Fifty Scents

Blå timmen

Det var länge sedan jag skrev om parfym nu. Varför då? Jag vet inte. Ett skäl är kanske att jag använder parfym så oerhört strategiskt numera, mest efter duschen och innan sängen. Någon vacker, melankoliskt eller lugnande. Igår tog jag L’Heure Bleue, en synnerligen passande doft nu när miljöförstöringspartiklar gör himlen rosa och lila.
L’Heure Bleue är en klassiker, jag får svindel när jag tänker på att kvinnor – och män! – bar denna innan ens första världskriget brutit ut. Fransyskor och fransoser i dräkt och kostym, inte helt ovetande om tragedin som nalkas men nästan år 1912. Och så Jacques Guerlains ord “medan natten ännu inte funnit sin stjärna”. Så beskrev han L’Heure Bleue och den tiden på dygnet som namnet hänvisar till.

Det är en av få vemodiga dofter jag känner till. Det finns naturligtvis en anledning till det, man bär oftast inte en parfym för att känna sig melankolisk eller vemodig. Snarare vill man att doften ska påverka mer positiva känslor.

Men den här har något, den har alltid stått på favorithyllan bland mina parfymer (ja, jag har en sådan). Nejlika och neroli i kombination är det som skänker den initialt skeva känslan, den som får dig att minnas mormors linneskåp. Nejlika är inte en särskilt modern blomma, snarare en utfyllnadsblomma i buketter idag. Den doftar inte hundra procent förföriskt och gott utan aningen skevt, som sagt. Aningen störande och pikant.

Men detta lägger sig. Om man ska tänka på doftens själva idé, tanken om den blå timmen strax efter solnedgång men medan ljuset fortfarande reflekteras i det blå som strax ska bli svart, så kanske nejlikan är den kyla som plötsligt överraskar en när man går ute på gatan och förvånat inser att himlen klätt om.

Det är sedan doftens vackra inre öppnar sig, som stjärnorna vaknar en efter en på himlen. En pudrig, ljuslila doft letar sig fram: blyg iris och viol vaknar efter att ha gömt sig under dagen. Så känns den.
Vaniljen är inte påtaglig men närvarar. vanilj kan betyda många saker, inte sällan en påträngande värme. Men här är vaniljen artig och låter de blyga lila blommorna ta scenen för en gångs skull. Vaniljen backar och håller sig istället i bakgrunden, tillhör bandet på scen tillsammans med likasinnade benzoin och tonka. De två (basisten och gitarristen?) har det gemensamt att båda påminner om kola och karamell. Ja, ni kan ju tänka er hur vackert det smälter ihop med vanilj och viol.

Och där har ni den – L’Heure Bleue. Parfym som liksom den blå timmen själv återupptäcks gång på gång. Varje gång man kommer på sig med att titta upp mot himlen så där i aftonen, och varje gång man kommer på sig med att titta på favoritparfymerna och minnas “ja, men där är du ju. Såklart. Du som alltid varit där och alltid kommer att vara där”.

Etiketter None

En kommentar till “Blå timmen”

  1. Lotta
    on Jan 26th, 2020
    @ 2:17 pm

    Åh. En favorit även hos mig. Jag har bara använt EdT-versionen men funderar på att testa EdP nu när vi snart åker till Paris. Vilken version föredrar du?

Kommentera

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen