Fifty Scents

I fokus: patchouli

Att patchoulin dras med ett olyckligt rykte påmindes jag om när jag fick en fråga om höstliga dofter. Kryddigt, träigt, sa jag, och patchouli.

Patchouli?

Ända sedan 1960-talet är doften förknippad med hippies, demonstrationer, marijuana och otillbörlig hygien. Och det med viss rätta.
Det fanns en tid då västerlänningar, framför allt amerikaner som var trötta på den inhemska politiken och Vietnamkriget, började backpacka genom Asien. Den österländska filosofin lockande just för att den inte var västerländsk!
Under 1960-talet i USA styrde fortfarande en konservativ livsstil med fokus på pengar och kommersialism. Man sökte sig därför till länder som Iran, Afghanistan, Pakistan, Indien och Nepal. En vanlig souvenir blev patchoulidoften som påminde alla “blomsterbarn” om deras koppling till Moder Jord. Det vill säga allt som “etablissemanget” glömt bort.

För patchouli är onekligen en jordig doft, dovt örtig och hypnotiserande, nästan sövande söt. Den är en eterisk olja som kommer från en ört som tillhör samma familj som mynta. Precis som myntan känner du doften direkt om du gnuggar fingrarna mot bladen. Det är fascinerande att tänka att en just denna doft fortfarande besitter sociala och kulturella konnotationer, att man känner doften av patchouli och tänker protester, plakat och Woodstock. Det är nästan som ett nedärvt minne.

Tydligen var till exempel tidig utgåvor av Madonnas “Like a Prayer”-album parfymerade med just patchouli för att lyssnaren skulle hitta det kvinnliga, det sinnliga och andligt öppna inom sig.

Att oljan fortfarande populär som doftnot påmindes jag om via ett nyhetsbrev från LUSH. De slår ett extra slag för patchouli just till Halloween. Ett genidrag, anser jag. Helt riktigt hör den mörkt jordiga doften ihop med mörka kvällar på kyrkogården. Och deras jättejättegalna Lord of Misrule (ett mycket Halloweenkompatibelt namn på en parfym) blandar patcholi med svartpeppar. Värd att testa om än så bara för sensationen. Är man mer renodlad, och vill känna en bra, kryddig men inte galen patchouli rakt upp och ned rekommenderas Patchouli från Reminiscense.

Patchouli har också en annan dofthistoria som är lite dystrare, nämligen den som går hand i hand med kolonialismen. När man i Europa började importera kashmirsjalar och silke från Indien tillsammans med porslin från Kina så parfymerades frakten med patchouli för att hålla mal borta. Doften hängde kvar i tygerna, vilket gjorde att patchoulin förknippades med kolonialländerna – och med något starkt och påträngande. Att använda patchouli som malmedel är en annan sak än att använda den som doftnot i parfym…Det sägs för övrigt att europeiska entreprenörer som försökte höja värdet på sitt silke och sin kashmir som var av mindre god kvalité sprejade tygerna med patchouli för att få kunden att tro att det var äkta vara.

Min personliga facvoritparfym med tydlig patchouli är förstås Portrait of a Lady från Frédèric Malle. Patchouli och ros – det låter outhärdligt men är faktiskt en fantastiskt lyckad kombination. Om den balanseras rätt då, givetvis. Om man också tänker på boken av Henry James (1881) och minns att huvudpersonen Isabel Archer är en synnerligen modig kvinna – en som vill leva sitt liv på sitt helt egna sätt när konventionerna säger att det inte går – så blir doften dessutom ännu vackrare.

Etiketter None

© 2010 Fifty Scents | Om Fifty scents

Bloggportalen