Fifty Scents

Framtiden (hoppas jag)

Jag var i stadsdelen Burbank i Los Angeles. Det är en del av staden jag är obekant med men min kompis Lotta kan den bra. Hon tog med mig till Besames butik och jag så det jag hoppas är framtiden.

Jag har följt Besame på IG länge, de har jättefina och roliga makeupprodukter. Deras nisch är replicas, de gör läppstift från olika årtionden från början av 1900-talet till 1960-talet. Så köper man till exempel det här vackra röda läppstiftet Victory Red så köper man en exakt kopia av en exakt nyans på ett läppstift från 1941.

Jag uppskattar alltid ett märke som har den goda smaken att hålla det kort. Att ha ett fåtal produkter i kollektionen, att inte pumpa ut nyheter i tid och otid. Nu jobbar Besame visserligen med Limited editions som alla andra men jag känner inte helt vittring på hysteri.

Nå! Vi gick in i butiken som är vackert inredd med diskar av den gamla skolan och med en makeupartist bakom dem, med vackra 50-talslockar i håret.

Man talar ju ofta om “shoppingupplevelsen” idag. Man refererar till förpackningen och den lyxiga påsen med sidenband. Kanske syftar man också på bemötandet av kunden och personalens kunskaper. Jag har tänkt på det sedan jag var i Besames butik. Jag har tänkt på hur det är motsatsen till en Sephora-upplevelse eller till och med en KICKS-upplevelse där butiken är som ett lockande smörgåsbord – prova allt! – där nyheter pumpas ut och kunderna förses med små korgar. Där finns prova på-storlekar och kit-erbjudanden. Själv känner jag tröttma numera, jag blir yr, less och känner mig gammal.

Butiker som Besame är den absoluta motsatsen. Här provar man inte hur som helst, man berättar vad man är ute efter och får en guidning. Sen får man prova, expediten gör ett sample bakom disken. Jag rycktes med och köpte två läppstift (Berry Red och Mint Rose) trots att om det är någonting jag absolut inte behöver så är det fler läppstift.
Men jag rycktes med och jag ångrar inte mina köp. Jag kände att det var en upplevelse och att jag med mina köp stödjer ett alternativ till kedjor och massproduktion. Jag kände att jag fått expertis på ett annat sätt än kedjor och varuhus ger trots att dessa i regel anställer makeupartister bakom diskarna numera.

När jag lämnade butiken tänkte jag “undrar om detta är framtiden?”.

För att en oberoende butik ska klara sig behövs förstås stora försäljningsmarginaler, där har kedjorna ett enormt försprång. Det behövs också ett nytt mindset där tid och shoppingnjutning (nytt, påhittat ord!) värdesätts. Alltså, i stället för att hitta sin produkt snabbt och därmed spara tid måste man i så fall börja premiera själva letandet och guidningen och se det som en del av upplevelsen och kulturen. Men det borde inte vara helt otänkbart att vi värdesätter sådant i framtiden, vi är ju redan nu inmatade med att vi ska vara unika och individuella.

Däremot glömmer vi kulturen. Skönhetskulturen. Här blir det ju oerhört konkret – man köper en kopia av en färg som suttit på en kvinnas läppar långt före min tid. Jag blir en del av en skönhetskedja, ett vackert litet sammansvetsande. Det tycker jag är värt att tänka på.

Etiketter None

En kommentar till “Framtiden (hoppas jag)”

  1. ak
    on Jun 27th, 2019
    @ 9:21 am

    Tycker om din text om skönhetskulturen. Lite som Sköna Värld del två. Lycklig av att du åter igen påminner om att skönheten går att finna. Där allt har sin tid. Får ta sin tid. Tid för förtroenden. Det intima delandet av doftminnen med både ägare och andra kunder. Ofta på liten yta, inte alltid, som i fallet nedan och stort utrymme för omtanke. Läste en artikel i T Magazine om Santa Maria Novella. Anno 1612. Om väggar kunde viska. Förföriskt.

Kommentera

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen