Fifty Scents

Om parfym

Kan inte du berätta om din relation till doft? Parfym? Är du periodare, humörstyrd, eller favoriterna trogen? Har själv funderat över detta och kommit fram till att doft för mig är nåt slags osynligt kontrakt med mig själv om vem jag ska vara den närmaste dagen, kvällen eller natten (bär ibland parfym till sängs). Som nu när mina tankar upptas av tankar om hur jag ska hantera att jag känner mig minimerad och undervärderat på jobbet. Har ett starkt behov av att vara lite skrämmande. Lite Claire Underwood. Osårbar, fast jag inte är det egentligen.
Tänkte på det när jag såg senaste avsnittet av House of Cards, hur hon som president inte får vackla, ens fladdra med blicken för att det är en antydan till svaghet. Precis så känner jag och det ska parfymen påminna mig om. Som vilken uniform som helst. Jag skaffade en ny för detta nya kapitel av mitt liv, Bandit. Skräckinjagande och magnetisk på samma gång.

Just Claire Underwood är ett bra exempel, tycker jag, om man ska prata fiktiva personer. Jag har tagit henne som ett exempel förut då någon scenograf lät hennes sminkbord se stramt och minimalistiskt ut. Och i mitt sinne överensstämde det inte med henne alls. Nog för att hon har stram framtoning och tänker på minsta detalj i sin eleganta look. Jag är övertygad om att varje klädval är ett statement för henne. Hilary Clintons val av burrito från menyn på snabbmatskedjan Chipotle blev genomanalyserat från både höger (som menade att det var populistiskt att äta där) och vänster (som påpekade att det var äkta, Obama åt också burrito från Chipotle en gång). Hennes val att bära vitt under slutdebatterna fick folk att associera till suffragetternas vita klänningar. Vad jag menar är: som kvinna i maktposition är ingenting en slump. Inte makt på den nivån. Inte makt som delvis också beror på hur man uppfattas. Så absolut tror jag att Claire, om hon bär parfym, tänkt igenom också den. Sval och elegant och klassiskt amerikansk kanske? Som någon Elizabeth Arden eller Ralph Lauren? Av politiska skäl kanske, men inte personligt val, det tror jag inte. Mer statement i så fall, precis som du är inne på. Bandit är nog ett bra val för henne eftersom den också har ett kinky drag (om man vill tolka det så) med sin starka läderton. Kanske kunde man till och med, i Claires fall, tolka lädernoten som dominans? Jag tänker på S&M, motorcykel och liknande? Om den inre bilden av Claire ger dig styrka som sedan förstärks av doften så skulle jag säga att du hittat till doftvärldens själva kärna.

Här är ett privat exempel: Jag själv gillar i regel inte ros, inte parfymer som domineras av rosdoft. Fast det givetvis finns hundratals olika rosor och oräkneligt många kompositioner och kombinationer av rosor och andra doftnoter. Men ros är i regel ingen favorit hos mig. Dock gillar jag en riktigt svullig, stöddig rosparfym som heter Eau de Protection (typ “skyddande vatten”) från Etat Libre d’Orange. Den är framtagen tillsammans med skådespelerskan Rossy de Palma som man kanske känner igen om man sett en film av Pedro Almodóvar någon gång. Jag nämner henne och den här parfymen för att Rossy har ett speciellt utseende, något regissören prisat henne för och något hon själv har och haft blandade känslor inför. Tror hon är helt toppnöjd med sin look numera men hon har pratat mycket om våndor i unga år.
Hur som helst, hon sa att hon ville ha en parfym som skyddade henne, en skyddande mur mot elaka tungor och genomträngande och dömande blickar. Jag fattar precis vad hon menar och när jag doftar på parfymen känner jag samma sak. Jag äger faktiskt en flaska, så stark tycker jag hennes vision är.

Hur är min relation till doft? Ganska styrmoderlig! Och konservativ! Jag har en alldeles för livlig fantasi, mina associationer härjar alldeles för vilt när jag provar dofter.
Jag är både intresserad och ointresserad. Jag är både trogen och otrogen.

Så här:
Jag gillar gröna dofter bäst, men har svårt att bära dem. Älskar att dofta på dem men ogillar dem på huden. Men ramlar jag på en grön doft som verkar intressant vill jag dofta på den. Detsamma gäller viol, nejlika, geranium och lite andra noter. De intresserar mig. En “ny” doft från något hur bara rätt upp och ned intresserar mig faktiskt inte särskilt om det inte är från ett hus där man faktiskt bryr sig om integritet (som Hérmes) och där intressanta näsor får jobba fritt, utan press på att tillfredsställa fokusgrupper och/eller budgetar.
Jag ogillar också att bli tillsagd hur och vad jag ska tycka om en doft. Jag förstår givetvis som vilken annan människa som helst att marknadsföringen av en doft helt bygger på image och upplevelsen av doften. Hur annars ska man sälja den?
Men att få pressmeddelanden om en ny doft för en “modern kvinna som går sin egen väg” eller “för den sensuellt feminina kvinnan som älskar äventyr” eller liknande gör att jag slår bakut.

Min doftsamling roterar. Ruljans snarare än att den växer. Detsamma gäller i och för sig böckerna i min bokhylla och tidigare DVD:erna jag äger också. Nu köper jag inte längre DVD men ändå, mönstret är detsamma: strama av, skala av, nå till kärnan. Vad älskar jag? Vad använder jag igen och igen?
Och då blir det oftast det jag redan vet: geranium, nejlika, viol, iris…

Och när använder jag doft på huden? Mer sällan än man kan tro faktiskt. Jag vill inte slentriananvända, ungefär som att man borstar tänderna på morgonen, men är heller ingen som använder “för speciella tillfällen”. Jag använder hellre parfym ensam hemma innan jag går till sängs (Like This är en ypperlig doft för sänggående!) än till vardags bara för att. Hellre använder jag en doft då sinnet välkomnar det, om du förstår vad jag menar. Snarare än som en accessoar bara för att man bör dofta gott.

Jag äger förresten också en flaska Bandit. Nu var det länge sedan jag bar den men jag gillar att ha den då jag har gympadojor och någon silkig blus eller liknande. I en situation som säger att jag har allt under kontroll men jobbar ensam och inte i team. Det låter för övrigt mycket som Claire Underwood också i mina öron…

Etiketter None

Mer multi!

Ja, jag har sagt det så många gånger nu att man skulle kunna tro att jag har aktier i Manasi7. Det har jag inte. Jag har heller inget samarbete eller liknande med märket. Eller något märke alls för den delen, jag tackar alltid nej till sånt.
Makeupartisten Susannes märke som bygger på den enkla och samtidigt avancerade idén om multiprodukter är helt enkelt bara väldigt bra. Små burkar med vackra cremefärger med djupa pigment men också så pass potenta att det går att “bygga” fram intensitet.
Jag håller mer och mer på att överge rms, tidigare favoriten i genren multiprodukt med naturliga ingredienser. Till skillnad från rms torkar inte innehållet lika lätt och snabbt. Och rms kan ibland kännas vaxiga på ett sätt jag inte upplever att Manasi7 gör.

Nå, nu har Susanne släppt en liten tutorial som för att poängtera och demonstrera less is more, ett motto jag själv gärna skriver under på i skönhetssammanhang. Behöver vi verkligen fler produkter? Nej, det gör vi såklart inte även om det är SKOJ att införskaffa. Men kanske då att man införskaffar ett miljövänligare och användbarare alternativ?

Looken ovan kallar Susanne A Winter’s Tale. Basen är en av hennes tre foundation/concealers som bara finns i tre färger men – hör och häpna – det räcker. De är så pass byggbara att det funkar att köra på en färg, blanda med den något mörkare eller tunna ut med ansiktsolja för den som vill ha glow och mindre täckning.

Puder på det för den som vill. beige ögonskugga i puderform. Ja, jag älskar att Susannes instruktioner är så pass öppna. Och för mig som är blek som drar åt gul underton är det fantastiskt med röda läppar och att blanda ut lite av samma färg på kindbenet. Att blanda ut med lite olja är dessutom bara toppen i vintervädret. Olja håller fukt “inne”.

Sedan färgen Alizarin på läpparna, med pensel eller fingrar beroende på vilken effekt man vill ha.

Här är produkterna som använts på modellen ovan:
SKIN ENHANCER – EBURNEAN AND SARCOLINE
SILK FINISH POWDER – TRANSLUCENT
CUSTOM EYE AND BROW QUAD – EARTH AND CLAY
CUSTOM BLUSH DUO – NADESHIKO KOI
ALL OVER COLOUR – ALIZARIN
PRECISION MASCARA – OBSIDIAN

Brukarna kostar runt 500 kronor styck och kan handlas på NK i Stockholm och/eller hemsidan här.

 

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen