Fifty Scents

Intervju med mig själv

Kära Fifties,

Det händer ju ibland, inte allt för sällan, att jag får frågor av er och ingen gör mig gladare. Det känns som ett så fint förtroende, att ni som inte känner mig men ändå vet vem jag är litar på mig.
Ibland är frågorna enkla och korta, ibland är de längre. Alla är välkomna och jag förbannar ständigt tiden som inte låter mig skriva så ofta och så mycket som jag skulle vilja. Jag menar, jag får ju inte betalt, detta är saker jag skriver för att jag vill och för att ni finns.

Hair goals i Austin runt 2011

Därför känns det ibland lägligt att köra den lilla intervjun med mig själv. Fast det är inte helt och hållet jag som frågar, det är ni.

Hur många parfymer har du?
– Jag vet inte, jag byter ut dem hela tiden. Det är en ambulerande samling. Ibland känns någon som tidigare varit en favorit helt förlegad. Balmain Ambre Gris, till exempel. Den använde jag ofta för sju år sedan och nu inte alls. Då åker den in i en ganska tung låda i garderoben och har den tur kommer den ut igen, annars är nästa stopp vinden eller gåva till någon annan.




I Los Angeles fast jag ogillar sol

Hur blir man skönhetsjournalist? Hur kan man få jobba med doft?
– Det finns noll klockrena sätt att bli skönhetsjournalist eller doftskribent på. Noll. Det beror på flera saker men mest för att just skönhet och doft fortfarande ses som ganska ytliga saker, inget som kräver expertis att skriva om. Det är inte på något sätt värderat.
Jag skriver inte lika mycket om skönhet numera som jag gjorde för sju, tio år sedan. Däremot har de som skriver om det på bloggar och liknande blivit flera. Det är ju både bra och dåligt, det speglar å ena sidan ett intresse och kanske också ett behov, vi kanske vill läsa mer om skönhet. Kanske bidrar det till att vi kommer att se mer skönhet i tidningarna framöver och då behövs ju fler som kan skriva om det.
Å andra sidan betyder det möjligtvis också att kraven på vad som är bra skönhetsskrivande eventuellt minskar. Alltså, om många skriver om någonting (ta modebloggarna för tio år sedan som ett exempel) så kan expertisen urvattnas.
Däremot tror jag alltid att det är en god idé att sätta skrivandet i första hand och ämnet i andra hand. Ta skrivandet på allvar, hantverket. Ta journalistiken på allvar, ta reda på fakta. Tycker du någonting så underbygg det. Därefter kommer själva skönhetsintresset in.
Gör man det motsatta – skriver om det man gillar utan att lägga så mycket vikt vid språket, skrivandet, underbyggandet, så blir det lätt mer shopping eller i bästa fall underhållande krönikor. Om det inte är det man vill, förstås.

Jobba med doft är en annan vanlig fråga, där är rådet att specialisera sig. Ytterst få har idag råd att “jobba med doft” i den bemärkelsen man tänker sig, alltså skapa parfym. Det är verkligen en på tiotusen. Resten jobbar med doft på annat sätt: doftsättning av bruksprodukter som tvättmedel, diskmedel…allt sånt. Det är den största sektorn inom “jobba med doft”. Och även där är utbildning bästa och stadigaste vägen.

Vilken är din bästa skönhetsprodukt?
– Jag fattar ju absolut självklart varför man frågar vad jag själv använder för produkter. Vill man ta råd av någon så vill man ju veta mer om personen. Ska en person ge råd om skönhet och hudvård kanske personen själv kan vara så snäll och bjussa lite på vad denne person landat i under år av skönhetsbevakning och testning och allt möjligt.
Men det finns också skäl till att jag sällan nämner och hyllar egna favoriter eftersom produkter som passar mig och min hy inte nödvändigtvis passar alla andras. Troligtvis inte. Jag vill också betona komplexiteten i hudvården, när jag får frågan om bästa fuktcreme eller bästa serumet är jag alltid superjobbig och ställer motfrågan “Vad vill du att den ska göra?”.
Det är inte för att vara rabiat utan för att man måste börja där.
Detsamma gäller makeup. Ta bara en foundation. Vilken är den bästa foundation? Ouch, det beror på vad du vill ha för resultat. Matt finish? Täckande eller inte? Vilken beredningsform – stift, creme eller flytande?

Med det sagt, eftersom jag vet att detta är ett irriterande svar, så finns det några favoriter jag alltid har hemma. Go to, om man så vill, som jag skulle vilja påstå passar de allra flesta.

Den här 10% Glycolic Solutions från PTR, en fuktcreme som också exfolierar lätt. Fin, lätt konsistens som snabbt glider in i huden.

Face Brightening Powder från Vitabrid. Vi mår alla bra av antioxidanter i hudvården, i synnerhet om dagen. C-vitamin är en kraftig sådan men den är känslig för ljus och luft. Därför är denna koncentrerade pulvervariant bra.

Oljor som jojoba, nypon och marula, att stänga in fukten med. Precis, först fukt och sedan en olja med stora molekyler som därför lägger sig som ett mjukgärande skydd. Jag gillar dessa från svenska Organic Makers.

Den här ögonkrämen från Glossier. Tunn, lätt och nästan lik en primer i sin utslätning.

Ögonbrynspuder från Dior, i en bekvämt sned liten applikator ger snygga, fylliga bryn som inte ser målade ut.

Ere PerezCarrot Colour Pots. Så bra att ha i gymväskan eller för de morgnar man har lite bråttom eller de dagar då man vill ha den där oerhört naturliga färgen på kinderna. Ekologiska små creme blushers som också dubblar som läpptint. Krämiga, torkar inte ut (som jag upplever att rms gör, till exempel). och har imponerande pigment. Har tre stycken hemma, använder allihop. Så smidiga.

Och, en liten bonus: Åretandläkarnas flourskölj! Sverigetillverkad, bra och naturlig mintsmak som inte har den där tandläkarsmaken och doften som påminner om sjukhus och desinficeringsmedel.

Etiketter None

Make love, not hate

Ger för övrigt kärlek till Gwyneth på alla hjärtans dag i en artikel jag rekommenderar. Eller, artikel och artikel. Mer personlig krönika skulle jag säga.

<3

Etiketter None

Grattis alla kvinnor!

Förra året var det färre grattisönskningar på Internationella kvinnodagen än året innan.
I år förutspår jag att kvinnodagen kommer att handla om #empowerowmen, kvinnligt entreprenörskap och hur stärkande det är med skönhet – för sin egen skull.

Jag har redan fått inbjudningar till events där kvinnliga entreprenörer talar helt i egen sak under parollen “stärkt genom beauty” och “systerskap”.

Systerskap genom beauty är superfint och finns definitivt, mer på nätet än i verkligheten. Mer på nätet i form av comminuties där man delar med sig av berättelser om hur man hittade tillbaka efter åren av akne, hur man stärkts av acceptans och tanken på att skönhet kan se ut på flera sätt.

Däremot är jag inte så övertygad om att “empowerment” och “systerskap” är detsamma som att lyssna på kvinnliga entreprenörer som talar i egen sak, alltså snackar om sitt eget märke, kanske delar ut lite gratisprover och kanske berättar om hur de testar allt själva för att de aldrig skulle släppa någonting på marknaden som de inte var 100% nöjda med.

Förlåt men vad skiljer det från ett vanligt pr-möte? Ja, det kan väl vara coolt och inspirerande att se kvinnliga entreprenörer och se att sånt funkar utmärkt. Men är det så inspirerande när alla är stöpta i samma mall? Finns det något märke idag som inte använder “utvalda ingredienser”, som vill göra “produkter de själva använder”, som tog två år på sig för att ta fram den perfekta formulan?

Det urholkar alla möjliga begrepp. Det urholkar “empowerment” och det urholkar “systerskap”. Hur är det systerskap att lyssna på en pr-story? Om hur någons företag växte fram ur en idé om att kränga hårvårdsprodukter?

Ett steg fram från “grattis på kvinnodagen” och två steg bakåt till “du stöder systerskapet genom att köpa hårsprej”.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen