Fifty Scents

Perfektion

Jag kan inte se mig mätt på denna look, den är perfektion för mig. Chanels look S/S 2019. Jag har fallit ur deras goda gracer och får bristfälliga uppdateringar från dem och inga utskick så tyvärr har jag ingen aning om vad det är för kvalitet på dessa produkter. Men säkert höga, dessvärre (med tanke på priserna) har Chanel några av de bästa läpprodukterna, ögonpennorna och mascarorna i branschen.

Men det var inte det jag tänkt skriva om utan den subjektiva skönheten.

Vad är det som får oss att tycka att någon är vacker? En populär teori är att vi letar efter det familjära. Denna förklaring har man använt inom psykologin för att förklara varför vi så ofta söker oss och attraheras av partners som har någonting gemensamt med oss själva utseendemässigt. Det är någonting tryggt, någonting vi känner igen och tycker om.

Jag inser till exempel att de kvinnor jag tycker är utomordentligt vackra har gemensamma drag. De har långsmala ansikten, ofta brunt hår i mittbena. De heter saker som Alexa Chung, Michelle Dockery och Ali MacGraw. De besitter någon slags naturlig skönhet, det vill säga har perfekt symmetriska och i viss mån flickiga drag.

Nej, jag har ingen påtaglig likhet med dem. Men jag inser att jag på ett undermedvetet plan anammat detta ideal.

Jag inser att detta är vad jag vill se i spegeln, om jag hade någon slags trollspegel. Jag inser, eller tror, att detta beror på att detta är ett ideal som jag visserligen inte kan uppnå men som jag bättre förutsättningar att nå till skillnad från tex en blond gudinna med höga kindben i ett runt ansikte. Som Cate Blanchett.

Detta slår mig som en psykologiskt intrikat faktor i skönhetsbranschen. Eller alla branscher.
Vad är makeup och looks värda om det inte finns en möjlighet om ens liten, att jag som kund kan nå mina drömmar och ideal?

Detta är ändå en tanke som är rolig att bolla med i dessa nya tider då modemagasinen (jag läser ett oändligt antal) gör stora ansträngningar kring det vi kallar inkludering och representation. Jag ser fler variationer på kroppsformer i annonser och fler avvikelser från det standardutseende som dominerat modereportagen sedan tidernas begynnelse.

Nu vill jag inte missförstås. Jag menar inte att representation och flerfald röjer ideal och vi kommer att nödgas leva med människor som ser ut som dig och mig på modesidorna. (skräcken!)
(skoja)
Jag säger detta eftersom jag hört den typen av kritik. Att modeller och filmstjärnor ska representera våra drömmar och aspirationer. Inte se ut som kleti och pleti – vad är poängen med det?
Jag tror vi kan vara lugna, det finns ingen risk att de ouppnåeliga idealen försvinner. Det är idealet som säljer, inte verkligheten.

Men vad jag menar och funderar över är – hur mycket kan våra ideal förändras? Jag misstänker ju att mina skönhetsideal alltså är resultatet av två faktorer: arv och miljö.
Arv i fråga om mina egna fysiska förutsättningar.
Miljö i fråga om de bilder jag matats med genom min mode- och skönhetskonsumtion.
Så hur mycket kan mina ideal förändras? Hur mycket kan min uppfattning om vem som är vacker förändras?
Klart jag kan se att massor av kvinnor är vackra – även de som inte har brunt hår i mittbena. Såklart. Självklart. Men jag känner ju och vet också att de är 100% ouppnåeliga till skillnad från de där jag har en liten, liten genetisk förutsättning baserat på saker som ansiktsform, hårfärg och näsa. Den lilla, lilla procenten som ger hopp och som bidrar, om än lite, till att sukta efter de där Chanel-produkterna som de använder i tutorialfilmen.

Eller?

Etiketter None

Kommentera

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen