Fifty Scents

Frågespecial: animaliskt!

Skulle vara intresserad av att höra om animaliska noter och “smutsiga” / “äckliga” dofter. Varför vill man lukta som en bäver eller hyrax? Skrattade gott då jag kollade in en parfym (Salome av Papillon) på Fragrantica och såg att de starkast upplevda noterna i parfymen var just två djur. Beställde för övrigt ett sample på parfymen och väntar spänt på att få testa.

Varför bär vi leopardmönstrade kläder?
Varför säljs högklackade boots i ormskinn?
Varför bär folk läderbyxor?

Du ställer en mycket bra fråga här: varför vill man lukta som en bäver? Eller, kanske ännu mer korrekt: varför vill man dofta som ett sekret från ett mårddjur?

För det stämmer ju att det finns doftnoter som är både krävande och rent magstarka och dit hör definitivt de animaliska noterna. Ta doftnoten som var på modet för fem år sedan: oud. Vissa upplever att det luktar unket och nästan bedövande starkt. Så varför vill man ens ha oud i parfym?

Förutom att luktsinnet agerar individuellt så ligger en del av svaret i det som kallas animaliska doftnoter. Så nu kommer vi in på din fråga om dessa.

Animaliska dofter är noter som från början kom från djur, som ambra (från kaskelottval), sibet (från sibetkatt) och mysk (från myskhjorten).
De används oftast som fixativ (alltså får de andra noterna att blir djupare, starkare och stanna längre) och i koncentrerad form luktar de i bästa fall svett eller sekret, för att vara ärlig.
Det är lite som mögelost, vitlök och kummin – som krydda bland andra kryddor kan det lukta gott men enskilt och koncentrerat luktar det hemskt. Animaliska dofter har egenskapen att de förhöjer kryddiga, träiga och söta basnoter. De kan locka fram en läderaktig ton på samma sätt som vitlök kan förhöja doft (och smak) hos till exempel tomater.

Idag används knappt animaliska fixativ alls, vissa är till och med förbjudna. Istället har man övergått till syntetiska varianter. Men varför använda dem alls?
Ett skäl är för att fortsätta reproducera en doft som är så pass gammal att den en gång i tiden innehöll animaliska noter. Ett annat för att en parfym bör ha ett fixativ för att få “body”, som man säger. Motsatsen är en tunn, flyktig doft.
Men det största skälet att inkludera animaliska dofter idag är därför att de påminner om just “djuriska” dofter.

Idag säger man “animaliska noter” mer som en beskrivning av noter som är animaliska till sin natur, som stimulerar din “djuriska sida”. Noter som doftar saker som just lätt svettigt, lätt djuriskt, lätt tungt. Eller helt enkelt varm hud och en varm kropp.
På en ytterligare nivå för detta tankarna till hetta, läder, hud, kropp och sex. I alla fall är det tanken. Och då den fysiska akten sex, inte antydan om sex som i sensuella noter, soft jazz och ett matchande underklädesset i ljusblå spets. Faktiskt sex och inte, som hos andra parfymer, tanken om sex. Gör jag mig begriplig?

Varför vill man dofta sex, kan man ju fråga sig. Tja, på ett plan skulle man ju kunna argumentera för att parfymen till sin natur är sexig, att det är en signal till omgivningen och inte sällan människor vi vill ska attraheras av oss.
Men så enkelt är det inte alla gånger. Jag som läst socialantropologi leker också gärna med tanken på totem, alltså en varelse (oftast ett djur) som ger oss styrka, som vi inkorporerar i oss själva. Jag tror det kan finnas en tanke om totem i läderbyxor och leopardmönstrat.
Djur har en stark symbolik hos oss, det ekar av det vilda, okontrollerade och primala. Och det är i denna symbolik som de animaliska dofterna också hämtar sin kraft. Vill man sedan dofta som en bäver? Nej, kanske inte. Men få är de animaliska dofter som doftar precis så eller precis som ett djur. Snarare ligger det där och lurkar i bakgrunden, ibland utan att man ens vet om det.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen