Fifty Scents

Bakuchiol

Lustigt hur det går trender och vågor i skönhetsingredienser. Just nu ser jag bakuchiol i var och varannan ny produkt.
Bakuchiolens claim to fame är att den är “naturens eget retinol”, att den verkar på samma sätt som det älskade retinolet men mildare. Man riskerar inte att bli röd, torr och flaga. Låter ju toppen.

Med detta i ryggen lanserar till exempel sydafrikanska Esse ett serum, Resurrect Serum, med bland annat bakuchiol. Svenska Apoliva hänger på, nu kommer en ytterst billig (169 kr) nattcreme i deras nya Age Care-serie med bakuchiol i samverkan med niacinamide (en annan trendingrediens!) och bha.

Det lustiga med trendiga nya ingredienser är att de sällan är nya. De blir bara hajpade helt plötsligt. Bakichiol har används inom kinesisk och ayurvedisk läkefilosofi länge. Inte jättekonstigt – bakuchiol utvinns ur fröna från en buske som växer i Östasien. Det är ett oljelösligt extrakt, det betyder att den kan blandas i olja eller ansiktscreme. Man kan använda det direkt på huden också, här säljs den i ren form. Den använder jag.

Men tillbaka till sak. Jo, att den poppar upp som ny stjärningrediens nu beror delvis på att retinol är så poppis men också medför vissa svårigheter – huden måste vänjas in, huden kan lätt bli torr och flagna.
Bakichiol poppar upp som ett mildare alternativ.

Men det beror också på en studie som gjordes 2014 och senare 2018 som menade att bakuchiol beter sig som retinol. Värt att notera är att man i studien använder uttrycket “retinol-like”. Den säger alltså inte att bakuchiol är likställt med retinol men att den uppträder och har liknande egenskaper som retinol.
En som reagerat på bakichiolets uppsving är Paula Begoun, ni vet hon bakom Beautipedia och Paula’s Choice. Jag läste en intervju med henne nyligen i brittiska Red och hittade också detta citat på skönhetskedjan SpaceNKs sida:

“Retinol är en cell-kommunicerande ingrediens, vilket betyder att den “talar om” för cellerna att agera som yngre, friska celler. Bakuchiol gör inte det. Men det betyder inte att bakuchiol inte har fördelaktiga egenskaper. Bekuchiol är en potent anti-inflammatorisk ingrediens, en kraftfull antioxidant och kan hjälpa till med färgpigmentering. Den kan också boosta kollagenproduktionen och minska fina linjer och rynkor.”

Hon säger att man inte ska byta ut retinolet mot bakuchiol utan snarare använda dem tillsammans. Därför innehåller denna produkt, från Paula’s Choice, 0,3% retinol och 2% bakuchiol.
För att supermaximera effekten bör man också kombinera med BHA och peptider. Även också BHA om man ska gå på Apotekets linje.

Så, sammanfattningsvis: bakuchiol är inget nytt. Bakuchiol är inte samma sak, eller ett alternativ till, retinol. Men en ingrediens med dokumenterade bra egenskaper som med fördel kan tas med in i hudvårdsrutinen. Det har jag gjort.

Etiketter None

I fokus: patchouli

Att patchoulin dras med ett olyckligt rykte påmindes jag om när jag fick en fråga om höstliga dofter. Kryddigt, träigt, sa jag, och patchouli.

Patchouli?

Ända sedan 1960-talet är doften förknippad med hippies, demonstrationer, marijuana och otillbörlig hygien. Och det med viss rätta.
Det fanns en tid då västerlänningar, framför allt amerikaner som var trötta på den inhemska politiken och Vietnamkriget, började backpacka genom Asien. Den österländska filosofin lockande just för att den inte var västerländsk!
Under 1960-talet i USA styrde fortfarande en konservativ livsstil med fokus på pengar och kommersialism. Man sökte sig därför till länder som Iran, Afghanistan, Pakistan, Indien och Nepal. En vanlig souvenir blev patchoulidoften som påminde alla “blomsterbarn” om deras koppling till Moder Jord. Det vill säga allt som “etablissemanget” glömt bort.

För patchouli är onekligen en jordig doft, dovt örtig och hypnotiserande, nästan sövande söt. Den är en eterisk olja som kommer från en ört som tillhör samma familj som mynta. Precis som myntan känner du doften direkt om du gnuggar fingrarna mot bladen. Det är fascinerande att tänka att en just denna doft fortfarande besitter sociala och kulturella konnotationer, att man känner doften av patchouli och tänker protester, plakat och Woodstock. Det är nästan som ett nedärvt minne.

Tydligen var till exempel tidig utgåvor av Madonnas “Like a Prayer”-album parfymerade med just patchouli för att lyssnaren skulle hitta det kvinnliga, det sinnliga och andligt öppna inom sig.

Att oljan fortfarande populär som doftnot påmindes jag om via ett nyhetsbrev från LUSH. De slår ett extra slag för patchouli just till Halloween. Ett genidrag, anser jag. Helt riktigt hör den mörkt jordiga doften ihop med mörka kvällar på kyrkogården. Och deras jättejättegalna Lord of Misrule (ett mycket Halloweenkompatibelt namn på en parfym) blandar patcholi med svartpeppar. Värd att testa om än så bara för sensationen. Är man mer renodlad, och vill känna en bra, kryddig men inte galen patchouli rakt upp och ned rekommenderas Patchouli från Reminiscense.

Patchouli har också en annan dofthistoria som är lite dystrare, nämligen den som går hand i hand med kolonialismen. När man i Europa började importera kashmirsjalar och silke från Indien tillsammans med porslin från Kina så parfymerades frakten med patchouli för att hålla mal borta. Doften hängde kvar i tygerna, vilket gjorde att patchoulin förknippades med kolonialländerna – och med något starkt och påträngande. Att använda patchouli som malmedel är en annan sak än att använda den som doftnot i parfym…Det sägs för övrigt att europeiska entreprenörer som försökte höja värdet på sitt silke och sin kashmir som var av mindre god kvalité sprejade tygerna med patchouli för att få kunden att tro att det var äkta vara.

Min personliga facvoritparfym med tydlig patchouli är förstås Portrait of a Lady från Frédèric Malle. Patchouli och ros – det låter outhärdligt men är faktiskt en fantastiskt lyckad kombination. Om den balanseras rätt då, givetvis. Om man också tänker på boken av Henry James (1881) och minns att huvudpersonen Isabel Archer är en synnerligen modig kvinna – en som vill leva sitt liv på sitt helt egna sätt när konventionerna säger att det inte går – så blir doften dessutom ännu vackrare.

Etiketter None

Skönhetsakter – en serie i 343 delar

En potentiellt god nyhet är BeautyAct by KICKS. Ja, det är skönhetskedjan som lanserar eget märke (igen). Denna gång med otroligt lovande utgångspunkt: 343 olika produkter (herregud), inom både makeup, redskap och hudvård. Nyanspaletten är bred, hudvården ingrediensfokuserad och – här kommer första hurraropet – parfymfri. Det generiska “vi använder aktiva ingredienser och de senaste innovationerna”. Stämmer säkert men tyvärr är det ju inte unikt utan snarare förväntat.
Man har också försökt att använda återvinningsbara material, redskapens skaft är tillverkade i återvunnen aluminium. Det bästa hade förstås varit att använda återvunnet i alla led men man får vara glad åt det lilla, detta visar i alla fall på en medvetenhet.
Men en snabb överblick ger dem absolut rätt: här finns en toner med 7% Niacinamide (minskar porer, jobbar på hudens textur), ampuller med hyaluronsyra (fukt!), en toner med hela 2% retinol och en ampull med 10% AHA.

Konceptet “acts” syftar till alla “skönhetsakter” man har här i livet och vardagen: gymmet är en “act” (eller yogastudion eller vad som nu är ens kopp te), så inom den lilla lådan som då kallas The Sports Act finns produkter som snabb rengöring och återfuktning. Inom The Desk-to-Dinner-act finns makeupen som förvandlar kontorslooken till…tja, jag vet inte, den uppklädda looken?
Jag är gammal och tycker alltid “koncept”, som “acts” känns krystade. Men det är verkligen en minimal liten detalj, antagligen helt personlig. Det är ju å andra sidan ett koncept som är lätt att förstå, ett sätt att dela in produkterna och göra det överskådligt. Precis som tanken är, gissar jag.

För priserna är också mycket bra. Till exempel har det nog inte undgått någon med ens halvt intresse av hudvård att till exempel retinol och c-vitamin är poppis med dokumenterade resultat. Men det är två dyra ingredienser. Eller, nej, inte nödvändigtvis men många produkter inom kategorin är det. Här kostar ett retinolserum med den högsta procentnivån 2% (högre än så och du är inne på läkemedel och inte hudvård) 349 kr. Det är ändå oerhört bra.

Den 30 september finns utbudet i butik, även om man redan nu smugit in ett par produkter ur Sports Act i butik redan.

Etiketter None

“Kemiskt”

För vana Fifty-läsare är det ingenting nytt under solen: Jag är ännu en gång irriterad på den slentrianmässiga användningen av “chemical-free” och “non-toxic”. Denna gång är det fullt krig för denna gång är det Sephora som gått ut med att de ska bli “chemical-free”.
Det började med ett pressutskick som sedan blev en rubrik i tidningar som “New Beauty”, som alltså ska vara en slags insidertidning för skönhetsindustrin.

Rubriken “How Sephora is Doubling Down on their Chemical-free promise” är nu ändrad till “How Sephora is Doubling Down on their Chemical policy”, troligtvis efter att Caroline Hirons (och säkert andra) skrivit om denna faux-pas.

Men fiaskot slutar inte där. Problemet är det gamla vanliga och det absolut uppenbara: att man använder “chemical” som någonting som är lika med farligt, dåligt, giftigt. När “chemical” inte har någon direkt värdering alls. Allt är ju kemi. Du är kemi, vatten är kemi, det du nyss åt till frukost är kemi. Luften du andas består, i kemiska termer av H2O, alltså en väteatom (kemisk beteckning H) och 2 syreatomer (kemiska beteckningen O).

Att påstå att saker är “non-toxic” är också idiotiskt för då implicerar man ju att allt annat är “toxic” och det är inte sant. Man skapar rädslor, inte kunskap.

Tänk på det här till exempel: Man får inte skriva att “vatten” som ingrediens är “organic” eller “ekologiskt”. Varför? Jo, för vatten kan aldrig vara annat än “organic”, alltså “naturligt”. Tänker man på detta så förstår man problemet.

Okej, vidare skriver Sephora att de ska “stärka sin plan genom att ta bort ytterligare fler kemikalier från hyllorna.”
En talesperson utvecklar: “The problem is, these products—which are then applied in large quantities directly on the skin—are often filled with chemicals like phthalates and formaldehyde releasers, which are linked to major diseases and disorders, like cancer, infertility and heart disease.

Okej, ftalater är förbjudna i kosmetik inom EU. I USA är de inte förbjudna men de används ytterst, ytterst sällan. När de används är det oftast i nagellack och då i formen DEP. Givetvis ska ftalater förbjudas – anser jag – och det är superkonstigt att de fortfarande är tillåtna i USA men att ta detta som ett primärt exempel är vilseledande, det är som ett magiskt trick där man lurar publiken att kolla åt ett håll medan man utför själva tricket åt ett annat håll. I det här fallet är tricket uppenbart:

1) Man pekar på superfarliga ingredienser och säger att dessa är superfarliga och de ska vi se till att sortera bort så att ni kan handla lugnt och säkert hos oss…

2) …så att man kan fortsätta sälja produkter som innehåller alkohol, parfym, cykliska silikoner – dessutom i icke-nedbrytbara förpackningar som tillverkats i fabrik någonstans som med säkerhet orsakat utsläpp som är värre än DEB i nagellack om än för den större gruppen snarare än individen….

3) ….medan man implicit påstår att om man inte handlar dessa, utvalda “icke-kemiska”-produkter så riskerar man cancer, barnlöshet och hjärtfel.

Är detta detsamma som att säga att alla skönhetsprodukter är lika bra/dåliga? Nej. Absolut inte. Men att fokusera på ett fåtal ingredienser, att använda skrämseltaktik och felaktig information och ordval (“chemical-free”) leder inte till en bättring inom den redan smutsiga industrin. Snarare tvärtom.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen