt är så pass intrikat vackra att det tar emot att ens använda dem. Så hatten av. Jag menar, kolla bara dessa produkter som fokuserar på korallrevens tragiska situation:

Ja, som sagt. Alla förtjänar en andra chans och hur olyckligt deras första utskick än var så måste jag säga att flera av deras makeup-produkter ändå klarar höga krav. Och tydligen har 91 elefanter kunnat räddas och återgå till sitt vilda, naturliga liv genom bidrag från makeupförsäljningen så det är ju härligt. Vi fortsätter så.

Etiketter None

Ett litet inlägg om Hourglass

Sverige blir glammigare och lyxigare. I alla fall om man med Sverige menar Stockholm och NK där amerikanska Hourglass dyker upp i gott sällskap med en del andra nya, ytterst luxuösa (och dyra) märken efter varuhusets ombyggnad. Tanken på att bli Stockholms Harrod’s kommer bara närmare, i alla fall gällande skönhetssektionen.

LA-baserade Hourglass har funnits i staterna sedan 2004. Jag skulle beskriva dem som en blandning av Charlotte Tilbury och Becca. Med Tilburys glam-faktor och Beccas pålitlighet. Och med priserna därefter, det vill säga på den dyrare sidan av skalan (och de påkostade förpackningarna).

Innan vi går in på märket känner jag för att dela en reflektion. Antingen är det för att jag är gammal och medelålders eller så är det för att jag själv räds experimentell och äventyrlig makeup men visst tycks det mig som att trenden går mot krämiga kulörer, lyxiga nudes och exklusiva förpackningar? Alltså, motsatsen till K-Beauty kan man väl säga. Det tycks mig som om de ledande märkena just nu är de som är inne på att försöka ta fram den lyxigaste, rosenquartznyansen i universum. I motsats till “kaxig” makeup, eller “lekfull”.

Hourglass passar in i detta med tunga, sköna förpackningar med lika eleganta kulörer på läppstiften, skuggorna och pennorna.
Den stora stjärnan är fan-tast-iska Veil Mineral Primer. En silkeslen, lätt primer som går lätt in i huden och lämnar den jämn och vacker utan att bli fullt matt, alltså ingen pudereffekt men samtidigt ingen oljig glans (den är oljefri, för övrigt). Dessutom skänker den sin lyckliga bärare SPF 15 vilket bara det är värd en applåd tycker jag.
Den är doftfri (halleluja!) och så vitt jag kan se fri från de vanliga misstänkta dvs alkohol och muppiga essentiella oljor och skit. Jag har haft den i två veckor nu, varje dag, och kan inte tänka mig att vara utan. Inte jättekonstigt att det är märkets bästsäljare, alla kategorier. Madonna är tydligen ett fan.

Precis som Becca är de också bra på highlightingprodukter som ger vackert skimmer utan glitter eller för mycket guld. En naturlig glow, för den som föredrar puderform, vilket Hourglass verkar göra. Här finns en hel drös just sådana produkter – rouge med highlightingeffekt, bronzer med lite guldskimmer, mattande puder och så vidare under kollektionsnamnet Ambient Lighting. Är man intresserad av sånt är dessa produkter felfria och lätta att använda även för nybörjare eller klumpedunsar.

För egen del är jag också imponerad av deras högpigmenterade läppstift (och måste erkänna att jag faller för guldhylsan som man kan köpa till och sedan förse med refiller, och ja den ser ut som en gammeldags cigaretthållare som går heeeelt in i old school-Hollywood-glamouren).
Man behöver inte gå hela vägen till färgstarkt om man inte vill, kollektionen Confession Ultra Slim High Intensity Refillable Lipstick innehåller 30 olika nyanser. Deras nudes är oerhört vackra och min kompis Lisa som en gång frustrerat och uppgivet efterfrågade “samma färg som på läpparna fast mer – som de brukar ha i filmer!” – kommer att bli glad. HÄR finns läppstiften hon letat efter.
Men vill man ha ett rött stift som står ut och sitter länge och bra finns dem här också. För den som har överflöd i plånboken.

Inte lika imponerad är jag av deras svårnavigerade hemsida. Känner mig som en riktigt, riktigt gammal människa när jag försöker förstå var produkterna finns på sidan.
Tur att de finns på NK så att man slipper beställa grejorna online.

Bonus: De har alltid varit noga med att inte djurtesta. Ändå starkt för ett lyxigt amerikanskt märke.

Etiketter None

Mais non, Chantecaille!

Chantecaille är ett amerikanskt företag som är mest känt för sina galna överpriser och för att posera som välgörenhetsföretag. Någon procent av deras ocker går till olika djurrättsorganisationer, i synnerhet elefanthjälp.

De hävdar också att de har en “unikt hög koncentration av naturliga ingredienser” i deras produkter vilket inte stämmer. Kolla bara på ingredienslistan som är full av syntetiska ämnen, och inte särskilt milda sådana heller. De skriver på sin hemsida att produkterna är “fulla av potent liv”, vilket man måste vara oerhört godtrogen för att ta bokstavligt.

Nu ska detta märke in till Sverige och jag hörde av mig till deras pressavdelning för att be om lite info och kanske något produktprov. Jag är verkligen inte girig, åtminstone hoppas jag att jag inte är det. Jag ber inte om produkter för att hoarda eller för att jag kan. Jag tror en och annan svensk pr-byrå här kan vittna om det.

Nåväl, det visar sig svårt att få tag i Chantecailles pressfolk. Jag mailar med fyra olika personer innan en tjej skriver att hon ska skicka info och vill skicka några “ikoniska produkter” ur kollektionen till mig. Det får hon gärna göra såklart. Jag har aldrig testat någonting från dem, de har alltid verkat för dyra och snobbiga för min smak. För att inte säga aningen förljugna men dessa fördomar försöker jag lägga åt sidan.

Produkterna kommer och jag förvånas över generositeten, flera läppstift och concealers. Jag öppnar det första läppstiftet och ser att det redan använts. Okej, tänker jag, alla kan göra misstag. Lite weird och inte så lite ohygieniskt men okej.
Öppnar det andra läppstiftet och ser att också det blivit använt. Läppennan (nedan) är trubbig och utsmetad. Mascaran kladdig och torr, ögonbrynsgel likaså. Ögonpennan är trubbig och använd, jag blir bara mer och mer irriterad.

Efter att ha öppnat alla grejor de skickat ser jag att alla grejor utom tre stycken (en penna, en concealer och en ansiktsmask) har använts. Jag blir först irriterad sedan uppriktigt förvånad. Varför skickar man mig använda produkter? Är det testprodukter från butiken? Jag går tillbaka till mailväxlingen för att se om det står någonting som kan förklara. Någonting i stil med “jag skickar de absolut senaste produkterna vi har, jag ber om ursäkt för att de är testade eftersom de är så nya att vi inte har några oöppnade exemplar” men hittar absolut ingenting sådant.

Istället sitter jag på golvet och stirrar på produkterna, helt förbluffad.
Under mina tio år som skönhetsredaktör och skönhetsjournalist har jag aldrig varit med om något liknande. Aldrig.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen