Fifty Scents

Några snabba frågor

Vilka svenska märken rekommenderar du?
Med en disclaimer för att jag gillar produkter mer än hela märken så skulle jag säga Manasi7, som gör multiprodukter. Små burkar med cremerouge som också funkar på läppar. Och för de som inte har oljiga ögonlock – som ögonskugga.
Jag gillar också Organic Makers för jag tycker om att använda olja i ansiktet.
Både c/o Gerd och Recipe for Men har bra deos.

Jag fick tips om Kevin Murphys Killer Waves som ska ge håret vågor och lockar. Men innan jag lägger tre hundra kronor på produkten känner jag att jag måste fråga om det är det värt pengarna?
– Det man ska veta om att skapa volym i ett hår är att det krävs luft och värme. Det är därför man fönar fram volym, där en produkt kan förstärka resultatet och fixera det.
Killer Waves funkar i den bemärkelsen att ja, det kan hjälpa till att fixera håret, ge textur (påminner om det man får med saltvattenspray) och vågor som man själv skrynklar fram. Volym krävs det värme och luft för.
Men det sker också på en viss bekostnad. Man måste ha ett fixeringsmedel. I det här fallet (och i de flesta fall) är det alkohol. Har man ganska kort hår eller tåligt hår som inte besväras av alkohol så kör. Har man fint hår som jag har så kan alkohol i förlängningen torka ut. Detta beror givetvis på hur mycket och hur ofta man använder alkohol i håret. Använder man till exempel Killer Waves och annan stylingprodukt med alkohol i så ser man nog konsekvenser rätt snart.

Hur hittar man en bra skönhetsterapeut?
– Bra fråga. Man får först ställa sig frågan vad man vill få ut av ett besök. Är man ute efter en skön stund med ansiktsmask och lite mys så är det snarare ett spa-besök man beskriver.
Vill man däremot ha en behandling som kräver expertis man inte kan få på annat sätt, kanske en laserbehandling eller dermapen, så är en rekommendation att leta i SHR:s register. Är man medlem där, alltså i Sveriges Hudterapeuters Riskförbund, så har man i alla fall en viss garanti för att personen som utför behandlingen är utbildad och vet vad hen gör.

Etiketter None

Husmorstips

Jag tycker ju om att feja, se över hemmet och så vidare. Här är några av mina tips för ett lite renare, lite trevligare och lite glamorösare hem – på rätt sida miljöpåverkan förstås.

1. Ullbollar
Roligt namn. De kan också heta torkbollar eller torkbollar av ull. Hur som helst, dessa bollar ska förkorta torktiden och ta bort statisk elektricitet. Jag kan inte säga någonting om den förkortade torktiden men de bollar till plaggen, vilket är bra när man torktumlar till exempel lakan.
Glamourtipset: Jag droppar ett par droppar parfym eller eterisk olja på bollen vilket ger en behagligt lagom doft på textilerna. Inte så att det stör, inte så att det ens är markant annat än när man tar ut dem ur skåpet och minns. Ett bra sätt att ta tillvara på de sista parfymdropparna från doften man kanske gillar men också lite tröttnat på.

2. EcoCleans lavendeldiskmedel
För övrigt älskar jag dessa produkter från EcoClean, de har fina dofter som för en gångs skull inte för tankarna till offentliga toaletter och WC-ankor. Diskmedlet med lavendeldoft är favoriten. De är dessutom billiga i pris.
Här är en annan favorit – Hemfrids universalpasta som verkligen är vad den heter. Gör diskhon skinande ren, snyggar till mässingskrukan och skrubbar bort någon fläck från morgonteet på mitt vita bord. Också synnerligen prisvärd, tillräckligt dryg för att hålla i en absolut evighet.

3. The Laundress
När jag verkligen känner för att lajva rikemanslivet, kanske känna att jag är en societetsdam i New York eller helt enkelt bara vill få in lite glam i vardagen använder jag produkter från The Laundress. De sägs vara miljövänliga, jag vet inte hur mycket (inte jättemycket eftersom produkterna är importerade?).
Men det är främst doften och känslan man vill åt här, måste erkännas. Gillar man den där doften av nytvättad bomull som Clean mer eller mindre tagit patent på så får man den fast tio gånger mer sofistikerad med The Laundress klassiska tvättmedel. Plus: den här borsten gör det i alla fall marginellt angenämare att skrubba kaklet och badkaret i badrummet.

3a. Bondi Wash
Detsamma gäller australiensiska Bondi Wash, naturliga tvättgrejer till lätt svidande priser (som motiveras här). Men ingredienserna – dofterna, eteriska oljorna – ger städskåpet ett lyft. De har en massa produkter för hundar, hundtvätt och sånt (till och med en uppfräschningsspray för hundens lilla säng) vilket får mig att tro att man gärna har hund i Australien. Eller om det gäller specifikt för Bondi Beach. Eller om det gäller specifikt för de som har råd att handla Bondi Wash.
Hur som helst. De har en spray för yogamattan som såklart är 100% onödig men som ger inspiration och tips på en man kan göra själv. Den innehåller vatten, lite alkohol och essentiella oljor. Med andra ord – precis som en vanlig, billig, oparfymerad rengöringsspray som man tillsätter några droppar eterisk olja i.

4. Eterisk olja
Den köper man här, från Organic Makers i Malmö. På sidan kan man också få lite tips och recept på saker och ting (som hur du gör egen tvål, schampokaka och saltvattenspray). Själv droppar jag som sagt ett par droppar på en ullboll när jag torktumlar, jag droppar på en bit cederträ som jag har i garderoben och i badrummet.

5. RefectoCil
Jag kan aldrig lära mig namnet på detta märke (Reflecto? ReflectCil?) men jag vet att det är den överlägset bästa ögonbryns- och ögonfransfärgen. Hur vet jag det? Dels genom “trial and error” men också för att färgerna inte är färdigblandande utan du köper färgen och framkallningskrämen eller vätskan (vilket man föredrar – vilket man tycker är smidigast för bryn respektive fransar) och blandar själv.
Sommartider är detta en lika stor räddare i nöden som en bra SPF. Ingen mascara som rinner, ett moment mindre innan man går ut i solen. Jag har i stort sett lagt mascaran på hyllan under dessa månader. Glöm bara inte att ta bort färgen först med bomull eller pads och släng denna i papperskorgen och inte toaletten. Tvätta sedan med ny, blöt bomullstuss.

Etiketter None

Femvertising

I höstas fick jag ett mail om en ny rakhyvel för kvinnor. Den heter Estrid. På företagets “om oss”-sida står det så här:

Rakning är en intim och i många fall, självklar del av miljontal kvinnors skönhetsrutin, världen över. Däremot är de flesta rakföretag riktade mot män, där kvinnor anses vara en sekundär kundgrupp. Det här förklarar varför kvinnor har behövt betala överpris för rakhyvlar som ser ut (och känns) som leksaker. Och varför vi refereras till som “gudinnor” i förhistoriska reklamfilmer. Den tiden är förbi nu.

Hår under armarna är lika mycket ett politiskt statement (“jag bestämmer hur min kropp ska se ut”) som ett mode-statement (Miley Cyrus, Madonna och modellen Emily Ratajkowski har alla poserat med sina snygga, smala, vältränade, vita kroppar – och hår under armarna).

Svenska Estrid har en amerikansk motsvarighet i rakhyveln Billie som har slagorden “female first” och “av kvinnor för kvinnor”.
Billie, precis som Estrid, är ett kvinnoägt företag som också använder kvinnor med underarmshår i sin marknadsföring.

Den här texten handlar inte om huruvida man ska eller inte ska raka håret under armarna. Den handlar heller inte om huruvida det är feministiskt eller inte (min åsikt är att det är onödigt att fokusera på saker som kroppsbehåring om målet är att ändra en patriarkalisk struktur från grunden).
Däremot är detta en text om att sälja saker med hjälp av en feministisk agenda. Estrid är långt ifrån det främsta exemplet, de har tonat ned sina feministiska slagord, men det är ett exempel. Varför jag skriver om just kroppshår och rakning just nu beror på att det är sommar och jag får en massa reklam på Facebook och Instagram om rakning och vaxning.

Att sälja grejer med hjälp av en feministisk agenda kallas “femvertising”, ett bra ord tycker jag. Kort sagt innebär det att man just använder feminism (eller feministklingande slagord som “empowerment”) i sin marknadsföring. Det kan innebära att man låter påskina att det är feministiskt att köpa och använda just denna produkt, till exempel en tröja som det står FEMINIST på, eller en rakhyvel som skapats av kvinnor för kvinnor och där en del av vinsten går till kvinnoförenigar.
Ett närliggande, mer cyniskt fenomen, är “purplewashing“. Där handlar det mer om att gömma sig bakom en feministisk front, att låta påskina att ens produkt eller företag är feministiskt.

Denna företeelse är vanlig inom skönhetsbranschen. Det är såklart inte särskilt konstigt eftersom kvinnor är den primära målgruppen.
Jag har skrivit många gånger förut om det vanskliga i att kränga nagellack som “empowering”, att på så vis säga att den feministiska agendan, den kvinnliga styrkan eller det kvinnliga jaget sitter i de yttre markörerna. Att en värdering är till salu, helt enkelt. Och motsatsen – att en pryl, som ett nagellack eller en tröja som det står FEMINISM på, i sig representerar feminism. Då missar man målet – det är inte en pryl utan en handling som är det feministiska. Att “sälja” feminism reducerar det till en trend, inte en ideologi. En ideologi är varken konkret som en t-shirt eller säljbar.

I fallet med rakhyveln (och nagellacket och alla andra produkter och kampanjer som kvalar in) betyder det att man utnyttjar termer från kroppsaktivism, kroppspositivism, feminism och “female empowerment” för att sälja en produkt i syfte att tjäna pengar.
Att ett kvinnligt ägt företag tjänar pengarna i slutändan är väl i någon feministisk mening bra eftersom det utmanar företagsvärlden som den ser ut idag med övervägande manliga entreprenörer men det är å andra sidan ingen skillnad i en vidare feministisk bemärkelse om det är ett kvinnligt eller manligt ägd företag om produkten som krängs ändå kidnappar feminismens syfte och argumentation.

Den feminism som kränger rakhyvlar, tvålar och nagellack är inte en feminism som på allvar utmanar den patriarkala tanken eller den kapitalistiska som säger att allt kan säljas, allt är en vara – det gäller bara att paketera den.

Rakhyvlarna är inte de enda exemplet och inte heller det absolut främsta, jag tror Estrid menar väl och vill värna om det egna valet även om syftet ju är att sälja en produkt. Tvålföretaget Dove har på många olika sätt försökt (säkert många gånger i välmening) att visa hur mycket de älskar alla former av kvinnliga kroppar, att vi alla är vackra och ska vara oss själva.
Det är problemet. Att vi alla ska vara vackra – på vårt sätt. Den där reklamfilmen, ni kanske minns, där kvinnor får beskriva sig själva för en konstnär och sedan får deras väninnor beskriva dem och så ska vi som tittare få oss en tankeställare eftersom kvinnor som nedvärderar sitt eget utseende och tror att de är fulare än de är. Men i slutändan blir poängen ändå: att känna sig vacker är fundamental, att vi uppfattas som vackra är viktigast för självkänslan. En tveksam feministisk uppmaning?

Här är två citat från Estrids grundare, saxat från en intervju i ELLE:

– Vi lägger ingen värdering i hur, var, när eller om man rakar sig. Estrid är vårt sätt att ta tillbaka rätten över vår egen kroppsbehåring, utan förlegade ideal”.

– Vi är inte rädda för att visa upp kvinnor med hår, till skillnad från andra rakhyvelsmärken – vi vill hylla det och visa upp hur verkligheten faktiskt ser ut.

Det är här det blir skevt. Ja, du kan välja mellan att använda makeup eller inte. Du kan välja mellan att raka håret på din kropp och inte göra det, absolut. Valet är kanske, möjligtvis fritt (jag skulle argumentera för att det inte alls är fritt) men båda valen har konsekvenser vilket betyder att valet inte alls är så fritt. Valen är inte likställda. I så fall skulle ju Madonnas och Miley Cyrus “statements” inte vara statements. Det skulle vara en bild bland andra bilder på deras Instagram. Att använda feministiska argument i detta blir fel hur man än vrider och vänder på det. Man kan helt enkelt inte “hyllar” det fria valet och den naturliga kvinnliga skönheten och samtidigt sälja en produkt som används till motsatsen, alltså en artificiell kvinnlighet som målade naglar och rakade ben.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen