Fifty Scents

Innanför boxen

Jag skriver ju en skönhetstext i Icon varje nummer. Man kan kalla det krönika kanske men jag föredrar analys. Jag skriver om företeelser jag tycker är intressanta som när en knippe skönhetsföretag plötsligt börjar använda extremsportare för att testa sina produkter (vad betyder det?) eller vad det tyder på när flera märken använder ordet “instagram” i sin marknadsföring.
Nästa nummer kommer i mars, en sak jag funderar på att skriva om är den uppsjö av boxar man kan abonnera på. “Utvalda” produkter, nischade boxar, teman, kategorier…Det finns för män, vegansk makeup, parfymsamples, hudvård, spa…och min fråga till er är om ni har erfarenhet av något sådant abonnemang? Om konceptet lockar och i så fall varför eller varför inte?

Kanske inte ska delge er mina funderingar just här och nu (det ska väl bli en text i Icon först om inte annat) men jag tycker nog att det finns någonting där att ta fasta på. Dels i kurerandet av boxar, vilket på något sätt ligger i tiden. Tanken på det nischade och personliga. Men hur personliga är de egentligen?
Vi vill vara egna, har hört att parfym är en personlig accessoar som vi bör välja utifrån vårt alldeles egna mood. Och det kan jag väl skriva under på. Likaså makeup. Hudvård däremot, blir ju mer av en “trial and error”. Att testa en kräm för att den råkar falla ned i knät på en (eller genom brevlådan i det här fallet).
Är det för den bekväma konsumenten snarare än den nyfikna? Och hur mycket är man okej med att vara mottagare av företagens prover? För det är ju det man får: prover. Tänkta att hitta sin kund. Eller känns det mer som att man får någonting gratis från företaget, utan obligationer?

Etiketter None

Om ålder

Man pratar inte länge om anti-age, det har ni säkert märkt. Man talar om age-defying, cell-communicating och, allra mest, age-renewal.

Vet ni varför?

Många av de stora märkena med trogen kundkrets i den övre medelåldern har haft en topprodukt i segmentet anti-age. Många gånger har den haft ett sånt överpris att produkten burit resten av linjen. I alla fall närapå. En stabil anti-age-creme har varit ankaren i flera märkens hudserier, ungefär som makeupmärken och serier brukar kretsa kring en mascara. Har man en bra mascara kan man börja bredda sig.

Anti-age. Problemet, eller utmaningen, för märkena har varit att den nya generationen, vi kan kalla den millennials om det gör det lättare, rynkar på näsan. Anti-age låter som rynkor, ansiktslyft och permanent. Ingenting låter idag så omodernt som att tala om en anti-rynk-creme eller en anti-age-creme.
Men om den nya generationen inte fastnar och blir märket troget, och det är ju snart dags för dem äldsta millennials att börja tänka på hyns nya, mogna fas, och inte klamrar sig fast vid en anti-age-creme som tidigare generationer…hur ska märket då leva vidare?

Så man lyssnar in sig, har lite fokusgrupper som talar om att man inte är så mycket för det här med en produkt som ska fixa grejer utan ser mer holistiskt på saker och ting. Motion, kost, meditation och en hel uppsättning produkter, inte bara en mirakelcreme.

Okej, men om vi byter namn då så att det låter mer modernt och mer i linje med de nya livsstilarna? Det är inte anti-age, det är age-restorative, age-defying…och så något som låter mer vetenskapligt, typ cell-communicating. Eller så provar vi lite andra varianter när vi ändå är igång…



Etiketter None

Decembertystnad

Jullistor, årslistor, julklappslistor. Jag borde förstås dra mitt strå till stacken och bidra. Om inte annat så i konsumentupplysningens namn.
Men vet ni, jag känner motvilja. Jag delar Annahitas känslor av avtrubbning och konsumtionshets. Jag har ju skrivit om det förut, i början av 2018 var jag nära att lägga ned av exakt samma anledningar.
Det här med lusten. Det här med att kvävas under utskick, uppmuntrande och uppfordrande mail, uppföljarsamtal och en evig press. Att skriva om det ena och det andra, att lotta ut grejer, att ingå i “samarbeten”. Ni som följt mig vet att jag tackar nej och det i sig har blivit en ansträngning nu. Inte för att det är svårt att tacka nej, jag ser ingen anledning att lotta ut kit, men för att det sker så ofta och jag känner att jag avkrävs lite av en förklaring.
Förklaringen är ju enkel: jag tror på ärlighet. Jag tror på glädje och värme, inte kommersialiserad sådan. Jag älskar läsarmail, genuina frågor och undringar. Jag skiter i nya produktlanseringar.
Men balansen i branschen som jag valt att tillhöra ser inte ut så.
Avtrubbningen är värst, att bli blind för priser och tappa lusten att gå in på skönhetsavdelningen för alla märken flyter ändå ihop till ett och samma.
Dock finns det hopp i tunneln. Aftonbladet som lät mig skriva om Lady Gagas smink har varit oerhört positiva till fler sådana idéer. Det är att ta skönhet på allvar, något jag gärna gör och försöker göra. Det är där min lust finns, inte i årslistorna och produkterna.
Jag är en ensamvarg, det måste ni förstå. Lite av en enstöring som älskar att vara själv, som älskar att pyssla hemma. Jag är ointresserad av mig själv som person, att lägga upp bilder på mig själv. När jag får utskick och uppföljarsamtal blir jag både matt och lätt orolig eftersom min ensamma tillvaro rubbas.
Jag hoppas ni förstår vad jag försöker förklara och uttrycka. Låt oss prata, låt oss bolla lite frågor och snack. Det är det jag försöker att säga. Och så kan vi kanske strunta i listorna och köpen i år?

Etiketter None

…och nu blir det reklamfilm

Det bor en svulstig italienare i mig. Faller ofta för överdådiga more is more-parfymer från Sydeuropeiska hus, i synnerhet på herrsidan (dam tenderar att trycka lite väl mycket på blomdofter).
Därför älskar jag den här reklamfilmen, ni måste se den. Höj ljudet. Alltså, sydeuropéerna hycklar inte. Där andra antyder sex i sina reklamfilmer för parfym rycker de på axlarna och bah “vaddå antyder?”. Men ibland har de också en enorm humor, som här, hos basken Paco Rabanne:

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen