Fifty Scents

En läsarfråga om personliga varumärken


I skenet av samplesamhället, vad är dina tankar om ”influenser”-märken inom skönhet? Tänker på Emma S, Löwengrip m.fl kändiskvinnor som startar beautymärken. Jag vill vara öppen men blir skeptisk när man visar en instastory på pågående produktutveckling där ett gäng medarbetare ”känner” på produkterna. Finns det nånting som faktiskt är bra eller är det bara återigen skuggan av någon annans livsstil man köper?

Vilken oerhört bra fråga. Är det skuggan av någon annans livsstil man köper?
Det korta svaret är väl nej, men man köper heller inte nödvändigtvis kunskap.

För tydlighetens skull kan varken jag eller någon annan såklart dra alla märken med ett känt varumärkesnamn på över en kant. Att en “kändis” ligger bakom behöver såklart inte automatiskt betyda sämre produkt. Till exempel har Cindy Crawford några topprodukter i sin linje “Meaningful Beauty” och Iman har, vad jag hört, oerhört bra makeupprodukter för mörkare hudtoner.

Jag skulle säga att det gick inflation i “kändis”-skönhet för tio år sedan då kändisparfymen var det stora. Men det var också en nyvaken tid, sociala media var nytt, sättet vi berättade och såg tv på var nytt (ingen slump att Sarah Jessica Parker gjorde succé med sin parfym Lovely under samma tid).

Sedan dess har allehanda modeller (Cindy Crawford, Tyra Banks, Emma S, Iman…) släppt produkter i eget namn liksom skådespelerskorna (Drew Barrymore, Jessica Alba, Miranda Kerr…) och till och med entreprenörerna (Löwengrip, Linda Hallberg, Bianca Wahlgren…).

Det finns såklart en affärsidé bakom detta precis som det fanns en affärsidé bakom kändisparfymerna. Vinstmarginalen var god, varumärket, det vill säga kändisen, redan ett etablerat namn. Och de flesta var och är mediokra men det finns undantag: SJPs Lovely är fin för den som gillar okomplicerade blomdofter, Britney Spears har imponerande svulstiga doftdrömmar i sin Fantasy-serie och under en period när jag var inne på kokos (den tiden är över) gillade jag verkligen Gwen StefanisG” ur Harajuku-kollektionen. Det finns fler, men det är de jag kommer på just nu.

Men nu ska jag berätta en sak. Och innan någon representant för något varumärke skickar ett argt mail så får jag väl safe:a och säga “det finns förstås undantag”. Men nu ska jag berätta om hur det går till när man skapar en skönhetsprodukt.

Man börjar inte från scratch. Influencern eller modeller eller kändisen är inte med och står i ett labb och säger “jag vill ha menthoxypropanediol och så vill jag att du tar Polyquaternium-51”. Om denne inte är kemist vill säga, i så fall tar jag tillbaka.
Det man gör är att man antingen beskriver vad man vill ha (“en lätt hudkräm med anti-age-egenskaper”, till exempel) eller provar några generiska baskrämer, eller så köper man en redan befintlig ny, kräm som ingen annan redan köpt.

Sedan modifierar man. Vill man ha parfym i? Vill man att den ska kännas tjockare? Vill man ha lite nya, spännande ingredienser kanske, vi håller på mycket med japansk aska nu, det är det nya”.
Sedan testar man, kommer med förslag på ändringar. När man är nöjd beställer man. Och då har man också bestämt sig för hur flaskan eller burken ska se ut, om man ska ha etikett eller pump eller vad man nu tycker förmedlar vad man vill förmedla.

Man köper helt enkelt andras kunskap.

Det är varken etiskt fel eller konstigt. Jag skulle aldrig kunna sätta ihop en bra kräm, men det finns de som kan det och detta är deras affärsidé: att ta fram krämer och sedan sälja till företag som sätter sitt namn på dem. Om man inte är superstor som L’Oréal och har egna labb och egna kemister som tar fram produkter för typ alla L’Oréals märken.

Det betyder att varumärkespersonen inte nödvändigtvis skapat produkten men “godkänt” den. Köpt den alltså, köpt formulan.

Jag läste en intervju med Jessica Alba som påstår sig blivit en “ingrediensnörd” genom utvecklingsprocessen av sina produkter inom märket Honest Beauty. Well, även om hon är en “ingrediensnörd” (vad betyder det ens?) med vilket jag förmodar att hon menar att hon är intresserad av ingredienser, så betyder det inte att hon besitter kemistens kunskap om rätta mängder, rätta kompositioner.

Jag kommer plötsligt att tänka på någon sång av Hasse Alfredsson där han sjunger att han ju gillar sockerkaka och falukorv och polkagrisar eller något sånt, så varför smakar det inte bra när man äter allt tillsammans?

Med andra ord: nej, att någon har sitt namn eller stämpel på en produkt betyder inte att den är bättre eller sämre än någonting annat. Att man varit “med under processen” är ingen garanti för någonting.
Makeup är ju en sak, där är det lätt att se saker som användarvänlighet och hållbarhet direkt vid en applicering. Med hudvård är det snårigare, man får helt enkelt höra sig för, läsa på ingredienslistan…och hålla utkik efter uppenbara misstag som parfym, alkohol, linalool….

Men köper man skuggan av någon annans livsstil? Kanske. Men då är det glamorösare att köpa deras parfym eller deras kläder, än deras kräm?
Jag menar, bär man inte hellre Madonnas/Victoria Beckhams stil än deras hudkrämer?



Etiketter None

Kommentera

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen