Fifty Scents

Doftintervju: Lotta Losten

Lotta tillhör det där folket man borde vara avundsjuk på men inte är, eftersom de är så härliga och fantastiska personer.
Hon och maken David Sandberg är ett förstklassigt filmpar som tillsammans gjorde en kortfilm som hamnade på YouTube och som tog dem båda till Los Angeles. Lotta har haft roller i Lights out, Annabelle 2 och nu senast – och detta är ju fantastiskt – superhjältefilmen Shazam!. Självklart bor hon i ett magiskt hus på de där kullarna som man ser HOLLYWOOD-skylten från. Men vad man kanske inte vet är att hon också är en fantastisk stylist och vintagekännare – och hon använder doft i sitt skådespeleri
!

Hur är livet i sagoslottet?
– Jag sitter på vår terrass just nu och det doftar ek. Det är torrt och luktar solvarm betong. Någon i området sågar träd så ibland kommer en fläkt av trädslöjd. Om du hade varit här för ett par veckor sedan hade jasminen bakom mig varit alldeles ljuvlig men den har blommat klart nu.

Nu har du ju bott i Los Angeles ett tag…fem år? Vilken tycker du är den tydligaste och mesta LA-doften? Jag tycker antingen skurpulver eller varm, torr stadsöken. Men mest tror jag rengöringsmedel.
– Första året tyckte jag Los Angeles luktade enbart torr öken och avgaser, men under det andra året började jag plocka upp nyanser. På våren luktar LA blomaffär, när citrusträden fullkomligt exploderar av doft. Det är helt fantastiskt! På vintern, som ju är Los Angeles höst, kryper det in en friskhet i luften, och eftersom det fortfarande eldas en hel del i öppna spisar så luktar det underbart av ved och eld. En av mina topp tio favoritdofter: skorstenslukt. Husen är inte gjorda för fukt och kyla så det luktar även stuga lite överallt.
Det där med rengöringsmedel har jag faktiskt inte tänkt på men nu kommer jag ju definitivt göra det!

Ja, det är någonting med lokaler som banker, köpcentrum och kedjor med heltäckningsmattor på golven. Det känns som om de är så måna om att kunden ska känna hur rent de har. En vidare analys av det är kanske amerikanernas sexualskräck eller deras konsumtionslivsstil. Jag vet inte, fabulerar. Men det är för mig väldigt påtagligt att det ska lukta rent även om det rena luktar äckligt. Som inne på drugstores.
– Det kanske är så att jag vant mig vid de amerikanska skurmedlen och inte ens känner av dem längre! En smula otäckt.
Tänkte förresten på det med hur LA doftar, det är ett ställe på min morgonpromenad där det luktar citrongräs. Det är bara precis i en kurva och det är en flyktig doft, så ibland försvinner den i en fläkt. Det tog ett par månader innan jag hade lyckats ringa in vad det var. Lite senare på rundan passerar jag under ett gigantiskt eukalyptusträd och överallt växer rosmarin som om det vore vilken buske som helst. Det är magiskt.

Så mycket LA i en bild

Vilken är den svenskaste doften då? Du kommer ju från Jönköping och har bott i Göteborg så du har nog andra doftminnen än mig som växte upp i Stockholmsförorten som doftade schersmin vid skolavslutningarna.
– Kanelbulle och barrskog! Och tång som torkar i solvarm sand, på Österlen. Saknar verkligen lukten av svensk höst. Löv som multnar, mossa och skog och skorstensrök. Och på vintern snö. Hatar snö men älskar lukten av snö.
En sak som min man och jag lagt märke till när vi varit i Sverige de senaste gångerna är hur alla sushiställen i Sverige luktar exakt likadant. Jag begriper det inte, har varit på massa olika typer av sushirestauranger i LA och det luktar aldrig så. Tror det kan vara vilken typ av risvinäger man använder. Kanske? Nåt måste det vara, och det förbryllar mig så mycket. När vi var i Kanada för ett år sedan gick vi till ett sushiställe i Toronto och så fort vi klev in tittade David och jag på varann och utbrast ”Det luktar svensk sushi!!”. Tänker ofta på det.

Roligt, min brorsa pratar också om svensk sushi och han har ju bott utomlands i snart tjugo år. Gud så märkligt. Berätta, visst har du och David ett speciellt band till just kanelbullen?
– Ja, vi hade en enorm kanelbulle som bröllopstårta! En av mina absoluta favoritfilmer är Äppelkriget. Scenen när de öppnar huven på en bil och motorn ersatts av en bulle är en klassiker i min familj. Hur hon liksom bryter av en bit, smakar och konstaterande utbrister ”bulle!” är underbart. Varje gång jag ser filmen blir jag upprörd över att hon inte tar en större bit. En sån dröm liksom! En gigantisk, rykande varm- magisk- bulle! Kan ju omöjligen bli bättre. Älskar kanel och kardemumma! Har kanel på morgongröten varje dag och kardemumma i kaffet. Det är såna hemtrevliga dofter. Misstänker att mitt kanelknarkande enbart blivit värre sedan vi flyttade hit, allt för att känna rötterna till fosterlandet!

Bröllopstårtan som var en kanelbulle

Tycker du att det finns en koppling mellan skådespeleri och doft?
– Allt som kan hjälpa en att berätta en historia är till nytta när man ska lära känna en ny karaktär, och doft har ju en oerhörd förmåga att förhöja och väcka saker i en som man inte skulle hittat annars.
Du är en stor anledning till att jag börjat nyttja doftsinnet mer i mitt rollarbete. När jag skulle sätta mig in i min karaktär i Shazam hjälpte du mig att hitta en doft för henne. Dr Lynn Crosby, vetenskapskvinna, oerhört professionell och driven i sitt arbete. Jag minns att jag beskrev henne som någon som går raska promenader, har stark integritet och kanske inte så mycket socialt privatliv. Jobbet och hennes forskning är hennes passion. Det var så roligt hur du gick igång på det! Den doften vi valde ut var skarp och mystisk och något jag aldrig skulle använda själv. Det var mycket viktigt! Jag bar den enbart när jag gjorde rollarbete, repeterade, och de dagarna vi filmade. Den fick inte blandas ihop med mig själv. Den var Dr Lynn Crosby. Det gav så mycket!
Jag kommer helt klart fortsätta använda doft som en del av karaktärsarbetet. Man kan tänka på så många vis, kanske är det nån som alltid gnuggar vicks salva på handlederna, bär en påse torkad lavendel i fickan, exfolierar ansiktet med kaffesump? Triggers av olika slag är underbara! Vill utnyttja alla mina sinnen för att bygga mina roller.

Lotta med motspelaren Mark Strong i Shazam!

Du är min läromästare i att hitta vintagekläder. Jag är en sådan total nybörjare. Men jag tänker på doft där med…har du något vintageplagg som fått med sig en doft hem? Händer det? Att man köper, säg, en vacker A-linjeformad klänning från 50-talet och när man kommer hem doftar den lite Shalimar eller vad ägaren nu använde?

Lotta demonstrerar varför hon är bäst på vintage

– Jag ÄLSKAR att jag får vara din Vintage-guru! Ja, men visst- det är ju helt klart en speciell doft i butiker som säljer gamla saker, men jag gillar den lukten! Den är trygg och hemtrevlig. Lite samma känsla som när man går till ett antikvariat. Dammigt och mystiskt- men snällt. Innan jag kom till LA hade jag aldrig kemtvättat något. Det kändes så främmande för mig- förstod liksom inte poängen. Här kemtvättar folk allt. Till och med bomullsplagg! Jag vägrar! Jag tvättar allt jag kan i tvättmaskinen på handvättsprogram och om det är nåt jag är lite nervös för tvättar jag det i badkaret. Där kan man verkligen snacka om att få med sig lukter hem! En klänning som kemtvättats sedan 40-talet, säkert på massa olika ställen med olika medel, eller hur tusan det nu funkar, lär ju vara sprängfull med äckliga kemikalier! Det är oerhört tillfredsställande att lägga ett sådant plagg i vatten och se det bli brunt av decennier av smuts och diverse giftiga medel. Det luktar kattpiss!
Första gången jag tvättade en klänning som tidigare enbart blivit kemtvättad trodde jag att jag förstört den. Den luktade så illa. Men när den torkat var lukten borta. Och den var ren för första gången på en evighet- en underbar känsla! Så där har vi en lukt som är hemsk, men ändå positiv för mig. Vad vet jag, kanske luktar alla mina kläder vintagebutik utan att jag tänker på det längre, men jag tror inte det. Misstänker dock att ett visst mått av immunitet smugit in i mitt doftsinne, för loppislukt är inget jag tänker på. Har ju kavajer och jackor som jag aldrig tvättat, men enda gången jag tänkt på lukten var i en gammal sammetskavaj som jag köpte när jag var 20 där min och den förra ägarens svett – 70-talssvett! – blandades i en ytterst vedervärdig mix. Slängde kavajen i tvättmaskinen som den rebell jag är och det gick suveränt! Använder den än idag.

Etiketter None

Kommentera

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen