Fifty Scents

Svettens tid

Jag har en släkting som verkar älska alarmerande rön. Visste jag att parabener är livsfarliga? Visste jag att sulfater är dåliga?

Varför är de dåliga, frågar jag.
De är dåliga för huden, svarar hon.

Hon har länge bedrivit en kamp där hon med bestämdhet hävdar att anti-perspiranter bidrar till bröstcancer. Hon är inte ensam, den här artikeln som en vän skickade, tar upp fenomenet.
Jag har skrivit om skillnaden mellan deodorant och anti-persiprant förut. Egentligen är själva orden supertydliga: de-odor, alltså ta bort odör. En produkt som maskerar dålig lukt. Den tar alltså inte bort svett eller förhindrar svettning, den maskerar den bara eftersom den luktar gott.
Anti-perspirant, alltså mot svettning. Den aktiva ingrediensen är aluminium som används i olika former (listad olika namn med “aluminum” eller “alum” i ingredienslistan – se upp! Kan finnas även i de som påstår sig vara “helt naturliga”!).
Aluminium, oavsett form, fungerar som ett salt som binder upp och torkar ut svettdropparna. Sedan finns vissa studier som menar att den täpper till porerna så att svetten inte kommer ut. Så kan det alltså vara. Men forskare påpekar också att vi har svettporer över hela kroppen, skulle några “täppas igen” kommer svetten ut ändå. Och det ska den göra! Svett är bra. Att svettas reglerar kroppstemperaturen!

Själv använder jag sällan deo eller anti-perspirant över huvud taget. Men det beror mest på att jag är nojig för kläder och att jag sällan svettas just under armarna.
Men vill man använda deodoranter eller aluminiumfria deos så kan doften ibland bestå av parfym eller eteriska oljor som doftar gott. Inte alla är känsliga för alkohol (som ju parfym till största del består av) eller eteriska oljor. Jag är det. När jag använt till exempel den här från Schmidt’s Naturals så har min hud reagerat. Då är jag hellre utan.

Så, jag menar, att ta bort någonting men ersätta det med något annat är inte alltid det bästa heller. Dock är ett starkt argument – för min del – mot aluminium att det är dåligt för naturen, i synnerhet livet i hav och sjö. Här är ett tips på en deo utan aluminium och utan doftämnen. c/o Gerd är dyr, 199 kr, men har då fördelen att den är svensktillverkad.

Etiketter None

Sa du röka?

En sak som gör att man känner sig väldigt “in the know” är att luska reda på vilka råvaror de stora råvarutillverkarna inom doft lagt in stora beställningar på. Inget får mig att känna mig mer proffsig och initierad.
Detta eftersom beställningen av råvarorna betyder att de användas i dofter vilket då alltså ger en fingervisning om vilka dofttrender vi kan vänta oss. En av dem är cannabis.

I USA har cannabis som doftingrediens smugit sig på under de senaste två åren och i synnerhet det senaste året sedan cannabis blev laglig i flera stater. Doften i sig är söt, gräsig och torr. Själv tycker jag att den doftar sött hö. Jag är inget större fan. Men i parfymväg har man såklart valt att – för det mesta – kontrastera den flummiga cannabisen med andra dofter, som citrus eller tallbarr för att gå från hippie till…hipster?

Det finns två olika slags cannabisparfym. En som görs på ren cannabisolja, alltså äkta cannabis. En annan som tagits fram på industriellt vis och alltså är oäkta och funkar även där cannabis är olaglig.
Sedan finns också CBD. Cannabisen innehåller flera aktiva ämnen (de kallas cannabinoider). Ett av dem är THC, det är ämnet som ger den hallucinogena effekten och/eller psykoaktiva. Tar man bort den delen av cannabisen men behåller CBD så behåller man de lugnande egenskaperna utan den drogklassade komponenten.

CBD läkemedelsklassas i Sverige men vi har regleringar vad gäller tillåtna halter och bruk. I USA och i synnerhet stater som Kalifornien (där cannabis är lagligt och där synen på alternativa medicinska metoder är hyfsat liberal) har man sålt CBD-produkter i matbutiker. Man säljer CBD-choklad och CBD-godis. Men CBD-beivrarna menar att de lugnande och läkande egenskaperna också funkar utvärtes på kroppen och därför säljs också ett gäng hudvårdsprodukter med CBD. Om det verkligen funkar på det viset är fortfarande oklart. WHO menar att CBD absolut kan ha positiv effekt när det tas intravenöst och det bedöms som mycket säkert dessutom. Men man är tveksam till om det verkligen har en effekt när det stryks på huden. Där behövs mer studier helt enkelt.

Tills dess: cannabis som trendingrediens i kommande säsongers parfymer och doftljus! Minns vart du läste det först!

Etiketter None

Framtiden (hoppas jag)

Jag var i stadsdelen Burbank i Los Angeles. Det är en del av staden jag är obekant med men min kompis Lotta kan den bra. Hon tog med mig till Besames butik och jag så det jag hoppas är framtiden.

Jag har följt Besame på IG länge, de har jättefina och roliga makeupprodukter. Deras nisch är replicas, de gör läppstift från olika årtionden från början av 1900-talet till 1960-talet. Så köper man till exempel det här vackra röda läppstiftet Victory Red så köper man en exakt kopia av en exakt nyans på ett läppstift från 1941.

Jag uppskattar alltid ett märke som har den goda smaken att hålla det kort. Att ha ett fåtal produkter i kollektionen, att inte pumpa ut nyheter i tid och otid. Nu jobbar Besame visserligen med Limited editions som alla andra men jag känner inte helt vittring på hysteri.

Nå! Vi gick in i butiken som är vackert inredd med diskar av den gamla skolan och med en makeupartist bakom dem, med vackra 50-talslockar i håret.

Man talar ju ofta om “shoppingupplevelsen” idag. Man refererar till förpackningen och den lyxiga påsen med sidenband. Kanske syftar man också på bemötandet av kunden och personalens kunskaper. Jag har tänkt på det sedan jag var i Besames butik. Jag har tänkt på hur det är motsatsen till en Sephora-upplevelse eller till och med en KICKS-upplevelse där butiken är som ett lockande smörgåsbord – prova allt! – där nyheter pumpas ut och kunderna förses med små korgar. Där finns prova på-storlekar och kit-erbjudanden. Själv känner jag tröttma numera, jag blir yr, less och känner mig gammal.

Butiker som Besame är den absoluta motsatsen. Här provar man inte hur som helst, man berättar vad man är ute efter och får en guidning. Sen får man prova, expediten gör ett sample bakom disken. Jag rycktes med och köpte två läppstift (Berry Red och Mint Rose) trots att om det är någonting jag absolut inte behöver så är det fler läppstift.
Men jag rycktes med och jag ångrar inte mina köp. Jag kände att det var en upplevelse och att jag med mina köp stödjer ett alternativ till kedjor och massproduktion. Jag kände att jag fått expertis på ett annat sätt än kedjor och varuhus ger trots att dessa i regel anställer makeupartister bakom diskarna numera.

När jag lämnade butiken tänkte jag “undrar om detta är framtiden?”.

För att en oberoende butik ska klara sig behövs förstås stora försäljningsmarginaler, där har kedjorna ett enormt försprång. Det behövs också ett nytt mindset där tid och shoppingnjutning (nytt, påhittat ord!) värdesätts. Alltså, i stället för att hitta sin produkt snabbt och därmed spara tid måste man i så fall börja premiera själva letandet och guidningen och se det som en del av upplevelsen och kulturen. Men det borde inte vara helt otänkbart att vi värdesätter sådant i framtiden, vi är ju redan nu inmatade med att vi ska vara unika och individuella.

Däremot glömmer vi kulturen. Skönhetskulturen. Här blir det ju oerhört konkret – man köper en kopia av en färg som suttit på en kvinnas läppar långt före min tid. Jag blir en del av en skönhetskedja, ett vackert litet sammansvetsande. Det tycker jag är värt att tänka på.

Etiketter None

Nytt under solen

Jag fick en fråga om solskydd och det är en relevant sak att fråga om. Inte bara för att det är sol ute, det är nämligen också så att inom just solskydd har man bara det senaste året lagt fram olika rapporter kring kemikalisk, fysikaliskt och mineral-SPF och kommit fram till att den förstnämnda visserligen skyddar bra men också går ned i huden på ett inte så bra sätt medan det fysikaliska, som också går under benämningar som mineral sunscreen och “naturligt solskydd” är att föredra.

Vad innebär det rent konkret?

Jo, kortfattat: välj SPF-produkter som innehåller titandioxid eller zinkoxid och skit i alla de andra.

Mer utförligt: Man kan säga att det finns två olika sätt att skydda huden i solen. Solskydd som innehåller syntetiska kemikalier är det vanligaste, de hittar du i de allra flesta stora, kända solskyddsmärken.
De syntetiska kemikalierna skyddar sig genom att borra ned sig i huden och ligga där som en UV-absorberande sköld.
De fysikaliska, alltså mineralbaserade, SPF lägger sig däremot på huden och reflekterar bort UV-strålningarna.

De nya rapporterna (eller nygamla, kan man säga – det är inte helt nytt rön även om de rapporter som kommit nu grundar sig på mer omfattande research) menar att de syntetiska stannar kvar i kroppen och där kan de faktiskt göra skada på sikt. De kan orsaka hormonrubbningar och de är bevisat skadliga för miljön. På Hawaii, som jag besökte förra året, har man förbjudit kemikaliskt solskydd eftersom det pajat deras korallrev. På Australien har man liknande erfarenhet. Turister smörjer sig med Nivea eller Banana Boat och hoppar ned i vattnet för att svalka sig. Eftersom dessa ställen har så många turister blir effekten förödande: korallen är död.

Hur vet man då skillnaden på kemikalisk och fysikalisk? Ja, oftast står det “mineral sunscreen” på förpackningen. Välj då den.
Annars kan du leta efter titandioxid eller zinkoxid i innehållsförteckningen som aktiva ingredienser. Ett hett tips är att kolla att produkten också är parfymfri eftersom parfym är onödigt på hela huden.

Några bra exempel – också tack vare konsistens, hög SPF och parfymfritt – är Cliniques Mineral Sunscreens med gul kork, allt från Bioregeena (som dessutom är ett ekologiskt, hav- och sjövänligt märke) eller BareMinerals Prep Step för ca 435 kr.
Kiehls har en variant för svinmycket pengar (450 kr).

Mina personliga favoriter är tyvärr jättedyra: Peter Thomas Roths Ultra-Lite Oil Free Sunblock SPF30 (ca 269 kr)är parfymfri och lägger sig fint utan varken kladd eller glans (jo, lite). Jag toppar med solskyddspudret (!) Colorscience Sunforgettable (Runt 600 kr till exempel här men billigare utomlands).
Jag gillar också – tyvärr – Skinceuticals Mineral Radiance UV Defence. Kostar 419 kr här.

Men den riktigt påhittiga och pengasmarta blandar sitt eget solskydd med fysikaliskt filter från svenska, prisvärda Organic Makers.Och just det, en bra grej att veta om just SPF är att SPF30 ger 96% skydd – ungefär – och SPF50 runt 98%. Procentantalet är hit och dit, poängen är att det inte är så stor skillnad och att det är viktigare hur och var och när SPF appliceras – att man applicerar ofta (smälter eller nöts bort lätt på huden!) och att applicerar det bra och jämt och överallt. Men framför allt att man använder SPF över huvud taget.

PS. Efter en bra kommentar om nanopartiklar: här finns en liten guide från National Geographic om miljö- och havsvänliga solskydd. Och här finns en lathund till olika solskydd, vilken kategori de tillhör och om man behöver oroa sig för nanopartiklar i dessa (står det nano efter titanoxid eller zinoxid i ingredienslistan så hoppa köpet för att vara säker. Läkemedelsförbundet klassar dem som säkra men det finns undersökningar och studier som är mer osäkra eller helt enkelt kräver mer research för ett slutgiltigt konstaterande).

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen