Fifty Scents

Det jag menar…

…är att det inte måste vara så svårt att tacka nej.

Jag gjorde det för första gången på detta vis för två månader sedan. Jag tänkte att jag borde hålla mig artig och så vidare, för det är ju inte PR-byråerna som ser skevt här alla gånger. Det är ju deras kunder, alltså företagen.
Och precis som den gången jag som frilansare var livrädd för att sjukskriva mig, för jag tänkte att då faller man bort från registret, så visade det sig att folk faktiskt är förstående och sympatiska. Såklart. Men man glömmer det.
På just detta mail svarade byrån att de förstod, att de tyckte mitt resonemang var logiskt. Vilken lättnad jag kände! Så glad jag blev!

Man kan tacka nej till saker. Man kan ge en förklaring. Man kan fortfarande vara en trevlig person. Åtminstone är det någonting jag försöker att vara. Leva som man lär.
Nu är det ju så att jag flyger två långflygningar om året redan, jag är inte någon mönsterklimatkämpe. Ibland äter jag en hamburgare. Men det är summan av våra handlingar som räknas, valen vi gör varje dag.
För det mesta äter jag inte kött. Jag håller alla andra resor till et minimum. Det är summan av våra handlingar som räknas. Som i allt annat vi gör.

När jag väl kom in i detta tänkande blir valen enklare, ibland ser jag de inte ens som val. Det handlar inte bara om miljö, det är det som är min andra poäng här. Det handlar om en attityd, ens personliga värderingar. Eller ideologi, om man så vill.
Det var en terapeut som lärde mig det. Att om man för sig själv lägger upp vilka värderingar man vill leva efter (ärlighet? förståelse? inkludering? vad man nu tycker är viktigt) så blir det lättare att leva.
Man får det lättare att fatta beslut, professionellt och privat. Det blir helt enkelt lättare att leva med de beslut man fattar.

Det är såklart inte lika enkelt som det låter. Alla enkla sanningar är svåra. De svåraste, skulle jag säga. Som att “vara sann mot sig själv”. Vad betyder det i praktiken?
Ja, ni fattar vad jag menar.
Men att ha en egen ideologi eller uppsättning värdeord är faktiskt någonting jag kommit att värdera. Och som dessutom, precis som terapeuten sa, gjort det lättare att leva. Och som en bonus så händer det mycket ofta att folk visar sig förstående och sympatiska.

Det är inte så svårt att tacka nej tills saker. Eller ja, för den delen. Och man mår så mycket bättre efteråt. Och det gör det lättare att fortsätta på sin bana.

Etiketter None

Tecken i tiden

På två veckor har jag fått två inbjudningar om pressresor. Jag ska flygas till ett märkes huvudkvarter och labb, eller till ett märkes nya, effektiva fabriker. Jag ska få se hur man jobbar med hållbarhet.

I vilken utsträckning är skönhetsindustrin en hållbar bransch? Egentligen inte särskilt. Plastförpackningar är de vanligaste, följt av glas och metall. I Sverige är vi okej på att återvinna men i större industriländer som Storbritannien och USA, för att inte tala om Kina och Asien, är man värdelös på det.
Sedan behöver vi inte ens nämna produktion och – en riktigt jobbig grej – transport. Mikroplasterna och mikropärlorna och annat skit i skrubbkrämer är på väg bort. Från hyllorna ja, men de är ju kvar i haven.

Skönhetsindustrin, om man vill vara cynisk, tjänar på luftföroreningar. Man säljer mer fuktkräm, man marknadsför anti-pollution-krämer.

Jag tackade nej till dessa resor. Med hänvisning till att det låter som en kontraproduktiv idé att flyga till en fabrik för att påvisa hållbarhet. I synnerhet när produkterna förpackas i icke-återvunnen plast och papper och fraktas jorden runt (om inte produkterna så ingredienserna).

Etiketter None

Helt i syNK



Det är ändå en upplevelse att besöka NKs skönhetsavdelning nu för tiden. Det är en flykt till en valfri europeisk storstad.
Eller nej, inte alls valfri utan mer bestämt London eller Paris. Det är uppenbart därifrån man tagit inspiration och det gör man naturligtvis rätt i. NK har alltid haft en tydlig profil: här finns inte bredden men djupet. Det är som allra tydligast på skönhetsavdelningen där märkena man tagit in inte representerar mainstream utan den insatta och den mognare kunden med en mer välanvänd Hermésplånbok. Till exempel finns nu amerikanska Dr. Barbara Sturm som har egen klinik, givetvis, och kunder som Hailey Baldwin och Kate Moss, representerad på hyllorna. Hon brukar tillskrivas äran för “vampire facial”, en riktig kändisfavorit.
Vad jag menar är: klart NK ska ha Dr. Barbara Sturm på hyllorna. Allt annat vore feltänk.
Hourglass, MD Perricone och Tata Harper ska naturligtvis också vara där, av samma anledning: eleganta och tydliga varumärken (klassisk skönhet, klinisk approach och ekolyx, respektive). Jag blir nästan upprymd av att se skönhetsavdelningar och butiker med så oerhört tydlig image. Nej men på allvar. Av samma anledning som jag älskar specialiserade matbutiker, gärna utomlands, och handlar mitt te i tebutiker som Sibyllans.
Jag blir mer matt av att gå igenom Åhléns more is more-avdelning än NKs, trots allt, även om prisklasserna i regel inte tilltalar mig. Men här finns Manasi7, ett favoritmärke (det är ett ord jag verkligen inte använder ofta!) som i sin nisch och sin prisnivå inte hade kunnat leva ordentligt någon annanstans än här, på NK. Så visst ska nischen in i det fina varuhuset med marmorgolv. Ja, det kostar, men en av de saker man får för priset är ju upptäckten av dessa mindre märken. Manasi7 är svenskt, tänker på hållbarhet, återvinning och multianvändning. Jag hade inte kunnat fantisera ihop ett bättre märke själv. Och färgerna är förresten toppen och kollektionen liten och begränsad. Med andra ord: alla rätt.

Etiketter None

Foundation

Men hej vad många märken som har riktigt mörka färger foundation nu…tänker jag, som är blek.

Jag får frågan av en kompis som ser ut som Naomi Campbell. Hon gör verkligen det. Hon frågar mig om jag kan tipsa om något märke som har foundation i mörkare färger och jag svarar spontant “men det har väl alla större märken nu för tiden? MAC, Bobbi Brown, Clinique…”.

Ja, det stämmer, förklarar min vän. Men du vet, bara för att de är mörkare betyder inte att de är anpassade efter mörk hy. Hon förklarade att de mörka tenderar att dra åt grått, att färgerna är helt keff, som om man bara hällt i basic brun utan någon hänsyn till undertoner…

Jag har hört om detta förut, från makeupartister. Jag har varit lite naiv kanske, tänkt att “men den situationen är väl löst nu, kolla så många shades Lancôme har!”.
Och det stämmer, Lancôme och många fler har utökat sortimentet även i Sverige. Men det är märken som Fenty (Rihannas) som visar vägen. Där women of color själva dikterar villkoren.


Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen