Fifty Scents

Några snabba tips på en lördag

Bomullspinnar från The Humble Co
Mindre plast mer nedbrytbar bambu – till ett superpris. 100 st för 14 kr på Apotea som också erbjuder fri frakt. 10 kr på Matsmart.

Hårturban
Torkar håret om inte snabbare så i alla fall smidigare än en handduk. Den är liten, så tar inte upp lika mycket vatten och utrymme vid tvätt jämfört med en vanlig frottéhandduk. Men framför allt är den smidigt, den sitter på plats och man känner sig proffsig. Här finns en för under 60 kr.

Ladda upp med oljor inför vintern
Världens äldsta knep. Köp billig squalene och jojoba från svenska Organic makers. Eller nyponrosolja från The Ordinary för den som har lite fetare hy. Använd på huden tillsammans med foundation när vindarna börjar bli kalla och torra. Det är fuktfattigheten som får huden att bli som den blir i Sverige i november… Var försiktig med mängden olja bara, en droppe kommer man långt med. Använd på kvällen sedan som ett “lock” för fukten som du lägger på i form av en fuktcreme.

Budgetläppstift som får folk att tro att du bär Chanel
Bourjois är släkt med Chanel i det att det är franskt och lastgammalt. Båda bygger mycket av sitt varumärke på gamla meriter och på sin franskhet. Som sådant märke måste man ha bra läppstift i påsen och i synnerhet ett bra rött läppstift.
Bourjoirs 08 kostar 129 kr och är ett toppläppstift sett till formula (krämigheten!), hållbarheten och kulör. Min enda drawback är – ni kan aldrig gissa – doften. Men besväras man inte av läppstift med lätt doft av rosor och puder så är detta ett köp som är likvärdigt i alla aspekter (utom hylsan) med Chanel Allure Velvet No. 5. För en fjärdedel (!) av priset. Who’s to know?

Nagelolja
…är alltid värt besväret. Glöm inte tårna. Min favorit kommer från Apoteket och kostar 79 kr. Den här från Mavala är heller inte dum men det funkar med vilken olja som helst, till exempel mjukgörande jojoba.

Etiketter None

Doftintervju: Elin Unnes

Foto: Ulrika Owesdotter


Elin Unnes är någon jag beundrade på avstånd länge. Hon är det man i modekretsar skulle kalla effortlessly cool. Jag har nog aldrig sett henne i annat än svart.
Hon sysslar med primärt två saker: skrivande och odling. Att skriva om musik, i synnerhet hårdrock, är också med på ett hörn men på senare år har odling fått mycket mer utrymme vilket resulterat i tre böcker.
Men det var först när jag lärde känna henne som jag riktigt förstod varför hon är så cool – det är för att hon lever som hon lär. Hon är en odlande, tänkande och skrivande person som antingen bor ute på det enkla torpet eller mitt i parfymstaden Paris. Därför har hon förstås tankar om doft och här är ett samtal vi haft om den saken.

Elin, du är ute på torpet nu va? Hur doftar din trädgård där?
– Just precis i detta nu doftar den såpnejlika, en himla underskattad doft. Nejlika som blomma upplever en hajp inom modevärlden just nu, vilket man ju kan säga lite vad man vill om, men doften är underbar: pudrig, dekadent och söt precis vid solnedgången när temperaturen sjunker, luftfuktigheten stiger och doftmolekylerna flyter ut över hela trädgården.

Vilken är den mest rock ‘n rolliga plantan/doften tycker du? Jag frågar därför att inom parfym kommer mycket cannabis och hasch nu. Det är väl tänkt att kännas fräckt på sina håll men doften i sig är ju ganska mesig? Mild och söt! Då tycker jag snarare någonting pikant som salvia har mer rebellisk karaktär. 
– Oh, jag har varit nyfiken på hur eterisk cannabisolja ska lukta! Det har ju bara känts som en tidsfråga i och med legaliseringen i USA. När det kommer till eteriska oljor står det i alla mina böcker att de dofter som upplevs som kittlande och utmanande, och som kan användas som afrodisiak, ofta har något köttslig i sig. Det har lett till att flera olika djur i stort sett utrotats, så jakten på en växt som luktar så där kittlande djuriskt känns viktig. Folk har till exempel gjort vissa försök med valeriana, vars rot luktar fotsvett. Samtliga misslyckade. 
Jag tror som du på salvia. Har du luktat på muskatellsalvia? Jag odlar den för första gången i år och är totalt fascinerad. Lite beroende på vädret, och vilket humör jag är på, tycker jag den luktar alltifrån gammal svettig gubbe till sexigt omklädningsrum. 

Elins muskatellsalvia

Tror inte jag har luktat på muskatellsalvia. Men animaliska dofter är verkligen ett sorgligt kapitel i parfymens historia. Till tillverkningen sett då. Sibetoljan är kanske den märkligaste i genren, oljan sibetkatten producerar för att märka sina revir. Ja, du kan ju tänka dig hur man samlade in den oljan…
– Man ba ”Men sluta pilla djur i röven jävla miffo!”. Kan folk få ha sina körtlar i fred liksom!?

Verkligen. Gillar du att ha koll på nyanser? Konstig fråga men till exempel brukar jag roa mig med att försöka ringa in om lavendeln i en doft är fransk eller engelsk. Eller outar jag mig som en person utan liv nu? Ja, som om det vore en hemlighet.
– Hi hi, aldrig tänkt på! Men kör på för tusan, nån måste ju tänka på sånt också. Så vilket blev det, fransk eller engelsk?

Jag har landat i den franska! Till skillnad från vad man kan tro, eller till skillnad från vad en fördomsfull person kan tro, är den franska sötare och den engelska grönare och friskare. Jag föredrar nog den som doftar mer betesmark, alltså engelska fält. Den franska är mer sövande.
– Helt klart en analys som känns som om den stämmer överens med deras terroir: solstekt och kalkrikt kontra fuktigt, mullrikt och lite svalare. 

Början till ett potpurri

Vilken är den mest romantiska doften?
– Hyacint är en extremt missförstådd doft tycker jag. Man uppfattar den som en vinterdoft, men om växten får göra som den själv vill så blommar den på våren, gärna i en mossig, skuggig skogsglänta. I de parfymer som jag luktat på som innehåller hyacint, så är den alltid omgiven av jättesöta, pudriga, flickrumsaktiga dofter. Men jag drömmer om en hyacintdoft som plockar upp den naturliga scenen: ett stilla vårregn, mossa, nordiska barrträd och så hyacintens tunga, exotiska doft ovanpå det. Det är romantiskt tycker jag. Dessutom var ju Hyakhintos en ung vacker yngling som dog i en olycka när Apollo skulle stajla med diskus. 

Vilket öde! Vi får aldrig glömma Hyakhintos! Finns det vemodiga dofter då? Apropå honom och hans öde.
– Jag är svag för liljekonvalj. Min mamma fyllde år i början på juni och med lite tur hade det hunnit slå ut precis tillräckligt mycket liljekonvalj för att jag skulle kunna plocka en stor bukett till henne i present. Jag är helt värdelös på datum och sånt, jag vet inte ens vilket år hon dog men varje gång jag går igenom någon skuggig glänta och sveps in i doft av liljekonvalj så vet jag att det ungefär hennes födelsedag.
Men hela växten är lite sorgsen tycker jag: Den där starka doften så tidigt på året, vita oskuldsfulla blommor i skuggiga, och det svaga giftet som påverkar hjärtat. Allt sånt.

Finns det någon doft du identifierar dig med själv?
– Jord! Det finns ju en jävla massa mikroorganismer i jorden, och mycket av forskningen kring dem är ny, men vi vet att det går att få i sig vissa av dem när man gräver runt i jorden – till exempel genom inandning. Att komma i kontakt med vissa av dessa bakterier verkar ha en lika stark effekt som antidepressiv medicin, fast utan biverkningarna.
Varje kväll när jag kommer in från trädgården, skitig och lycklig, så känner jag mig som om jag verkligen är i mitt rätta element – som att jag är i min kropp och att min kropp är jag. Och varje varje morgon när jag går ut och känner lukten av jord, så vet jag att det alternativet finns. Jag kommer bli jord, och jorden finns i mig. 

Det låter faktiskt betryggande. När jag säger att det låter religiöst menar jag det i den mest betryggande och vackra betydelse.
Finns det förresten någon växt som är vacker men doftar fult eller tvärtom?

– Åh gudars skymning, schersmin! Fy fan alltså. Den luktar helt ljuvligt i typ en vecka, och man bah ”Schersmin, allt är förlåtet! Borde vi inte skaffa en till älskling!?” och på det följer 11,5 månader av ögonterror. Uuuuh.
Sen har vi ju som sagt valerianan också, en väldigt oskuldsfull vacker blomma vars rot luktar starkt av tåbira. Jag älskar den.

Schersmin! Ännu en gång korsas våra vägar! Elin, vet du att i min bok Åsneprisen använder jag schersmin flera gånger. Jag skriver, och detta håller jag fast vid, att det är doften av förort. Jag menar det på bästa möjliga sätt. Tålig planta som klarar skolbarn och bristfällig skötsel och som ändå skänker en helt bedövande doft lagom till skolavslutning. Den får inte tillräckligt med cred, har vi tackat den ordentligt? Nej, det har vi inte. Schersmin appreciation post nu!

Den underskattade schersminen

– Ok, deal…

Etiketter None

Nu säljer vi etiskt!

Jag hörde en story om The Body Shop. De har ju länge jag kan minnas marknadsfört sig som ett etisk företag som också framför allt skippas djurtestat. Det har varit en stor grej i deras branding, att jobba mot djurtestat smink.
Men på senare år har de tonat ned och sedan skippat just den delen av märket helt eftersom man sedan 2004 förbjudit sminktester på djur i EU. Med andra ord – det blir ju då ingen usp att man är ett märke som inte djurtestar. Helt logiskt.
Men tydligen har detta förvirrat kunder som frågat om det är så att The Body Shop börjat med djurtester eftersom man slutat positionera sig mot djurtester.

Jag kom att tänka på detta när var på en lanseringslunch för ett hårvårdsmärke som heter WeDo. Supercharmigt märke, supercharmiga och älskvärda grundare med en jättefin idé: hårprodukter med ett minimum av ingredienser, som tagits fram på etiskt vis med schyssta villkor etc. Förpackningar av antingen återvunnen plast eller papper.
Jag tänker visserligen att det mest miljösmarta är väl att inte lansera några produkter alls. Men just schampo och balsam behöver vi ju och då är det toppen med alternativ i form av till exempel schampo i fast form som på bilden ovan (149 kr). Noll plastförpackning, enkel att ta med på resa. Fattar inte varför inte fler hårvårdsmärken har detta alternativ. Det är så smidigt! Noll vatten dvs väger mindre vid frakt dessutom, eftersom produkterna görs i Frankrike (gissar jag…eftersom märket är franskt?). Denna produkt är min solklara favorit i kollektionen trots att jag inte testat eller använt den. Men bara idén.
Jag gillar ju också multiprodukter så håroljor som funkar på kroppen är också fint. 399 kr kostar WeDos variant.
Schampo, balsam och de flesta andra produkter som hårmask kostar 229 kr styck.

Men sen till det knepigare. Det jag har svårare för är produkter som lanseras som miljövänliga men som är onödiga. Jag har ännu inte stött på ett märke, varken hudvård eller hårvård, som säger “Vi är supermiljömedvetna, därför släpper vi bara dessa tre produkter, allt man behöver och inga onödiga produkter som man kan vara utan och som därför inte behöver tillverkas över huvud taget”.
Som produkten Detangle som ska hjälpa till att reda ut trassligt hår. De största ingredienserna (förutom vatten, givetvis) är alkohol och parfym.
Eller Scalp Refresh, ett uppfräschande vatten för hårbotten. Fermenterade ingredienser är säkert svinbra, som bambu och probiotika. Nu är jag ju inte kemist men jag blir i alla fall lite nedslagen när dessa, potentiellt potenta ingredienser finns i mindre mängd än alkoholen som är näst största ingrediens efter vattnet. Igen.

Sedan föredrar jag ju mina grejer parfymfria. Men franska märken är verkligen alltid parfymerade. Så även dessa. En typisk stickande odefinierbar blomdoft, inte helt olik den generiska doft som används när produkter som sköljmedel ska dofta “persika” eller “sommaräng”. Hade produkterna varit parfymfria utöver allt annat hade de fått min totala blessing. Men den här doften står jag tyvärr inte ut med. Den säljs dessutom som Scented Hair and Body Mist för 249 kr.

Men ett steg i rätt riktning, såklart. Och som en av grundarna påpekade så har vi kommit längre i Sverige än i Frankrike med tanken på återvinning och sånt så i Frankrike kan detta kännas mer av ett nytt koncept än här. Mer av ett större alternativ. Jag hoppas det, för den positiva känslan kring projektet och de rara grundarna (varav minst en tog tåget till Stockholm från kontinenten – och blev fast i Alvesta) utstrålade en sådan vilja. Jag hoppas på dem och kommer faktiskt köpa den lilla schampotvålen till några vänner som varit på jakt efter just sådana alternativ. Precis som jag.

Etiketter None

Gör hudvården någon nytta?

Har du några tankar kring boken “Hudbibeln” av forskaren Johanna Gillbro? Hon menar ju att i princip 90% av hudprodukter gör ingen skillnad – typ skit i serum, syror, masker, ha en kräm och ev en rengöring. Jag tycker både det låter befriande men också deppigt pga jag tycker hudvård är så himla kul och älskar att hålla på med produkter MEN poängen är ju fortfarande att de ska göra någon skillnad eller bidra med något annars är det ju otroligt mycket slöseri med pengar. Så nyfiken kring dina tankar här!

Jag tycker det är en så oerhört bra fråga. Om man kokar ned det hela så handlar hela hudvårdsfrågan egentligen om två saker. Först och främst: hur mycket skillnad kan en creme egentligen göra?
Sedan filosofi, livsstil och kultur: varför vi smörjer oss över huvud taget.

Jag skriver detta så att ni är beredda på ett långt svar.

Man brukar säga att man kan påverka huden till högst 30%. Då syftar man på påverkan av saker som rynkor, lyster och hudtillstånd, alltså om huden är fet eller torr eller liknande.
Resten är genetik och livsstil. Att den allra, allra största delen är genetisk verkar forskning världen över vara överens om.
Så om vi tänker oss en pyramid som symboliserar hudens påverkan är den största, grundläggande delen genetik.
Sedan kommer en mittendel som är livsstil. Här hittar vi saker som exponering för solen, stress, kost, sömn och motion.
Den lilla toppen är yttre påverkningar som hudvård. Utöver den en liten, liten del som är professionell hudvård och behandlingar och den allra minsta lilla toppen är kosmetiska ingrepp eftersom hudvården bara kan hjälpa till en viss gräns.

Då är ju frågan, vad exakt är det vi kan påverka?

Vi har ju några fakta att förhålla oss till, som att huden förändras genom åren. När vi blir äldre tappar huden fukt och vår talgproduktion minskar. Huden blir torrare och porerna större, som följd.
Kollagentillverkningen börjar sacka, resultatet blir åldrad hud och rynkor.
Detta vet vi. Detta försöker vi motverka eller försena. Och till viss mån går det. Vi kan tillföra fukt till huden som gör att huden mår bättre och ser mer levande ut.
Vi kan använda retinol, peptider och syror som AHA för att hjälpa cellförnyelsen på traven. Också bevisat.
Vi kan också minska hudbesvär som akne med hjälp av syror som minskar talgproduktion och hudirritation.
Sedan finns det topiska, alltså ytliga, produkter som kan ge ett intryck av en friskare hy. En trött, torr hud ser ju omedelbart gladare ut om den får lite fukt. Eller en lätt, torr olja som squalene eller nyponros, som ger en trevlig glans.

Vad vi inte kan göra är ju att bli av med rynkor, drastiskt minska rynkor, drastiskt minska ärr eller röda fläckar (vad än Bio-oil påstår). Där krävs laserbehandling. Utöver det är det kniven som gäller. Mer kan vi inte göra.

Men här uppstår den största konsumentfrågan: hur vet jag då vilka produkter, med dessa bevisade potenta ämnen, som är bra? Hur väljer jag rätt retinolprodukt bland alla hundratals som finns? Hur väljer jag rätt AHA bland alla oräkneliga AHA-produkter?
Det är här, anser jag, som Gillbros påstående om att 90% av produkterna på marknaden är helt verkningslösa kommer in. Jag har ingen siffra på hur mycket av det som säljs som är verkningslöst eller – detta är lika viktigt – felkomponerat. Till och med den mest potenta AHA-syra eller den mest koncentrerade fuktkräm sabbas av att man blandar upp det med alkohol, parfym eller vad det nu kan vara. Och det är jättevanligt. Jättejättevanligt. Att man blandar i ämnen som får produkten att dofta gott eller “kännas len på huden” eller liknande. Som alltså inte fyller någon verksam funktion utan är där endast för känslan och för välbefinnandet. Går man på ett spa vill man kanske dofta citrongräs och gurka snarare än ingenting alls, det är psykologiskt. Här kommer frågan om kultur och filosofi in. Ja, visst smörjer vi oss för att vi vill se resultat. Och visst gör det absolut ringa skillnad om min creme har rosenextrakt eller en halv procent sheasmör. Men känslan av egentid, ritualen och den meditativa syssla som egenvård är ska vi inte ignorera i sammanhanget. Den är inte viktigast men den är heller inte obetydlig.

Men. Alltså. Utan att ha en siffra har jag absolut inga som helst svårigheter att se att det mesta på den så kallade marknaden är om inte verkningslöst så i alla fall inte optimalt. Inte optimerad på grund av formula och övriga ingredienser.

Det är därför, tycker jag, det är så viktigt att ha lite realistiska föreställningar, även om det är tråkigt. Det är här man blir en trist tant som sticker hål på de mest ljuvligt doftande drömmar om ungdomlig hy som allehanda marknadsförare lockar med.
Bättre då att vara realistisk. Det finns inga mirakelprodukter, knappt ens mirakelingredienser. Däremot finns det fina ingredienser som absolut kan ge ett märkbart resultat på saker som akne, lyster och spänst. Och det är väl gott nog med de målen? Det måste det vara, för vi har inte nått längre.


Etiketter None

Äkta handverk

Jag är svag för vackra tvålar. I synnerhet om de är resultatet av ett hantverk (tvåltillverkning har en lång tradition)
Svenska Grevinnans rum har jag tyckt om länge, det är dags att ge dem en shoutout här på bloggen.

Tvålarna görs för hand i Gränna. De köper in råvarorna (som för övrigt är ekologiska) så nära producenten som möjligt. Och ett gulligt inslag är tvålen som har samma essens som Gränna-polkagrisarna. Alltså som doftar ljuvligt av “Grenna polka” snarare än tandkräm eller tuggummi.

För övrigt är de veganska och inte djurtestade. Viktig info även om jag gillar dem mer för att de är hantverksmässigt framtagna i Sverige. LUSH och polarna i all ära men deras tvålar kan innehålla glitter och strunt och de görs inte i Sverige utan fraktas hit från Storbritannien. Helt onödigt.

Grevinnas rum säljer också badsalt, lotions och sådant. Har inga erfarenheter av dem men tvålarna tycker jag om. Det finns krämigare, mer löddrande tvålar, absolut. Men då har man oftast mer sulfater. Jag har ingenting emot sulfater, det är de som rengör. Men som alltid handlar det om mängd.
Dessutom är det, anser jag, skillnad på sulfater i produkter som tvål som ska användas på hela kroppen, jämfört med handtvål och hårprodukter. Handtvålen ska ju göra rent, vi vill inte bidra till att sprida baciller. Sulfater är den vanligaste – och en av de effektivaste – rengörarna. Schampot hamnar i håret, det vill säga dött protein, och sköljs ur direkt.
Tvål på kroppen sköljs visserligen också bort direkt men huden på kroppen är ändå känsligare än hår och hand.

Med det sagt: Grevinnans tvålar är vackra, de doftar fint från fina ingredienser. De görs hantverksmässigt i Sverige. De är inte de löddrigaste tvålar du någonsin använt (om sådant är viktigt för dig) men de är bland de raraste.

Etiketter None

Frågelådan: akne

Just slutat med p-piller och känner att min hy är på väg att spåra ur. Har sedan tonåren haft problem med småfinnar i varierande omfattning. Med p-piller (yasmine) blev min hy mycket bättre, någon enstaka blemma någon gång.
Nu har min hy blivit fetare, jag har fått några finnar, och “myrkrypningar” i hyn skvallrar om att fler är på väg. Har du något tips på hur jag kan få huden i balans?
I dagsläget försöker jag att använda mig av “snälla” former av rengöring och återfuktning, som jag upplever inte ger mig finnar, och behandlar akne med BHA och AHA (paulas choice) varvat med basiron.


Akne är för jävligt. Och inte blir det roligare av att det kan vara svårt att komma åt själva roten till problemet. För tyvärr kan det vara så att man måste utföra detektivarbete för att verkligen kunna sätta dit boven.

Nu vet jag inte hur länge det var sedan du slutade med p-piller men det kan ju vara så att huden befinner sig i någon slags acklimatiseringsfas. Men låt oss säga att den inte gör det eller att problemen fortsätter. Då låter snälla former av rengöring och återfuktning bra. Förbjud allt med alkohol, parfym eller ansiktsvatten och tonics med “sammandragande effekt” (de tenderar att torka ut och/eller ha massor av alkohol).

BHA är ett toppval. Känner du att AHA blir för uttorkande så kan du dra ned på den men fortsätta med BHA och istället punktbehandla med någon produkt med klassiska ingrediensen benzoyl peroxide. Jag själv har inte jätteimponerande erfarenheter av just detta men generellt brukar det kunna dämpa blemman och förkorta livstiden för den, hehe.

Däremot har det hjälpt mig att se över andra potentiella medbrottslingar. Går du ofta på gym men tvättar dig i ansiktet först när du kommit hem, långt senare? Stressar du? Jobbar du i ett kontor med torr luft?

Du bör också göra en hudanalys (ta hjälp av ett proffs om det är svårt). Ibland tror man att man är torr eller fet men de allra flesta av oss har blandhy. Som dessutom ändrar sig efter saker som väder och årstid. Så vad har din hy för tillstånd just nu? Detta kan också hjälpa dig att spåra boven i dramat. Är det kanske så att du upplever att huden är fet men i själva verket är den yttorr. Yttorrhet i sig är ofta ett tecken på att man behandlar huden på ett inte helt rätt sätt och/eller att man vistas i en miljö med torr luft som huden försöker att kompensera för. En balanserande produkt kan hjälpa. Och c-vitamin.

Mitt råd är alltså, sammanfattningsvis, att försöka kartlägga din livsstil och dina vanor. Jag vet att det är trist. Och att ha superkoll på ingredienserna du använder – också i makeupprodukterna, vara fortsatt snäll (som du verkar vara!) och ha en starkare benzyol peroxide-produkt tillhands för punktbehandling.

Etiketter None

Apotekets viktiga poäng om UV-filter

Hade tänkt skriva en längre kommentar om solskydd (igen) men nöjer mig med att posta den här länken till Apotekets kundforum där en kund frågar om fysikaliska solskydd. Ett par frågor längre ned ser ni min fråga om nanopartiklar och miljö och Apotekets svar.

Jag kan summera:

Apotekets solskydd innehåller inte de UV-filter som varit omdiskuterade. De påpekar också – mycket riktigt – att nog för att felaktiga solskydd sabbar korallrev och hav så är de knappast den absolut största boven i dramat. Det är ju vår äckliga livsstil.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen