Fifty Scents

Chantecaille, ett andra möte

Chantecaille [shante’kai] har bett om ursäkt för deras märkliga utskick och sagt att de inte förstår hur det kunnat hända. De har också velat förklara mer kring användandet av naturliga ingredienser och sin filantropi.
Jag är öppen för andra chanser, alla kan fela. Men eftersom jag är så anti eteriska oljor, doftämnen (“naturliga” eller ej) och extrakt från exotiska blommor så är det inte hudvårdssidan av märket som imponerar på mig. Makeupen däremot.

Det första som man lägger märke till är förstås att produkterna är väldigt vackra. Förpackningarna är lyxigt tunga, hylsorna ofta i silver. Men framför allt och viktigast är att färgerna och nyanserna är oerhört smickrande. Jag använder någon form av eyeliner så gott som dagligen, penna, kajal eller flytande eyeliner. Jag gillar Chantecailles vackert olivgröna nyanser med minimalt med glitter och skimmer (tack!) och vackra bruna, marina kulörer som är på den elegantare sidan om Urban Decay om man säger så. Kanske är det för att jag är gammal men jag överlåter de mer elektriska, experimentella och edgy färgerna till andra – med varm hand.

Men jag nämner UD eftersom deras pennor tenderar att sitta som berget och inte vika en tum under hela dagen, oavsett aktivitet. De hittar en värdig motståndare hos Chantecaille. Om UD är mer för den schyssta rocktjejen så är Chantecaille för oss 40-åringar som börjat uppskatta plagg i kashmir och en vacker sjal.

Annars tycker jag att alla torra produkter jag får prova – blusher, ögonskugga, ögonpenna – är toppen. Vackra nyanser som faktiskt också lyckas kännas spännande. Det är ändå en bedrift, när provade man en beige skugga senast och tänkte “wow, den här nyansen av jord/skimmer/beige känns faktiskt helt ny och fräsch”. Inte “ja, det är den här typen av beige jag brukar passa i”.
Den här silvergrå nyansen, till exempel, fick min kompis att säga “Har du så där gröna ögon på riktigt?”. Den bruna, kopprigare är en ny go-to de dagar jag hoppar över eyeliner och bara kör ögonbryn och mascara och känner mig kalifornisk.

De flytande och krämiga produkterna är lite svajigare om man ska generalisera. Har naturligtvis inte testat igenom hela sortimentet men mascaran upplever jag som aningen klumpig. Läppstiften har även de vackra nyanser, som om man tagit en generel röd eller rosa som passar alla och sedan tweakat färger lite, lite så att den också känns unik. Deras nudes är nudes (och med starka pigment) men de rosa, berry och korall är faktiskt suveräna. Jag föredrar ju mer skir finish för egen del men uppskattar pigmenten och hållbarheten.

Chantecaille vill också gärna betona sin filantropiska sida och de välgörenhetsprojekt de är engagerade i. Jag blir alltid glad för projekt som rör djur och miljö, för mig är det de viktigaste frågorna som finns. Utan djur och miljö har vi ingenting. Allt annat blir ju obetydligt. Ja, det är såklart ironiskt att jag skriver om skönhet och konsumtion. Jag är medveten om det. Men det finns val man kan göra också inom det, överlag, inte särskilt miljövänliga området.
Det är därför en vacker sida av Chantecaille, att så envist och regelbundet hänge sig, även om det bara är 5% av deras netto som vanligtvis går till välgörenhet.

Dock innebär deras välgörenhetssamarbeten mer än att bara sälja en mascara i rosa utgåva, som hos så många andra märken som ska skänka välgörenhetspengar under en månad om året (oktober). Chantecaille gör exklusiva, limited edition-paletter, skuggor och blushers som faktiskt är så pass intrikat vackra att det tar emot att ens använda dem. Så hatten av. Jag menar, kolla bara dessa produkter som fokuserar på korallrevens tragiska situation:

Ja, som sagt. Alla förtjänar en andra chans och hur olyckligt deras första utskick än var så måste jag säga att flera av deras makeup-produkter ändå klarar höga krav. Och tydligen har 91 elefanter kunnat räddas och återgå till sitt vilda, naturliga liv genom bidrag från makeupförsäljningen så det är ju härligt. Vi fortsätter så.

Etiketter None

En kommentar till “Chantecaille, ett andra möte”

  1. ak
    on Sep 21st, 2018
    @ 12:15 pm

    Intressant uppföljning. Än finns det hopp och elefantargumentet väger onekligen tungt. Inte helt knasig kombo ändå, att skriva om skönhet och samtidigt vara miljömedveten. Ironiskt, ja, iofs, men klyschan ingen kan göra allt, men alla kan göra något fungerar fint. I flera inlägg pekar du på närvaron/frånvaron av vissa kemikalier i produkter och i det här fallet lyfter du fram företagets miljö- och djurengagemang Och Chantecaille verkar göra något. Ditt senaste inlägg om märket fick mig att med nya nyfikna ögon läsa om hur de även bryr sig om de betydelsefulla små randiga rackarna bin. Hjärtat började då klappa lite extra. Och det inte på grund av en hastig släng av apifobi.

Kommentera

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen