Fifty Scents

Om Garance Doré

En artikel om Garance Doré i brittiska ELLE.


Jag läser i brittiska ELLE om fotografen Garance Doré och blir smått upplyft.

2006 började fransyskan Doré fota folk på gatan med snygga kläder. Hon postade bilderna på en blogg. Ja, det vi idag kallar en modeblogg hade inte riktigt ett namn för tretton år sedan. Det fanns inte så många.

Doré, som jobbade som illustratör i Paris, blev inbjuden till modevisningar (ibland smet hon in objuden), hon ritade av kläderna hon såg och blev, tack vare hennes tecknartalanger, sinne för stil och fotograferingar från gatan, inte bara en av vår tids största modebloggare utan också en definierande kraft inom det vi kallar “gatumode”.
Sedan lade hon ned hela projektet.

På toppen av karriären, runt 2009, användes hennes illustrationer av modejättar som Louis Vuitton, Kate Spade och Gap. Hon gjorde fotosamarbeten med Chloé och Tiffany & Co. Hon fick utmärkelser, hamnade i tidningen.
Hon började göra videor, hon startade en egen YouTube-kanal med massor av följare. Hon fick intervjua alla de stora på modeveckorna över hela världen: London, Paris, New York. Hon gav ut böcker.
2007 träffade hon – och blev ihop med – Scott Schuman som hade gatumodebloggen The Sartorialist. Vilket powercouple! Men 2014 tog förhållandet slut.

I samma veva började hon ifrågasätta hela branschen och den hon själv hade blivit, ett kugghjul i systemet. En som mutades, uppvaktades och betalades för att upprätthålla industrin.

“Min kärlek till mode hade på något sätt förvandlats till ett superkonstigt heltidsjobb. Och jag började se igenom systemet. Jag kände mig hjärtkrossad och olycklig.”

Jag känner igen hennes tankegångar hos mig själv. Jag är också medveten om att jag är en del av en industri jag ogillar.
Jag gillar skönhetskultur, jag kan bli förtjust i en nyans, en textur, en produkt. Jag avskyr industrin. Jag hatar att känna mig nedvärderad av den, delaktig i den. Jag vill dra mig ur. Men jag har samtidigt en tanke om att jag bara kan påverka genom att agera, genom görandet, skrivandet. Inte genom lämnandet.

Jag läser vidare om Doré. Som för övrigt lanserar sin modeblogg under precis samma period som jag själv startade Fifty Scents, som då låg under tidnigen Rodeos flagg. Det var tänkt att vara en parfymblogg, det fanns heller inte så många och det var då mycket populärare att skriva om makeup än doft. Man skrev fortfarande om “feminina dofter för den urbana kvinnan” och så vidare när man skulle beskriva en parfym. Jag ville visa att det fanns andra sätt atts kriva på, andra sätt att relatera till doft. Jag ville ta fram kulturen och backa från kommersen.

Men frågor och läsarrespons ramlade in, någonting jag inte räknat med. Jag fick frågor i andra, fantastiska riktningar. Också mot hudvård.
Precis som Doré tog mitt intresse mig på andra vägar, och precis som för Doré blev det ett heltidsjobb.

Det är det inte längre. Jag är journalist, inte bloggare. Jag har aldrig varit bloggade, inte som yrke. Inte som någonting jag tjänat pengar på. Jo, i början fakturerade jag lite grann från Rodeo. Sedan mindre och till slut bestämde jag mig för att jag ville ha en blogg fri från kommersiella samarbeten. En fristående, ärlig och pålitlig blogg.
Sådant tar tid. Att posta nyheter och pressklipp tar inte så lång tid.

Jag känner med Doré. Vi är lika gamla dessutom. Eller, hon är ett år äldre än mig.

Vad gör hon idag? Hon har en blogg som mer fokuserar på konst och livsstil. Hon håller föredrag. Hon lever ett mer självfokuserat liv i LA. Alltså, går på yoga, tänker holistiskt och kör på fasta. Och verkar må superbra.

Etiketter None

Kommentera

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen