Fifty Scents

Superpuder och fransk-amerikansk grön hudvård

Palinas grundare Lina

Igår slumpade det sig så att jag hamnade på två olika pressträffar som var varandras totala motsatser. Det handlar om två olika filosofier inom skönhet och speglar branschen och marknaden idag så perfekt.

Idag har det uppstått en dikotomi mellan naturlig och grön hudvård och hudvård som utgår från kemi och vetenskap och tas fram i laboratorium. Detta är befängt att dessa inte skulle kunna samexistera. Att man inte skulle kunna ta det bästa av båda världar. Många märken har gjort det länge (Kiehl’s, Bare Minerals, Peter Thomas Roth, Murad...).

Jag började morgonen med en fascinerande liten presentation med bara jag själv och Jessica från Femina runt bordet. Maria Stømme, professor i nanoteknologi, har tillsammans med ett team om tre andra personer uppfunnit ett helt nytt ämne som heter upsalite. Jag är såklart inte fysiker men upsalite är porer som kan användas till att transportera andra ämnen (som medicin, ned i kroppen) men har också extremt absorberande egenskaper, det kan absorbera både fukt och lipider (fett). Det gör att man börjat använda ämnet vid bergsklättring när man inte vill ha fukt eller fet på händerna och i…just det, hudvård! Svenska Palina, som jag tycker är ett oerhört sympatiskt märke, lanserar i detta nu ett puder med 70% upsaline under namnet Prowder. Det är fantastiskt fint, tunt och lent. Som mica i tunnhet men smidighet men med längre hållbarhet. Faktiskt märkbar hållbarhet, skulle kunna dra mig till att säga att det är det bästa jag testat.

Nya, svenska puderundret

Sedan över till presentation nummer två. Ett franskt “naturligt” märke, med basen i oljor och essentiella oljor. Ja, redan där sjunker mitt humör tyvärr. Älskar oljor men essentiella sådana har ingenting i ansiktet att göra, inte mitt ansikte i alla fall. Det är klart att det känns trevligt att känna igen saker i ingredienslistan, som lavendel och ros. Dessutom doftar de fantastiskt. Klart de gör – de är ju parfymer. Hur ska man annars beskriva de små koncentraten med ingredienser som citrongräs och geranium? “Inga syntetiska parfymer” står det i märkets manifest. Doftämnen är det likväl.

Grundaren är en elegant fransyska som numera bor i LA. Hon kombinerar, enligt egen utsago, den franska elegansen med LAs kärlek till naturliga ingredienser. Hon stoltserar med att produkterna inte innehåller parabener, fyllnadsmedel eller nanopartiklar. Se, där är ordet nano igen. Denna gång löst använt som någonting allmänt dåligt.
En välvillig tolkning från min sida är förstås att hon syftar på nanopartiklar av metalloxider som används i till exempel solskydd, och som nyligen uppmärksammats som potentiellt skadligt. Men “nanopartikel” i sig betyder ju ingenting, det är ju bara en måtterm! Så att sälja produkter “utan nanopartiklar” är inte bara slappt, det är obegripligt.

Hon berättade, förutom att länka cancer till hudvård och antyda att fel hudvård ger cancer (!), att hon inte kunde någonting om hudvård när hon började och “tur var väl det” för annars hade hon aldrig gett sig in i branschen. Stort skratt.
Hon går vidare till att benämna all hudvård som inte är “clean” som “toxic”, att säga att alla micellärvatten på marknaden är giftiga med motiveringen “men läs ingredienslistan”, medan hennes egna innehåller grapefrukt, trollhassel och alkohol i formen etanol.
Till hennes försvar ska sägas att det är i låga doser och de essentiella oljorna inte mer än 2% enligt grundaren själv. Samt att forskning kring huruvida trollhassel kan irritera huden eller inte är ofullständig.
Men min poäng är att jag tycker att det är vanskligt att kalla alternativen för “giftiga” och samtidigt hålla med ingredienser som är potentiellt irriterande och/eller uttorkande för huden.

Det är inget fel på clean beauty i sig. Eller att ifrågasätta ingredienser.
Men det är fel att säga att naturligt är den enda, enda, enda vägen och allt annat är giftigt. Så kan vi inte ha det.

Etiketter None

En kommentar till “Superpuder och fransk-amerikansk grön hudvård”

  1. ak
    on Oct 4th, 2019
    @ 10:00 am

    Associerar till fenomenet med nya kollegor som hårt dissar sin förra arbetsgivare vid typ första fikat alt. dejt som dissar sitt ex. Är det en så bra ingång egentligen. Understatement. Väcker ju genast många frågor kring den aktuella personen eller i det här fallet företagets egna produkter (franskt “naturligt” märke). Tack för dimskingring ang skin shaming o clean eating (även tidigare inlägg). Ibland orkar jag bara bemöta dikotomiupplägg med en uttråkad axelryckning. Mental dagsform avgör. André Spicers o Amanda Hulls artiklar baddar sannerligen trött blick. Spicers artikel i The Guardian går verkligen att brodera vidare på. Många spännande trådar där. Uppskattar dina artikellänkar. Rekommenderar Agnes Wolds tweet o tråd den 27 juli om den inflammatoriska kosten. Den ranten är det också ruskigt ruter i.

Kommentera

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen