Fifty Scents

Samplesamhället

Tack för alla era kommentarer om boxar och boxprenumerationer.
Vi lever i ett samplesamhälle. Jag har insett det mer och mer. Goodiebags och samples. Saker som ska kännas som bonusar och som gratisgrejer. Vi vill testa innan vi köper, numera är det en rättighet för vi anser att vi får grisen i säcken annars.

Men det får vi ju ändå.

Makeup kan vi såklart prova, och ett smakprov på en ost säger oss förstås något om det eventuella köp vi ska göra. Studier visar att vi är mer benägna att köpa ett plagg om vi känner på det först, känner silket eller det stickade garnet under våra fingrar.
Men skönhet och hudvård är grisen i säcken. Eller. Såhär, det spelar inte så stor roll hur krämen känns på baksidan av handen eller hur den doftar. Det är ingredienserna och kompositionen som är viktig. Det är klart att vi kan reagera på om en kräm känns för tjock för oss, för oljig eller för klibbig. Men den flaska känslan av att veta vad man får utifrån ett krämprov är vansklig. Jag ryser varje gång “…och den luktar jättegott!” används i en presentation, som ett positivt argument.
Jag vill inte att mina krämer ska dofta någonting alls. Doftar krämen “jättegott” vet jag att det inte är någon för mig eftersom den då med allra största sannolikhet innehåller doftämnen. Syntetiska eller inte spelar mig ingen roll. Och borde inte spela roll för någon annan heller.

Men vi lever i ett samplesamhälle där vi har rätt att sampla. Först då kan vi fatta ett beslut och först då kan vi gå på galan eller festen. Om vi vet att vi får samples. Fick en inbjudan till Daisy Beautys skönhetskväll och där står det tydligt att goodiebag kommer att delas ut.
Jag har funderat på den grejen, om varför det är viktigt att skriva. Jo, för att goodiebags signalerar någonting såklart. Klass, utvaldhet.

Precis som boxarna. Speciellt utvalda produkter, handplockade.
Det är ju inte sant. Eller, det är antagligen inte sant. Man har nog valt bland samarbetsintresserade märken snarare än valt bland märken.

Varför älskar vi när folk väljer saker åt oss? Varför litar vi inte på vår egen förmåga? Varför måste vi ha saker gratis?

Allt det där hänger ihop. Vi känner oss utvalda, vi lever i ett samplesamhälle där vi ska följa och beundra vackra människor med en underbar livsstil som företagen står i kö för att samarbeta med och ge saker till gratis.

Hög moral har aldrig betalat någons hyra, jag vet. Och jag tackar nej till samarbeten för att jag tycker att jag har någon slags gräns. Men vad tjänar den till? Numera är samples och samarbeten ett tecken på framgång. Goodiebags är ett tecken på framgång. Gratisgrejer är ett tecken på framgång. Att få saker utvalda åt sig personligen är ett tecken på framgång.
Och vem vill inte ha framgång?

Att få samples är att få utvaldhet.

Etiketter None

En kommentar till “Samplesamhället”

  1. Dina
    on Feb 6th, 2019
    @ 2:24 pm

    I skenet av samplesamhället, vad är dina tankar om ”influenser”-märken inom skönhet? Tänker på Emma S, Löwengrip m.fl kändiskvinnor som startar beautymärken. Jag vill vara öppen men blir skeptisk när man visar en instastory på pågående produktutveckling där ett gäng medarbetare ”känner” på produkterna. Finns det nånting som faktiskt är bra eller är det bara återigen skuggan av någon annans livsstil man köper?

    Ps. Så oändligt tacksam att du driver ett oberoende samtal om detta.

Kommentera

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen